Hästmänniska Rädsla vid ridning – ryttare på ridskola

ridelev

Trådstartare
Jag ville inte kidnappa tråden Rädsla vid ridning (utbruten från Dressyrsnackis 14) utan skapade en egen. mod. får foga samma om det är lämpligt.

Är det mer ok som privatryttare att vilja rida en trygg, schysst häst? Förra året så florerade ett inlägg i sociala medier kring ridskolehästar och att uppskatta varje häst och att alla hästar kan lära ryttaren något. Gjorde eleven inte det skulle den skämmas och hitta en annan hobby.

Jag förstår att ridskolor behöver ha olika typer av hästar, eftersom olika hästar lär oss olika saker och olika hästar passar olika ryttare. Ridskolor har en begränsad budget och det är svårt att hitta lämpliga hästar. Men passar hästar som reser sig, som bockar eller som ex tokvänder a la "dirty spook" som ridskolehästar? Är det ok som ridskoleryttare att inte vilja rida dessa hästar? Passar dessa hästar som ridskolehästar? Både ur ett ryttarperspektiv och ur hästperspektiv. Jag tänker att hästar som gör detta behöver en ryttare (inte flera olika) och skulle bli mer harmoniska, må bättre med en och samma ryttare. Olika ryttare som sänder ut olika signaler måste ju göra dessa hästar ännu känsligare eller så kanske de blir avtrubbade. Att tilldela en häst som ryttaren blir spänd på, blir inte snällt mot hästen och det blir ingen rolig lektion för ryttaren. Inte för att hästen är dålig, men att det blir en dålig kombination tillsammans.

Behöver ryttare verkligen ha som mål att kunna rida alla typer av hästar? Jag tänker att vi människor är olika och passar olika hästar. Hästar trivs olika bra med olika typer av ryttare.

Jag tror att det ofta handlar om att ryttarens rädsla när elever inte vill rida en häst. Allt från att hästen är läskig att hantera i box/spilta till att den är för reaktiv vid ridning.

Som någon skrev i den andra tråden, så tror jag också att om man rädd när man rider är risken att skada sig högre då man spänner sig. Jag ställer mig också frågan varför man ska rida hästar som man är rädda att rida och varför måste man ska lära sig rida dem. Ridning ska vara roligt, olyckor händer men man behöver inte utsätta sig själv eller hästen för större risker med hästar genom att rida hästar som man inte är kompatibel med. Människor är olika känsliga och reaktiva och med en häst som är likadan, vad blir resultatet? En människa som är lugnt själv passar kanske vilka hästar som helst, men en människa som själv lätt blir spänd passar den bra på en häst som reser sig, som bockar eller som ex tokvänder a la "dirty spook"?
 
Jag tycker nog inte att sådana hästar ska vara på en ridskola överhuvudtaget, absolut att ha snälla hästar där det ändå kan förekomma någon liten bock för att det extra kul att galoppera på utebanan eller hoppa hinder, men inte mer än så.

Och som elev ska man absolut inte behöva rida en häst man är rädd för, oavsett anledning! (sen att ridlärare kan pusha och uppmuntra och hjälpa eleven att överkomma den rädslan är en annan sak). Tycker att det är en helt annan sak att säga "jag vågar inte rida Brunte, så jag vill gärna byta häst" än "Jag vill inte rida Brunte idag, för jag tycker han är så tråkig"
 
Jag minns det inlägget, men handlade det så mycket om rädsla? Jag har för mig att det mer handlade om att vissa hästar inte ansågs "roliga" att rida.

Men jag tänker att man absolut ska känna sig trygg när man rider och det är jätteviktigt att ridskolan har snälla hästar som ger eleverna goda förutsättningar att våga utvecklas. Man ska aldrig tvingas rida en häst man är rädd för!
 
