Rädda svaga valpar?

Sesca

Trådstartare
Jag har ju haft en rätt jobbig höst vinter med årets sista kull som blev chockartat stor. (11 på en liten Amristik) 6 var över 100 gram och friska, 4 var 70-85 gram och 1 strax under hundra men infekterad och genomskinlig.

Jag är så blödig att jag vägrade ta bort de små, ringde distriktsvet och kompis som är uska och satte upp en neontalavdelning. Som tur var hade jag en extramamma (tyvärr utan mjölk) så både valphage och neontal hade tikmamma mest hela tiden. Distriktsvet sa att jag skulle ta bort de 4 små och den infekterade, men jaja, det går ju att försöka.

Facit nu är att de 6 stora såldes vid 8 veckor samt 2 av de små vid 12 veckor. Den infekterade bor hos oss och terroriserar familjen, hon ville verkligen leva. Så tre av de fem mår prima

De två som är kvar av de små är lite värre. En har helt lösa leder bak och den andra en ovanlig icke-ärftlig sjukdom som kan medicineras (troligen utlöst av att han var så liten), men han mår inte bra av medicinen. När ska jag sluta kämpa? De har ju bra prognos, men bara haft det jobbigt hela livet.

Undrar lite om jag ska ta bort de två knackiga, nu säger vet nej, de har bra prognos, men de har ju inte fått vara valpar.

Sedan undrar jag om jag gjorde rätt som räddade de 3 som mår bra, det blev ju på bekostnad av syskonen som inte klarade det så bra (det gick inte att gissa när de var små vilka av de 5 som skulle klara sig)

Om någon undrar så mår tiken bra. Hon surar just nu för att hon får normala matransoner igen. Det var det bästa med att vara mamma, lammfärs i obegränsad mängd!
 
Hade du planerat ha valparna själv så kämpa. Ska de säljas så tycker jag att det vettigaste är att ta bort. För du vet ju inte om köparen är redo att ta sig an en hund som kanske kommer att lida av en massa sjukdomar och skador senare i livet.

Svaga ungar (alla djurslag) tenderar att fortsätta vara svaga.
 
De två som är kvar av de små är lite värre. En har helt lösa leder bak och den andra en ovanlig icke-ärftlig sjukdom som kan medicineras (troligen utlöst av att han var så liten), men han mår inte bra av medicinen. När ska jag sluta kämpa? De har ju bra prognos, men bara haft det jobbigt hela livet.
Det låter inte kul för en valp att ha helt lösa leder, det lär påverka hur aktiv den kan vara i framtiden också, och en hund som är sjuk och som inte mår bra av den medicin som finns... Där låter det ju inte snällt mot hunden att ha den kvar.

Hade det varit mina valpar hade de två fått somna in. Som seriös uppfödare får man vara beredd på att det är sådana beslut man kan tvingas ta.
 
Det där är ju så himla jobbigt...och det är ju jättesvårt att veta vad som är rätt om Vet säger att dom har en bra prognos, men du ser att dom lider...Det är det värsta med att ha hund/valp att vara den som . gör att dom inte lider längre...

Vad säger Vet om att dom lider nu om jag inte missuppfattat...att du tycker det..
 
Och ang vad veterinären säger:
Min äldsta tik har fått lymfom. Det kommer en dag vara anledningen till att hon måste somna in, men när det blir vet vi inte än (såklart). Vid några besök har vi funderat på hur vi ska gå vidare, om man ska behandla mer och hur osv. Varje gång vi diskuterat det så har veterinären varit övertydlig med följande:
Hon tycker inte det verkar vara speciellt illa och vi kan absolut behandla mer men det är jag som lever med hunden, som ser henne varje dag och vet hur hon egentligen mår. Det är därför jag som måste bestämma vad som är rimligt för henne osv. Skulle jag säga att det räcker, så kommer hon aldrig försöka få mig att ändra den åsikten.
 
