Problem med vänskap

[Motacilla]

Tyvärr kan man inte ändra någon annan än sig själv.

Att gå runt och tänka "om det vore ombytta roller så skulle jag minsann..." är en bra väg till bitterhet, ingenting annat. Vill du se en förändring: var aktiv själv.

Det är fullt möjligt att din kompis kanske vill träffa nya kompisar mest just nu, eftersom de är nya och spännande. Det är faktiskt ganska naturligt och normalt när man flyttat hemifrån och börjar skapa sin helt egen identitet som vuxen.

Hon kanske vill umgås utan att bli påmind om "gamla sidor" av sig själv, hon kanske vill visa sådana sidor av sig som inte kunnat komma fram i tidigare kompisgäng. Med helt nya människor har man en ny chans att visa vem man är.

Jag tror allt det här handlar mer om henne och hennes eget identitetsskapande än om dig.

Vill du umgås med henne och andra tillsammans: föreslå det för dem. Vänta inte på att de ska bjuda in dig.

 

[Görel]

Tack för svar alla. Jag har nog övertolkat väldigt mycket. Jag använder henne absolut inte som psykolog eller har krav på att hon ska få mig att må bättre. Jag lägger ingenting på henne eller går runt och är sur och ledsen. Jag hade bara velat bli medbjuden eftersom jag hade gjort det för henne. Som sagt bjuder hennes kompisar in mig men inte hon. Är det så konstigt tänkt? Jag förstår att en kompis är en kompis, man kan aldrig ställa orimliga krav. Och som sagt kan det mycket väl vara så att jag övertänker saker men om man vet att sin kompis mår dåligt känns det dumt att hetsa personen att stanna hemma eller att flytta hem.

Jag tror att man gör sig själv olycklig om man fastnar i sina tankar att det bara finns ett sätt att agera och det är det som är naturligast för en själv. Om man dessutom tänker att alla andra sätt att bete sig inte är välvilliga så tror jag verkligen att man låter tankarna sätta krokben för en.
Hon kanske bemöter dig som hon skulle vilja bli bemött i motsvarande situation och förstår inte att du inte uppskattar det hon gör. Säger som andra, prata med henne istället för att tro, dina tankar verkar bidra till att få dig att må ännu sämre.

 

[tornblomma]

Jag tänker att perioden när man flyttat hemifrån och börjar på universitetet är en period då man söker nya vänner, definierar sig själv osv. Jag tror inte att du kan ha som krav att din vän ska fungera som ett stöd för dig i den utsträckning du behöver. Hon har nog fullt upp med sig själv och att "bli vuxen".
När jag läser lite mellan raderna i din trådstart så får jag uppfattningen att du behöver ganska mkt stöd. Mitt tips är att söka professionell hjälp för ditt mående, jag tror att det är för stora krav att tänka att din vän ska vara det stödet.