Kan ju lägga in en liten passus och förtydligande ang "dirty spook" från den andra tråden. Min häst som ägnade sig (bland annat) åt sådana konster köptes initialt in till en ridskola, men åkte ut på försäljning efter bara några månader efter att ha lekt "kast med liten ryttare" några ggr för mkt. Just den ridskolan gjorde i mina ögon helt rätt som inte behöll hästen.
 

ridelev

Trådstartare
Jag minns det inlägget, men handlade det så mycket om rädsla? Jag har för mig att det mer handlade om att vissa hästar inte ansågs "roliga" att rida.

Men jag tänker att man absolut ska känna sig trygg när man rider och det är jätteviktigt att ridskolan har snälla hästar som ger eleverna goda förutsättningar att våga utvecklas. Man ska aldrig tvingas rida en häst man är rädd för!
Inlägget handlade om att som ridskoleryttare skulle man tycka om att rida vilken häst som helst på ridskolan. Så det handlade inte specifikt om varken rädsla eller att en häst inte ansågs rolig, utan är ridskoleryttare skulle uppskatta att få vilken häst som helst och att alla hästar kan lära ryttaren något. Som exempel var att få en spänd häst att bli lösgjord. Att elever inte skulle sucka över att få en häst (en suck från en elev kan ju handla om att hästen inte anses rolig att rida till att det handlar om ryttaren fått en häst den känner obehag för att rida eller hantera, det kan ju ridläraren inte veta)
 
Inlägget handlade om att som ridskoleryttare skulle man tycka om att rida vilken häst som helst på ridskolan. Så det handlade inte specifikt om varken rädsla eller att en häst inte ansågs rolig, utan är ridskoleryttare skulle uppskatta att få vilken häst som helst och att alla hästar kan lära ryttaren något. Som exempel var att få en spänd häst att bli lösgjord. Att elever inte skulle sucka över att få en häst (en suck från en elev kan ju handla om att hästen inte anses rolig att rida till att det handlar om ryttaren fått en häst den känner obehag för att rida eller hantera, det kan ju ridläraren inte veta)
Ja jag minns inlägget. Jag tror att de som skrev och delade inlägget har full förståelse för om man inte vill rida hästar man är rädd för. Jag tolkade att det handlade mer om när folk inte vill rida "tråkiga" hästar osv.
 
Jag har varit en rädd (bitvis riktigt, riktigt rädd) ridskoleryttare i nästan hela mitt ridliv. Det har varit väldigt olika hur olika instruktörer har hanterat det och även hur andra elever reagerat. För vissa instruktörer har det varit självklart att tumma lite på viktgränserna och låta mig rida ponny då jag ridit dem bra och i balans, för andra har det varit fullkomligt otänkbart. Delvis för att de absolut inte har kunnat förstå att det spelar ingen roll hur snäll hästen är om den är "för stor". Och att jag kunde rida vissa hästar i manegen men inte paddocken och på sommaren men inte på vintern var också svårt att förstå.

I takt med att storhästarna blev större och de mellanstora som jag lärt känna väl och litade på försvann, var det under några år en ren plåga att åka till lektionen innan jag visste vilken häst jag skulle få rida. Under några år åt jag nästan inget veckan innan invägningen för att klara gränsen för den enda hästen i stallet som jag vågade rida just då.
 
När red på ridskolan senast sa jag helt utan att skämmas till ridläraren att när det är hoppning så vill jag ha Brunte. Annars hoppar jag inte annat än pyttehinder. Som tur var ansågs inte Brunte vara den ideala hopphästen av alla andra i min grupp så jag fick i stort sett alltid som jag ville. Jag är ingen hoppryttare och tycker att det är läskigt och Brunte hoppade alltid och vägrade aldrig. Det är just vägringar jag tycker är obehagligt.

Två andra hästar sa jag till ridläraren att jag inte ville rida igen. Båda för att de var obehagliga att göra i ordning innan lektionen. Jag var tydlig med att jag inte har nåt problem med dem ridmässigt. Den ena var underbar att rida och hade absolut kunnat bli en favorit om det inte varit så att den försökte sparka mig när jag gjorde i ordning den. Man var verkligen tvungen att vara på sin vakt.
 
