Aviello
Trådstartare
Kände att jag behöver få prata av mig lite ang. min annons ang. omplacering av katt. Den var inte lätt att lägga in, det har tagit mer än ett halvår att bygga upp till den texten jag skrev, men någon gång får det ju bli nog.
Nu har jag tvättat kissmattor (osäker annan katt) veckor i rad och jag orkar bara inte mer.
"Det här går inte längre! Vi börjar bli lite smått desperata...
Våra katter bråkar konstant och vi vet inte hur vi ska lösa det, vi har nog försökt det mesta nu.
Eftersom vi inte vill avliva någon av katterna försöker vi här, det är värt ett försök till.
Vi har två kastrerade äldre hannar och en yngre katthona. Hon togs från sin mamma alldeles för tidigt och växte upp enbart med en hund så hon lärde sig aldrig "kattspråk" så att säga. Idag är hon extremt beroende av människor, bor i vårt knä om hon kan men klarar inte av att umgås med andra katter, hon flyger på dem så ofta hon kan. Människor följer hon med överallt, går aldrig långt ifrån och är otroligt sällskaplig.
Om hon fick vara ensam-katt hos någon skulle hon nog blomstra ut helt, det är hennes dröm tror jag. (Skulle hon dessutom få en hund att umgås med vore alla hennes önskemål uppfyllda!)
Vi vill inte behöva ta bort henne om det inte blir helt nödvändigt, men som det är nu går det helt enkelt inte. Våra två andra stryker längs väggarna och är livrädda för henne, trots att de är dubbelt så stora. Hon har attityd, busekatten!
Någon som har en idé om vad vi kan göra eller ett hem där hon kan få trivas?
Svart-smokey hona, fem år gammal och otroligt social med människor."
Vi har försökt allt! Grindar mellan rum, leka med osäker katt inför Busekatten (gör att hon flyger på honom direkt!) Mata med gott tillsammans, mata med gott nära-långt ifrån, ja allt jag kan komma på...
Det gör så otroligt ont i hjärtat att de inte kan komma överrens, vi sitter alltid på helspänn här. Vi vaknar ofta av att de skriker mitt i natten - då har de kommit för nära varandra.
Vi har försökt i fyra år nu, det blir inte bättre, bara sämre, så därför har jag tagit den svåra vägen att hitta ett nytt hem till Busekatten. Känns inte rättvist eller bra på något vis, men vi får ju se till hur hon mår och vad hon faktiskt behöver - det är inte vi, det är ett stabilt hem med bara människor/hundar, inga katter. Uschligt jobbigt!
Nu har jag tvättat kissmattor (osäker annan katt) veckor i rad och jag orkar bara inte mer.
"Det här går inte längre! Vi börjar bli lite smått desperata...
Våra katter bråkar konstant och vi vet inte hur vi ska lösa det, vi har nog försökt det mesta nu.
Eftersom vi inte vill avliva någon av katterna försöker vi här, det är värt ett försök till.
Vi har två kastrerade äldre hannar och en yngre katthona. Hon togs från sin mamma alldeles för tidigt och växte upp enbart med en hund så hon lärde sig aldrig "kattspråk" så att säga. Idag är hon extremt beroende av människor, bor i vårt knä om hon kan men klarar inte av att umgås med andra katter, hon flyger på dem så ofta hon kan. Människor följer hon med överallt, går aldrig långt ifrån och är otroligt sällskaplig.
Om hon fick vara ensam-katt hos någon skulle hon nog blomstra ut helt, det är hennes dröm tror jag. (Skulle hon dessutom få en hund att umgås med vore alla hennes önskemål uppfyllda!)
Vi vill inte behöva ta bort henne om det inte blir helt nödvändigt, men som det är nu går det helt enkelt inte. Våra två andra stryker längs väggarna och är livrädda för henne, trots att de är dubbelt så stora. Hon har attityd, busekatten!
Någon som har en idé om vad vi kan göra eller ett hem där hon kan få trivas?
Svart-smokey hona, fem år gammal och otroligt social med människor."
Vi har försökt allt! Grindar mellan rum, leka med osäker katt inför Busekatten (gör att hon flyger på honom direkt!) Mata med gott tillsammans, mata med gott nära-långt ifrån, ja allt jag kan komma på...
Det gör så otroligt ont i hjärtat att de inte kan komma överrens, vi sitter alltid på helspänn här. Vi vaknar ofta av att de skriker mitt i natten - då har de kommit för nära varandra.
Vi har försökt i fyra år nu, det blir inte bättre, bara sämre, så därför har jag tagit den svåra vägen att hitta ett nytt hem till Busekatten. Känns inte rättvist eller bra på något vis, men vi får ju se till hur hon mår och vad hon faktiskt behöver - det är inte vi, det är ett stabilt hem med bara människor/hundar, inga katter. Uschligt jobbigt!
