Rädsla vid ridning

[Dripdropdusch]

Hej! Jag är 18 år och har köpt en häst tillsammans med min mamma som är mer erfaren än mig. Själv har jag bara ridit på ridskola/ridläger är ovan vid att inte rida i ett ridhus.

Fick honom 20 december och allt var frid och fröjd. I början red vi 1h varje dag på en gräsplan utomvus, hur fin som helst även om han ibland blev lite rädd för tex barnvagnar eller olika maskiner/bilar och tittade mycket. Inget farligt, ryckte till eller gick snabbt några steg och sen lugnade han ner sig direkt. När vi provred var det här verkligen inga problem alls.

Nu har min mamma skadat sig och kan inte rida överhuvudtaget, så allt ansvar med att motionera honom ligger på mig, samtidigt har jag blivit jätterädd för att rida honom pga hans tittighet och rädsla... Han får verkligen inte den motion han behöver, jag klarar av att skritta honom i 10 min. Eftersom han inte får motion blir han ju ännu mer tittig och när jag försöker rida honom blir jag ännu mer spänd och rädd.

Har frågat min mamma om vi inte kan testa att longera honom eller något, men det var tydligen inte okej... Så vad gör man? Vi letar medryttare som kan rida honom men det kan ju ta ett tag. Jag är verkligen inte SÅ erfaren men ridskola var inte ett alternativ längre, letade efter en häst att bli medryttare på också men hittade inte heller... Meningen var att jag skulle lära mig mer då han är en "läromästare".

 

[Problematisk]

Varför är inte longering okej? Och varför var inte ridskola ett alternativ längre?

Finns det ridsällskap i stallet där han står? Om du kanske kan rida ut med någon trygg häst som kanske "smittar av sig" på din häst?
Och varför kan du inte skritta mer än 10 min? Även om det "bara" är skritt så är ju 50 min skritt bättre än 10 min skritt. Man kan jobba mycket i skritten också för att hästen ska få göra något

 

[Dripdropdusch]

Varför är inte longering okej? Och varför var inte ridskola ett alternativ längre?

Finns det ridsällskap i stallet där han står? Om du kanske kan rida ut med någon trygg häst som kanske "smittar av sig" på din häst?
Och varför kan du inte skritta mer än 10 min? Även om det "bara" är skritt så är ju 50 min skritt bättre än 10 min skritt. Man kan jobba mycket i skritten också för att hästen ska få göra något

Min mamma tycker att han är för stark när man hanterar honom från marken, vilket jag inte alls håller med om. Slutade på ridskola eftersom deras tider inte fungerade med mitt schema i skolan, och för att jag kände att jag inte lärde mig det som jag ville (för mycket fokus på hoppning, och nästan inget på dressyr).

Min häst brukar oftast hinna bli rädd för något inom de 10 minutrarna och då blir jag superrädd och vågar inte ens sitta kvar.

 

[fio]

Min mamma tycker att han är för stark när man hanterar honom från marken, vilket jag inte alls håller med om. Slutade på ridskola eftersom deras tider inte fungerade med mitt schema i skolan, och för att jag kände att jag inte lärde mig det som jag ville (för mycket fokus på hoppning, och nästan inget på dressyr).

Min häst brukar oftast hinna bli rädd för något inom de 10 minutrarna och då blir jag superrädd och vågar inte ens sitta kvar.

Det finns ingen duktig på ditt stall som du kan betala för att träna hästen?

 

[Problematisk]

Min mamma tycker att han är för stark när man hanterar honom från marken, vilket jag inte alls håller med om. Slutade på ridskola eftersom deras tider inte fungerade med mitt schema i skolan, och för att jag kände att jag inte lärde mig det som jag ville (för mycket fokus på hoppning, och nästan inget på dressyr).

Min häst brukar oftast hinna bli rädd för något inom de 10 minutrarna och då blir jag superrädd och vågar inte ens sitta kvar.

Finns det någon ridbana/ridhus där ni har hästen? Har du möjlighet att rida för en tränare för att lära dig rida just den här hästen? När du känner honom bättre kommer det förhoppningsvis kännas tryggare också.