Inlägget handlade om att som ridskoleryttare skulle man tycka om att rida vilken häst som helst på ridskolan. Så det handlade inte specifikt om varken rädsla eller att en häst inte ansågs rolig, utan är ridskoleryttare skulle uppskatta att få vilken häst som helst och att alla hästar kan lära ryttaren något. Som exempel var att få en spänd häst att bli lösgjord. Att elever inte skulle sucka över att få en häst (en suck från en elev kan ju handla om att hästen inte anses rolig att rida till att det handlar om ryttaren fått en häst den känner obehag för att rida eller hantera, det kan ju ridläraren inte veta)
Som ridlärare kan jag berätta vad jag läste, när jag läste inlägget du refererar till.

Självfallet får eleven vara rädd, och självfallet strävar jag efter att eleverna inte ska sitta på hästar de är genuint rädda för och om de gör, att de är samtyckande i en del av en plan för att bli av med rädslan. Har tex ett par elever som bara känner sig trygg på två hästar som båda är för små och ska pensioneras närmaste året. Där har vi pratat om varför jag vill introducera nya hästar och gör en gemensam plan (eleven berättar vilken häst den vill är ok med att prova härnäst, vi bestämmer att eleven är med på de delar hen vill, behöver inte galoppera tex) eftersom alternativet när hästarna inte finns i verksamheten längre rent krasst är att antingen rida andra hästar eller inte rida alls och låta eleven besluta kring vad utgången blir, men hjälpa till i processen om hen vill. Jag blir inte irriterad eller ledsen å hästarnas vägnar ifall en elev är rädd för att rida dem.

Däremot, det jag tolkade att inlägget riktades mot, var inte rädda ryttare utan de som uttrycker (eller känner) att "åh, brunte är ju SÅ TRÅKIG". De som nedvärderar hästar för att de inte är fartiga nog eller känsliga direkt vid uppsittning etc. Såna hästar som är genuint snälla fina hästar som funkar som ridskolehästar funkar mest. Som då får dras med en sur elev som inte gör sitt bästa, är irriterad och i värsta fall låter det gå ut över hästen. Det blir jag både ledsen i hjärtat av och arg å hästens vägnar. Kan man inte som ridskoleelev bete sig väl mot hästen och uppskatta att den står ut med veckans tolfte ryttare lika snällt som alltid tycker jag att ridskola är fel forum. Köp en egen häst som passar preferenserna.

Det är milsvid skillnad för mig mellan de som har en rädsla att komma över och de som bara blir omotiverade av en "tråkig" häst. Som ridlärare med ca 100 elever i veckan lär man sig både läsa elever ganska väl och kommunicera kring de "knutar" man hittar. Ett viktigt verktyg i undervisningen är relationen till eleven och det är ridlärarens ansvar att bygga den så väl att eleven vågar berätta om rädslor och dessutom vågar jobba på dem tillsammans.
 
Däremot, det jag tolkade att inlägget riktades mot, var inte rädda ryttare utan de som uttrycker (eller känner) att "åh, brunte är ju SÅ TRÅKIG". De som nedvärderar hästar för att de inte är fartiga nog eller känsliga direkt vid uppsittning etc. Såna hästar som är genuint snälla fina hästar som funkar som ridskolehästar funkar mest. Som då får dras med en sur elev som inte gör sitt bästa, är irriterad och i värsta fall låter det gå ut över hästen. Det blir jag både ledsen i hjärtat av och arg å hästens vägnar. Kan man inte som ridskoleelev bete sig väl mot hästen och uppskatta att den står ut med veckans tolfte ryttare lika snällt som alltid tycker jag att ridskola är fel forum. Köp en egen häst som passar preferenserna.
Jag håller med till fullo. Jag har ju som rädd ryttare dessutom uppskattat dessa hästar ännu mer. De förtjänar verkligen all respekt.

(Sen att det varit bra för mig när folk tyckt att en viss häst är tråkig är en annan sak; vissa terminer satt jag hela tiden på stallets latmask och älskade det.)
 
