Pudel och mentalitet

Ginne

Trådstartare
Min storpudelvalp är 6 månader och mycket pigg, glad, hoppig och arbetsvillig. Uppfödaren som jag köpte av var väldigt mån om att hundarna i första hand skulle vara trevliga och fungera som familjehundar, så jag kände mig trygg med att jag skulle få en hund som fungerade för oss.

Nyligen fick jag höra av en hundinstruktör att pudeln, som ras, är förstörd mentalt. Jag frågade aldrig vad hen menade, det var inte riktigt läge. Som ”nygammal” i hundvärlden (10 år sen jag hade hund) är jag inte helt uppdaterad kring olika raser och hur de är, dessutom är pudeln en ny ras för mig. Finns det någon som kan informera mig om vad den här instruktören kanske syftade på?
 
Hej, det finns säkert fler här med bättre insikt men vad jag vet är inte pudeln inte alls "förstörd mentalt". Menade hen specifikt storpudel ? Eller även mellan/dvärg/toy ? Det finns diskussioner inom många raser om att utställningsaveln påverkat mentaliteten negativt, mest kanske för collie men även tex golden retriever av utställningslinjer där olika rädslor numera inte är så ovanliga. Jag kan inte minnas att jag någonsin mötte en rädd golden för 30 år sedan men nu är det inte så ovanligt. Även bland pudel finns hundar med rädslor men inte mer än hos andra skulle jag säga.
 
Min storpudelvalp är 6 månader och mycket pigg, glad, hoppig och arbetsvillig. Uppfödaren som jag köpte av var väldigt mån om att hundarna i första hand skulle vara trevliga och fungera som familjehundar, så jag kände mig trygg med att jag skulle få en hund som fungerade för oss.

Nyligen fick jag höra av en hundinstruktör att pudeln, som ras, är förstörd mentalt. Jag frågade aldrig vad hen menade, det var inte riktigt läge. Som ”nygammal” i hundvärlden (10 år sen jag hade hund) är jag inte helt uppdaterad kring olika raser och hur de är, dessutom är pudeln en ny ras för mig. Finns det någon som kan informera mig om vad den här instruktören kanske syftade på?
Håller med Tajger, vilken tråkig inställning av en instruktör.
Vi har också en pudelvalp (mellan), 7 månader. Vår instruktör på valpkursen - äldre väldigt erfaren lydnadsdomare - konstaterade istället berömmande "tänk om fler hade pudel". Han helgillade henne och hade bara bra erfarenheter av pudlar.
Jag är dock, likt du, inte heller helt uppdaterad kring olika raser och är också ny med pudel. Lyssnade dock runt och läste mycket om just pudel innan vi bestämde ras och skaffade vår, och hörde aldrig det påståendet. Därmed inte sagt att det inte skulle ligga något i det, det vet jag helt enkelt inte, stötte bara inte på det för egen del. Just vårt exemplar är likt din väldigt pigg, glad, trygg och oerhört arbetsvillig i alla fall :)
Funderar på varför så få pudelägare gör BPH - kanske för att många uppfödare inte ställer det kravet och att många är rena sällskapshundar, hos ägare som inte är intresserade av att göra BPH/knappt vet om att det finns? Bara spekulerar här.
 
Jag har figgat för en del pudlar på BPH och jag måste säga att jag är positivt överraskad av dem. Överlag pigga käcka hundar med snabba avreaktioner. Det jag skulle önska för personlig del är mer lek och kamplust men det tror jag mycket ligger i vem som äger dem. Man ser ganska tydligt vilka hundar som är aktiva i någon hundsport, de har tydligt mer leklust på BPH, oavsett ras.
 
Oseriös instruktör!
Oavsett om hen har rätt eller inte så tycker jag att en bra instruktör är neutral i sina åsikter om ras inför kursdeltagare och ser individen istället.
Det är väl skit samma om din Pudel är den enda vettiga i hela världen eller inte för nu är det ju just den som instruktören ska ha som elev.
 
Jag har nästan odelat positiv erfarenhet av pudlar från toy upp till standard. Har uppfödare av toy och mellan i familjen och flera bekanta som äger mellan och standard. Min uppfattning är trevliga, pigga, käcka, oftast okomplicerade och lättlärda hundar i vardagen.
Det är därför jag aldrig fattat "doodlehypen", pudeln är ju i sig en väldigt komplett ras.
Men jag säger som @Fetaost att även om just den här instruktören haft andra erfarenheter måste hen ju kunna se just din hund för den individ hen är. Jag skulle be om en förklaring och/eller byta instruktör.
 
Min storpudelvalp är 6 månader och mycket pigg, glad, hoppig och arbetsvillig. Uppfödaren som jag köpte av var väldigt mån om att hundarna i första hand skulle vara trevliga och fungera som familjehundar, så jag kände mig trygg med att jag skulle få en hund som fungerade för oss.

