Reklamera häst, hur länge? (Konsumentköplagen)

[Lovisaleonora]

TS har väl inte haft hästen så länge så det ligger på köparen att bevisa utan är väl säljaren som ska bevisa att felet inte fanns vid försäljning när det kommer till konsumentköplagen.
Frågan är ju om säljaren kan bevisas det genom att hästen på bekosnad av säljaten var vet besikta innan försäljningen ägde rum.

Om felet visar sig inom 6 månader från riskens övergång ska felet ansetts ha förelegat innan riskens övergång om säljaren inte kan visa annat. Och det kan ju säljaren visa eftersom hästen gick UA i veterinärbesiktningen.

Försäkringsbolaget däremot slår ifrån sig och anser att felet funnits innan köp, så ingen ersättning.

Och köparen/ägaren är fast i en rätt knivig sits.

 

[Susodus]

Hej!

Jag ber om ursäkt att jag blev frånvarande i tråden, livet kom emellan.

Tack för en saklig diskussion i tråden!
Ett par förtydliganden: Säljaren var näringsidkare, konsumentköplagen gäller alltså. Vi hade absolut haft mer på fötterna om vi själva bokat besiktning och framför allt deltagit!
Som sagt tidigare i tråden, vi gjorde någonstans ett val när hästen skulle sättas i gång efter sin zooepidemicus. Äldsta dottern ville behålla henne och så blev det.

Det som sägs i tråden speglar nog våra tankar kring situationen. Med facit i hand är jag helt säker på att OM vi hade röntgat hästen vid köp hade åkommorna synts. (Även om jag också förstår, precis som sagts i tråden, att vila inte har gynnat hästen)
I säljarens annons beskrevs hästen som en häst som hoppar 120-klasser " som en klocka" .
Efter hästköpet har vi snokat rätt på ägaren på Irland . Och haft kommunikation med henne. Det visar sig att hästen hoppade bra, till en början. En talangfull, ambitiös och villig häst. Men sedan började hon stanna på tävling. Ägaren kom inte vidare med problematiken och valde därför att sälja. Beskrivningen "som en klocka" var alltså inte korrekt. Och även den informationen hade vi rent hypotetiskt kanske kunnat få reda på innan köp. Även om kontakten med tidigare ägare inte etablerades över en fikarast, direkt.

Med 99% säkerhet kommer vi inte att ta en strid med hästhandlaren. Nu precis som då skulle dotterns reaktion bli: Men vad händer med hästen då? Vart hamnar hon, vem tar hand om henne?

När vi köpte hästen fanns en tanke hos mig att ett försäljningsstall var en bra säljare att handla hos, tack vare konsumentköplagen. I verkligheten är det inte bara att lämna tillbaka en individ som en familjemedlem redan älskar.

Vi har faktiskt köpt ännu en häst sedan detta köp gjordes. Det har vi hanterat mindre blåögt, kan jag lova. Undvek försäljningsstall, hade koll på resultat i tdb, begärt ut försäkringsinformation, bokat och deltagit på klinikbesiktning. Man lär sig!!

En kommentar kring besiktningen som gjordes innan köp. Jag har i efterhand förstått att veterinären som utförde den inte har en anställning, eller driver en praktik. En herre i pensionsålder. Jag har vid googling kunnat hitta koppling till något travstall där han tidigare var veterinär. I min naivitet har jag alltid tänkt att en legitimerad yrkesutövare gör ett bra och objektivt jobb. Jag har nog släppt den tanken nu. Jag finner det osannolikt att inget alls syntes på böjprov. Såvida hästen inte var smärtlindrad. Vilket naturligtvis också är en tanke som slagit mig. Hur som helst så skulle jag aldrig igen nöja mig med att en besiktning utförs av en person som inte har något att förlora på att göra ett bristfälligt arbete. En person i pensionsålder har ju inget att förlora.

Jag tycker också att samtalet i tråden är intressant kring hur vi tänker på hästköp. Jag hoppas att ni förstår att jag är väl medveten om att jag inte hanterade köpet rätt. Det ansvarar jag för. Men jag kan ändå ibland hitta en ton som tyder på att man som hästköpare nästan skall utgå från att man blir lurad, och därmed se till att ha undersökt allt och ha hängslen och livrem. Det är tråkigt, för den tonen innebär ju på ett sätt att "den lurade" är den felande. Man kan tycka vad man vill om att tillämpa konsumentköplagen när det gäller hästköp, men nu är vi där. Den tillämpas.

 

[Yrja]

TS har väl inte haft hästen så länge så det ligger på köparen att bevisa utan är väl säljaren som ska bevisa att felet inte fanns vid försäljning när det kommer till konsumentköplagen.
Frågan är ju om säljaren kan bevisas det genom att hästen på bekosnad av säljaten var vet besikta innan försäljningen ägde rum.

Jag tror att det är tvärt om. Men jag är ingen jurist. TS borde nog kontakta en sådan om hon har för avsikt att gå vidare med en reklamation. En del saker kan man inte svara på rakt av heller, utan det måste avgöras i rätten. Man kan dock få en hint om hur stora chanser man har om det fnns tydlig lagstiftning eller flera exempel där saken redan avgjorts i rätten.

 

[nullo-modo]

Om felet visar sig inom 6 månader från riskens övergång ska felet ansetts ha förelegat innan riskens övergång om säljaren inte kan visa annat. Och det kan ju säljaren visa eftersom hästen gick UA i veterinärbesiktningen.

Försäkringsbolaget däremot slår ifrån sig och anser att felet funnits innan köp, så ingen ersättning.

Och köparen/ägaren är fast i en rätt knivig sits.

Hade för mig det var 1 år

 

[nullo-modo]

Jag tror att det är tvärt om. Men jag är ingen jurist. TS borde nog kontakta en sådan om hon har för avsikt att gå vidare med en reklamation. En del saker kan man inte svara på rakt av heller, utan det måste avgöras i rätten. Man kan dock få en hint om hur stora chanser man har om det fnns tydlig lagstiftning eller flera exempel där saken redan avgjorts i rätten.

Det är ju en av skillnaderna mellan konsumentköplagen och köplagen, när ansvaret går över till köparen att bevisa om felet fanns innan köp.

 

[ameo]

Hej!

Jag ber om ursäkt att jag blev frånvarande i tråden, livet kom emellan.

Tack för en saklig diskussion i tråden!
Ett par förtydliganden: Säljaren var näringsidkare, konsumentköplagen gäller alltså. Vi hade absolut haft mer på fötterna om vi själva bokat besiktning och framför allt deltagit!
Som sagt tidigare i tråden, vi gjorde någonstans ett val när hästen skulle sättas i gång efter sin zooepidemicus. Äldsta dottern ville behålla henne och så blev det.

Det som sägs i tråden speglar nog våra tankar kring situationen. Med facit i hand är jag helt säker på att OM vi hade röntgat hästen vid köp hade åkommorna synts. (Även om jag också förstår, precis som sagts i tråden, att vila inte har gynnat hästen)
I säljarens annons beskrevs hästen som en häst som hoppar 120-klasser " som en klocka" .
Efter hästköpet har vi snokat rätt på ägaren på Irland . Och haft kommunikation med henne. Det visar sig att hästen hoppade bra, till en början. En talangfull, ambitiös och villig häst. Men sedan började hon stanna på tävling. Ägaren kom inte vidare med problematiken och valde därför att sälja. Beskrivningen "som en klocka" var alltså inte korrekt. Och även den informationen hade vi rent hypotetiskt kanske kunnat få reda på innan köp. Även om kontakten med tidigare ägare inte etablerades över en fikarast, direkt.

Med 99% säkerhet kommer vi inte att ta en strid med hästhandlaren. Nu precis som då skulle dotterns reaktion bli: Men vad händer med hästen då? Vart hamnar hon, vem tar hand om henne?

När vi köpte hästen fanns en tanke hos mig att ett försäljningsstall var en bra säljare att handla hos, tack vare konsumentköplagen. I verkligheten är det inte bara att lämna tillbaka en individ som en familjemedlem redan älskar.

Vi har faktiskt köpt ännu en häst sedan detta köp gjordes. Det har vi hanterat mindre blåögt, kan jag lova. Undvek försäljningsstall, hade koll på resultat i tdb, begärt ut försäkringsinformation, bokat och deltagit på klinikbesiktning. Man lär sig!!

En kommentar kring besiktningen som gjordes innan köp. Jag har i efterhand förstått att veterinären som utförde den inte har en anställning, eller driver en praktik. En herre i pensionsålder. Jag har vid googling kunnat hitta koppling till något travstall där han tidigare var veterinär. I min naivitet har jag alltid tänkt att en legitimerad yrkesutövare gör ett bra och objektivt jobb. Jag har nog släppt den tanken nu. Jag finner det osannolikt att inget alls syntes på böjprov. Såvida hästen inte var smärtlindrad. Vilket naturligtvis också är en tanke som slagit mig. Hur som helst så skulle jag aldrig igen nöja mig med att en besiktning utförs av en person som inte har något att förlora på att göra ett bristfälligt arbete. En person i pensionsålder har ju inget att förlora.

Jag tycker också att samtalet i tråden är intressant kring hur vi tänker på hästköp. Jag hoppas att ni förstår att jag är väl medveten om att jag inte hanterade köpet rätt. Det ansvarar jag för. Men jag kan ändå ibland hitta en ton som tyder på att man som hästköpare nästan skall utgå från att man blir lurad, och därmed se till att ha undersökt allt och ha hängslen och livrem. Det är tråkigt, för den tonen innebär ju på ett sätt att "den lurade" är den felande. Man kan tycka vad man vill om att tillämpa konsumentköplagen när det gäller hästköp, men nu är vi där. Den tillämpas.

Det finns en medelväg. Reklamation innebär inte nödvändigtvis att hästen ska återlämnas till säljaren utan ni kan även yrka nedsättning av priset med hänvisning till att hästen inte kan användas på det sätt som den köpts till. Jag tänker även att ni då kan använda irländska ägarens information som motivering.

 

[Masse]

Det finns en medelväg. Reklamation innebär inte nödvändigtvis att hästen ska återlämnas till säljaren utan ni kan även yrka nedsättning av priset med hänvisning till att hästen inte kan användas på det sätt som den köpts till. Jag tänker även att ni då kan använda irländska ägarens information som motivering.

Egentligen är en reklamation lika med att man lämnar över "problemet" till säljaren. Sedan är det upp till säljaren att avgöra vad som ska ske. Om vi tänker bort att det är en häst och tänker en annan vara kan det vara lättare att komma rätt.
Så köper vi en ny dator som exempel och den inte fungerar som den ska så vänder man sig till säljaren. Har man köpt i an butik går man dit, är det på nätet kontaktar man säljaren den vägen. Det är sedan upp till säljaren att avgöra vad som ska göras. Det kan handla om att laga den man köpt, byta ut den, göra ett återköp eller ge en prisreducering. Under förutsättning att man själv inte har gjort så att den inte fungerar som att tappa den eller hälla vatten över den. Då har säljaren ingen skyldighet alls om det inte avtalats om någon form av tillägg utövar Konsumentköplagen. Kan vara en extra försäkring eller något sådant.
Därför har säljaren också rätt att undersöka varan vid reklamation innan man talar om vilken åtgärd man kommer att erbjuda.

 

[ameo]

Egentligen är en reklamation lika med att man lämnar över "problemet" till säljaren. Sedan är det upp till säljaren att avgöra vad som ska ske.

Visst är det så.
Men, eftersom det nu ÄR en häst detta handlar om, en häst som köparna tycker om, så kan man ju teoretiskt sett erbjuda säljaren möjligheten att slippa ta tillbaka hästen genom att föreslå en sänkning av köpesumman.
(det är ju inte alls omöjligt att säljaren är medveten om problemet, det händer ju då och då att samma defekta häst säljs och tas tillbaka till flera köpare innan någon bestämmer sig för att behålla den...)

 

[Rialavargen]

Köplagen säger att man har rätt omfattande undersökningsplikt som köpare. Konsumentköplagen lägger ansvaret på den starkare parten, d v s säljaren.

Det vet jag, men var drar man gränsen för hur mycket som skall besiktas? Låt säg att det finns två hästar till salu, av samma ras, samma kön, olika linjer, olika ändamål, olika prisklasser, hur ska en konsument veta hur mycket de två olika hästarna skall besiktas? Det är svårt tycker jag att veta hur mycket av hästen man måste besikta? Vad kräver lagen för att man ska vara skyddad? Jag tycker det är svårt. Jag tycker det är lite nyckfullt i stället för kristallklart.

 

[Lovisaleonora]

Det vet jag, men var drar man gränsen för hur mycket som skall besiktas? Låt säg att det finns två hästar till salu, av samma ras, samma kön, olika linjer, olika ändamål, olika prisklasser, hur ska en konsument veta hur mycket de två olika hästarna skall besiktas? Det är svårt tycker jag att veta hur mycket av hästen man måste besikta? Vad kräver lagen för att man ska vara skyddad? Jag tycker det är svårt. Jag tycker det är lite nyckfullt i stället för kristallklart.

Köper du av näringsidkare: så mycket du behöver för att känna dig trygg. I lagens ögon. Ansvaret ligger i större grad på säljaren för de utfästelser denne gör.

Oaktat vilken status säljaren har vill jag alltid veta om det är en frisk häst jag köper.

 

[tara]

Det är en stor investering att köpa hästbåde stor i initialkostnad, fast kostnad och möjlig stor rörlig kostnad. Att köpa häst utan ens googla ” köpa häst” i dagens samhälle verkar så otroligt osannolikt. Finns det? Uppenbarligen ja.

 

[Lobelia]

Det är en stor investering att köpa hästbåde stor i initialkostnad, fast kostnad och möjlig stor rörlig kostnad. Att köpa häst utan ens googla ” köpa häst” i dagens samhälle verkar så otroligt osannolikt. Finns det? Uppenbarligen ja.

Det finns folk som inte använder datorer/smatphones i någon större utsträckning så ja det finns säkert folk som inte googlar på "köpa häst" bland dem och även de som inte tänker på det eller inte anser sig behöva (med rätta eller felaktigt).