Det låter inte kul för en valp att ha helt lösa leder, det lär påverka hur aktiv den kan vara i framtiden också, och en hund som är sjuk och som inte mår bra av den medicin som finns... Där låter det ju inte snällt mot hunden att ha den kvar.

Hade det varit mina valpar hade de två fått somna in. Som seriös uppfödare får man vara beredd på att det är sådana beslut man kan tvingas ta.
Är inne på det, de fick ju en chans och jag gjorde verkligen allt.
Det var bara att vet blev så förvånad, men hen ser dem ju inte hela dagarna.
 
Och ang vad veterinären säger:
Min äldsta tik har fått lymfom. Det kommer en dag vara anledningen till att hon måste somna in, men när det blir vet vi inte än (såklart). Vid några besök har vi funderat på hur vi ska gå vidare, om man ska behandla mer och hur osv. Varje gång vi diskuterat det så har veterinären varit övertydlig med följande:
Hon tycker inte det verkar vara speciellt illa och vi kan absolut behandla mer men det är jag som lever med hunden, som ser henne varje dag och vet hur hon egentligen mår. Det är därför jag som måste bestämma vad som är rimligt för henne osv. Skulle jag säga att det räcker, så kommer hon aldrig försöka få mig att ändra den åsikten.
Svarade ju innan om detta att leva med dem. Jag tror att om det hade varit en vuxen hund med grundtrygghet hade jag kämpat på. Men dessa vet ju inte vad det innebär att vara frisk. Syster river hela huset och de gör inte det...
 
  • Ledsen
Reactions: Sel
Jag har ju haft en rätt jobbig höst vinter med årets sista kull som blev chockartat stor. (11 på en liten Amristik) 6 var över 100 gram och friska, 4 var 70-85 gram och 1 strax under hundra men infekterad och genomskinlig.

Jag är så blödig att jag vägrade ta bort de små, ringde distriktsvet och kompis som är uska och satte upp en neontalavdelning. Som tur var hade jag en extramamma (tyvärr utan mjölk) så både valphage och neontal hade tikmamma mest hela tiden. Distriktsvet sa att jag skulle ta bort de 4 små och den infekterade, men jaja, det går ju att försöka.

Facit nu är att de 6 stora såldes vid 6 veckor samt 2 av de små vid 12 veckor. Den infekterade bor hos oss och terroriserar familjen, hon ville verkligen leva. Så tre av de fem mår prima

De två som är kvar av de små är lite värre. En har helt lösa leder bak och den andra en ovanlig icke-ärftlig sjukdom som kan medicineras (troligen utlöst av att han var så liten), men han mår inte bra av medicinen. När ska jag sluta kämpa? De har ju bra prognos, men bara haft det jobbigt hela livet.

Undrar lite om jag ska ta bort de två knackiga, nu säger vet nej, de har bra prognos, men de har ju inte fått vara valpar.

Sedan undrar jag om jag gjorde rätt som räddade de 3 som mår bra, det blev ju på bekostnad av syskonen som inte klarade det så bra (det gick inte att gissa när de var små vilka av de 5 som skulle klara sig)

Om någon undrar så mår tiken bra. Hon surar just nu för att hon får normala matransoner igen. Det var det bästa med att vara mamma, lammfärs i obegränsad mängd!

För det första hoppas jag att du skrev fel och inte sålde två valpar vid 6 veckors ålder - det är olagligt, och av en anledning. Om det var jag skulle jag ta bort den valpen som mår dåligt av sin medicin - det är inte rimligt att döma den hunden till ett liv där han måste medicineras hela livet och inte mår bra av den medicineringen. Jag tycker också att valpen med "lösa leder" (vad det nu innebär) är rätt tveksam att behålla i livet men det beror ju på vad veterinären säger om prognos, hur det kommer att påverka hundens rörelseförmåga osv.
 
Det där är ju så himla jobbigt...och det är ju jättesvårt att veta vad som är rätt om Vet säger att dom har en bra prognos, men du ser att dom lider...Det är det värsta med att ha hund/valp att vara den som . gör att dom inte lider längre...