Kan din mamma vara med i stallet och hjälpa dig teoretiskt iallafall? Om hon är den mest vana och ni köpt hästen tillsammans tycker jag faktiskt det är lite oansvarigt att "dumpa" motionsdelen på dig, som är rädd. Förstår att hon såklart inte kan rida om hon är skadad, men hon kanske kan hjälpa dig med tips och råd, longering, vara med när du rider osv.

 

[MidnightSoul]

Om hon tycker han blir för stark vid longering så kanske tömkörning kanvara ett alternativ? Så h*n får göra sig av med lite energi innan du hoppar upp.

 

[Dripdropdusch]

Finns det någon ridbana/ridhus där ni har hästen? Har du möjlighet att rida för en tränare för att lära dig rida just den här hästen? När du känner honom bättre kommer det förhoppningsvis kännas tryggare också.

Kan din mamma vara med i stallet och hjälpa dig teoretiskt iallafall? Om hon är den mest vana och ni köpt hästen tillsammans tycker jag faktiskt det är lite oansvarigt att "dumpa" motionsdelen på dig, som är rädd. Förstår att hon såklart inte kan rida om hon är skadad, men hon kanske kan hjälpa dig med tips och råd, longering, vara med när du rider osv.

Jo, hon är med i stallet men gör inte jättemycket, vet inte riktigt vad som skulle fungera att hon gör heller. Vi har testat att hon leder mig när jag sitter på men då känns vår häst ännu mer tittig eftersom han inte har något arbeta med på samma sätt som när jag håller i tyglarna och gör halvhalter, förhållningar mm

Vi har bara möjlighet att rida på fält, hagar som inte används och en liten liten gräsplan.

 

[Problematisk]

Jo, hon är med i stallet men gör inte jättemycket, vet inte riktigt vad som skulle fungera att hon gör heller. Vi har testat att hon leder mig när jag sitter på men då känns vår häst ännu mer tittig eftersom han inte har något arbeta med på samma sätt som när jag håller i tyglarna och gör halvhalter, förhållningar mm

Vi har bara möjlighet att rida på fält, hagar som inte används och en liten liten gräsplan.

ÄR hästen i grunden en utbildad, trygg, bra läromästare? Så att förutsättningarna finns där, även om det just nu blivit lite tokigt?

De förslag jag kommer på är att dels ta hjälp av någon som är duktig på att rida, som kan rida igenom hästen så den blir av med lite överskottsenergi (som den säkert har om den nu bara skrittas 10 min/dag). Stallkompis, någon duktig kille eller tjej på ridskolan, tränare..? Nån borde gå att hitta som kan hjälpa dig, ev. mot betalning eller mothjälp med t.ex. mockning och sånt
Sen tänker jag också att det vore bra om du hittade nånstans där du känner dig som mest trygg med hästen. För många är det ridbana eller ridhus, men det behöver ju inte vara så. Kan du vara i en hage med bra underlag? Det kanske känns tryggt att vara "instängd"? Eller om det finns någon slinga du kan rida, där hästen är lugn och avslappnad. Vissa är lugnare ute när de får något att göra mer än att bara gå runt runt.

Det är lätt hänt att fastna i bromsande, men det är viktigt att inte göra det. Även om det kanske känns tryggast att bromsa, rida sakta osv så kan det ibland (ganska ofta) vara lite friskare tempo som behövs. Alltså, inte ut och tok-galoppera, men se till att hästen kliver på ordentligt i skritten. Många blir mer spända när de smyger fram.
Sysselsätt hästen även i skritt. Rid volter, serpentiner, skritta kanske över någon bom, öka och minska tempot (avslappnad skritt framåt vs mer samlad skritt, men igen, var försiktig med att fastna i ett bromsläge) och se till att det händer något annat än att gå runt, runt i halvfart och titta på allt möjligt annat.

 

[TinyWiny]

Jo, hon är med i stallet men gör inte jättemycket, vet inte riktigt vad som skulle fungera att hon gör heller. Vi har testat att hon leder mig när jag sitter på men då känns vår häst ännu mer tittig eftersom han inte har något arbeta med på samma sätt som när jag håller i tyglarna och gör halvhalter, förhållningar mm

Vi har bara möjlighet att rida på fält, hagar som inte används och en liten liten gräsplan.

Prova att hon bara går med, inte håller i utan att du rider precis som vanligt. Det brukar hjälpa både häst och ryttare att bli lugnare. Annars är det allra bästa om du kan rida ihop med någon som du kan lita på och som har en orädd lugn häst. Lugnet från en annan häst brukar smitta av sig.

 

[Freazer]

Ojdå, låter som om du hamnat i en ond cirkel. Varför är du rädd? Vad tror du att han ska göra?

En av mina hästar är tittig och har varit sen den var liten. Om jag inte tar "kommandot" och säger till honom att "nu ska vi rida här, nu ska vi trava" osvosv så blir han mer tittig/ängslig för han vill inte bestämma själv. Frågar han vad vi ska göra och jag inte "svarar" så blir det jobbigt för honom och jag känner hur han oroar sig och är rädd för alla eventuella faror. Tror att du behöver tuffa till dig lite om du ska fortsätta att rida den här hästen och vara den som säger till hästen att nu gör vi detta. Annars kommer det bara sluta illa om han känner att du är rädd och inte kan lita på dig.

Varför går han inte att longera? Är han stark även med träns? Du skulle ju kunna lina honom innan du sitter upp i skritt, trav och galopp. Förhoppningvis busar han av sig innan du sitter upp.

 

[Sirap]

Det där blir en ond cirkel som bara kommer att bli värre och värre. Hitta någon som kan rida honom eller åk iväg och rid för tränare, Det är de enda alternativ som kommer att fungera på sikt, tror jag. I värsta fall får ni väl annars lämna bort honom till någon tills din mamma blir frisk. Hur lång tid handlar det om?

 

[Snubbelfot]

På vilket sätt är hästen för stark när han hanteras från marken, drar han och sliter han sig, eller går över/emot en? Är det rent av så att det bara är din mamma som hanterar honom på marken? För i så fall kanske det inte är så konstigt om både du och hästen känner er litet osäkra på varandra när du sitter upp, tänker jag.
Jag tycker att longering väldigt ofta kan vara bra, om det görs på ett vettigt sätt - varierat och inte för små volter. Med en tillräckligt lång lina/rep har man möjlighet till säkerhetsmarginal genom att kunna släppa ut litet extra vid behov. I samband med longeringen, när hästen taggat ner litet, kan man ju också med fördel varva med andra bitar omkring markhantering.
Sen håller jag med @Problematisk om att hålla hästen aktiv och sysselsatt även i skritt. När du väl känner att ni börjar hitta varandra och bli tryggare ihop så är ett av de bästa sätten jag vet att rida i skogen. Inte på vägar eller ens stigar, utan i skogen. Slalom mellan träd och stubbar, över fallna träd, efter hand kan man höja ribban och göra mer avancerade/krävande moment. Det ger möjlighet till omväxlande övningar, tränar både hästens och din egen koordination och balans och kan vara roligt för båda.

 

[spinxx]

Slår ett slag för promenaderna!

Kör träns, lina, handskar. Så du inte kan tappa honom om han blir rädd. Och så ut och promenera! På det sättet bygger ni relation och han får röra på sig. Det blir också lättare för dig att rida där ni redan gått förbi hundra gånger.

Om din mamma tycker att han är för stark på marken behöver ni (även mamma) träna på det. Kan han ledas ordentligt?
Alltså, så att han går bredvid dig och har fokus på dig? håller ditt tempo utan att du behöver korrigera honom? Backar när du backar, svänger när han ser att du svänger, utan att du behöver ta i honom?

Om det så är att han skall promenera 70 varv runt på gårdsplan så må så vara! Lägg ut bommar/koner och få honom att tänka och träna balans/koordination. Öva ryggning och förflytting. 30 min aktivt promenerande med fokus på dig kommer att kräva mer energi av honom än man tror.

 

[Snubbelfot]

Kör träns, lina, handskar. Så du inte kan tappa honom om han blir rädd.

Delvis KL:
Jag håller med om promenerandet, och om handskar. Men jag kompletterar med att använda ett extra långt grimskaft (åtminstone 4-5 meter) eller en longerlina vid promenaderna, om man är det minsta osäker på hantering och lydnad. Det är en dålig idé att med handstyrka försöka hålla fast stumt i ett grimskaft när en häst verkligen drar, medan många situationer blir väldigt mycket mer hanterbara och betydligt säkrare om det finns ytterligare en meter eller två att släppa ut.

 

[TinyWiny]

Slår ett slag för promenaderna!

Kör träns, lina, handskar. Så du inte kan tappa honom om han blir rädd. Och så ut och promenera! På det sättet bygger ni relation och han får röra på sig. Det blir också lättare för dig att rida där ni redan gått förbi hundra gånger.

Om din mamma tycker att han är för stark på marken behöver ni (även mamma) träna på det. Kan han ledas ordentligt?
Alltså, så att han går bredvid dig och har fokus på dig? håller ditt tempo utan att du behöver korrigera honom? Backar när du backar, svänger när han ser att du svänger, utan att du behöver ta i honom?

Om det så är att han skall promenera 70 varv runt på gårdsplan så må så vara! Lägg ut bommar/koner och få honom att tänka och träna balans/koordination. Öva ryggning och förflytting. 30 min aktivt promenerande med fokus på dig kommer att kräva mer energi av honom än man tror.

Det här skriver jag under på men, är du inte van att hantera en longerlina så ser jag det som bättre med ett längre grimskaft. Att börja trassla med en longerlina blir inte bra utan då måste hanteringen av linan sitta där. Att göra en "bana" med koner, bommar osv. är ett jättebra sätt både för att verkligen känna varandra, att få honom uppmärksam och lyhörd på dig och att stimulera honom!

 

[TinyWiny]

På vilket sätt är hästen för stark när han hanteras från marken, drar han och sliter han sig, eller går över/emot en? Är det rent av så att det bara är din mamma som hanterar honom på marken? För i så fall kanske det inte är så konstigt om både du och hästen känner er litet osäkra på varandra när du sitter upp, tänker jag.
Jag tycker att longering väldigt ofta kan vara bra, om det görs på ett vettigt sätt - varierat och inte för små volter. Med en tillräckligt lång lina/rep har man möjlighet till säkerhetsmarginal genom att kunna släppa ut litet extra vid behov. I samband med longeringen, när hästen taggat ner litet, kan man ju också med fördel varva med andra bitar omkring markhantering.
Sen håller jag med @Problematisk om att hålla hästen aktiv och sysselsatt även i skritt. När du väl känner att ni börjar hitta varandra och bli tryggare ihop så är ett av de bästa sätten jag vet att rida i skogen. Inte på vägar eller ens stigar, utan i skogen. Slalom mellan träd och stubbar, över fallna träd, efter hand kan man höja ribban och göra mer avancerade/krävande moment. Det ger möjlighet till omväxlande övningar, tränar både hästens och din egen koordination och balans och kan vara roligt för båda.

Ska man longera så ska man kunna longera. Både häst och människa måste kunna det för att det ska ge något och inte bara slita. Kanske är det det mamman tänker på och därför avråder ifrån? Sedan vet vi inte vad det är för en häst Ts har. Kanske blir hästen bara mer taggad av longering? Jag har träffat ett gäng sådana och är det så så kan det vara därför mamman avråder och att det är vad hon syftar på med att hästen blir stark. Jag tror att vi i det fallet får lita på mamman.

Att rida i skogen så som du syftar på är jättebra träning men det får man göra i egen skog. Risken för skador på mark och rötter är alltför stor för att det ska vara okej att göra i andras. Det är ju tråkigt om det blir ridförbud helt och hållet för att mark och rotskadorna blir stora.

 

[Mia_R]

Glöm inte hjälm!

 

[avslutat medlemskap]

samtidigt har jag blivit jätterädd för att rida honom pga hans tittighet och rädsla...

Nu ska du få nånting konkret att fundera över och kanske ett svar, jag har ju både ägt och hanterat "nervösa spackel" och asociala individer som jag fått rätsida på genom helt andra metoder än dom etablerade, dom hästarna har fått ta hand om mig och hålla koll på mig, "ta över" kanske folk tyckt men dom blev trygga i sin roll att ta hand om mig och hålla koll på omgivningen och hantera hjärnspökena med ett "jaha, men han reagerar ju inte så varför skulle jag bry mig"?

Min sista häst, ett varmblod, kunde jag retas med när vi gick på promenad (hon gick alltid lös och fick leka hund) genom att osynligt snegla på en sten vi gått förbi 100 gånger, hon började takta och så var cirkusen igång tills jag inte kunde hålla mig längre utan asgarvade och då fick jag springa för då skulle jag ha spö som lurat henne.

Jag har så många gånger konstaterat att djuren läser oss människor som en öppen bok och kan även läsa våra tankar, tror vi att hästen kommer att skena för vägskrapan eller timmerbilen så gör den det, tror vi att den kommer att stanna på ett hinder så får vi passera mellan öronen och hamna i spånet, tror vi att den kommer att skygga för hundar, postlådor, paraplyer och barnvagnar så har man genom sina tankar skapat en nervös häst och massor med problem. Är man däremot trygg och skiter i vad man passerar så gör hästen likadant, den känner tryggheten från människan och blir lika trygg själv och kollar glatt på allting runt omkring sig även om det är nyårssmällare eller en koflock som brakar loss på andra sidan staketet.

 

[mandalaki]

@Dripdropdusch Jag tycker faktiskt att det är din mammas problem att lösa. Ju mer en rädd ryttare rider på en spänd häst, desto räddare blir i regel båda två.

Med tanke på att du är rädd känns det obarmhärtigt att ansvaret för hästens motion ska ligga på dig.

 

[Sirap]

Nu ska du få nånting konkret att fundera över och kanske ett svar, jag har ju både ägt och hanterat "nervösa spackel" och asociala individer som jag fått rätsida på genom helt andra metoder än dom etablerade, dom hästarna har fått ta hand om mig och hålla koll på mig, "ta över" kanske folk tyckt men dom blev trygga i sin roll att ta hand om mig och hålla koll på omgivningen och hantera hjärnspökena med ett "jaha, men han reagerar ju inte så varför skulle jag bry mig"?

Min sista häst, ett varmblod, kunde jag retas med när vi gick på promenad (hon gick alltid lös och fick leka hund) genom att osynligt snegla på en sten vi gått förbi 100 gånger, hon började takta och så var cirkusen igång tills jag inte kunde hålla mig längre utan asgarvade och då fick jag springa för då skulle jag ha spö som lurat henne.

Jag har så många gånger konstaterat att djuren läser oss människor som en öppen bok och kan även läsa våra tankar, tror vi att hästen kommer att skena för vägskrapan eller timmerbilen så gör den det, tror vi att den kommer att stanna på ett hinder så får vi passera mellan öronen och hamna i spånet, tror vi att den kommer att skygga för hundar, postlådor, paraplyer och barnvagnar så har man genom sina tankar skapat en nervös häst och massor med problem. Är man däremot trygg och skiter i vad man passerar så gör hästen likadant, den känner tryggheten från människan och blir lika trygg själv och kollar glatt på allting runt omkring sig även om det är nyårssmällare eller en koflock som brakar loss på andra sidan staketet.

Riktigt så enkelt som du alltid vill få det att låta är det inte. De flesta hästar har en historia innan de kommer till sin nuvarande ägare. Hur trygg du än är själv i det läget så tar det tid för en stressad häst att bli det. Det går inte på två sekunder. Det här handlar ju dessutom om en människa som inte är trygg, utan istället rädd så vad är det du vill förmedla? Jag tror att de flesta som håller på med hästar vet att människans känslor påverkar dem väldigt mycket och i det här fallet är ju just människans känsla en stor del av problemet. Och jag tror att få vettiga hästmänniskor skulle gå på promenad med sin häst lös och "retas" med den tills den hotar med att ge dig stryk... Tänk på vad du skriver - kan finnas barn/oerfarna som läser och får för sig att ta efter.