Det är nog svårt att säga vad som är mode och vad som är tradition. I Grekland snittas mer än varannan och jag har bilden att det ”alltid” varit så. En delförklaring där kan vara att många föder på privatkliniker och att läkarna där tjänar mer på snitt.
- Gravid - 1år
- Trådstartare vinkelina
- Startdatum
Jag blir alltid så förvånad när folk väljer att be om kejsarsnitt, de är ju en stor operation!
Vi i vår by har 25 mil till närmsta BB, med snöstormar och dåliga vägar kunde man ju tro att mammor velat ha kejsarsnitt, men... Jag kan inte komma på en enda som jag vet om,
Efter att ha jobbat i barnomsorgen nästan hela mitt liv, har jag hört väldigt många blivande mammor resonerat, men förlossningsrädsla och kejsarsnitt brukar inte vara på tapeten.
Jag har frågat runt lite, sedan jag såg den här tråden, och det verkar inte ens vara så att någon fundera i de banorna bland de blivande mammorna nu, och för 29 år sedan , när jag fick barn, vet jag ingen som blev förlöst med ks.
Jag vet, efter att ha tänkt länge, 10 barn som förlösts med Ks och då var 5 för att barnen valde komma i ca vecka 30, en av dom mammorna fick ks med sitt tredje barn, för att hon bad om det.
2 familjer med 2 barn var, valde att be om ks pga förlossningsrädsla, en av familjerna har 2 mil till BB den andra bor nästan granne med sjukhuset.
Jag har inget svar på varför det inte föds så många barn med kejsarsnitt här, men så är det.
Endast en av mina bekanta har pratat om skador i underlivet efter ev framtida förlossning, hennes vänner ställde sig mycket frågande till hennes tankar.
De mesta går att laga, tycktes dom resonera.
* Jenny *
Vi i vår by har 25 mil till närmsta BB, med snöstormar och dåliga vägar kunde man ju tro att mammor velat ha kejsarsnitt, men... Jag kan inte komma på en enda som jag vet om,
Efter att ha jobbat i barnomsorgen nästan hela mitt liv, har jag hört väldigt många blivande mammor resonerat, men förlossningsrädsla och kejsarsnitt brukar inte vara på tapeten.
Jag har frågat runt lite, sedan jag såg den här tråden, och det verkar inte ens vara så att någon fundera i de banorna bland de blivande mammorna nu, och för 29 år sedan , när jag fick barn, vet jag ingen som blev förlöst med ks.
Jag vet, efter att ha tänkt länge, 10 barn som förlösts med Ks och då var 5 för att barnen valde komma i ca vecka 30, en av dom mammorna fick ks med sitt tredje barn, för att hon bad om det.
2 familjer med 2 barn var, valde att be om ks pga förlossningsrädsla, en av familjerna har 2 mil till BB den andra bor nästan granne med sjukhuset.
Jag har inget svar på varför det inte föds så många barn med kejsarsnitt här, men så är det.
Endast en av mina bekanta har pratat om skador i underlivet efter ev framtida förlossning, hennes vänner ställde sig mycket frågande till hennes tankar.
De mesta går att laga, tycktes dom resonera.
* Jenny *
Jag tror ingen vill ha kejsarsnitt, däremot tror jag att det finns en hel del som inte vill föda vaginalt.
Med det sagt tycker jag att de som inte vill föda vaginalt självklart ska få bli snittade såvida det inte innebär livsfara för mor eller barn.
Vad gäller sociala medier så finns det en uppsjö av positiva bilder och inlägg om barnafödande. #empowerbirth t ex. Rått, häftigt och underbart, precis som en bra och normal förlossning ska (få) vara oavsett förlossningssätt.
Vad man hittar beror väl på vad man söker efter.
Med det sagt tycker jag att de som inte vill föda vaginalt självklart ska få bli snittade såvida det inte innebär livsfara för mor eller barn.
Vad gäller sociala medier så finns det en uppsjö av positiva bilder och inlägg om barnafödande. #empowerbirth t ex. Rått, häftigt och underbart, precis som en bra och normal förlossning ska (få) vara oavsett förlossningssätt.
Vad man hittar beror väl på vad man söker efter.