Vad säger Vet om att dom lider nu om jag inte missuppfattat...att du tycker det..

Vet tyckte jag skulle vänta. Men för den med lösa leder är det 1 år....

Den andra kan jag vänta 1 vecka och då dra ner medicinen.
 
För det första hoppas jag att du skrev fel och inte sålde två valpar vid 6 veckors ålder - det är olagligt, och av en anledning. Om det var jag skulle jag ta bort den valpen som mår dåligt av sin medicin - det är inte rimligt att döma den hunden till ett liv där han måste medicineras hela livet och inte mår bra av den medicineringen. Jag tycker också att valpen med "lösa leder" (vad det nu innebär) är rätt tveksam att behålla i livet men det beror ju på vad veterinären säger om prognos, hur det kommer att påverka hundens rörelseförmåga osv.
6 valpar vid 8 veckor, det blev fel.

Den behöver inte medicineras hela livet förhoppningsvis

Lösa bakknän. Typ patella men inte samma orsak. Kan opereras och stabiliseras lite troligen
 
6 valpar vid 8 veckor, det blev fel.

Den behöver inte medicineras hela livet förhoppningsvis

Lösa bakknän. Typ patella men inte samma orsak. Kan opereras och stabiliseras lite troligen

Vad är det för ärftlig sjukdom som behöver medicineras som valp men som kan växa bort?

Helt lösa leder, nej jag tycker inte det är rimligt att den ska gå ett år med sådana leder för att det "kanske" går att operera.
 
För det första hoppas jag att du skrev fel och inte sålde två valpar vid 6 veckors ålder - det är olagligt, och av en anledning. Om det var jag skulle jag ta bort den valpen som mår dåligt av sin medicin - det är inte rimligt att döma den hunden till ett liv där han måste medicineras hela livet och inte mår bra av den medicineringen. Jag tycker också att valpen med "lösa leder" (vad det nu innebär) är rätt tveksam att behålla i livet men det beror ju på vad veterinären säger om prognos, hur det kommer att påverka hundens rörelseförmåga osv.

6 valpar vid 8 veckor, det blev fel.

Den behöver inte medicineras hela livet förhoppningsvis

Lösa bakknän. Typ patella men inte samma orsak. Kan opereras och stabiliseras lite troligen
Jag har korrigerat detta i första inlägget nu, på förfrågan från TS.

/Vik. Mod
 
Vad är det för ärftlig sjukdom som behöver medicineras som valp men som kan växa bort?

Helt lösa leder, nej jag tycker inte det är rimligt att den ska gå ett år med sådana leder för att det "kanske" går att operera.
Icke ärftlig. Autoimmun sjukdom
 
Det där är jättesvårt. Jag har låtit hjärtat styra och satsat på de svaga och det har mestadels gått bra. De har vuxit upp til friska, helt normala katter. De har då såklart varit helt friska innan jag sålt dem. Sedan har jag ett sorgebarn som tyvärr är sjuklig även i vuxen ålder (hon bor kvar hos mig). Hon mår ju bra på medicinering men det har varit svårt att hitta mediciner som ger tillräcklig behandling och som hon tål. Så här i efterhand hade det nog varit bättre att ta bort henne som kattunge.

Livskvalité är väl vad man får ha i fokus. Att sedan sälja djur som inte är helt hundra är trixigt, särskilt om de kommer behöva fortsatt behandling. Det hade jag varit tveksam till. Ge bort till någon man känner och som är insatt i problematiken? Kanske.

Det är aldrig fel att låta dem somna in, men hjärtat styr ju gärna oss i en annan riktning. Jag kommer nog försöka vara lite mer krass framöver. Får se hur det går.
 
Vilken sjukdom?

Hade tagit bort den med patellaluxation om det redan nu är så tydligt, bilateralt och kräver operation.

Den andra valpen med sjukdom känns tveksamt, definitivt bör du behålla den tills den är helt friskförklarad om du inte väljer att avliva.
Vill inte säga sjukdom eftersom det är ett par per år i Sverige, det går inte att Pma väl?

Patellaluxation är det inte, det är en tillväxtrubbning och debuterar senare. Detta är annan orsak, så inte konstigt att det redan är tydligt. Men med det sagt håller jag med. Den är ju trevlig hos veterinären och springer runt på golvet men där är det ju plant, den hoppar inte och smiter inte uppför trappan som syster gör.
 
Det där är jättesvårt. Jag har låtit hjärtat styra och satsat på de svaga och det har mestadels gått bra. De har vuxit upp til friska, helt normala katter. De har då såklart varit helt friska innan jag sålt dem. Sedan har jag ett sorgebarn som tyvärr är sjuklig även i vuxen ålder (hon bor kvar hos mig). Hon mår ju bra på medicinering men det har varit svårt att hitta mediciner som ger tillräcklig behandling och som hon tål. Så här i efterhand hade det nog varit bättre att ta bort henne som kattunge.

Livskvalité är väl vad man får ha i fokus. Att sedan sälja djur som inte är helt hundra är trixigt, särskilt om de kommer behöva fortsatt behandling. Det hade jag varit tveksam till. Ge bort till någon man känner och som är insatt i problematiken? Kanske.

Det är aldrig fel att låta dem somna in, men hjärtat styr ju gärna oss i en annan riktning. Jag kommer nog försöka vara lite mer krass framöver. Får se hur det går.
Jag ångrar ju inte att jag räddade dem, en av dem bor kvar hos mig och är den busigaste (inte hyperaktiva) valpen jag träffat.

Det handlar inte om att sälja. Troligtvis försöker jag ge bort på foder där jag har det veterinära ansvaret.. (typ hästfodervärd)
 
Som redan sagts, om du väljer att kämpa med de dåliga valparna så får du nog räkna med att behålla dem själv, för du vill knappast lägga över ansvaret på någon annan. Dessutom vet du ju inte om de ens kommer att bli vuxna och sådan ovisshet vill man ju inte heller lägga på någon annan.
När jag fått någon svagare valp i en kull (fick en pyttemini en en kull för 20 år sedan) så har jag sett till att den håller värmen och får tikmjölk. Om detta inte räcker så är valpen inte livskraftig, så jag skulle inte göra mer. Min pyttemini var livskraftig och klarade sig, men fick någon form av smärtskov vid 7 veckors ålder och slutade äta. Det verkade sitta i nacken på henne och veterinären valde att inte vaccinera henne då, eftersom hon inte var fullt frisk. Den valpen stannade hos oss, eftersom jag inte visste om eller vad som var fel med henne. Smärtskovet gick snabbt över (med hjälp av en smula smärtstillande vid ett tillfälle) och även om hon aldrig blev normalstor så levde hon hos oss tills hon var nio år och hon var under hela sitt liv en riktig liten solstråle som charmade alla människor hon mötte.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Vi kommer att få hem en valp i juni och har en del vi behöver skaffa hem innan dess. Det märks att valpprylar är en industri och det är...
2
Svar
35
· Visningar
3 664
Senast: anna_panna
·
  • Låst
Hundhälsa Hejsan Vi är en hundvan familj som haft hund till och från hela livet. För en månad sedan skaffade vi oss en liten blandras på fyra...
5 6 7
Svar
139
· Visningar
10 881
Senast: Snurrfian
·
Hundträning Är det normalt att en valp är rädd? Har en valp på 5 månader som är extremt rädd och lättstressad. Vallhundsras som är känd för sitt...
Svar
18
· Visningar
2 714
Senast: Xomymy
·
Hundträning Jag har en 13 veckors valp som blir rädd/ osäker när folk vill hälsa. Så fort någon visar intresse för att hälsa så börjar hon skälla...
Svar
11
· Visningar
1 758
Senast: Heddiz
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp