makarontanten
Trådstartare
Det är alltid svårt att skriva om jobbet då man har tystnadsplikt och alltid trampar någon på tårna. Dock vill jag ändå ventilera lite, då jag trots allt brinner för mitt jobb och vill göra det så bra som möjligt för både de "klienter" jag har hand om, men också för att personal ska känna säkerhet och kunna jobba för att få det bättre.
Jag kommer ändra lite fakta för tystnadspliktens skull, men skulle ändå vilja ha lite input på vad ni tycker om de olika situationerna och hur man bör/ska/borde reagera. Det finns naturligtvis lagar att följa, men situationer följer inte alltid med dem, saker går att tolka olika, många gånger hamnar man på gränsfall och mellan de berömda stolarna. Jag jobbar på gruppboende, där klienter har egna lägenheter och allmänna utrymmen att nyttja, såsom tvrum, kök, tvättstuga och korridorer till de olika lägenheterna. Detta är grundförutsättningarna i alla fall nedan.
Lite bakgrundsfakta för er som inte är så insatta i psykiatri är att inom kommunen gäller att all vård är frivillig. Det kan tex betyda att en person som är ordinerad läkemedel inte kan tvingas att ta sin medicin, men om personen sen "spårar ur" pga det, så kan konsekvenserna bli tvångsinläggning, polishämtning ( om personen blir våldsam) mm.
Personer som bor på ett gruppboende inom kommunen har alltid full rätt att gå ut från boendet och vara i samhället som vem som helst. Personal har ingen rätt att "röra"den boende fysiskt. Med detta menas att "vi" inte har rätt att "ta tag i den boende i handen och följa med/fösa/ säga till" någon våldsam person att gå in i sin egna lägenhet för att andra boende/personal ska vi bli fredade från denne. Vi har inte heller rätt enligt lag att bestämma något om inte den boende/klienten har skrivit kontrakt med oss om ( deras namnunderskrift med ett papper som tex kan handla om hur vi får agera i situationer med den boende).
Som exempel kan jag ge att den boende kan ge oss tillåtelse att gå in med huvudnyckel om den inte öppnar sin lägenhet när vi ringer på och personal vet att denne mår dåligt, att vi har kontrakt på att den boende har gett oss "tillåtelse" att dela ut en cigarett i timmen till en rökare, trots att denne "tjatar" om mer cigaretter hela tiden, att vi har kontrakt på att den boende har gått med på vissa regler som kan handla om matintag , pengar mm. Jag hoppas ni har fått en liten bild av hur det fungerar och jag ställer härmed dessa situationer till er och frågar hur ni skulle agera enligt lag och för er klient och er eget ( personals) bästa utan att göra fel:
1. En boende är väldigt sjuk i schitzofreni, personen hör mycket röster och är våldsam mot både döda ting ( möbler) och personal. Många incidenter har hänt genom tiden. Personen är ändå uträknande och smart på många vis. När vikarier ( gärna vikarier som är lite osäkra i rollen) jobbar, går den boende "igång" ordentligt genom att hota, skrika och även föra våld genom att slåss, hota att hugga med vassa föremål och kalla personal diverse kränkande och nedsättande ord. Personen kommer ihåg sina incidenter, kan prata om dem, och personal upplever att denne mest vill ha uppmärksamhet och ska stå i centrum. Detta går inte att genomföra, då personen delar boende med många andra. Andra boende blir rädda och tar illa vid sig, går in i sina lägenhet och är sällan ute i det allmänna när personen finns i närheten. Personen har ingen självinsikt och ser sig som frisk.
Rätt eller fel. Sätta tydliga gränser och verkligen ta till "hårda" metoder för att få personen att agera mer normalt. Prata ofta och mycket om uppförande och konsekvenserna av det, och samtidig ge ett form av "straff" att personen tex inte får "lördagsgodis"/ titta på tv, lägga sig tidigt om denne bryter mot reglerna. Ska man bryta mot lagen genom att "tvinga" in personen i sin lägenhet där denne inte stör resten av de boende med sina spel. ELLER: Ska man låta personen få ha sina "spel", skrämma andra boende ( även vikarier är rädda) och låta personen agera ut med de konsekvenserna som blir? Med det menas att om personen blir för våldsam och personal larmar, är det en polissak. Möjligtvis häktet, i andra fall tvångsvård på avdelning med eventuell polishämtning om " vi" larmar.
2. Äldre person som naturligtvis får gå ut hur mycket denne vill. Men. Personen går ut hela tiden ( även mitt i natten och tar sig flera mil bort), "rymmer" utan mål och kan få för sig att åka utomlands ( utan pengar), talar om för folk att personalen försöker döda hen, hoppar på / "flyger på" folk och ber dom ringa polisen för att hen blivit våldtagen, ringer på hos folk och får för sig att hen känner dem mm. Klagomålen är många, polisen är irriterad av våra ärenden som gäller att få personen "hem" till oss när hen ger sig iväg, hen blir nästan dagligen efterlyst pga "rymningar".
