Problem med jobbsök

Ingen aning eftersom jag inte träffat honom. Bevisligen finns det agg mellan er två men det garanterar ju inte att det inte funkar med någon annan.
Ja och risken att han reagerar likadant när han blir arg nästa gång är ju stor.

Okej här kommer facit.
Killen hade blivit lurad till att jaga mig med lögner om mig och min passagerare.
Egentligen så är det en snäll kille som är litet för lättlurad.
Jag tror inte att han går på sådana lögner igen.
Och jag är faktiskt glad över att han blev frikänd.
Jag känner till honom och hans familj sedan långt tillbaka, men det visste inte han vid den tidpunkten.
Han gör ett bra arbete bland ungdomar.

Saker är inte svart eller vitt.
 
OT Har precis läst en bok som kunde intressera dig.
Detta att det blir viktigare att få allt att verka som att det är bra, beslutet riktigt, kvaliteten hög etc. än att det verkligen är så. Den som kan marknadsföra sin kompetens bäst ska anställas, utan tanke på om den faktiskt har bästa kompetensen eller kan använda den bäst. Den som är duktigast på att få sitt liv att se perfektast ut måste vara den som är den mest perfekta människan/, eller?
Och vad konsekvenserna blir av att det synsättet får breda ut sig ohämmat i samhället...
Alvesson och Spicer, Dumhetsparadoxen: den funktionella dumhetens fördelar och fallgropar.
Den har jag faktiskt, men har inte läst ännu. Ska avverka den som nästa bok. Tack för rekommendationen! :love:
 
Svarar allmänt till alla:

Jag kommer i ansökan till kommande tjänster inkludera en kort del om att jag förekommer med en notering på MrKoll, men att jag är frikänd. Risken finns ju att jag istället sållas bort på grund av en sådan skrivelse, men då har jag iaf gjort mitt för att vara så transparent som möjligt för en eventuell framtida AG.
Även ett utdrag ur belastningsregistret ska beställas hem så jag kan påvisa att det är helt tomt.

De flesta tjänster jag söker är på myndigheter och kommuner med förhoppning om att de möjligtvis har ett mer fyrkantigt mall att följa vid rekrytering. Hittills har det dock inte direkt hjälpt.

Jag kämpar på med ansökningar så länge. Den arbetsplats som ger mig chansen kommer garanterat inte ångra sig.

När det har varit tjänster jag väldigt gärna velat ha så har jag alltid bett om feedback från HR om varför jag inte blivit kallad till intervju. Inte på vartenda jobb jag sökt men på de tjänster jag gärna skulle se mig på i framtiden. Jag frågar vad jag behöver utveckla eller få mer erfarenhet från för att komma ifråga i framtiden för intervju om tjänsten kommer ut igen.

Det har gett resultat jag fick konkret feedback när jag sökte det jobb jag nu har första gången. Sen såg jag till att skaffa mig de erfarenheter jag behövde. Nu har jag det jobbet för det gick vägen andra gången jag sökte.
 
Svarar allmänt till alla:

Jag kommer i ansökan till kommande tjänster inkludera en kort del om att jag förekommer med en notering på MrKoll, men att jag är frikänd. Risken finns ju att jag istället sållas bort på grund av en sådan skrivelse, men då har jag iaf gjort mitt för att vara så transparent som möjligt för en eventuell framtida AG.
Även ett utdrag ur belastningsregistret ska beställas hem så jag kan påvisa att det är helt tomt.

De flesta tjänster jag söker är på myndigheter och kommuner med förhoppning om att de möjligtvis har ett mer fyrkantigt mall att följa vid rekrytering. Hittills har det dock inte direkt hjälpt.

Jag kämpar på med ansökningar så länge. Den arbetsplats som ger mig chansen kommer garanterat inte ångra sig.
Jag satt vid ett tillfälle i en lite liknande situation som du även om det ju inte är samma bekymmer. Jag sållades bort. Jag har en utbildning, hade jobbat i ett år och arbetstränat ett halvår på samma arbetsplats före jag blev anställd. Blev arbetslös och sökte därmed jobb inom samma yrke, det är lätt att få jobb inom det i min region, har hört otaliga exempel på andra som kommit direkt från skolbänken och sökt 1-2 jobb, gått på 1-2 intervjuer och fått erbjudande om ett eller båda jobben. Jag sökte och sökte men för mig var det inte alls så lätt. Jag fick försörjningsstöd av kommunen och det var till och med så att handläggaren där sa att om jag inte "snart" fick jobb så skulle hon hjälpa mig med en DO anmälan till regionen.

Jag är syn- och hörselskadad och har sjukersättning halvtid. Jag skrev det i ansökan, där till skrev jag att AF gick in med en lönebidragsanställning, att jag var beviljad och använde flertal hjälpmedel så att jag kunde utföra jobbet bra samt att jag skickade med rekommendationsbrev från tidigare arbetsplats. 46 jobb sökte jag. Gick på 5 intervjuer, fick erbjudande om ett jobb, där jag sedan bara jobbade ett halvår (hemskt ställe), blev arbetslös igen, låg på som en gnu på ett ställe med hjälp av en vän som arbetade där och fick in foten- nu med två rekommendationsbrev i ansökan + min vän som gick i god för mig (jobbade på samma ställe en gång tidigare)...... Har funderat på att byta jobb av olika anledningar, men när de andra kollegorna får första bästa jobb de söker är jag medveten om att det inte lär vara så för mig, så jag har inte orkat ta tag i det.

Ärlighet varar ju längst, men ibland är det oerhört tufft när de inte vill ta chansen att se vad de får om de anställer. Jag fixar mitt jobb utmärkt, inget att klaga på alls, folk är mer än nöjda med mig. Men fördomarna låter man ju välja person, vilket är skittrist och gör att vissa aldrig kan visa vad de går för.

Min arbetsplats har garanterat inte ångrat sig heller!
 
Men det finns ju vapenbrott och vapenbrott… Viss skillnad på att ha t ex fel ammunition hemma mot att ha en kalasjnikov i baksätet.

Tvåa på bollen ser jag, efter att ha läst klart tråden :p

Nu umgås jag mycket jaktkretsar, har själv jägarexamen och ett par vapenskåp, och jag har ärligt talat inte någon i ens perifera bekantskapskretsen som åkt dit på fel ammunition hemma.

Så lätt är det inte att hamna i ett åtal för vapenbrott som det i vissa inlägg lyser här.
 
Nu umgås jag mycket jaktkretsar, har själv jägarexamen och ett par vapenskåp, och jag har ärligt talat inte någon i ens perifera bekantskapskretsen som åkt dit på fel ammunition hemma.

Så lätt är det inte att hamna i ett åtal för vapenbrott som det i vissa inlägg lyser här.

Nej, det var kanske att ta i, men det finns ju helt klart folk som blivit åtalade för er na struntsaker. Och sedan blivit friade. Förhoppningsvis är det så för TS.
 
Nej, det var kanske att ta i, men det finns ju helt klart folk som blivit åtalade för er na struntsaker. Och sedan blivit friade. Förhoppningsvis är det så för TS.

Jag hade gärna i så fall velat höra omständigheterna. Det är ju inte så att det sker kontroller spontant, polisen åker runt och knackar dörr. Det är ju på indikation, och det rör sig inte om att det har indikerats att det finns fyra magnumpatroner där det bara ska vara .22.
 
Jag hade gärna i så fall velat höra omständigheterna. Det är ju inte så att det sker kontroller spontant, polisen åker runt och knackar dörr. Det är ju på indikation, och det rör sig inte om att det har indikerats att det finns fyra magnumpatroner där det bara ska vara .22.

Visst kan kontroller ske spontant, för vapenlicenser t ex. Har varit på flera jakter där vi samlats vid en väg och polisen kört förbi, vänt och pratat och velat kontrollera vapenlicenser. Men jag håller i sak med dig, det är inte särskilt vanligt. Men det händer ju.
 
Men du är en part i målet i ett mycket individuellt fall. Jag pratar om grundläggande principer. Det blir lite konstig diskussion då.
Grundläggande principer landar så småningom i enskilda fall.
Och så måste man på något sätt förhålla sig till det enskilda fallet.
Jag ville bara illustrera hur svårt det är att bedöma lämplighet hos någon.
Att då förenkla genom att helt enkelt sålla bort alla som har varit åtalade är förståeligt.
 
Visst kan kontroller ske spontant, för vapenlicenser t ex. Har varit på flera jakter där vi samlats vid en väg och polisen kört förbi, vänt och pratat och velat kontrollera vapenlicenser. Men jag håller i sak med dig, det är inte särskilt vanligt. Men det händer ju.

Ja, absolut som ovanstående. Men det är ju extremt långt till att upptäcka att det finns olovlig ammunition i skåpet hemma. Det är väl heller inte så att en knallar omkring med annan ammo i fickan än den man ska skjuta med? Och om en knallar omkring med en bössa en inte ska ha (licens, lånelicens etc) så ska en ju faktiskt åka på en duvning.
 
Ja, absolut som ovanstående. Men det är ju extremt långt till att upptäcka att det finns olovlig ammunition i skåpet hemma. Det är väl heller inte så att en knallar omkring med annan ammo i fickan än den man ska skjuta med? Och om en knallar omkring med en bössa en inte ska ha (licens, lånelicens etc) så ska en ju faktiskt åka på en duvning.