Jag ville absolut inte ha kejsarsnitt (tyckte det var väldigt läskigt med operation) men det blev halvt urakut kejsarsnitt ändå pga primär förlossningsrädsla.
Är man verkligen rädd är faktiskt det bästa för barnet kejsarsnitt! (enligt förlossningsläkare)
Jag tycker alla som verkligen är livrädda för vaginal förlossning och är informerade om riskerna med kejsarsnitt ska ha rätt att få kejsarsnitt!Förstår dock inte vissas problem med att gå på norea samtal/psykolog innan, har visserligen inte gått på de själv (eftersom jag trodde jag skulle klara naturlig förlossning) men tänker att det är litet besvär för att få den förlossning som passar en själv och att det kan hjälpa en klara förlossningen bättre oavsett tillvägagångsätt
Är man verkligen rädd är faktiskt det bästa för barnet kejsarsnitt! (enligt förlossningsläkare)
Jag tycker alla som verkligen är livrädda för vaginal förlossning och är informerade om riskerna med kejsarsnitt ska ha rätt att få kejsarsnitt!Förstår dock inte vissas problem med att gå på norea samtal/psykolog innan, har visserligen inte gått på de själv (eftersom jag trodde jag skulle klara naturlig förlossning) men tänker att det är litet besvär för att få den förlossning som passar en själv och att det kan hjälpa en klara förlossningen bättre oavsett tillvägagångsätt
Sista meningen tror jag säger mycket. Jag har en bekant som är gravid som är från ett land där ca 40% av alla förlossningar antingen genomförs med snitt eller slutar i snitt. Hon är livrädd för snitt då hon hört så mycket om komplikationer från sina vänner. Jag tycker det är bra att det pratas om skador vid båda sätten, och som någon annan skrev, det går att laga det mesta, men kvinnor har nog inte varit tillräckligt upplysta om/vågat söka vård tidigare. Däremot lagar iaf jag hellre vävnad liknande den i underlivet än bukhinnor och livmoder pga läkningen om jag får välja.
Jag minns hur det var för ca 25 år sedan då de första barnen började födas bland mina vänner. Och jag minns att vissa vänner var livrädda för att föda. Men- de fick inte snitt beviljat. Jag tror nog inte att folk är mer rädda idag men jag gissar att vården är annorlunda idag och beviljar snitt lättare. Samt att jag tror att det är mindre tabu att säga att man är rädd.
Så intressant att spekulationer och gissningar om senare generationer alltid mynnar ut i hur mycket bättre och präktigare man själv hanterade det på sin tid.
Jag har relativt färsk erfarenhet från MVC och förlossningsvård och är fortfarande uppretad på gränsen till folkilsk över hur mycket av den info som ges som är baserad på rent hittepå och okunskap. Inklusive infon på förlossningskursen om att alla skador går att laga. Jag tror att vården hade haft allt att vinna på att ge saklig information istället för att försöka sopa rädslor under mattan. Om man dessutom ser till att lägga lite forskning på hur man undviker förlossningsskador och hur man reparerar underliv, tillsammans med att tex se till att det finns plats på BB för de födande, så är jag övertygad om att ev. rädslor skulle minska. Jag finner det iaf inte otroligt att det skulle ha betydligt större effekt än snusförnumstiga inlägg på internetforum.
Jag har relativt färsk erfarenhet från MVC och förlossningsvård och är fortfarande uppretad på gränsen till folkilsk över hur mycket av den info som ges som är baserad på rent hittepå och okunskap. Inklusive infon på förlossningskursen om att alla skador går att laga. Jag tror att vården hade haft allt att vinna på att ge saklig information istället för att försöka sopa rädslor under mattan. Om man dessutom ser till att lägga lite forskning på hur man undviker förlossningsskador och hur man reparerar underliv, tillsammans med att tex se till att det finns plats på BB för de födande, så är jag övertygad om att ev. rädslor skulle minska. Jag finner det iaf inte otroligt att det skulle ha betydligt större effekt än snusförnumstiga inlägg på internetforum.
Jaha - så du menar att såna som jag ljuger eller är snusförnuftiga? Du förminskar alltså andra människors upplevelser för du vet så mycket bättre hur det är.
Det är väl klart jag inte gör. Jag har också fött barn, det var en häftig upplevelse och jag behövde inte ens alvedon efteråt. Inte var jag rädd innan heller. Jag tycker dock inte att min upplevelse säger särskilt mycket om vilka risker en förlossning innebär, och inte heller något alls om vårdens förmåga att hantera vare sig rädslor, önskemål om förlossningssätt eller kompetens att prioritera både barnets och den födandes (långsiktiga) hälsa och välmående.
Det är ju precis det du gör i inlägget jag citerar.
Ja jag får korrigera mig, precis som jag påpekade så tycker att flera inlägg i tråden är snusförnuftiga. Vissa till och med raljerande.
Håller med dig, på vissa låter det som att en önskan om kejsarsnitt är något modernt och någon fix-idé. Jag som är LIVRÄDD för att föda barn har däremot länge tänkt att aldrig bli gravid och gjort abort en gång tidigare för att jag verkligen är LIVRÄDD för att föda barn.
Nu när jag till sist chansade och valde att behålla barnet för att senare inte ångra mig så blir jag riktigt förbannad på såna inlägg som tror att jag vill ha kejsarsnitt pga något idiotiskt jag sett på Instagram eller läst i en blogg.
Det råder platsbrist på BB, stressade läkare, barnmorskor osv som inte gör saken speciellt mycket tryggare för någon som verkligen är livrädd för att föda barn.
Jag har hellre ont som fan i magen i en månad än ligga där och krysta ut en unge under den stress, chock och smärta som följer. Aldrig i livet!
Jag som är totalt livrädd för snitt har ändå lekt med tanken att just planerat snitt vore "skönt". Det är ett himla stressmoment att (för andra gången) vänta barn i semestertider, att inte veta var jag ska få föda, om det finns plats för mig, om jag ska behöva åka 10, 20 eller till och med 30 mil till förlossningen.
Juli 2014 föddes mitt första barn. Några veckor tidigare blev min vän skickad till Falun för att föda barn. Jag vet inte exakt avstånd men det är en bit från Uppsala.
Alla dessa bbkriser, födelsevrålet, förlossningsskador som inte upptäcks eller passerar som "normala", gör att jag VERKLIGEN tycker att alla ska få föda på det sätt som de känner sig tryggast med.
Jag har två men från min förlossning som min barnmorska tycker är helt normala och som jag får leva med. De påverkar mitt sexliv och toalettbesök. Men jag får ingen hjälp för det är "normalt".
Trots det så väljer jag vaginal förlossning alla gånger. Men som sagt, jag tycker det är kvinnans rätt att bestämma så långt det är möjligt över sin egen förlossning. Det kommer jag tycka till den dagen då Sveriges förlossningsavdelningar och mödrahälsovård har tillräckliga resurser för att hjälpa oroliga, trasiga, skräckslagna kvinnor före, under och efter graviditet och förlossning.
Juli 2014 föddes mitt första barn. Några veckor tidigare blev min vän skickad till Falun för att föda barn. Jag vet inte exakt avstånd men det är en bit från Uppsala.
Alla dessa bbkriser, födelsevrålet, förlossningsskador som inte upptäcks eller passerar som "normala", gör att jag VERKLIGEN tycker att alla ska få föda på det sätt som de känner sig tryggast med.
Jag har två men från min förlossning som min barnmorska tycker är helt normala och som jag får leva med. De påverkar mitt sexliv och toalettbesök. Men jag får ingen hjälp för det är "normalt".
Trots det så väljer jag vaginal förlossning alla gånger. Men som sagt, jag tycker det är kvinnans rätt att bestämma så långt det är möjligt över sin egen förlossning. Det kommer jag tycka till den dagen då Sveriges förlossningsavdelningar och mödrahälsovård har tillräckliga resurser för att hjälpa oroliga, trasiga, skräckslagna kvinnor före, under och efter graviditet och förlossning.
Intressant sida för dom som förnekar skador vid vaginal förlossning eller förskönar hela grejen med att föda vaginalt.
I min värld kan det aldrig någonsin vara en härlig upplevelse att ligga och kvida, eventuellt spricka, inte veta hur när var jag ska föda mitt i all denna rädsla och panik.
Ligger sömnlös med ångest nästan varje natt just pga att jag ännu inte fått ett snitt beviljat.
http://backenbottenutbildning.se/in...sregistret/hur-man-ska-hantera-komplikationer
Där står det även tydligt att många kvinnor upplever att deras skador och problem inte tas på allvar. Dom blir inte ens uppringda av barnmorskan efter bristningar eller klipp.
Mycket naken text att läsa för dom som tror att rädslan är obefogad.
I min värld kan det aldrig någonsin vara en härlig upplevelse att ligga och kvida, eventuellt spricka, inte veta hur när var jag ska föda mitt i all denna rädsla och panik.
Ligger sömnlös med ångest nästan varje natt just pga att jag ännu inte fått ett snitt beviljat.
http://backenbottenutbildning.se/in...sregistret/hur-man-ska-hantera-komplikationer
Där står det även tydligt att många kvinnor upplever att deras skador och problem inte tas på allvar. Dom blir inte ens uppringda av barnmorskan efter bristningar eller klipp.
Mycket naken text att läsa för dom som tror att rädslan är obefogad.
Citat från sidan ovan
'' Det finns en glidande övergång mellan förlossningsskador, ofullständigt suturerade bristningar och framfall. En vanlig, inte evidensbaserad uppfattning bland gynekologer har varit att man inte ska operera i underlivet förrän man har fått framfall. Funktionsstörningar i form av öppenhetskänsla, tarmtömningsrubbningar och nedsatt sexuell funktion har normaliserats och ansvaret/skulden har lagts på kvinnan och hennes egen förmåga att bäckenbottenträna. Vid skadade muskelfästen ger bäckenbottenträning tveksam effekt.'
Kom inte och säg till mig att jag ska tvingas ta den risken bara för att det gått bra för någon annan, det finns säkrare oxh tryggare sätt att föda barn. Ni som vill föda vaginalt, får mer än gärna göra så, inget jag lägger mig i. Men jag vill föda på ett så tryggt sätt som möjligt ur mitt perspektiv.
'' Det finns en glidande övergång mellan förlossningsskador, ofullständigt suturerade bristningar och framfall. En vanlig, inte evidensbaserad uppfattning bland gynekologer har varit att man inte ska operera i underlivet förrän man har fått framfall. Funktionsstörningar i form av öppenhetskänsla, tarmtömningsrubbningar och nedsatt sexuell funktion har normaliserats och ansvaret/skulden har lagts på kvinnan och hennes egen förmåga att bäckenbottenträna. Vid skadade muskelfästen ger bäckenbottenträning tveksam effekt.'
Kom inte och säg till mig att jag ska tvingas ta den risken bara för att det gått bra för någon annan, det finns säkrare oxh tryggare sätt att föda barn. Ni som vill föda vaginalt, får mer än gärna göra så, inget jag lägger mig i. Men jag vill föda på ett så tryggt sätt som möjligt ur mitt perspektiv.
Men @Sporthorse det finns väl ingen som förnekar att skador vid förlossning kan ske eller förskönar vaginal förlossning utan snarare är det så att vad man är mest rädd för är olika saker.
Inte riktat till dig nu Sporthorse.
Förlossningsrädsla har alltid funnits i alla tider och på varenda kontinent. Vad man är mest rädd för varierar dock. En är mest rädd för snitt, andra för att gå sönder vid en vaginal förlossning, för att göra bort sig vid förlossningen, för att kroppen ska förändras, för att de själva eller barnet ska dö och det, att dö i barnsäng är fortfarande en realitet i många länder även om vi på det planet har kommit långt i Sverige. Det finns tusen olika saker man kan vara rädd för och det är inget konstigt. Det är nog få kvinnor som är totalt orädda inför tanken på att föda barn men vilken rädsla som är störst varierar och såklart även hur stor rädslan är. Börjar man skrapa på ytan hos äldre generationer så kommer historier fram om helt vidriga förlossningar och helt förståeliga förlossningsrädslor. Rädsla för att ens ha ett samliv eftersom det kunde resultera i ytterligare en graviditet och förlossning var inte ovanlig förr. En kvinna jag känner har sju barn, första född på 40-talet. När hennes barnbarn skulle föda sitt första barn uttryckte hon sig på ett sätt som gjorde att jag förstod att de sju barnen hade inte kommit till världen på något enkelt och smidigt sätt. Hon blev tidigt änka och även om sorgen var stor så innebar det att hon slapp föda fler barn. Hon levde ensam resten av sitt liv.
Kvinnor har äntligen fått en röst nu, det är ett stort steg att förlossningsvården har fått fokus på sig. Bara då för 29 år sedan när jag fick mitt första barn ansågs bedövning utöver möjligtvis lustgas som något svaga tog till även från barnmorskornas håll på det bb jag födde. Min första förlossning höll på i 78 timmar. De ändrade till och med inskrivningsdatum i journalen i efterhand, kanske för att det inte skulle se så illa ut i statistiken eller kanske för att en förlossning inte får pågå så länge. Det är fullkomligt vansinnigt att en förlossning ska pågå så länge och de borde såklart snittat istället. Nu utsatte de både mig och mitt barn för enorma risker genom att varken ha koll på tiden förlossningen hade pågått, inte titta till oss eller ens komma in när vi ringde på klockan och jag kan bara tacka min lyckliga stjärna (och en fantastisk barnmorska som när hon gick på sitt pass blev helt förfärad över det faktum att jag hade hållt på så länge, hon räddade verkligen livet på mitt barn) för att vi inte strök med och att barnet inte fick några större men av förlossningen. För att de överhuvudtaget lyckades återuppliva barnet. Det här var på nittiotalets babyboom och förlossningsvården stod helt handfallen inför den stora mängden barn som föddes. När mitt barn föddes i maj hade det redan fötts fler barn på bb där än vad det brukade födas på ett helt år.
När en bekant födde barn för 17 år sedan på samma bb var frågan mer vad hon ville ha, förlossningsbrev var självklart och så snart hon kom till bb var frågan om de skulle sätta ryggbedövning och det fanns alltid någon till hands. Där och då fick jag faktiskt hopp om en bättre förlossningsvård. Så bra var det ju inte.
Att just viljan att få planerat snitt ökar har nog lika många orsaker som kvinnor men en gemensam orsak tror jag är obehagskänslan av att inte veta hur det kommer bli, när det kommer bli och var och att endel helt enkelt ser en operation som en bättre väg än att föda vaginalt. Vi är numera så vana vid att kunna planera allt i våra liv men när det kommer till graviditet, att ens bli gravid, och förlossning är vi lika utelämnade som alltid och bara det faktumet skrämmer väldigt många.
Jag hoppas att fokuset hamnar rätt när förlossningsvården planeras framöver. Att det inte sitter några höhö-gubbar som anser att kvinnor har i alla tider fött barn och hur löjligt det är och hur upphausat det är runt förlossningen. Att föda barn är det farligaste man kan göra i modern tid och självklart ska förlossningsvården spegla det. Det är fullkomligt orimligt att inte veta om man ens får plats på närmaste bb eller om personalen kommer ha tid med en. Självklart ska man kunna känna sig trygg i ett av de mest utelämnade tillfällena i livet. Man ska få den information man behöver och man ska få den vård man behöver. Vill man hellre ha snitt efter att ha fått den informationen så ska det inte vara några problem precis som det inte ska vara några problem att få det mitt i om man känner att man inte fixar mer och det utan något snittkontrakt. Bara ordet är helt vansinnigt för det borde vara så självklart att kvinnan själv är den som har rätt att sätta stopp. Vi lever i en välfärdsstat. Kvinnor som föder barn ska självklart kunna göra det tryggt och säkert. Vi betalar ett högt pris nog ändå både fysiskt och psykiskt.
Inte riktat till dig nu Sporthorse.
Förlossningsrädsla har alltid funnits i alla tider och på varenda kontinent. Vad man är mest rädd för varierar dock. En är mest rädd för snitt, andra för att gå sönder vid en vaginal förlossning, för att göra bort sig vid förlossningen, för att kroppen ska förändras, för att de själva eller barnet ska dö och det, att dö i barnsäng är fortfarande en realitet i många länder även om vi på det planet har kommit långt i Sverige. Det finns tusen olika saker man kan vara rädd för och det är inget konstigt. Det är nog få kvinnor som är totalt orädda inför tanken på att föda barn men vilken rädsla som är störst varierar och såklart även hur stor rädslan är. Börjar man skrapa på ytan hos äldre generationer så kommer historier fram om helt vidriga förlossningar och helt förståeliga förlossningsrädslor. Rädsla för att ens ha ett samliv eftersom det kunde resultera i ytterligare en graviditet och förlossning var inte ovanlig förr. En kvinna jag känner har sju barn, första född på 40-talet. När hennes barnbarn skulle föda sitt första barn uttryckte hon sig på ett sätt som gjorde att jag förstod att de sju barnen hade inte kommit till världen på något enkelt och smidigt sätt. Hon blev tidigt änka och även om sorgen var stor så innebar det att hon slapp föda fler barn. Hon levde ensam resten av sitt liv.
Kvinnor har äntligen fått en röst nu, det är ett stort steg att förlossningsvården har fått fokus på sig. Bara då för 29 år sedan när jag fick mitt första barn ansågs bedövning utöver möjligtvis lustgas som något svaga tog till även från barnmorskornas håll på det bb jag födde. Min första förlossning höll på i 78 timmar. De ändrade till och med inskrivningsdatum i journalen i efterhand, kanske för att det inte skulle se så illa ut i statistiken eller kanske för att en förlossning inte får pågå så länge. Det är fullkomligt vansinnigt att en förlossning ska pågå så länge och de borde såklart snittat istället. Nu utsatte de både mig och mitt barn för enorma risker genom att varken ha koll på tiden förlossningen hade pågått, inte titta till oss eller ens komma in när vi ringde på klockan och jag kan bara tacka min lyckliga stjärna (och en fantastisk barnmorska som när hon gick på sitt pass blev helt förfärad över det faktum att jag hade hållt på så länge, hon räddade verkligen livet på mitt barn) för att vi inte strök med och att barnet inte fick några större men av förlossningen. För att de överhuvudtaget lyckades återuppliva barnet. Det här var på nittiotalets babyboom och förlossningsvården stod helt handfallen inför den stora mängden barn som föddes. När mitt barn föddes i maj hade det redan fötts fler barn på bb där än vad det brukade födas på ett helt år.
När en bekant födde barn för 17 år sedan på samma bb var frågan mer vad hon ville ha, förlossningsbrev var självklart och så snart hon kom till bb var frågan om de skulle sätta ryggbedövning och det fanns alltid någon till hands. Där och då fick jag faktiskt hopp om en bättre förlossningsvård. Så bra var det ju inte.
Att just viljan att få planerat snitt ökar har nog lika många orsaker som kvinnor men en gemensam orsak tror jag är obehagskänslan av att inte veta hur det kommer bli, när det kommer bli och var och att endel helt enkelt ser en operation som en bättre väg än att föda vaginalt. Vi är numera så vana vid att kunna planera allt i våra liv men när det kommer till graviditet, att ens bli gravid, och förlossning är vi lika utelämnade som alltid och bara det faktumet skrämmer väldigt många.
Jag hoppas att fokuset hamnar rätt när förlossningsvården planeras framöver. Att det inte sitter några höhö-gubbar som anser att kvinnor har i alla tider fött barn och hur löjligt det är och hur upphausat det är runt förlossningen. Att föda barn är det farligaste man kan göra i modern tid och självklart ska förlossningsvården spegla det. Det är fullkomligt orimligt att inte veta om man ens får plats på närmaste bb eller om personalen kommer ha tid med en. Självklart ska man kunna känna sig trygg i ett av de mest utelämnade tillfällena i livet. Man ska få den information man behöver och man ska få den vård man behöver. Vill man hellre ha snitt efter att ha fått den informationen så ska det inte vara några problem precis som det inte ska vara några problem att få det mitt i om man känner att man inte fixar mer och det utan något snittkontrakt. Bara ordet är helt vansinnigt för det borde vara så självklart att kvinnan själv är den som har rätt att sätta stopp. Vi lever i en välfärdsstat. Kvinnor som föder barn ska självklart kunna göra det tryggt och säkert. Vi betalar ett högt pris nog ändå både fysiskt och psykiskt.
Jag har inte läst en enda här som förnekar risken för komplikationer efter en vaginal förlossning???
Gällande smärtan finns det gott som smärtlindring att tillgå. Samma smärtlindring (ryggmärgsbedövning) som du får vid ett kejsarsnitt (alltså en operation) kan du få vid en vaginal förlossning.
Det är ju knappast så att ett kejsarsnitt är riskfritt på något sätt, det finns kortsiktiga och långsiktiga risker för både kvinna och barn där precis som vid en vaginal förlossning. Att ha ont i magen en månad är nog väldigt lindrigt.
Kl.
Här finns en omfattande men bra sammanställning gällande trådens ämne. Jag tänker att det är dumt att lyfta ut enskilda meningar som kan verka skrämmande på egen hand oavsett vilken typ av förlossning det handlar om utan att den vill vill vara påläst för läsa texterna i sin helhet för att få ett perspektiv. Att lyfta ur "fakta" ur sitt sammanhang är utmärkt sätt att späda på rädslor som ofta utnyttjas av vissa typer av medier.
Utan att på något vis ifrågasätta din rädsla eller på nåt vis önska dig något annat än att du ska få snitt beviljad och känna dig lugn,
Så är det statistik från ett register där alla inkluderade fått stora skador. Jag är snarast positivt överraskad över att hälften upplevt skadan som okomplicerad. Visst kan man få skador av att föda barn, men det är ungefär 1% av alla förlossningar där kvinnan hamnat i registret.
Det är lite som att titta på korsbandsregistret och dra slutsatsen att 60% av alla som åker skidor behöver operera korsbandet, det blir ju inte sant bara för att 60% av alla som opererat korsbandet skadat sig vid skidåkning (har inte siffrorna i huvudet).
Men visst kan man få skador vid förlossning, och klart mer resurser oxh forskning krävs. Men man behöver se realistiskt på riskerna.
Det du skriver är bra men snälla, skriv inte ryggmärgsbedövning. Det finns inget som heter så och ingen kvinna får och vill inte heller få någon bedövning i ryggmärgen. Det heter epidural eller ryggbedövning. Bedövningsvätskan kommer inte in i ryggmärgen överhuvudtaget. Hade den gjort det hade skadorna blivit enorma.
Ber om ursäkt! För sent att ändra nu. Hoppas de flesta förstod vad jag syftade på ändå.
Liknande trådar
Hundavel & Ras
Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
Senast: valpköpare
·
Hästhantering
Jag har två grundfunderingar som ju är typ hur breda som helst och som slingrat sig fram i min hjärna i flera år nu:
Hur möjliggör du...
Senast: Habina
·
Skola & Jobb
Hej! Jag skulle behöva lite hjälp gällandes hur man ska tänka nu efter gymnasiet. Som person har jag länge varit väldigt studieinriktad...
Senast: Philosophia
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Hästar på rymmen tog sig ut på Londons gator – galopperade mitt i rusningstrafiken
- Hästnyheter Men fy vad hemskt, hoppas dom inte fick för allvarliga skador. Med tanke på hur bussar och bilar ser ut måste dom fått rejäla skador...
- Grazing
- Svar: 11
- Visningar: 606
- Hästnyheter
-
Malin Lernfelt: Lägg ned hästgymnasierna utan hästar- Hästnyheter Är ju inte lätt. Min arbetsplats med lantbruk och massa egna djur och maskiner ska kosta lika mycket som friskolan i grannkommunen med...
- Jeps
- Svar: 4
- Visningar: 708
- Hästnyheter
Hästrelaterat
-
WE-tråden- Övr. Grenar Åh, kanon! Jag slänger iväg ett PM om ordförande undrar något då 😊
- EZMK
- Svar: 261
- Visningar: 24 660
- Grenar
-
hjälm till avlångt huvud?- Utrustning Sist jag köpte hjälm var jag osäker på vilken storlek jag skulle ha så då vandrade jag runt i butiken med den hur länge som helst innan...
- MiniLi
- Svar: 40
- Visningar: 1 314
- Utrustning