Rätt eller fel: Tvinga hen ( lagbrott) att vara hemma ( då gäller det verkligen att vara med och handgripligen hindra hen från att gå ut). Eller låta polisen sköta sina få resurser med att "jaga" hen ute, när hen "rymmer" från oss. Hen är även otrevlig mot personal och påstår att vi vill döda hen, att vi är djävulens barn som vill hen illa mm. Hen vill inte bo hos oss, men är så tacksam och go när hen inte är på det humöret att vi är onda.
3. Person som inte sover. Tanken med boende för denna person är att denne ska komma till ro och må lite bättre. Anhöriga klarar det inte, då personen stör hela tiden genom telefonsamtal ( kanske 100 om dagen), är väldigt orolig och sover så gott som aldrig. Personal har här tagit i kontrakt att personens mobil är inlåst och hen får ringa till sina anhöriga två gånger per dag. Detta fungerar med en hel del tjat där i mellan.
Personen har svårt att komma till ro/ är spänd, är nervös, hör mycket röster, är aldrig avslappnad och väldigt agiterad med sitt tal. Beter sig som en trotsig tonåring i det mesta.
MITT jobb ( jobbar natt) är att få personen att sova, men trots försök med att prata lugnande, att låta hen få prata av sig, att vara lite "hårdare" med att nu är det dags att sova, så gör personen tvärt om hela tiden. Jag personligen har försökt med allt ifrån att vara med i hens lägenhet och "nattat" hen med täcke, med prat, med trygghet, genom att vara tyst, genom att ha vart lite hårdare och förklarat att hen måste sova för att må bra, måste sova för att orka, måste lägga sig för att medicinen ska fungera mm. Har haft ett antal samtal om vad sömnen betyder för resten av kroppen mm . Hen bryr sig inte, och springer uppe mer eller mindre hela nätterna och hittar på allt som går att göra ( diska, städa, kolla i kataloger, titta på TV, sitta vid datorn, laga mat mm). " Nattar" man hen och sitter där tills man tror hen somnar så är hen uppe två minuter efter att man gått därifrån igen. Vi har ju fler boende och kan inte sitta med hur länge som helst. Hen är även vaken på dagen och ser så trött och sliten ut att man tror att hen ska somna när som helst. Men nej, hen sover inte på natten då heller!!!!
Rätt eller fel: Personen är rädd för att somna, personal försöker ge hen det denne behöver, men det fungerar inte. Lika mycket vaken på näterna som om när ingen bryr sig att sitta hos hen vid sänggående. Målet är att hen ska bli mer självständig, men hen går bakåt. Försöker ge hen trygghet vid sänggående utan resultat. Personen går upp så fort man lämnat lägenheten, kan inte komma till ro. Rätt eller fel att ömka, eller vara lite hårdare?
Jag kommer ändra lite fakta för tystnadspliktens skull, men skulle ändå vilja ha lite input på vad ni tycker om de olika situationerna och hur man bör/ska/borde reagera. Det finns naturligtvis lagar att följa, men situationer följer inte alltid med dem, saker går att tolka olika, många gånger hamnar man på gränsfall och mellan de berömda stolarna. Jag jobbar på gruppboende, där klienter har egna lägenheter och allmänna utrymmen att nyttja, såsom tvrum, kök, tvättstuga och korridorer till de olika lägenheterna. Detta är grundförutsättningarna i alla fall nedan.
Lite bakgrundsfakta för er som inte är så insatta i psykiatri är att inom kommunen gäller att all vård är frivillig. Det kan tex betyda att en person som är ordinerad läkemedel inte kan tvingas att ta sin medicin, men om personen sen "spårar ur" pga det, så kan konsekvenserna bli tvångsinläggning, polishämtning ( om personen blir våldsam) mm.
Personer som bor på ett gruppboende inom kommunen har alltid full rätt att gå ut från boendet och vara i samhället som vem som helst. Personal har ingen rätt att "röra"den boende fysiskt. Med detta menas att "vi" inte har rätt att "ta tag i den boende i handen och följa med/fösa/ säga till" någon våldsam person att gå in i sin egna lägenhet för att andra boende/personal ska vi bli fredade från denne. Vi har inte heller rätt enligt lag att bestämma något om inte den boende/klienten har skrivit kontrakt med oss om ( deras namnunderskrift med ett papper som tex kan handla om hur vi får agera i situationer med den boende).
Som exempel kan jag ge att den boende kan ge oss tillåtelse att gå in med huvudnyckel om den inte öppnar sin lägenhet när vi ringer på och personal vet att denne mår dåligt, att vi har kontrakt på att den boende har gett oss "tillåtelse" att dela ut en cigarett i timmen till en rökare, trots att denne "tjatar" om mer cigaretter hela tiden, att vi har kontrakt på att den boende har gått med på vissa regler som kan handla om matintag , pengar mm. Jag hoppas ni har fått en liten bild av hur det fungerar och jag ställer härmed dessa situationer till er och frågar hur ni skulle agera enligt lag och för er klient och er eget ( personals) bästa utan att göra fel:
1. En boende är väldigt sjuk i schitzofreni, personen hör mycket röster och är våldsam mot både döda ting ( möbler) och personal. Många incidenter har hänt genom tiden. Personen är ändå uträknande och smart på många vis. När vikarier ( gärna vikarier som är lite osäkra i rollen) jobbar, går den boende "igång" ordentligt genom att hota, skrika och även föra våld genom att slåss, hota att hugga med vassa föremål och kalla personal diverse kränkande och nedsättande ord. Personen kommer ihåg sina incidenter, kan prata om dem, och personal upplever att denne mest vill ha uppmärksamhet och ska stå i centrum. Detta går inte att genomföra, då personen delar boende med många andra. Andra boende blir rädda och tar illa vid sig, går in i sina lägenhet och är sällan ute i det allmänna när personen finns i närheten. Personen har ingen självinsikt och ser sig som frisk.
Rätt eller fel. Sätta tydliga gränser och verkligen ta till "hårda" metoder för att få personen att agera mer normalt. Prata ofta och mycket om uppförande och konsekvenserna av det, och samtidig ge ett form av "straff" att personen tex inte får "lördagsgodis"/ titta på tv, lägga sig tidigt om denne bryter mot reglerna. Ska man bryta mot lagen genom att "tvinga" in personen i sin lägenhet där denne inte stör resten av de boende med sina spel. ELLER: Ska man låta personen få ha sina "spel", skrämma andra boende ( även vikarier är rädda) och låta personen agera ut med de konsekvenserna som blir? Med det menas att om personen blir för våldsam och personal larmar, är det en polissak. Möjligtvis häktet, i andra fall tvångsvård på avdelning med eventuell polishämtning om " vi" larmar.
2. Äldre person som naturligtvis får gå ut hur mycket denne vill. Men. Personen går ut hela tiden ( även mitt i natten och tar sig flera mil bort), "rymmer" utan mål och kan få för sig att åka utomlands ( utan pengar), talar om för folk att personalen försöker döda hen, hoppar på / "flyger på" folk och ber dom ringa polisen för att hen blivit våldtagen, ringer på hos folk och får för sig att hen känner dem mm. Klagomålen är många, polisen är irriterad av våra ärenden som gäller att få personen "hem" till oss när hen ger sig iväg, hen blir nästan dagligen efterlyst pga "rymningar".
Rätt eller fel: Tvinga hen ( lagbrott) att vara hemma ( då gäller det verkligen att vara med och handgripligen hindra hen från att gå ut). Eller låta polisen sköta sina få resurser med att "jaga" hen ute, när hen "rymmer" från oss. Hen är även otrevlig mot personal och påstår att vi vill döda hen, att vi är djävulens barn som vill hen illa mm. Hen vill inte bo hos oss, men är så tacksam och go när hen inte är på det humöret att vi är onda.
3. Person som inte sover. Tanken med boende för denna person är att denne ska komma till ro och må lite bättre. Anhöriga klarar det inte, då personen stör hela tiden genom telefonsamtal ( kanske 100 om dagen), är väldigt orolig och sover så gott som aldrig. Personal har här tagit i kontrakt att personens mobil är inlåst och hen får ringa till sina anhöriga två gånger per dag. Detta fungerar med en hel del tjat där i mellan.
Personen har svårt att komma till ro/ är spänd, är nervös, hör mycket röster, är aldrig avslappnad och väldigt agiterad med sitt tal. Beter sig som en trotsig tonåring i det mesta.
MITT jobb ( jobbar natt) är att få personen att sova, men trots försök med att prata lugnande, att låta hen få prata av sig, att vara lite "hårdare" med att nu är det dags att sova, så gör personen tvärt om hela tiden. Jag personligen har försökt med allt ifrån att vara med i hens lägenhet och "nattat" hen med täcke, med prat, med trygghet, genom att vara tyst, genom att ha vart lite hårdare och förklarat att hen måste sova för att må bra, måste sova för att orka, måste lägga sig för att medicinen ska fungera mm. Har haft ett antal samtal om vad sömnen betyder för resten av kroppen mm . Hen bryr sig inte, och springer uppe mer eller mindre hela nätterna och hittar på allt som går att göra ( diska, städa, kolla i kataloger, titta på TV, sitta vid datorn, laga mat mm). " Nattar" man hen och sitter där tills man tror hen somnar så är hen uppe två minuter efter att man gått därifrån igen. Vi har ju fler boende och kan inte sitta med hur länge som helst. Hen är även vaken på dagen och ser så trött och sliten ut att man tror att hen ska somna när som helst. Men nej, hen sover inte på natten då heller!!!!
Rätt eller fel: Personen är rädd för att somna, personal försöker ge hen det denne behöver, men det fungerar inte. Lika mycket vaken på näterna som om när ingen bryr sig att sitta hos hen vid sänggående. Målet är att hen ska bli mer självständig, men hen går bakåt. Försöker ge hen trygghet vid sänggående utan resultat. Personen går upp så fort man lämnat lägenheten, kan inte komma till ro. Rätt eller fel att ömka, eller vara lite hårdare?