Ett problem om man som ridskoleryttare har många hästar man är rädd att rida är att övriga i gruppen upplever det orättvist att en person rider samma häst hela tiden. Om de också vill ha chans att rida den hästen.

Alla som rider på en ridskola bör nog kunna tänka sig att rida minst tre olika hästar på just den ridskolan. Kan man växla så pass är det ok tycker jag. Blir det färre kan det vara värt att byta ridskola? Menar alltså inte att man ska rida om man är rädd men är det för få hästar man är bekväm med fungerar gruppverksamhet dåligt.
Man kanske som nån klokt sa i tidigare inlägg kan låta bli att hoppa eller galoppera men man får ge andra chansen om hästen man är trygg med gillas av andra.
 
Ett problem om man som ridskoleryttare har många hästar man är rädd att rida är att övriga i gruppen upplever det orättvist att en person rider samma häst hela tiden. Om de också vill ha chans att rida den hästen.
Absolut, det kan vara ett stort problem. Ofta fungerade det okej för mig för jag red ju gärna de där "tråkiga" hästarna, men det blev svårare och svårare när hästarna jag kändes byttes ut mot nya. Var väldigt nära att lägga ner ridningen flera gånger. Att flytta till en annan ridskola fixade jag inte, då skulle jag behöva förklara för ännu fler personer hur rädd jag var och dessutom börja om med helt nya hästar.

Jag fattar att man kan behöva ha någon form av vikt/storleksgräns men tänker att ridlärarna också bör kunna styra detta "osynligt" genom hur de fördelar hästar.. Även om man inte har detaljkoll på exakt vad folk väger..
Jag håller med. En övre gräns tycker jag är okej (vi har max 90), men sen tycker jag man kan vara mer flexibel. Men jag vet varför vi började med det, vi hade en period där hästarna bara gick sönder hela tiden och man grep efter alla halmstrån för att förbättre situationen.
 
Däremot, det jag tolkade att inlägget riktades mot, var inte rädda ryttare utan de som uttrycker (eller känner) att "åh, brunte är ju SÅ TRÅKIG". De som nedvärderar hästar för att de inte är fartiga nog eller känsliga direkt vid uppsittning etc. Såna hästar som är genuint snälla fina hästar som funkar som ridskolehästar funkar mest. Som då får dras med en sur elev som inte gör sitt bästa, är irriterad och i värsta fall låter det gå ut över hästen. Det blir jag både ledsen i hjärtat av och arg å hästens vägnar. Kan man inte som ridskoleelev bete sig väl mot hästen och uppskatta att den står ut med veckans tolfte ryttare lika snällt som alltid tycker jag att ridskola är fel forum. Köp en egen häst som passar preferenserna.

Det är milsvid skillnad för mig mellan de som har en rädsla att komma över och de som bara blir omotiverade av en "tråkig" häst. Som ridlärare med ca 100 elever i veckan lär man sig både läsa elever ganska väl och kommunicera kring de "knutar" man hittar. Ett viktigt verktyg i undervisningen är relationen till eleven och det är ridlärarens ansvar att bygga den så väl att eleven vågar berätta om rädslor och dessutom vågar jobba på dem tillsammans.
När jag rider på en ridskola så betalar jag för en tjänst, att jag inte kan få den häst jag önskar hela tiden är självklart, men för mig är det lika självklart att man slipper rida hästar som man inte funkar med om det inte är för många . Jag kan inte se någon poäng för en motionsryttare som mest rider för att det är roligt att rida "tråkiga" Brunte. Händer det för ofta så är ridningen inget nöje längre. Alla har faktiskt inte som ambition att utvecklas och kunna rida på allt och alla hästar. Det är däremot fel när elever inte kan bete sig vettigt mot hästen, men det är förmodligen vanligare att man är schyst mot hästen men att de ogillar den av någon anledning såsom att personkemin inte stämmer, jag kan faktiskt inte se poängen att tvinga elever att rida hästar som de inte gilla så länge det gäller en klar minoritet av ridskolans hästar - det är mer respektfullt mot hästarna också då det lär vara ömsesidigt. Är det samma hästar som folk inte vill rida så är det förmodligen ingen lämplig ridskolehäst.
 