Nyligen fick jag höra av en hundinstruktör att pudeln, som ras, är förstörd mentalt. Jag frågade aldrig vad hen menade, det var inte riktigt läge. Som ”nygammal” i hundvärlden (10 år sen jag hade hund) är jag inte helt uppdaterad kring olika raser och hur de är, dessutom är pudeln en ny ras för mig. Finns det någon som kan informera mig om vad den här instruktören kanske syftade på?
Jag har egentligen inte så mycket erfarenhet av rasen i allmänhet (delvis eftersom jag medvetet valt annan ras efteråt), utan bara av min nuvarande storpudel. Hon är från en liten uppfödare som hållit på i 20-30 år där tanken troligtvis var att få trevliga familjehundar men kanske inte bästa utställnings- eller arbetshundarna.

Min storpudel är pigg, glad, hoppig och arbetsvillig - men har problem med rädslor. Hon är höjdrädd, rädd för att gå i trappor man ser genom, rädd för plötsliga ljud etc. Slår jag ett slag med en hammare går hon direkt till andra änden av huset. Åskar det går hon till mig och ska vara så nära som möjligt. Vi bor tillräckligt långt ut på landet att fyrverkerier än så länge inte varit så stora problem. Hon kan inte åka Krösatågen utan att bli rädd och skakig eftersom de är äldre och låter mer än t.ex. Östgötatrafikens tåg. Hon vågar inte gå upp hela vägen på balanshinder i agility, och tunnlar kan vara läskiga. Vi gjorde BPH men kom inte längre än till överraskningen innan vi fick avbryta. Ligger det en dator slängd i skogen kan hon tycka den är läskig, har soptunnan utanför staketet vält av blåst kan hon tycks den är läskig, är det en skylt utsatt vid vägen som hon inte sett innan kan den vara läskig.

Hon är den gosigaste kramhunden som finns för mig, men inte ett dugg intresserad av främlingar. Främmande hundar gillar hon inte utan håller dem normalt sett på avstånd med morrningar. Det har hänt en gång att en schäfer plötsligt kom farande och troligtvis ville leka samtidigt som hon just då kom på en inkallning på en träning, och hon flög på den (det gick dock att fysiskt separera hundarna). Hon har inga problem med andra hundar på tävling eller när vi testat utställning, men det är kanske för att hundarna då normalt sett ignorerar varandra. Hon jagar och dödar (och äter) möss, sorkar etc., och har även ett väldigt starkt fågelintresse - och har lyckats få tag på och döda en av mina hönor för inte så länge sedan (de är normalt sett inte lösa samtidigt, men något hade inte gått som det skulle med just den hönan).

Hon var min första hund som kom från en uppfödare, hunden jag har som är äldre är en omplacering - så jag hade kanske inte tillräckligt med koll på vad jag skulle tänka på när jag letade valp. Men jag har efter jag skaffat henne blivit lite skeptisk till pudelvärlden - det känns inte som om det är så långa uppfödare som fokuserar på mentalitet eller arbetande hundar. Lite för mycket utställningsfokus för min smak hos många, och jag blev ordentligt trött när någon (uppfödare?) kommenterade att BPH och liknande inte behövs eftersom hennes hund klarar av stora utställningar utan problem, så då kan det inte finnas några rädslor eller så. Min pudel har inga problem att vara på en utställning - nu senast när vi testade var vi på den internationella inomhus i Malmö och hon skötte sig kanon. Men det var fifty-fifty om hon skulle klara sitt anlagsprov i viltspår eftersom hon hälften av gångerna vi spårade inte kunde fokusera på spåret utan endast på att det gick en främling bakom oss, och jag kommer aldrig köra någon tävling med skott i eller där hon behöver klättra upp på något. Hon har blivit skrämd av tält som flaxat i vinden utanför rallylydnadsbanan, eller när en bildörr plötsligt stängts.
 
Jag har figgat för en del pudlar på BPH och jag måste säga att jag är positivt överraskad av dem. Överlag pigga käcka hundar med snabba avreaktioner. Det jag skulle önska för personlig del är mer lek och kamplust men det tror jag mycket ligger i vem som äger dem. Man ser ganska tydligt vilka hundar som är aktiva i någon hundsport, de har tydligt mer leklust på BPH, oavsett ras.
Uppfödaren hade önskemål om att vi gör BPH med valparna, så det planerar jag att göra
 
Jag har nästan odelat positiv erfarenhet av pudlar från toy upp till standard. Har uppfödare av toy och mellan i familjen och flera bekanta som äger mellan och standard. Min uppfattning är trevliga, pigga, käcka, oftast okomplicerade och lättlärda hundar i vardagen.
Det är därför jag aldrig fattat "doodlehypen", pudeln är ju i sig en väldigt komplett ras.
Men jag säger som @Fetaost att även om just den här instruktören haft andra erfarenheter måste hen ju kunna se just din hund för den individ hen är. Jag skulle be om en förklaring och/eller byta instruktör.
Kursen var typ slut när hen sa sin mening och jag tror inte att hen syftade specifikt på min hund. Jag fattar din tanke om doodlar och -poo hundar, varför liksom inte välja pudel direkt?
 
Jag har egentligen inte så mycket erfarenhet av rasen i allmänhet (delvis eftersom jag medvetet valt annan ras efteråt), utan bara av min nuvarande storpudel. Hon är från en liten uppfödare som hållit på i 20-30 år där tanken troligtvis var att få trevliga familjehundar men kanske inte bästa utställnings- eller arbetshundarna.

Min storpudel är pigg, glad, hoppig och arbetsvillig - men har problem med rädslor. Hon är höjdrädd, rädd för att gå i trappor man ser genom, rädd för plötsliga ljud etc. Slår jag ett slag med en hammare går hon direkt till andra änden av huset. Åskar det går hon till mig och ska vara så nära som möjligt. Vi bor tillräckligt långt ut på landet att fyrverkerier än så länge inte varit så stora problem. Hon kan inte åka Krösatågen utan att bli rädd och skakig eftersom de är äldre och låter mer än t.ex. Östgötatrafikens tåg. Hon vågar inte gå upp hela vägen på balanshinder i agility, och tunnlar kan vara läskiga. Vi gjorde BPH men kom inte längre än till överraskningen innan vi fick avbryta. Ligger det en dator slängd i skogen kan hon tycka den är läskig, har soptunnan utanför staketet vält av blåst kan hon tycks den är läskig, är det en skylt utsatt vid vägen som hon inte sett innan kan den vara läskig.

Hon är den gosigaste kramhunden som finns för mig, men inte ett dugg intresserad av främlingar. Främmande hundar gillar hon inte utan håller dem normalt sett på avstånd med morrningar. Det har hänt en gång att en schäfer plötsligt kom farande och troligtvis ville leka samtidigt som hon just då kom på en inkallning på en träning, och hon flög på den (det gick dock att fysiskt separera hundarna). Hon har inga problem med andra hundar på tävling eller när vi testat utställning, men det är kanske för att hundarna då normalt sett ignorerar varandra. Hon jagar och dödar (och äter) möss, sorkar etc., och har även ett väldigt starkt fågelintresse - och har lyckats få tag på och döda en av mina hönor för inte så länge sedan (de är normalt sett inte lösa samtidigt, men något hade inte gått som det skulle med just den hönan).

Hon var min första hund som kom från en uppfödare, hunden jag har som är äldre är en omplacering - så jag hade kanske inte tillräckligt med koll på vad jag skulle tänka på när jag letade valp. Men jag har efter jag skaffat henne blivit lite skeptisk till pudelvärlden - det känns inte som om det är så långa uppfödare som fokuserar på mentalitet eller arbetande hundar. Lite för mycket utställningsfokus för min smak hos många, och jag blev ordentligt trött när någon (uppfödare?) kommenterade att BPH och liknande inte behövs eftersom hennes hund klarar av stora utställningar utan problem, så då kan det inte finnas några rädslor eller så. Min pudel har inga problem att vara på en utställning - nu senast när vi testade var vi på den internationella inomhus i Malmö och hon skötte sig kanon. Men det var fifty-fifty om hon skulle klara sitt anlagsprov i viltspår eftersom hon hälften av gångerna vi spårade inte kunde fokusera på spåret utan endast på att det gick en främling bakom oss, och jag kommer aldrig köra någon tävling med skott i eller där hon behöver klättra upp på något. Hon har blivit skrämd av tält som flaxat i vinden utanför rallylydnadsbanan, eller när en bildörr plötsligt stängts.
Men vad synd! Min verkar hittills inte särskilt rädd av sig. Han är dock något lättstressad vid bilåkning och när vi träffar hundar och människor, mest för att han så gärna vill hoppa och leka. Även rät stressad i början av träning, men lugnar sig när han får göra något. Typ mest överglad och lite hyperaktiv
 
Det är ju inte många % som kommer ut på BPH iaf och statistiken såg ju inte lysande ut.

Förstörd är kanske att ta i, men nog har man sorterat bort arbetsbarhet/mentalitet för utseende.
Jo, det stämmer säkert att man fokuserar mest på utseende. ”Min” uppfödare verkade dock tycka att mentalitet var väldigt viktigt (åtminstone att döma av vad hen sa)
 
Kursen var typ slut när hen sa sin mening och jag tror inte att hen syftade specifikt på min hund. Jag fattar din tanke om doodlar och -poo hundar, varför liksom inte välja pudel direkt?
Nej jag tänkte mer tvärtom, att hen uppenbarligen har en fördom om pudlar oavsett vad hen tycker om din men borde kunna bortse från det om hen är professionell. Kommentaren tyder på motsatsen.

Precis! Eller cocker eller vad det nu är en gillar. :)
 
Jo, det stämmer säkert att man fokuserar mest på utseende. ”Min” uppfödare verkade dock tycka att mentalitet var väldigt viktigt (åtminstone att döma av vad hen sa)
Ja, undantag finns ju alltid såklart. Men om majoriteten inte satsa på det så blir det ju inte konstigt om folk träffar dåliga pudlar.
De få storpudlarna jag har på området är rätt otrevliga (rejäla utfall bla), men vet inte hur de är i övrigt i mentaliteten och vet inte hur mycket som är ägarskapat heller.
 
Jag har också storpudel och för mig är det världens bästa ras även om min hund har en del rädslor.

Jag har en bekant som har haft storpudel i några decennier och hon upplever att dagens hundar är vildare och svårare att hantera för en vanlig hundägare än de var för 20 år sedan. Det är väldigt mycket energi, hopp och skutt som kan vara lite svårt att kontrollera om man tänker sig att man har en sällskapshund. Men jag vet inte om det stämmer generellt eller om hon är färgad av att hon har blivit äldre 😁

I allmänhet så finns det en del rädslor men om det har blivit värre med tiden vet jag inte?
 
Nej jag tänkte mer tvärtom, att hen uppenbarligen har en fördom om pudlar oavsett vad hen tycker om din men borde kunna bortse från det om hen är professionell. Kommentaren tyder på motsatsen.

Precis! Eller cocker eller vad det nu är en gillar. :)
Absolut rätt onödig kommentar… vi pratade om vad hundar använts till osv alltså vad man kan förvänta sig av olika raser och så. Denna instruktör sjunker i min aktning ju mer jag funderar på det. Det fanns en del annat också. Men det kan ju vara bra i o för sig, då vet jag vem jag ska undvika :cool:
 
Absolut rätt onödig kommentar… vi pratade om vad hundar använts till osv alltså vad man kan förvänta sig av olika raser och så. Denna instruktör sjunker i min aktning ju mer jag funderar på det. Det fanns en del annat också. Men det kan ju vara bra i o för sig, då vet jag vem jag ska undvika :cool:
Jag kan tänka mig att som jakthund/vattenapportering är pudeln kanske svajig idag, men som sällskapshund (vilket är huvudsyftet nuförtiden) har i alla fall jag upplevt att den fyller sin roll.
Nu har vi andra inte tagit del av samtalet i helhet, men det känns ändå som en åsikt en skulle låta bli att framföra när man arbetar med en klient som har just en pudel.

Jag får visserligen många kommentarer om shiban som ras och jag är medveten om både rasens karaktär och tillkortakommanden - det mesta ta med en klackspark (för mycket är sant :D ) men om jag anlitat någon för att hjälpa mig med tränng som bara kapade rasen rakt av i en konversation med mig efter en session hade jag gått någon annanstans.
 
Ja, undantag finns ju alltid såklart. Men om majoriteten inte satsa på det så blir det ju inte konstigt om folk träffar dåliga pudlar.
De få storpudlarna jag har på området är rätt otrevliga (rejäla utfall bla), men vet inte hur de är i övrigt i mentaliteten och vet inte hur mycket som är ägarskapat heller.
Jag gillar pudlar men upplever att hanhundarna kan vara väldigt tuffa för att "bara" vara sällskapshundar.
Supergoa och mysiga tills de blir 1 - 2 år.

Så jag delar din uppfattning.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Jag håller på att leta valp (och har så gjort ganska länge). Ett problem är att jag inte kan bestämma mig för ras. Jag tittar både på...
Svar
16
· Visningar
2 174
Senast: Ajda
·
Hundavel & Ras Vi har haft schäfer (hanar) i nästan 30 år och nu när "vår" uppfödare inte längre föder upp hundar så bestämde vi ganska tidigt att det...
Svar
19
· Visningar
2 682
Senast: Soso
·
Hundavel & Ras Min man har stora drömmar, vilket ju är bra, men samtidigt väldigt lite insikt i hur det ser ut i det verkliga livet, känns det som...
2 3
Svar
56
· Visningar
9 337
Senast: machafuko
·
Hundavel & Ras Alltså jag har brytt huvudet åt det här med nästa ras i säkert ett år nu, utan några egentliga framgångar. Jag vet vad jag vill ha, men...
Svar
6
· Visningar
2 270
Senast: Dentaku
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp