Rädslor, hos oss

[Takire]

Jag går egentligen inte runt och oroar mig, men om jag aktivt tänker på vad som skrämmer mig är det om det skulle börja brinna i lägenheten när Frej är ensam hemma.

 

[Fisherling]

Det finns väl iofs inget som säger att man inte kan vara både orolig och proaktiv...

Jag som en otroligt ångestfylld person har inte råd att gå och oroa mig. Jag skulle gå under. Det betyder inte att mitt sätt är sant för alla. Vissa har råd att gå och oroa sig utan att deras fysiska och psykiska mående blir lidande.

 

[AraSlei]

Jag som en otroligt ångestfylld person har inte råd att gå och oroa mig. Jag skulle gå under. Det betyder inte att mitt sätt är sant för alla. Vissa har råd att gå och oroa sig utan att deras fysiska och psykiska mående blir lidande.

Det lät lite på dig som att vi som oroar oss för något inte gör något för att olyckor inte ska hända, medan du väljer att förebygga i stället. Jag menar att det så klart går att vara både orolig för olyckor/skador/ormar/younameit och ändå förebygga så gott det går för att det inte ska hända.

Jag skulle ju inte säga att jag går och oroar mig konstant, men absolut att jag funderar över t ex ormar när jag är ute och går med hundarna.

 

[Fisherling]

Det lät lite på dig som att vi som oroar oss för något inte gör något för att olyckor inte ska hända, medan du väljer att förebygga i stället. Jag menar att det så klart går att vara både orolig för olyckor/skador/ormar/younameit och ändå förebygga så gott det går för att det inte ska hända.

Jag skulle ju inte säga att jag går och oroar mig konstant, men absolut att jag funderar över t ex ormar när jag är ute och går med hundarna.

Men det är ju skillnad på att fundera över något och oroa sig? Jag kan bara tänka på hur jag mår när jag oroar mig, och det är definitivt inte bara en fundering. Klart jag funderar på om en pinne jag ser är en orm eller inte, men det betyder ju inte att jag går runt och ångest-oroar mig över alla pinnar i skogen.

 

[AraSlei]

Men det är ju skillnad på att fundera över något och oroa sig? Jag kan bara tänka på hur jag mår när jag oroar mig, och det är definitivt inte bara en fundering. Klart jag funderar på om en pinne jag ser är en orm eller inte, men det betyder ju inte att jag går runt och ångest-oroar mig över alla pinnar i skogen.

Jag oroar mig absolut när vi är ute och går i skogen, men inte så att jag ligger och har ångest inför morgondagens promenad. Jag kan få hjärtat i halsgropen flera gånger under en promenad dock, pga att jag tror att det är en orm i närheten av mina hundar. Särskilt den här tiden på året.

Oavsett var det som sagt snarare att det lät på dig som att vi andra som oroar oss (oavsett grad av oro) inte gör något för att förebygga att skador, relaterade till oron, händer. Det lät liksom lite nedsättande.

 

[Fisherling]

Jag oroar mig absolut när vi är ute och går i skogen, men inte så att jag ligger och har ångest inför morgondagens promenad. Jag kan få hjärtat i halsgropen flera gånger under en promenad dock, pga att jag tror att det är en orm i närheten av mina hundar. Särskilt den här tiden på året.

Oavsett var det som sagt snarare att det lät på dig som att vi andra som oroar oss (oavsett grad av oro) inte gör något för att förebygga att skador, relaterade till oron, händer. Det lät liksom lite nedsättande.

Det var inte min mening att låta nedsättande. Jag hade inte ens läst vad andra skrivit; jag svarade bara enligt hur jag själv tänker och gör.

Om jag inte levde efter "If you worry, you're hurting twice" så skulle jag antagligen gå under av ångest. Men att jag hade ångest över att ens svara i den här tråden visar bara att jag har rätt över att inte prata om hur jag fungerar.

 

[AraSlei]

Det var inte min mening att låta nedsättande. Jag hade inte ens läst vad andra skrivit; jag svarade bara enligt hur jag själv tänker och gör.

Om jag inte levde efter "If you worry, you're hurting twice" så skulle jag antagligen gå under av ångest. Men att jag hade ångest över att ens svara i den här tråden visar bara att jag har rätt över att inte prata om hur jag fungerar.

Det är självklart att du ska svara i trådar, det är bra med olika infallsvinklar. Det måste ju få vara så att man inte alltid tycker eller tolkar saker lika, det är absolut inget personligt menat.
Skönt att du hittat ett verktyg som fungerar för att hantera din ångest!

I mitt eget fall är oron på ett sätt positiv, eftersom jag blir extra alert och förhoppningsvis kan undvika olyckor tack vare den. Men vi verkar ju ha helt olika grader av oro.

 

[linnsan]

Sen Ninja gick bort har jag fått en rädsla för hundbråk som jag inte haft innan på det sättet. Tidgare bråk har liksom slutat med lite dräggel eller något mindre sår på sin höjd. Även om man är medveten om att hunden kan dö när det är såna storleksskillnader så har det ärrat mig lite att se hur snabbt och lätt det kan gå

 

[em-pirre]

Allt. Främst skador så som bruten nacke, brutna ben, söndersitna muskler och senor. Jag har sett allt på mycket nära håll flera gånger (de egna hundarna har haft sen- och muskelskador).

Varje gång mina hundar springer tänker jag att de dör. De springer ALDRIG I skog där det finns pinnar och ojämn mark, vilt och sånt, utan bara på bra och jämt underlag under kontrollerade former men ändå. Då hastigheten är vad den är kan vad som helst hända.

Just nu är största rädslan konpostförgiftning. Två av min kompis hundar käkade nåt ur en kompost och de låg nedsövd på intensiven i flera dagar. Bara en överlevde

 

[Problematisk]

Jag är väldigt duktig på att oroa mig så jag kan inte läsa den här tråden, kommer få femtio nya skräckscenarion då
Men det som kan ge mig sån där "akutskräck" är att hundarna ska bli ormbitna långt ute i skogen, bli attackerade av lös hund, att de ska sätta något i halsen eller stoppa huvudet i något och kvävas, eller att de ska hamna i vatten och inte komma upp och drunkna. Eller svälja massa vatten när vi badar och "drunkna" efteråt.

 

[fryckan]

Att Max ska skada sig under agility, skulle aldrig förlåta mig själv om han skadar sig då. Nu när han har haft bekräftat malignt melanom är jag också rädd att det ska komma tillbaka.

 

[Kilauea]

Att glupska labben ska få i sig gift/spik mm som folk tydligen lägger ut då och då i tex köttbullar är också en skräck. Nu bor vi på landet, men de gånger vi går i stan tänker jag ofta på det.

 

[Migo]

Att Fridolf ska få problem efter sitt tarmstopp. Det är två år sedan nu och jag får fortfarande hjärtstopp varje gång han ser ut att må illa.

Annars är min största ångest andra hundägare...