Ridskolan jag rider på har lite olika hästar. De är helt suveräna till nybörjarna.
Några gör inget vid ridning, men kan försöka sparka/hota med benen när man borstar ofta hänger det ihop med pälssättning, någon nafsar/försöker bitas.

En häst är jättesnäll i dressyren, men kan bocka i hoppningen, speciellt om man låter hästen bli lång och lite taggad.
Red den hästen en vinter utan stigbyglar och hästen blev taggad, bockade rejält 3 gånger. Ridläraren undrade hur jag satt kvar, hästen ska ha varit som en köttbulle, det enda jag minns är att jag var inte rädd och det enda jag tänkte på var ”upp med huvudet, upp med huvudet, upp med huvudet”.
Kan förstå att andra skulle kunna bli rädda i den sitsen.

En annan häst kan vägra vid hoppning, har själv blivit rädd för den hästen och tappade allt min självförtroende i hoppningen. Då vi skulle hoppa en oxer och hästen vägrade såpass att jag nästan åkte av (hände 2012).

Har ridit en annan häst nu och återvunnit självförtroendet. Har även hoppat oxer utan vägran med hästen som kan vägra, som förvisso vägrat nu också men då kände jag mig inte rädd.

För egen del gillar jag att ridskolorna har lite blandat hästmaterial, så de inte bara är ”snälla ridskolehästar” sen köper man en egen häst som är allt annat än den där ”snälla ridskolehästen”.
Vet inte riktigt hur man ska förklara det på ett bra sätt.

Det finns de på ridskolan jag rider på som inte vill rida alla hästarna. Några kan rida men vill inte göra i ordning den känsliga hästen (som jag förövrigt märkt är supermysig om man läser av signalerna och ”fjäskar” lite i form av massage).

Har full förståelse att alla inte vill rida alla hästar. Tror det bästa är att ha en bra balansgång så det inte faller över på ena sidan. Aldrig stött på en ridskolehäst á la”dirty spook” men har definitivt stött på bockande hästar och blivit skrämda.

Vet en häst blev skrämd och skenade, för det var hästar som gick i en hage bakom ridhuset och ryttaren tappade balansen och litade inte på den hästen efter det, även om hästen i sig själv var en av de snällaste.

Den enda hästen jag själv blivit rädd för att rida nu den närmsta tiden har varit en där bromsen inte fungerande och det gick bara fortare och fortare i galoppen. Vet jag nästan grät den lektionen, tycker det är läskigt när det känns som man inte har någon kontroll.
Har pratat med andra som upplevt samma sak och fått lite tips om hur de gjort. Det som fungerat bäst är att styra in i sargen eller ta in på liten volt och jobba galoppen och samla upp.
Red den hästen för några veckor sen och då gick det lite bättre. Är nog lite envis på det sättet att jag vill övervinna mina egna rädslor och få till det lika bra som andra.
Då jag hört av min gamla tränare och fd ridlärare som säger att jag kan rida vilken häst som helst (såklart inom rimliga gränser, tänker aldrig sitta upp på en ”vildhäst” i brist på bättre ord, nån måtta får det vara).

Just nu håller jag mig till ridskolehästarna att kunna rida dom. Så får jag se va som händer om jag kan hitta knapparna som får det att fungera. :)
 
Nu var det länge sedan jag gick på ridskola men då fick man välja häst i turordning och nöja sig med den man fick.🤷🏼‍♀️
Blev ju inte alltid som man ville men det var aldrig någon som vägrade pga att man inte fick någon favorit.🤔
Vi körde med turordning ganska länge, men de sista 10-15 åren har det varit vanligare att instruktörerna väljer hästar. Sen får folk komma med önskemål och även sätta upp hästar som de inte vill rida.
 
Ridskolan jag rider på har lite olika hästar. De är helt suveräna till nybörjarna.
Några gör inget vid ridning, men kan försöka sparka/hota med benen när man borstar ofta hänger det ihop med pälssättning, någon nafsar/försöker bitas.

En häst är jättesnäll i dressyren, men kan bocka i hoppningen, speciellt om man låter hästen bli lång och lite taggad.
Red den hästen en vinter utan stigbyglar och hästen blev taggad, bockade rejält 3 gånger. Ridläraren undrade hur jag satt kvar, hästen ska ha varit som en köttbulle, det enda jag minns är att jag var inte rädd och det enda jag tänkte på var ”upp med huvudet, upp med huvudet, upp med huvudet”.
Kan förstå att andra skulle kunna bli rädda i den sitsen.

En annan häst kan vägra vid hoppning, har själv blivit rädd för den hästen och tappade allt min självförtroende i hoppningen. Då vi skulle hoppa en oxer och hästen vägrade såpass att jag nästan åkte av (hände 2012).

Har ridit en annan häst nu och återvunnit självförtroendet. Har även hoppat oxer utan vägran med hästen som kan vägra, som förvisso vägrat nu också men då kände jag mig inte rädd.

För egen del gillar jag att ridskolorna har lite blandat hästmaterial, så de inte bara är ”snälla ridskolehästar” sen köper man en egen häst som är allt annat än den där ”snälla ridskolehästen”.
Vet inte riktigt hur man ska förklara det på ett bra sätt.

Det finns de på ridskolan jag rider på som inte vill rida alla hästarna. Några kan rida men vill inte göra i ordning den känsliga hästen (som jag förövrigt märkt är supermysig om man läser av signalerna och ”fjäskar” lite i form av massage).

Har full förståelse att alla inte vill rida alla hästar. Tror det bästa är att ha en bra balansgång så det inte faller över på ena sidan. Aldrig stött på en ridskolehäst á la”dirty spook” men har definitivt stött på bockande hästar och blivit skrämda.

Vet en häst blev skrämd och skenade, för det var hästar som gick i en hage bakom ridhuset och ryttaren tappade balansen och litade inte på den hästen efter det, även om hästen i sig själv var en av de snällaste.

Den enda hästen jag själv blivit rädd för att rida nu den närmsta tiden har varit en där bromsen inte fungerande och det gick bara fortare och fortare i galoppen. Vet jag nästan grät den lektionen, tycker det är läskigt när det känns som man inte har någon kontroll.
Har pratat med andra som upplevt samma sak och fått lite tips om hur de gjort. Det som fungerat bäst är att styra in i sargen eller ta in på liten volt och jobba galoppen och samla upp.
Red den hästen för några veckor sen och då gick det lite bättre. Är nog lite envis på det sättet att jag vill övervinna mina egna rädslor och få till det lika bra som andra.
Då jag hört av min gamla tränare och fd ridlärare som säger att jag kan rida vilken häst som helst (såklart inom rimliga gränser, tänker aldrig sitta upp på en ”vildhäst” i brist på bättre ord, nån måtta får det vara).

Just nu håller jag mig till ridskolehästarna att kunna rida dom. Så får jag se va som händer om jag kan hitta knapparna som får det att fungera. :)
Att tvinga någon rida en häst den är rädd för och inte vill rida tror jag aldrig blir bra, varken för hästen eller ryttaren. Men min erfarenhet är att ridläraren löser det, de flesta är ju inte så rädda att de bara kan rida 1-2 hästar, och då får man ihop det med hästarna ändå. Folk gillar ju olika. Samma hästar som en del vägrar rida för att de kan bocka är andras favoriter för att de är atletiska och reaktionssnabba. Jag håller inte med om att ridskolehästar alltid måste vara okänsliga och lugna, för då tappar man ju de mer rutinerade ryttarna istället. Ridskolan behöver ju ha hästar till alla, inte bara de räddaste ryttarna.
 
