Gravid - 1 år Rätten till kejsarsnitt

vinkelina

Trådstartare
Sitter och funderar på detta med kejsarsnitt och de att många idag anser sig har rätt till ett snitt. Lägger mig inte i den diskussionen, alla får kämpa för sin sak och tro

Det jag funderar på är kan man bli nekad ett snitt trots goda motiveringar, tex rädsla? Just med tanke på om det inte finns några medicinska motiveringar. Vad är det som har ändrat i vården, för upplever det som att detta ämnet blivit mer aktuellt för varje år eller är det för att man talar mer om det? Vad händer om man i sådan ifall nekas snitt?

Har själv varit i motsatta hörn, om jag velat skulle jag fått snitt men valde tacka nej
 
Ja du har ingen laglig rätt men tror typ 99% får det. Sen föder en del före planerat snitt.
Läste att snitt ökat från typ 8% till 16% och att de vill motverka det.

Jag är med i ett projekt ”min barnmorska”, går snabbt ut på att man har samma barnmorska under graviditet som förlossning och eftervård. I Danmark används det och har minskat förlossningsrädsla och därmed antal snitt. Men är såklart dyrare för samhället. Men nu har vården fått ökade anslag så de kan utöka projektet.
 
Men är såklart dyrare för samhället. Men nu har vården fått ökade anslag så de kan utöka projektet.
Det intressanta är ju hur kostnaderna ser ut jämfört med ett kejsarsnitt?

Jag tycker frågan är väldigt knepig. Det är klart att att jag inte vill att någon ska tvingas till en vaginal förlossning. Samtidigt tycker jag vi hamnar i en väldigt märklig situation om lekmän ska avgöra vilken typ av subventionerad vård som professionen ska utföra. Risken att folk baserar sina uppfattningar på familjelivsgooglingar är ju uppenbar.
 
Ja du har ingen laglig rätt men tror typ 99% får det. Sen föder en del före planerat snitt.
Läste att snitt ökat från typ 8% till 16% och att de vill motverka det.

Jag är med i ett projekt ”min barnmorska”, går snabbt ut på att man har samma barnmorska under graviditet som förlossning och eftervård. I Danmark används det och har minskat förlossningsrädsla och därmed antal snitt. Men är såklart dyrare för samhället. Men nu har vården fått ökade anslag så de kan utöka projektet.
Det används inte överallt i Danmark iaf inte i köpenhamn. Är en hel del barnmorskor som inte jobbar på förlossningsgången utan bara har konsultationer innan, dock försöker de att göra så att man har samma barnmorska fram till förlossningen. Jag hade två olika barnmorskor under förlossningen på grund av vagtskifte.
 
Jag kan tycka att om snitten ökar pga rädsla är det jätteviktigt att försöka motverka det med information, kontinuerliga kontakter och trygghet.

Samtidigt som rädsla absolut ska vara en indikation för snitt vore det ju hemskt sorgligt om rädsla ska förmörka graviditeten och kanske leda till att man helt avstår att få barn. Själva födandet är ändå en häftig upplevelse och det fantastiskt vad kroppen är kapabel till.
 
Ja du har ingen laglig rätt men tror typ 99% får det. Sen föder en del före planerat snitt.
Läste att snitt ökat från typ 8% till 16% och att de vill motverka det.

Jag är med i ett projekt ”min barnmorska”, går snabbt ut på att man har samma barnmorska under graviditet som förlossning och eftervård. I Danmark används det och har minskat förlossningsrädsla och därmed antal snitt. Men är såklart dyrare för samhället. Men nu har vården fått ökade anslag så de kan utöka projektet.
Hur funkar det i praktiken? För barnmorskan kan ju bara jobba fem av veckans 21 skift. Kör man med igångsättningar? Eller har barnmorskan sin väska packad dygnet runt och åker till jobbet när man är på väg till förlossningen? Jobbig arbetssituation i så fall.
 
Det intressanta är ju hur kostnaderna ser ut jämfört med ett kejsarsnitt?

Jag tycker frågan är väldigt knepig. Det är klart att att jag inte vill att någon ska tvingas till en vaginal förlossning. Samtidigt tycker jag vi hamnar i en väldigt märklig situation om lekmän ska avgöra vilken typ av subventionerad vård som professionen ska utföra. Risken att folk baserar sina uppfattningar på familjelivsgooglingar är ju uppenbar.
Jag tycker att uttrycket "tvingas till vaginal förlossning" är ett märkligt uttryck. Det är ju ingen nyhet att barn tenderar att ta den vägen ut, och det är inte sjukvården som har hittat på det. Om du förstår hur jag menar?
 
Hur funkar det i praktiken? För barnmorskan kan ju bara jobba fem av veckans 21 skift. Kör man med igångsättningar? Eller har barnmorskan sin väska packad dygnet runt och åker till jobbet när man är på väg till förlossningen? Jobbig arbetssituation i så fall.
Man träffar tre olika i teamet, chansen är ca 80% att nån av dem är med vid förlossningen.
 
Ja du har ingen laglig rätt men tror typ 99% får det. Sen föder en del före planerat snitt.
Läste att snitt ökat från typ 8% till 16% och att de vill motverka det.

Jag är med i ett projekt ”min barnmorska”, går snabbt ut på att man har samma barnmorska under graviditet som förlossning och eftervård. I Danmark används det och har minskat förlossningsrädsla och därmed antal snitt. Men är såklart dyrare för samhället. Men nu har vården fått ökade anslag så de kan utöka projektet.
Kan man inte tänka sig att snitten ökat för att man under sista åren börjat prata om alla förlossningsskador? Sånt var det väldigt tyst om för några år sedan. Hur kvinnors underliv slits sönder och heller inte får någon direkt vård för det.
 
Kan man inte tänka sig att snitten ökat för att man under sista åren börjat prata om alla förlossningsskador? Sånt var det väldigt tyst om för några år sedan. Hur kvinnors underliv slits sönder och heller inte får någon direkt vård för det.
Jag tänker mig att sociala medier och internet har stor påverkan, problemet (som jag tror) är att det oftast går att läsa de berättelser som gått snett men folk lägger sällan upp de bra berättelserna!
 
Jag släktforskar och har MÅNGA gånger funderat på hur det var att vara kvinna på 1800-talet. Tvillingfödslar var ju inte jätteovanligt, och jag har till och med sett en trillingfödsel i en födelsebok. Ingen mödravård, ingen smärtlindring, inga preventivmedel, inga planerade snitt...ingenting.... Tänk vad bra och säkert allting har blivit för oss som lever idag :) !
 
Jag tänker mig att sociala medier och internet har stor påverkan, problemet (som jag tror) är att det oftast går att läsa de berättelser som gått snett men folk lägger sällan upp de bra berättelserna!
Jag tror verkligen att det är en stor del av sanningen. Tror att det är precis samma sak när det gäller oro i tidig graviditet inför missfall. Man googlar och får läsa alla hemska varianterna eftersom det är det som hamnar på forum m.m. Sen blir det en ond spiral med oro, ultraljud m.m. Man ska ”få ultraljud” för att stilla sin oro men jag är rätt övertygad om att dessa möjligheter bidrar till att i stort öka på oron...
 
Jag tror verkligen att det är en stor del av sanningen. Tror att det är precis samma sak när det gäller oro i tidig graviditet inför missfall. Man googlar och får läsa alla hemska varianterna eftersom det är det som hamnar på forum m.m. Sen blir det en ond spiral med oro, ultraljud m.m. Man ska ”få ultraljud” för att stilla sin oro men jag är rätt övertygad om att dessa möjligheter bidrar till att i stort öka på oron...
Jag tror dessutom att det handlar om en övertro på kontroll. Allting vi kan påverka och bestämma över ska vi också påverka och bestämma över. Inget ska gå fel och kroppen ska helst inte påverkas alls efteråt. En vaginal förlossning ter sig smärtsam och okontrollerbar, en operation med ett litet ärr efteråt kan vi däremot acceptera.
 
Jag tycker att uttrycket "tvingas till vaginal förlossning" är ett märkligt uttryck. Det är ju ingen nyhet att barn tenderar att ta den vägen ut, och det är inte sjukvården som har hittat på det. Om du förstår hur jag menar?
Jag är enig. Förlossning ingår i ”skaffa-barn-konceptet”. Sen finns det rädsla och rädsla.
Jag var livrädd för att föda barn första gången, men jag gjorde det. Det finns en poäng med att göra saker man är rädd för ibland. Jag tycker hela säker/kontroll/bestämma-grejen är lite hypad. Man ska vara livrädd och kräva sin ”rätt”. Man delar tips på hur man ska ”slippa tvingas föda”. Det är lite synd att det på många håll blivit onaturligt att föda naturligt.


Och det anser jag trots en svinjobbig förlossning.
 
Jag tror dessutom att det handlar om en övertro på kontroll. Allting vi kan påverka och bestämma över ska vi också påverka och bestämma över. Inget ska gå fel och kroppen ska helst inte påverkas alls efteråt. En vaginal förlossning ter sig smärtsam och okontrollerbar, en operation med ett litet ärr efteråt kan vi däremot acceptera.
Vilket oftast inte är sant heller. Det gör ont i veckor efteråt för många och man kan inte använda magmusklerna på ett bra tag. Jag mådde superbra, men när jag reste mig upp första gången gjorde det så ont att jag kräktes.
 
Vilket oftast inte är sant heller. Det gör ont i veckor efteråt för många och man kan inte använda magmusklerna på ett bra tag. Jag mådde superbra, men när jag reste mig upp första gången gjorde det så ont att jag kräktes.
Ja, såklart. Men det framstår nog ändå som mindre skrämmande än att föda vaginalt.
 
Kan man inte tänka sig att snitten ökat för att man under sista åren börjat prata om alla förlossningsskador? Sånt var det väldigt tyst om för några år sedan. Hur kvinnors underliv slits sönder och heller inte får någon direkt vård för det.
Nej det tror jag inte. Man talade om det även när jag födde barn som idag är 23-28 år. Jag tror det är internet och såna sidor som familjeliv som påverkar.
 
Jag är enig. Förlossning ingår i ”skaffa-barn-konceptet”. Sen finns det rädsla och rädsla.
Jag var livrädd för att föda barn första gången, men jag gjorde det. Det finns en poäng med att göra saker man är rädd för ibland. Jag tycker hela säker/kontroll/bestämma-grejen är lite hypad. Man ska vara livrädd och kräva sin ”rätt”. Man delar tips på hur man ska ”slippa tvingas föda”. Det är lite synd att det på många håll blivit onaturligt att föda naturligt.


Och det anser jag trots en svinjobbig förlossning.
Nu är det ju länge sen, men jag hade också en väldigt svår förlossnimg som slutade med akut snitt. Vid något uppföljande samtal var läkaren.väldigt mån om att försäkra sig om att jag inte blivit rädd för att föda barn igen, och betonade att jag skulle kunna be om snitt nästa gång i så fall. Nu har jag inte fött fler barn, men det är inte därför.

Trots den mycket jobbiga förlossningen, fattar jag fortfarande inte varför snitt skulle vara att föredra. Jag tyckte att det var rätt jobbigt att komma igång efter operationen, på ett sätt som jag aldrig har hört talas om när folk fött vaginalt.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Borde jag flytta?

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp