Jadzia
Trådstartare
Tripphultsläger nummer två hade ju sitt avslut igår, men när jag väl kommit hem hägrade bara duschen och sängen. Nu tänkte jag dock sammanfatta årets sista läger så som det var för mig.
Flera samlades redan på torsdagen, men jag kom dit vid ett på fredagen och startade med att packa in maten i köket, ställa in sängen i ladan där vi sov och lägga vinet på kylning. Laddade kaffebgryggaren och upptäckte ungefär då att vattnet inte fungerade. Jag svor långa ramsor med det var bara att ta dunken och åka till Statoil. Det blev många vändor dit under helgen, men fördelen med det var ju att man kunde använda deras toa och slapp utedasset.
Jag hade hela eftermiddagen för mig själv i Tripphult. De flesta var ute och spårade, Dentaku blev försenad och LadyA skulle inte komma förrän framåt kvällen. Eftersom det satt varning-för-jakt-skyltar uppe på varaje tall var det dessutom inte läge att klampa rätt ut i skogen så jag släppte ut hundarna och lattjade lite med dem innan jag stoppade in Bumsan och körde lydnad med Sam. Det började skymma och jag gick in för att fixa käk samtidigt som de första bilarna började rulla in. Klockan sju var spårfolket på plats och sedan hände inget mer vettigt den dagen, förutom bussters hund som fick lära sig loss. Vi åt mat, drack vin och somnade ganska tidigt.
Lördagen drog igång med att Krasux skjutsade Rosanna till tåget klockan sju. Den galna människan skulle springa tjurruset. Det var väl lika bra att gå ut och rasta hundarna när man ändå var vaken, men sedan återvände jag till sängen. Officiell väckning var vid frukosten vid nio och sedan körde lydnaden igång. Först på plan var Sam och jag och helvete vad jag fick jobba. Sam är inte ett dugg lik Bumsan. Han har energi, samarbetsvilja och grundlydnad. Dock är han tyck och tränad på tyskt vis och det vette fan hur det går till för vi hade vissa språksvårigheter. Piru drillade mig rätt bra.
"Du har för långt koppel"
"Sänk handen"
"Men gör i ordning hunden för svängen då"
"du är tråkig"
"ändra tempo, sväng mer"
"men gör i ordning hunden sa jag"
Min kommunikation bestod mest av ett ord: "käften" och så snurrade jag vidare. Det låg is på bilarna den morgonen men efter lydnadspasset var det jacka av som gällde. Jag var tokvarm. Hur som haver så hade jag till slut en Schäfer som gick riktigt fint med spetsade öron och vift på svansen.
Men man kan ju inte bara få hjälp på läger. Man måste ju ge också så busster och jag gick ut på plan för att jobba lite på inkallning och följsamhet med hennes hund. En rolig rottis som mest var glad, om än lite stökig och brötig. Vi körde motivationsinkallning, bytte ut godiset mot lek och kamp med boll och styrde upp honom lite. Det blev ett par pass till och busster körde även på egen hand. På söndagen såg det ut som en helt annan hund.
Straxt före lunch kom en av Pirus (hunden då) valpar och hälsade på. En fin kille på sex månader med riktigt trevlig on/off-knapp. Social, glad och på om något rörde sig, men låg lika gärna och tog det lugnt om inget hände. Fler folk kom, Johan + syster, och då drog skyddet igång. Johans syster har den enda skydds-bc som jag sett men vilken frän hund han är. I övrigt får ni fråga Piru för jag var inte så engagerad i det. Tyckte mest att Johans Akilles såg ut att gå tokfint och att Jääkeri gick bra, men inte lika bra. Med tydligen var det helt omvänt. Så lyssna inte på mig.
Lunchdags och sedan kördes en vända till med lydnad. Jag var trött och Sam gick inte bra. Det blev mest flams och trams, men lyckades avsluta med en godkänd inkallning. Med bumsan hinner jag fundera, tänka och greja innan hon ens tagit ett steg. Sam har hunnit springa planen runt två gånger på samma tid. Jag är helt förvirrad. Skyddet gick också en gång till, men då fick vi alla se varför man inte ska köra fotbollsskor med gräsdobb i skyddet. Vid modprovet med Akilles går hunden i som den ska, men Piru vrider sig åt vänster med foten fortfarande fast i backen. Pang säger knäet och ekipaget far omkull. Det ser inte ut att vara så farligt först. Han reser sig ojar sig lite och linkar bort. Där kastar han sig i marken och bara vrålar. Det blev en halt Piru resten av helgen och ett knä tjockt som ett träd.
Kvällen ägnades åt mat, alkohol och Krasux dopp i sjön (två gånger dessutom). Det var svinkallt, men hon kastade sig i sprang tillbaka till bilen och satt sig halvt chockad i framsätet. Ut igen och upprepa och sedan åkte vi tillbaka till stugan.
Söndagen var lugn. Jag körde två pass lydnad på förmiddagen. Struntade i fot-gåendet och ägnade mig åt inkallning och apportering. Det gick riktigt fint. Sam har en färdig apportering som är mycket snygg så kan jag bara låta bli att tramsa till den så blir det fantastiskt. Om ni undrar var Bumsan höll hus så var hon med och fick komma ut och umgås lite till och från. Jag har släppt alla krav på henne så hon får mest leka med sin anka, äta godis och göra lite tricks.
Lunch igen och sedan var det dags att packa ihop och göra iordning stugan. Jag var hemma i Örebro igen vid halv sex.
Överlag var det en väldigt givande helg och jag tror alla hade roligt. Jag hoppas det fortsätter att gå framåt för busster, att Hedda får upp tempot med apporten, att ingen kallar Zipper jakt-labbe och att det blir grusskor på plan om det nu måste vara fotbollsdobb.
Nu är Tripphult stängt för vintern, men vi ses vl igen nästa år när värmen börjar komma. Vi talade om ett läger framme i maj och ett något längre i sommar. Vi ses!
Flera samlades redan på torsdagen, men jag kom dit vid ett på fredagen och startade med att packa in maten i köket, ställa in sängen i ladan där vi sov och lägga vinet på kylning. Laddade kaffebgryggaren och upptäckte ungefär då att vattnet inte fungerade. Jag svor långa ramsor med det var bara att ta dunken och åka till Statoil. Det blev många vändor dit under helgen, men fördelen med det var ju att man kunde använda deras toa och slapp utedasset.
Jag hade hela eftermiddagen för mig själv i Tripphult. De flesta var ute och spårade, Dentaku blev försenad och LadyA skulle inte komma förrän framåt kvällen. Eftersom det satt varning-för-jakt-skyltar uppe på varaje tall var det dessutom inte läge att klampa rätt ut i skogen så jag släppte ut hundarna och lattjade lite med dem innan jag stoppade in Bumsan och körde lydnad med Sam. Det började skymma och jag gick in för att fixa käk samtidigt som de första bilarna började rulla in. Klockan sju var spårfolket på plats och sedan hände inget mer vettigt den dagen, förutom bussters hund som fick lära sig loss. Vi åt mat, drack vin och somnade ganska tidigt.
Lördagen drog igång med att Krasux skjutsade Rosanna till tåget klockan sju. Den galna människan skulle springa tjurruset. Det var väl lika bra att gå ut och rasta hundarna när man ändå var vaken, men sedan återvände jag till sängen. Officiell väckning var vid frukosten vid nio och sedan körde lydnaden igång. Först på plan var Sam och jag och helvete vad jag fick jobba. Sam är inte ett dugg lik Bumsan. Han har energi, samarbetsvilja och grundlydnad. Dock är han tyck och tränad på tyskt vis och det vette fan hur det går till för vi hade vissa språksvårigheter. Piru drillade mig rätt bra.
"Du har för långt koppel"
"Sänk handen"
"Men gör i ordning hunden för svängen då"
"du är tråkig"
"ändra tempo, sväng mer"
"men gör i ordning hunden sa jag"
Min kommunikation bestod mest av ett ord: "käften" och så snurrade jag vidare. Det låg is på bilarna den morgonen men efter lydnadspasset var det jacka av som gällde. Jag var tokvarm. Hur som haver så hade jag till slut en Schäfer som gick riktigt fint med spetsade öron och vift på svansen.
Men man kan ju inte bara få hjälp på läger. Man måste ju ge också så busster och jag gick ut på plan för att jobba lite på inkallning och följsamhet med hennes hund. En rolig rottis som mest var glad, om än lite stökig och brötig. Vi körde motivationsinkallning, bytte ut godiset mot lek och kamp med boll och styrde upp honom lite. Det blev ett par pass till och busster körde även på egen hand. På söndagen såg det ut som en helt annan hund.
Straxt före lunch kom en av Pirus (hunden då) valpar och hälsade på. En fin kille på sex månader med riktigt trevlig on/off-knapp. Social, glad och på om något rörde sig, men låg lika gärna och tog det lugnt om inget hände. Fler folk kom, Johan + syster, och då drog skyddet igång. Johans syster har den enda skydds-bc som jag sett men vilken frän hund han är. I övrigt får ni fråga Piru för jag var inte så engagerad i det. Tyckte mest att Johans Akilles såg ut att gå tokfint och att Jääkeri gick bra, men inte lika bra. Med tydligen var det helt omvänt. Så lyssna inte på mig.
Lunchdags och sedan kördes en vända till med lydnad. Jag var trött och Sam gick inte bra. Det blev mest flams och trams, men lyckades avsluta med en godkänd inkallning. Med bumsan hinner jag fundera, tänka och greja innan hon ens tagit ett steg. Sam har hunnit springa planen runt två gånger på samma tid. Jag är helt förvirrad. Skyddet gick också en gång till, men då fick vi alla se varför man inte ska köra fotbollsskor med gräsdobb i skyddet. Vid modprovet med Akilles går hunden i som den ska, men Piru vrider sig åt vänster med foten fortfarande fast i backen. Pang säger knäet och ekipaget far omkull. Det ser inte ut att vara så farligt först. Han reser sig ojar sig lite och linkar bort. Där kastar han sig i marken och bara vrålar. Det blev en halt Piru resten av helgen och ett knä tjockt som ett träd.
Kvällen ägnades åt mat, alkohol och Krasux dopp i sjön (två gånger dessutom). Det var svinkallt, men hon kastade sig i sprang tillbaka till bilen och satt sig halvt chockad i framsätet. Ut igen och upprepa och sedan åkte vi tillbaka till stugan.
Söndagen var lugn. Jag körde två pass lydnad på förmiddagen. Struntade i fot-gåendet och ägnade mig åt inkallning och apportering. Det gick riktigt fint. Sam har en färdig apportering som är mycket snygg så kan jag bara låta bli att tramsa till den så blir det fantastiskt. Om ni undrar var Bumsan höll hus så var hon med och fick komma ut och umgås lite till och från. Jag har släppt alla krav på henne så hon får mest leka med sin anka, äta godis och göra lite tricks.
Lunch igen och sedan var det dags att packa ihop och göra iordning stugan. Jag var hemma i Örebro igen vid halv sex.
Överlag var det en väldigt givande helg och jag tror alla hade roligt. Jag hoppas det fortsätter att gå framåt för busster, att Hedda får upp tempot med apporten, att ingen kallar Zipper jakt-labbe och att det blir grusskor på plan om det nu måste vara fotbollsdobb.
Nu är Tripphult stängt för vintern, men vi ses vl igen nästa år när värmen börjar komma. Vi talade om ett läger framme i maj och ett något längre i sommar. Vi ses!