Jag tycker att de instruktörer jag haft absolut har haft kompetensen att avgöra vilka hästar som är lagom och vilka som är för små. En duktig välbalanserad ryttare som klickat bra en en häst kan ju vara lagom även om samma häst är för liten för en obalanserad ryttare med samma vikt.
 
Jag tänker att lite grann får man ju försöka anpassa sina förutsättningar också.

Som privatryttare, då får man försöka köpa sig en häst som man tycker om att rida.
Som ridskoleryttare får man försöka rida på en ridskola där det finns hästar man kan tycka om att rida.

Hamnar man i sitsen att jag bara vill rida Brunte, men ridläraren tycker inte det är lämpligt - då bör jag kanske se mig om efter en ridskola där det finns andra Bruntar som jag kan rida. Det finns ju ridskolor där man har medryttarsystem och bara rider samma häst, islandshästridskolor, westernridskolor med lägre hästar, tävlinginriktade verksamheter etcetera.

Det gäller samma sak oavsett om vi pratar om rädsla eller om att man vill ha "fartiga" hästar. Man får helt enkelt försöka ge sig själv möjligheter att njuta av ridningen genom att delta i en verksamhet som passar ens behov. Eller köpa rätt typ av häst.
 
Hade min ponny uppstallad på en ridskola där han gick med i verksamheten. De införde viktgräns på hästarna helt öppet. Så tekniskt sett kunde jag inte rida min ponny :p Men jag var tacksam att de hade viktgräns, men man kanske kunde varit liiiite smidigare med det.

Som ridlärare lär man ju känna eleverna och vet vilka som funkar med vilka hästar, både storleksmässigt och kunskapsmässigt. Jag gillar när det kommer små vuxna som kan rida de större ponnyerna om de rider i balans, bara bra för de ponnyer som ofta går med barn och kanske lär sig lite ovanor. Att de ligger några kilo över nån tänkt viktgräns känns mindre viktigt. Man får se till helheten.

På en annan ridskola jag jobbade hade vi en maxvikt på 75 kg. Trodde man att någon hade uppgett fel vikt i bokningen var det bara att ta fram vågen. Inte kul. Men man fick ju göra det för hästarnas skull.
Det är en sak som jag inte behövt försvara men tänker på hur jag ska formulera. Varför kan A som är större än B rida nämnda ponny. Om argumentet till att B inte får rida ponnyn är att hon är för stor och sen får någon större rida för att de är bättre...

Just viktgräns känns så trubbigt. Jag rider själv ponnyer ibland och tycker väl att jag kan läsa av om hästen är bekväm med min vikt både när jag rider och när jag står på marken.
Men ofta är Det nog inte vikten i kg som besvärar utan just obalans eller "tung" ridning. Att ryttaren hamnar fel i sadeln för att den är för liten. Om någon väger 70 eller 75 kan jag inte se skillnad på och tror inte hästen märker det heller om ryttaren är balanserad.
Om ryttaren är obalanserad så tror jag det är lika illa om det är 70 kg i bakvikt eller 75. Blir liksom fel fokus med vikter egentligen.
 
Jag tänker att lite grann får man ju försöka anpassa sina förutsättningar också.

Som privatryttare, då får man försöka köpa sig en häst som man tycker om att rida.
Som ridskoleryttare får man försöka rida på en ridskola där det finns hästar man kan tycka om att rida.

Hamnar man i sitsen att jag bara vill rida Brunte, men ridläraren tycker inte det är lämpligt - då bör jag kanske se mig om efter en ridskola där det finns andra Bruntar som jag kan rida. Det finns ju ridskolor där man har medryttarsystem och bara rider samma häst, islandshästridskolor, westernridskolor med lägre hästar, tävlinginriktade verksamheter etcetera.

Det gäller samma sak oavsett om vi pratar om rädsla eller om att man vill ha "fartiga" hästar. Man får helt enkelt försöka ge sig själv möjligheter att njuta av ridningen genom att delta i en verksamhet som passar ens behov. Eller köpa rätt typ av häst.
Håller helt med!
 
Upp