Sv: Problem vid hundmöten *långt*
jag kan ha skrivit klumpigt förr, men tidigare när vi fick henne så började hon skälla vid planerade möten, dvs även när hon såg andra hundar, men numera så gör hon aldrig det. Hon skäller som jag berättat inomhus, men det har jag inte något emot, jag tycker ju också att det är ett normalt beteende, och när det beteendet inte kan skada någon så låter jag det vara. ett litet voff i hemmiljö har ingen dött av. det hör som till tassandet som hörs när hon rör sig i lägenheten.
men ja, när vi är utomhus så vill jag absolut inte att hon ska skälla eftersom jag är orolig att det kan göra andra människor rädda, även fast hon är så pass liten och söt.
dom flesta shelties, men inte alla alltså?
vi låter henne gå lös även i bostadsområden, så länge vägen är bredare än ca 2 meter. runtom mellan gårdar får hon springa fritt, eftersom man kan ha rätt bra uppsyn över henne och då hon svarar så bra på inkallning så är det lätt att få in henne om det kommer en människa (som skulle kunna vara rädd för henne).
jag har hört på lite villovägar att det finns shelties som är skälliga också, men om dom ska vara det eller inte vet jag inte riktigt. som sällskapshund så skulle man väl kunna tro att dom inte behöver vara en skällig ras, utan snarare tvärt om, om jag tänker rätt.
att belöna hunden är vi båda inne på är otroligt bra och mer effektivt än att korrigera. men om hunden skäller en gång och du ger den en belöning, blir det inte en positiv förstärkning (om du tror på teorin) av beteendet i det fallet och att hunden kan koppla skällandet med att den får en belöning om den gör det, även spontant?
där skiljer vi oss åt lite. om jag hade varit otroligt hundrädd och sett fyra "stora" lösa hundar så hade jag kunnat få en otrolig ångest av situationen, även om hundarna inte springer mot mig skällandes. fobier är ju en överdriven rädsla för något, exempelvis hundar. av den anledningen så låter jag min hund aldrig vara mer än en fotlängd ifrån mig, utifall någon skulle uppleva det som obehagligt.
jag gör samma sak. tyvärr så har vi inte många andra hundar att socialisera henne med, vilket gör att hon är orolig för andra hundar och gärna slipper möten. men varje gång vi mött en hund och gått förbi den så får hon en godis för att hon gjort det så bra. i mötesögonblicket brukar hon dra för att snabbare komma bort från den nya hunden, men i övrigt så går det jättebra.
jag har nog världens bästa relation med min lilla vovve. det är nog inte många som är så tokiga som mig att jag kampar med henne när jag står på fyra ben och drar strumpan med min egen mun. endel tycker att det låter äckligt, men jag märker att hon tycker att det är roligare, hon drar hårdare när vi kampar på det sättet, samt att hon blir hoppigare och gärna står på två ben som jag märkte idag. nästan lite som att hon vill stå på två ben när jag är på fyra och kampar.
i soffan får hon alltid hoppa upp och vara med så länge vi inte äter. då vi äter så ska hon vara på golvet, men annars får hon gärna hoppa upp och springa runt på oss. hon är inte jätteförig av sig, men hon är väldigt kelsjuk.
samma sak när vi ska sova, vovven får alltid ligga i sängen och bli klappad och härja lite granna fram tills det att vi säger godnatt till henne. då går hon själv till sin sovplats (vill inte sova med henne om man skulle råka rulla över henne). igår så var jag och tanten så trötta (läs tråkiga) så att hon gick och la sig själv.
korrigering tillhör med andra ord ovanligheter. det är eftersom det inte behövs längre. hon går fot när vi möter människor, är tyst när vi möter hundar och kommer på inkallning. det är tre mycket viktiga saker jag vill ha hos min vovve och det har gått väldigt bra att lära henne. även jag vet att konstant korrigering inte leder till speciellt mycket. att hela tiden dra i kopplet för att få hunden att gå fot tror jag inte är speciellt framgångsrikt, men det kan ju vara för att det är ett långt beteende som inte är lika tydligt som ett skall exempelvis.
