Det är stor skillnad på DP och Pinscher, jaÄr mellanpinscher en lugn hund?Har aldrig träffat nån lugn pinscher, men jag har mestadels träffat dvärgvarianten. De kanske är olika?
Var lite inne på mellanvarianten då jag letade hund senast, men valde bort den tidigt i processen pga jag ville ha en något mindre hund så jag kom inte så långt i efterforskningen. Sökte dock en aktiv ras.
Det är stor skillnad på DP och Pinscher, ja
Lugn beror väl på vad man menar, skulle säga att de passar en aktiv familj
OT, men jag går på samma kurs som en hundägare med en långhårig lapsk vallhund
.OT, men jag går på samma kurs som en hundägare med en långhårig lapsk vallhund
Jag ska titta imorgon
. Den har i alla fall tillräckligt med päls för att jag skulle ha tagit för givet att han var en finsk lapphund om inte ägaren sagt något .
Hon är nöjd med promenader, att alltid få vara med, och gå gå ett spår eller köra lite nose work nån gång ibland. Följa med på mina joggingsrundor roar henne inte ett dugg. Hon skulle nog älska att ha en gård att strosa runt på för hon har ingen jakt i sig alls och försvinner aldrig (det kan dock variera i rasen). Men hon är en vallhund upp i dagen på så vis att hon alltid vill vara med sin människa och har stenkoll på vart man är och när man avviker. Jag känner ibland att hon skulle haft det bäst hos en familj på en gård för hon älskar barn och att hänga med, men nu hamnade hon hos mig som är evigt ensam i en lgh i stan. Vi gör det bästa av situationen Vilka sällskapsraser tänker du på? Det är en spretig grupp med olika bakgrund.
Vad menar du för typ av träning?
Jag har en lancashire heeler. Valde rasen för att det är en liten hund med mkt fart och som passade bra in i mitt aktiva liv. Vet inte om jag fått ett måndagsexemplar men min är alltifrån en träningssugen hund
Men hon väger upp med att vara väldigt älskvärd, okomplicerad och socialt överkompetent Jag tänkte nog främst på pudel och de mindre spaniel-raserna. Men jag kan såklart ha fel. Det kanske beror mer på ägare än rasen.
Pudel, cavalier och papp/phalene är alla föriga hundar som bör passa väl för lydnad och agility. Jag håller själv inte på med någon av dessa sporter och kan därför inte skriva under på att det är så, men jag tror. Sen vet jag inte om dessa är flamsiga, men flamsigheten är i så fall inget som hindrar att hunden är roliga att jobba med på lämplig nivå.
Våra corgis är väldigt av och på, är det slappiskväll sover de som att vi klubbat dem i huvudet men ska det jobbas är de HELT med på noterna. Båda mina är väldigt glada i mat så lätta att motivera, nästan så de blir väl ivriga om man har ”för bra” godis typ köttbulle. Otroligt smarta och lättlärda, härlig motor!
Västgötaspets? Annars skulle jag nog säga att sällskapsgolden är närmast det ni vill ha. Det finns en generell ängslighet hos många som i lagom dos gör dem lätthanterliga men man får se upp för blir det för mycket slår det över till att bli mer eller mindre handikappande rädslor. Labbar är mer ångvältar som inte förstår innebörden av ordet ängslighet. Pudlar upplever jag som känsligare än lapphundarna och lapska vallhundar skäller minst lika mycket som övriga lapphundar.
Nja, vi vill inte ha en hund som kräver att jobba många timmar varje dag. Det kommer vi inte kunna tillgodose. Men jag skulle önska att nästa hund är mer genuint intresserad av att träna och lära sig nya saker, än lapphundarna var/är. Gärna en ras som vill stimuleras mer mentalt än fysiskt. Utöver att vi springer och promenerar i skogen så ägnar vi nästan all vår lediga tid i trädgården. Fixar, röjer, plockar och gräver. Det finns mycket som hunden hade kunnat arbeta med när vi är ute och donar, om den var intresserad av att vara med.
Västgötaspets och Corgi ska jag läsa på mer om! Golden är för stor.
Då kommer de verkligen till sin rätt. Det är en riktig allround-ras som är mer hund än vad man kan tro.Vi har pembrokes och jag håller med, men eftersom vi (jag och sambon) har häst och tar med dem till stallet och ut när vi rider etc. så upplever vi dem givetvis som mycket enkla eftersom de får ut så mycket av att den aktiviteten att vi inte gör så himla mycket mer. Jag tycker dock det är kul med lydnad och det gör de gärna! Man märker om de haft det föööör lugnt flera dagar, då blir de lite mer ”på” och hittar på djävulstyg.Har också welsh corgi cardigan och är engagerad i rasklubben.
Det är en trevlig och lättlärd ras, som många underskattar. Huruvida de är nöjda med att "bara vara med" beror nog väldigt mycket på hur man bor - det är gårdshundar som är gjorda för att fösa boskap över stora vidder. Dvs lägenhet och bara promenad skapar lätt en understimulerad hund. Understimulerade corgis blir gärna ettriga och skälliga.
Mina tävlas i lydnad men har tränats i många olika sporter, såsom sök, spår, viltspår, nosework, rally etc. De skulle nog anse sina liv som lite fattigare om de inte fick använda hjärnan regelbundet. De älskar att jobba! Det är inte för inte som jag lite skämtsamt kallar mina för dvärgschäfrar.
Vi försöker även komma iväg och valla regelbundet.