Visst ska man det. Och det är ju ganska långt ifrån andra, betydligt grövre vapenbrott :)
 
Jag satt vid ett tillfälle i en lite liknande situation som du även om det ju inte är samma bekymmer. Jag sållades bort. Jag har en utbildning, hade jobbat i ett år och arbetstränat ett halvår på samma arbetsplats före jag blev anställd. Blev arbetslös och sökte därmed jobb inom samma yrke, det är lätt att få jobb inom det i min region, har hört otaliga exempel på andra som kommit direkt från skolbänken och sökt 1-2 jobb, gått på 1-2 intervjuer och fått erbjudande om ett eller båda jobben. Jag sökte och sökte men för mig var det inte alls så lätt. Jag fick försörjningsstöd av kommunen och det var till och med så att handläggaren där sa att om jag inte "snart" fick jobb så skulle hon hjälpa mig med en DO anmälan till regionen.

Jag är syn- och hörselskadad och har sjukersättning halvtid. Jag skrev det i ansökan, där till skrev jag att AF gick in med en lönebidragsanställning, att jag var beviljad och använde flertal hjälpmedel så att jag kunde utföra jobbet bra samt att jag skickade med rekommendationsbrev från tidigare arbetsplats. 46 jobb sökte jag. Gick på 5 intervjuer, fick erbjudande om ett jobb, där jag sedan bara jobbade ett halvår (hemskt ställe), blev arbetslös igen, låg på som en gnu på ett ställe med hjälp av en vän som arbetade där och fick in foten- nu med två rekommendationsbrev i ansökan + min vän som gick i god för mig (jobbade på samma ställe en gång tidigare)...... Har funderat på att byta jobb av olika anledningar, men när de andra kollegorna får första bästa jobb de söker är jag medveten om att det inte lär vara så för mig, så jag har inte orkat ta tag i det.

Ärlighet varar ju längst, men ibland är det oerhört tufft när de inte vill ta chansen att se vad de får om de anställer. Jag fixar mitt jobb utmärkt, inget att klaga på alls, folk är mer än nöjda med mig. Men fördomarna låter man ju välja person, vilket är skittrist och gör att vissa aldrig kan visa vad de går för.

Min arbetsplats har garanterat inte ångrat sig heller!

Usch så tråkigt att höra men vad skönt att det ändå löste sig till slut för dig men helt uppenbart var det ju diskriminering. Men tyvärr är jag inte förvånad att sådan här finns med tanke på att arbetsmarknaden diskrimenerar folk enbart för att de nått 40-årsåldern enligt vissa undersökningar. så är inte förvånad alls att det blir än större motstånd om någon inte är perfekt. Det är oförlåtligt men realitet tyvärr.
 
Usch så tråkigt att höra men vad skönt att det ändå löste sig till slut för dig men helt uppenbart var det ju diskriminering. Men tyvärr är jag inte förvånad att sådan här finns med tanke på att arbetsmarknaden diskrimenerar folk enbart för att de nått 40-årsåldern enligt vissa undersökningar. så är inte förvånad alls att det blir än större motstånd om någon inte är perfekt. Det är oförlåtligt men realitet tyvärr.
Visst var det så. Man kan ursäkta beteendet med att jag ju bara kan jobba 50 %, men med tanke på hur många ställen som har timanställda eftersom det är svårt att få folk rimmar det illa. Där jag jobbar nu har vi en kvinna som är 68, är timanställd och jobbar 75 %.... vi söker folk och har haft några intervjuer men antingen har de inte passat eller så, oftare, har de tackat nej eftersom det inte har varit intressant nog. Dessutom har vi inte haft så många sökande ändå. När jag började var vi 7 stycken, nu är vi 4. Det är lite "komiskt" det du skriver om 40 år... inom mitt yrke är det inte så. Min kollega tex är 51 och sökte ett jobb och gick på intervju där men tackade nej (som tur var för mig ;) )

Jag jobbar som medicinsk sekreterare så det är alltså sjukvården det här med diskriminering förekommer i..... Bara att hitta en plats att arbetsträna var svårt, men sedan var det ju positivt när de insåg att jag kunde göra samma jobb som de andra sekreterarna där, fast gratis. När jag efter ett halvår krävde antingen anställning eller att jag fick sluta, så hade de inte råd att anställa mig. Först när regionen i samarbete med AF (Regionen och AF hade ett projekt att få in funktionsnedsatta vårdutbildade i vården) betalade min lön helt och hållet (gratis arbetskraft igen...) så fick jag alltså jobb där, på samma ställe. Det borde inte vara så inom sjukvården, tänker man.

Det var en privat vc som anställde mig därefter ett halvår, sedan där jag jobbar nu sedan två år är också privat. Har inte mycket till övers för regionen faktiskt. Jag jobbar och sliter som de andra, och försöker varje dag kompensera för bristerna så att det inte ska vara piss att ha mig anställd, och med tanke på deras nöjdhet så lyckas jag. Men trots rekommendationsbrev och att verksamhetschefen kunde vara referens ovan på det så var det ingen som kände att man vågade chansa. Förutom här, eftersom min vän, som är väldigt duktig och omtyckt pratade med dem om mig flera gånger.

Gud, vad har man att förlora när man ändå använder sig av provanställning?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp