Radhus?

[Iamia]

Så, här kommer en lång historia... Jag har en form av i-landsproblem. Vi bor för tillfället i lägenhet i en medelstor stad i Tyskland. Jag är inte direkt nån stadsmänniska och har, efter ett par år här, börjat tröttna på allt folk och stadslivet i allmänhet. Nu, efter att ha sålt vårat lilla hus i Sverige och fått en liten slant i vinst, har vi för en tid sedan börjat titta runt efter ett eget hus här.

Mitt egentliga drömboende är en liten gård eller ett litet hus med större trädgård ute på landet. Tyst och lugnt, massa natur och helst utan nära grannar. Problemet: Sånt existerar inte här på samma sätt som i Sverige. Dessutom har vi vissa ramar (förutom husets/omgivningarnas egenskaper och pris) att hålla oss till. Det får t ex inte vara allt för långt från staden vi bor i nu och det ska helst gå att tågpendla dit (p g a jobb som inte är "förhandlingsbart"). Bara där krymper urvalet drastiskt.

Vi tror att vi har hittat ett (för oss) bra område. Det är en mindre stad, mer eller mindre inbäddad i skog med bra och "nära" hundpromenadsmöjligheter (ett annat mycket viktigt kriterium!). Men de allra flesta husen i vår prisklass där, liksom i andra områden, är äldre par- eller radhus... Vi har nu hittat ett "hörn-radhus" som vi faktiskt ska åka och titta på. Huset verkar trevligt och är lagom stort. Det har en rätt mysig men mindre trädgård (bara 350 m2) med fin utsikt (ligger uppe på en sluttning). Halva jag fastnade verkligen för huset och trädgården (efter vad man sett på bilderna). Det ligger lite avskärmat i utkanten av bebyggelsen nära skogen och det är inte ett sånt där riktigt radhusgetto, utan ett mindre komplex. Men. Kan man verkligen överleva att bo i ett radhus?! Jag har ALDRIG "sett" mig själv som radhusmänniska och är lite rädd att jag ska känna mig liksom övervakad... Att inte riktigt kunna slappna av i trädgården. Att det ska vara som i den där gamla TV-serien där alla går ut och hämtar posten samtidigt och sedan tar husvagnen och mysoverallerna och åker till samma camping de varit på varje sommar i 50 år... Ja, ni hör ju. Fördomarna haglar...

Så. Hjälp! Har någon här radhuserfarenhet eller reflektioner i allmänhet? Går det att trivas i radhus även som "eremit"? Vad ska man tänka på? (Jag fattar såklart att det bästa är att kolla hur det känns när man är där, men lite input kan ju aldrig vara fel...)

 

[Lovisaleonora]

Uppväxt i kedjehus. Det blir vad man gör det till.

Mitt enda råd är: åt och titta. Ni kommer att känna om det är OK ställe eller bara att titta vidare.

Om inte annat kan det vara en vettig mellanlandning mellan lägenhet och gård.

 

[Elisha]

Så, här kommer en lång historia... Jag har en form av i-landsproblem. Vi bor för tillfället i lägenhet i en medelstor stad i Tyskland. Jag är inte direkt nån stadsmänniska och har, efter ett par år här, börjat tröttna på allt folk och stadslivet i allmänhet. Nu, efter att ha sålt vårat lilla hus i Sverige och fått en liten slant i vinst, har vi för en tid sedan börjat titta runt efter ett eget hus här.

Mitt egentliga drömboende är en liten gård eller ett litet hus med större trädgård ute på landet. Tyst och lugnt, massa natur och helst utan nära grannar. Problemet: Sånt existerar inte här på samma sätt som i Sverige. Dessutom har vi vissa ramar (förutom husets/omgivningarnas egenskaper och pris) att hålla oss till. Det får t ex inte vara allt för långt från staden vi bor i nu och det ska helst gå att tågpendla dit (p g a jobb som inte är "förhandlingsbart"). Bara där krymper urvalet drastiskt.

Vi tror att vi har hittat ett (för oss) bra område. Det är en mindre stad, mer eller mindre inbäddad i skog med bra och "nära" hundpromenadsmöjligheter (ett annat mycket viktigt kriterium!). Men de allra flesta husen i vår prisklass där, liksom i andra områden, är äldre par- eller radhus... Vi har nu hittat ett "hörn-radhus" som vi faktiskt ska åka och titta på. Huset verkar trevligt och är lagom stort. Det har en rätt mysig men mindre trädgård (bara 350 m2) med fin utsikt (ligger uppe på en sluttning). Halva jag fastnade verkligen för huset och trädgården (efter vad man sett på bilderna). Det ligger lite avskärmat i utkanten av bebyggelsen nära skogen och det är inte ett sånt där riktigt radhusgetto, utan ett mindre komplex. Men. Kan man verkligen överleva att bo i ett radhus?! Jag har ALDRIG "sett" mig själv som radhusmänniska och är lite rädd att jag ska känna mig liksom övervakad... Att inte riktigt kunna slappna av i trädgården. Att det ska vara som i den där gamla TV-serien där alla går ut och hämtar posten samtidigt och sedan tar husvagnen och mysoverallerna och åker till samma camping de varit på varje sommar i 50 år... Ja, ni hör ju. Fördomarna haglar...

Så. Hjälp! Har någon här radhuserfarenhet eller reflektioner i allmänhet? Går det att trivas i radhus även som "eremit"? Vad ska man tänka på? (Jag fattar såklart att det bästa är att kolla hur det känns när man är där, men lite input kan ju aldrig vara fel...)

Jag har när jag var mindre bott i radhus (då valde inte själv då). Hade visserligen bott i 3-våningsvilla med enorm trädgård hela min uppväxt så var van vid det, men nej, trivdes aldrig i radhus, inte resten Av familjen heller. Trots bra område, bra hus etc.

Nu när jag är vuxen bor vi som du beskrivet ditt drömläge, hus på landet, men ändå bra kommunikationer med motorväg och regionaltåg till flertalet städer. Ett par grannar men skogen och fälten som närmsta granne och vi trivs så himla bra! Kollade på ett par radhus innan vi köpte detta men nej, vi är villa på landsbygden-människor.

 

[Iamia]

Tack för responsen! Jo, vi får helt enkelt åka dit och känna efter. Det kanske inte alls behöver kännas så klaustrofobiskt som jag föreställer mig...

Egentligen tycker jag nog det svåraste är att veta vad som egentligen är viktigast när man letar bostad. Att det stämmer inomhus? Trädgård? Omgivning? Infrastruktur? Man vill ju helst att allt ska stämma när man ändå satsar en såpass stor summa pengar, men i verkligheten är det ju inte alltid möjligt. Svårt att veta var "good enough"-gränsen går.

 

[Elisha]

Tack för responsen! Jo, vi får helt enkelt åka dit och känna efter. Det kanske inte alls behöver kännas så klaustrofobiskt som jag föreställer mig...

Egentligen tycker jag nog det svåraste är att veta vad som egentligen är viktigast när man letar bostad. Att det stämmer inomhus? Trädgård? Omgivning? Infrastruktur? Man vill ju helst att allt ska stämma när man ändå satsar en såpass stor summa pengar, men i verkligheten är det ju inte alltid möjligt. Svårt att veta var "good enough"-gränsen går.

Läget, skick generellt på huset o planlösning tycker jag är viktigast. Insidan går alltid att renovera efter smak men läge är ju svårt

 

[Imogen]

Åk och titta! Det är jättestor skillnad på radhus och radhus. Vi bor i ett gavelradhus på en 300 kvm tomt. Störs inte alls av grannar eller liknande. Men det är verkligen skillnad. Innan vi köpte kollade vi på ganska många radhus, inte för att vi var ute efter just radhus utan för att det var vad vi hade råd med i området vi ville bo.

Vissa radhus har "inklämd skokartongskänsla". Vissa känns som lägenheter invändigt när det gäller planlösning och många har grannar tätt inpå. Vårt hus ligger som sagt på gavel, på kanten av området så mitt emot är det villor. Det är stort som en villa (145 kvm) och planlösningen känns inte alls som ett typiskt radhus.

Däremot då går det ju inte komma ifrån att vi flyttat från lägenhet. Flyttar man från villa till radhus kan jag tänka mig att det är jobbigare att ha grannarna så nära.

 

[susanne]

Jag har bott i radhus några år.
Det kan vara lyhört, ta reda på hur mycket det hörs från grannarna. Fråga grannarna på andra sidan om närmsta grannen hur mycket som hörs. Det gäller ju såklart både utomhus och inomhus. Försök ta reda på hur länge de i samma radhuslänga bott där, det säger en del om ifall det är trevligt eller inte.

 

[Iamia]

Tack för fler erfarenheter!

Vi har varit och kollat på huset. Det var verkligen jättefint. Området verkade ok, huset hade bra planlösning och var väl omhändertaget. Tyst och lugnt. Trädgården var också mysig även om den var liten. Men det kändes nog ändå lite väl inklämt på nåt sätt. Inte inne, men i trädgården... Precis efter titten var vi fortfarande inte helt säkra på vad vi kände, speciellt eftersom mycket med huset faktiskt stämde ganska bra in på vad vi letar efter. Men efter lite moget övervägande och funderande kom vi fram till att vi nog får fortsätta leta. Kanske inte behöver utesluta radhus helt, men det får nog gärna vara ett som har ena trädgårdssidan direkt mot skog/grönområde, så att trädgården blir lite mer "skyddad"...

Vi har inte bråttom, så vi får väl se vad som dyker upp!