Gravid - 1 år Rätten till kejsarsnitt

Den ”nya” synen på vårdens roll tror jag också är en stark faktor. Vården är inte något som är där för att hjälpa en, utan något man strider mot, något som undanhåller en det man har ”rätt” till (trådrubriken) om man inte är påläst (via google), kräver sin rätt och står på sig.
 
Jag tycker dock också att vården måste ha lite självkritik också och inte bara prata om att det är de unga idag som "tittar på nätet, måste ha kontroll etc.
Barnmorskor står i tv och säger att de inte hinner med, är stressade, inte hinner gå på toa etc och startar Barnmorskeupproret. Jag hör även från bekanta att de inte verkade hinna med etc.
Om jag varit gravid hade jag också varit oroad.
 
Upplever att rädslor generellt ökar i samhället, för allt möjligt. Vi har det så bra att vi kan lägga energi på att vara rädda för saker som man förr inte knappt ens ägnade mer än möjligtvis en tanke för att det var fullt upp med att få mat på bordet. Att få en bristning vid en förlossning tedde sig nog ganska lindrig jämfört med allt annat man kunde drabbas av. Att som många gör idag låta sitt liv och sina val styras av rädslor är såklart oerhört problematiskt för den individen som är drabbad och jag hoppas att alla får hjälp att lära sig hantera sina rädslor oavsett vad de är.

Jag som själv ska ha barn inom kort tycker att tanken på en stor bukoperation som ett kejsarsnitt är betydligt mer obehaglig än tanken på en vaginal förlossning. Jag är inte "rädd" för något av det men så klart är det lite spännande inför barnets ankomst vilken väg det nu än kommer.

Jag tycker det är toppen att vi har en så säker och bra förlossningsvård som vi har idag men som med allt annat tenderar den höga "säkerheten" att leda till oerhört stort fokus på de fåtal fall som inte blir "optimala". Särskilt kvällspressen gottar ju gärna ner sig i sådana historier. Så är det vad man än tittar på i samhället.

Jag har svårt att säga att jag är för att vem som helst ska få gå in och "begära" ett snitt bara för att de inte vill föda vaginalt men inte har någon medicinsk orsak. Vården har begränsade resurser (pengar, personal mm.) och de ska användas på ett vettigt sätt. Att gå in och själv "välja" behandlingsmetod (särskilt en dyrare än nödvändigt) får man väl sällan möjlighet till i något annat fall?

Sen om de professionella inom vården bedömer att en person rent psykiskt inte är lämplig att föda vaginal så är det antagligen lönlöst att en låta personen försöka då det mer troligen kommer leda till snitt iaf. Men då måste ju en ordentlig utredning göras först och personen få hjälp att bearbeta sina rädslor så att beslutet inte bygger enbart på dessa.

Kanske lite kontroversiellt men jag känner obehag inför tanken på att vi har ett samhälle som idag till så oerhört stor del styrs av rädslor och inte fakta.
 
@Lönn Men är vårdens förstaval vaginalt verkligen en fråga om resurser? Det utgår väl från vad som anses bäst för barnet.
Bådeock handlar det om antar jag men det vet de inom den professionen bättre. Skulle det enbart handla om vad som är bäst för barnet skulle de väl i princip aldrig bevilja ett planerat snitt utan medicinsk motivering men det gör de ju? Sen är ju riskerna för barnet med ett kejsarsnitt idag oerhört mycket lägre än för bara ett tiotal år sedan.
De fokuserar nog en del på vad som är "bäst" för kvinnan också, återhämtning, risk för långsiktiga skador mm.
 
Jag tror dessutom att det handlar om en övertro på kontroll. Allting vi kan påverka och bestämma över ska vi också påverka och bestämma över. Inget ska gå fel och kroppen ska helst inte påverkas alls efteråt. En vaginal förlossning ter sig smärtsam och okontrollerbar, en operation med ett litet ärr efteråt kan vi däremot acceptera.
Det är lite obegripligt för mig hur en stor bukoperation ens kan upplevas som att man har kontroll.

För mig - och då har jag hög smärttröskel - tog det fyra veckor att komma igång så pass att jag tog min första lilla rastningspromenad med hunden jag hade då. Runt kvarteret, på mycket vingliga ben. Det är inte min idé om kontroll över min kropp.
 
Bådeock handlar det om antar jag men det vet de inom den professionen bättre. Skulle det enbart handla om vad som är bäst för barnet skulle de väl i princip aldrig bevilja ett planerat snitt utan medicinsk motivering men det gör de ju? Sen är ju riskerna för barnet med ett kejsarsnitt idag oerhört mycket lägre än för bara ett tiotal år sedan.
De fokuserar nog en del på vad som är "bäst" för kvinnan också, återhämtning, risk för långsiktiga skador mm.
I de senare fallen handlar det ju inte om gravida kvinnor som "kräver" kejsarsnitt, utan om att på medicinska grunder besluta om planerat snitt vid riskgraviditeter ich riskförlossningar.

Eftersom antalet snitt inte direkt verkar minska, när nu kvinnor åberopar rädsla som skäl att genomgå en stor bukoperation istället för att föda på vanligt vis, verkar det inte vara sparsamhet som ligger bakom motståndet mot att operera friska kvinnor i onödan.

För barnets del är vanlig förlossning en friskfaktor på flera vis, det går det lätt att hitta texter som visar.
 
Det är lite obegripligt för mig hur en stor bukoperation ens kan upplevas som att man har kontroll.

För mig - och då har jag hög smärttröskel - tog det fyra veckor att komma igång så pass att jag tog min första lilla rastningspromenad med hunden jag hade då. Runt kvarteret, på mycket vingliga ben. Det är inte min idé om kontroll över min kropp.
Både ja och nej anser jag. Jag var förlossningsrädd när jag skulle få sonen men hade ändå beslutat att jag skulle föda vaginalt. Tyvärr så kom han inte ut den vägen och det var typ 22 timmar av rent helvete innan dom beslutade om att ge upp för snitt. För mig kändes det som att gå igenom två förlossningar. Till nästa barn skulle jag därför vilja ha ett snitt beviljat även fast jag vet alla risker med snitt osv. Jag vill inte behöva gå och oroa mig hela graviditeten för att få en sån hemsk förlossning igen utan kunna njuta och känna mig trygg.
 
Bådeock handlar det om antar jag men det vet de inom den professionen bättre. Skulle det enbart handla om vad som är bäst för barnet skulle de väl i princip aldrig bevilja ett planerat snitt utan medicinsk motivering men det gör de ju? Sen är ju riskerna för barnet med ett kejsarsnitt idag oerhört mycket lägre än för bara ett tiotal år sedan.
De fokuserar nog en del på vad som är "bäst" för kvinnan också, återhämtning, risk för långsiktiga skador mm.
Nja, det är knappast en resursfråga.

Att barnets bästa står i centrum motsägs inte av att annat också vägs in i bedömningen, tycker jag. Stark förlossningsrädsla kan säkert vara en faktor att väga in.

Andelen snitt ökar i Sverige och var för ett par år sedan drygt 17%, visar en snabb googling. Ökningen förklaras bl a med att förstföderskorna blivit äldre och atf BMI ökat.
 
Nja, det är knappast en resursfråga.

Att barnets bästa står i centrum motsägs inte av att annat också vägs in i bedömningen, tycker jag. Stark förlossningsrädsla kan säkert vara en faktor att väga in.

Andelen snitt ökar i Sverige och var för ett par år sedan drygt 17%, visar en snabb googling. Ökningen förklaras bl a med att förstföderskorna blivit äldre och atf BMI ökat.
Har du hittat om de har någon statistik för fördelningen inom de snitten? Dvs. hur stor andel som är urakuta, akuta, planerade pga. medicinsk orsak och planerade pga. ej medicinsk orsak? Det intressanta ur TS frågeställning är ju hur den andel som görs utan "medicinsk orsak" förändras. Jag gissar att den har gått upp en del de senaste 10-20 åren men kan ha helt fel.
 
Har du hittat om de har någon statistik för fördelningen inom de snitten? Dvs. hur stor andel som är urakuta, akuta, planerade pga. medicinsk orsak och planerade pga. ej medicinsk orsak? Det intressanta ur TS frågeställning är ju hur den andel som görs utan "medicinsk orsak" förändras. Jag gissar att den har gått upp en del de senaste 10-20 åren men kan ha helt fel.
Nope, det var som sagt bara en snabbgoogling.
 
Angående kostnaden för kejsarsnitt vs vaginal förlossning så är kejsarsnitt ungefär dubbelt så dyrt, ca 52 tkr per vårdkontakt medan vaginal förlossning kostar ca 26 tkr/vårdkontakt. Detta är snittet för alla rapporterande sjukhus till SKLs KPP databas.
 
Angående kostnaden för kejsarsnitt vs vaginal förlossning så är kejsarsnitt ungefär dubbelt så dyrt, ca 52 tkr per vårdkontakt medan vaginal förlossning kostar ca 26 tkr/vårdkontakt. Detta är snittet för alla rapporterande sjukhus till SKLs KPP databas.
Fast det har nog inte ifrågasatts. Vad vi pratade om var ju huruvida ekonomi låg bakom att vaginalt är förstahandsalternativ.
 
Fast det har nog inte ifrågasatts. Vad vi pratade om var ju huruvida ekonomi låg bakom att vaginalt är förstahandsalternativ.
Fast det påstod jag inte heller att det har, tänkte bara att någon kanske var intresserad eftersom kostnaden diskuterats. Och så har jag precis i jobbet tittat på de siffrorna så jag hade de ännu i huvudet :)
 
Kan man inte tänka sig att snitten ökat för att man under sista åren börjat prata om alla förlossningsskador? Sånt var det väldigt tyst om för några år sedan. Hur kvinnors underliv slits sönder och heller inte får någon direkt vård för det.
Så är det säkert, att förlossningsvården fått för låga anslag är tydligt. Bristen på platser osv gör att fler vill kunna "boka" förlossning.
 
Jag tror också lite som @Lönn att folk är rädd för att bli rädda, på nåt sätt. Jag upplever till exempel att föräldrar skyddar sina barn från omvärlden mer än tidigare (omvärld som i misslyckanden, besvikelse, motgång, oro, rädsla). Många tänker att barnet inte får bli ledset eller rädd. Och om det blir det så är det någon som gjort fel.

Kanske det hänger ihop.
 
Jag födde på -70talet utan google. Böcker på bibblan och det värsta jag tänkte mig var om barnet var harmynt. Snitt fanns inte på kartan men det var inte långt ifrån att det blivit akutsnitt men det fattade inte jag. Det fick jag reda på sen då grabben satt fast .Nån rädsla fanns inte men det kanske berodde på att jag inte hade några väninnor som berättade sina historier.
 
Tror inte det bara är pengar och resurser som styr utan även att män i vården vill undvika att skära i friska människor. Det är en operation trots allt. Sedan tror jag det finns en rädsla för att inte få plats på BB i storstadsregioner. En rädsla för att föda hemma eller i en taxi. Ett planerat snitt är planerat. Men jag är kluven till om det verkligen är rätt att försöka övertala kvinnor med förlossningsrädsla att föda vanligt. Ex en tidigare komplicerad förlossning måste få vara en anledning. Det måste finnas en trygghet för dessa kvinnor att våga skaffa ett barn till. Ska man då gå en våga föda kurs när man tidigare lovats kejsarsnitt. En annan orsak till att snitt en ökar tror jag är att förstföderskor blir allt äldre.
 
Tror inte det bara är pengar och resurser som styr utan även att män i vården vill undvika att skära i friska människor. Det är en operation trots allt. Sedan tror jag det finns en rädsla för att inte få plats på BB i storstadsregioner. En rädsla för att föda hemma eller i en taxi. Ett planerat snitt är planerat. Men jag är kluven till om det verkligen är rätt att försöka övertala kvinnor med förlossningsrädsla att föda vanligt. Ex en tidigare komplicerad förlossning måste få vara en anledning. Det måste finnas en trygghet för dessa kvinnor att våga skaffa ett barn till. Ska man då gå en våga föda kurs när man tidigare lovats kejsarsnitt. En annan orsak till att snitt en ökar tror jag är att förstföderskor blir allt äldre.
Sen är det mode i det också. I USA föds 32 (!!) % a alla barn genom snitt. Vi är väldigt influerade av amerikansk kultur. Många följer instagram, bloggar och tv-serier där snitt är det enda alternativet, en vaginal födsel finns inte ens på kartan.

Jag förstår båda lägren. Å ena sidan har det ju faktiskt uppdagats att förlossningsskador inte har tagits på allvar, att många kvinnor lidit i tysthet, att kvinnor som haft problem känt sig "gnälliga" och inte blivit tagna på allvar för sina "kvinnoproblem" när de sökt sig till vården osv. Och det behövs en förändring på synsättet på sjuka kvinnor, absolut!

Men sen finns det å andra ingen annan del av vården där man ska in och detaljstyra. Ingen går för att operera in en pacemaker och har synpunkter på hur det ska göras, utan man litar på sin kirurg och utgår från att det görs på det bästa sättet, rent medicinskt.
 
Sen är det mode i det också. I USA föds 32 (!!) % a alla barn genom snitt. Vi är väldigt influerade av amerikansk kultur. Många följer instagram, bloggar och tv-serier där snitt är det enda alternativet, en vaginal födsel finns inte ens på kartan.

Jag förstår båda lägren. Å ena sidan har det ju faktiskt uppdagats att förlossningsskador inte har tagits på allvar, att många kvinnor lidit i tysthet, att kvinnor som haft problem känt sig "gnälliga" och inte blivit tagna på allvar för sina "kvinnoproblem" när de sökt sig till vården osv. Och det behövs en förändring på synsättet på sjuka kvinnor, absolut!

Men sen finns det å andra ingen annan del av vården där man ska in och detaljstyra. Ingen går för att operera in en pacemaker och har synpunkter på hur det ska göras, utan man litar på sin kirurg och utgår från att det görs på det bästa sättet, rent medicinskt.
Detaljstyra går inte men ibland finns en valmöjlighet. Visst går det mode i kejsarsnitt. Att försöka "bevara" kroppen och att vaginal förlossning eller även ammning för den delen är något omodernt som vi inte behöver göra.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Borde jag flytta?

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp