Relationstrassel - frånskild, hemmaboende vuxet barn, ny relation...

[Roheryn]

Jag känner att jag behöver lite perspektiv och lite fler infallsvinklar på den situation som uppstått i mitt liv - och Buke brukar ju kunna bistå med det!

Jag och min dotters far separerade för ca fem år sedan, och har bott åtskilda med dottern (som ganska nyss fyllt 18, dvs "blivit vuxen") växelvis boende sedan dess. Dottern går fortfarande i gymnasiet och bor fortfarande växelvis hos oss, vilket fungerar (och alltid har fungerat) bra. Min relation med exmaken har gått från "spänd" när vi precis separerat till "vänskaplig" på senare tid.

Jag har också en ny relation, och det är där det är lite trassligt... Vi är särbos och bor dessutom rätt långt ifrån varandra, vilket gör att vi behöver träffas på helger och andra ledigheter. De helger min dotter är hos mig har jag alltid vikt för henne, så de som "blir över" för att träffa särbon är ca hälften av årets helger, varannan jul osv. Jag har också två hästar, som min dotter tävlingssatsar med, vilket innebär tävlingar och träningar även en del av de helger som hon bor hos sin pappa. Och eftersom det är jag som äger hästarna, jag som har hästintresset och jag som har det körkort som krävs för att transportera runt hästarna så är jag min dotters kombinerade sponsor, chaufför, hästskötare och allt-i-allo. Och i de fallen då detta inträffar på "särbo-helger" får ju hen antingen vackert följa med eller leva med att jag inte är anträffbar...

Min särbo tycker nu att hen inte är nöjd med vår relation, att hen alltid kommer i sista hand och vill ha mer av mig... Jag kan förstå det, samtidigt som jag förstås varken vill ge upp hästar eller dotter. Efter diverse händelser i helgen (som jag inte vill gå in på i detalj) så har det nu ställts på sin spets med uttalanden som "jag vill att du visar i handling att du prioriterar mig, inte bara med ord säger att du älskar mig". På min fråga "vill du att jag prioriterar dig före hästarna och min dotter ibland?" så blev svaret "ja". På frågan "Jaha, skall jag sälja hästarna och flytta till din stad då?" fick jag ett ironiskt "ja, det vore ju ett sätt" till svar. Det sistnämnda kommer inte att hända, och det är nog även min särbo mycket väl medveten om, men det känns ändåsom om jag fått lite av ett ultimatum... Och jag vet inte riktigt hur jag skall ställa mig, hur jag skall hantera detta? Jag kan höra Bukes samlade "Dumpa!" ekandes i öronen, och det ÄR ett alternativ, men samtidigt så har jag och särbon väldigt mycket fint tillsammans också, som jag inte vill slänga på soptippen utan väldigt mycket eftertanke.... Hur har ni andra gjort, som varit i liknande situationer? Vill jättegärna ha mer nyanserade svar än just "dumpa", tack!

 

[Raderad medlem 94602]

Kan inte partnern flytta till din stad då så ni kan ses mer och senare flytta ihop?
Låter ju smidigare än att du ska riva upp hästar, dotter osv.

 

[vallhund]

Paus relationen helt ett tag?

 

[Kamomilla]

Kan särbon komma till dig de helger som dottern är där och det inte är tävling?

Kan du någon av de helger som dottern är hos dig åka till särbo och låta dottern rodda gård och hästar? Hon är ju ändå 18 och borde fixa det ett dygn eller två.

 

[Gnist]

De helger min dotter är hos mig har jag alltid vikt för henne, så de som "blir över" för att träffa särbon är ca hälften av årets helger, varannan jul osv.

Jag tänker mig att om jag har jag en seriös relation, så skulle jag inte separera den relationen på det där viset från mitt övriga liv. Speciellt inte när dottern är såpass gammal som hon är, så jag förstår helt att han inte känner sig speciellt viktig i ditt liv.

 

[Roheryn]

Kan inte partnern flytta till din stad då så ni kan ses mer och senare flytta ihop?
Låter ju smidigare än att du ska riva upp hästar, dotter osv.

Det hade varit ett fantastiskt alternativ för mig! Vi pratade om detta för 2-3 år sedan då min partner ville flytta till mig och flytta ihop med en gång. Jag bromsade/stoppade det då just pga ihopflyttandet, trodde inte att det just då skulle fungera med dottern (och med facit i hand så hade det nog inte gjort det heller). Då ville partnern ha "allt eller inget", dvs antingen bo ihop med mig direkt eller inte flytta alls, så det blev inget. Men kanske att situationen är en annan nu? Tack, jag skall ta upp den diskussionen igen!

 

[Hyacinth]

Jag skulle se över möjligheten till att kunna distansarbeta lite, så ni kan få längre helger tillsammans. Sen kanske dottern kan ta körkort så hon kan ta sig runt med hästarna själv?
Men det är svårt att få ihop tiden, hur långt fram i tiden tror du det ser ut så här? Kommer dottern vilja flytt hemifrån efter gymnasiet? Är det ett problem om du är iväg enstaka av ”hennes” helger?

 

[Roheryn]

Kan särbon komma till dig de helger som dottern är där och det inte är tävling?

Kan du någon av de helger som dottern är hos dig åka till särbo och låta dottern rodda gård och hästar? Hon är ju ändå 18 och borde fixa det ett dygn eller två.

Hittills har inte särbon varit hos mig särskilt ofta samtidigt som dottern, men det har hänt. KAN ju vara ett alternativ, absolut!

Vi har inte egen gård, så det är möjligt för mig att åka iväg även när dottern inte bor hos mig (och jag gör det också). Hon råddar allt med hästarna så länge de inte skall transporteras någonstans, så på så sätt är jag ganska "fri". Men de är också väldigt mycket vårt gemensamma intresse - vi tränar dem ihop, rider ut ihop osv vilket jag såklart vill ha kvar också. Så det måste bli en kompromiss av något slag, jag vet bara inte just nu hur den skall se ut. Jag tror att det som partner hänger upp sig lite på är att jag/vi planerar allt med hästarna FÖRST, och så får hen ta det som "blir över".

 

[Roheryn]

Jag tänker mig att om jag har jag en seriös relation, så skulle jag inte separera den relationen på det där viset från mitt övriga liv. Speciellt inte när dottern är såpass gammal som hon är, så jag förstår helt att han inte känner sig speciellt viktig i ditt liv.

Det där är väl ungefär ganska exakt vad partner säger!

 

[stjarnhimmel]

Jag har rätt nyligen börjat dejta en man som har barn sen tidigare så jag ser det nog lite allmänt från det hållet också.
Jag tror att de som har barn sen tidigare ibland är lite dåliga på att visa uppskattning. Om det är en vettig man så förstår han redan att barn, hästar etc är viktigt och det är inget som man behöver tala om. Så jag tror att din särbo behöver få känna ibland att hen går först och att allt inte blir på dina villkor.
Så jag tror du behöver hitta lösningar- kan dottern ta körkort och sköta mer av hästeriet själv?

 

[Roheryn]

Jag skulle se över möjligheten till att kunna distansarbeta lite, så ni kan få längre helger tillsammans. Sen kanske dottern kan ta körkort så hon kan ta sig runt med hästarna själv?
Men det är svårt att få ihop tiden, hur långt fram i tiden tror du det ser ut så här? Kommer dottern vilja flytt hemifrån efter gymnasiet? Är det ett problem om du är iväg enstaka av ”hennes” helger?

Jag kan distansarbeta "ibland" beroende på vilka projekt jag har (jobbar som konsult) och har till och med periodvis jobbat 2-3 dagar varannan vecka i partnerns stad, vilket varit riktigt bra perioder. Ibland är det lätt att få till, ibland svårt, och just nu är en period då det inte varit så stor möjlighet till distansarbete.

 

[athena_arabians]

@Roheryn: Jag förstår er båda... men när nu dottern är så pass gammal som hon är så hade jag nog försökt prioritera särbon mer. Jag gissar också att det som hände i helgen var mycket frustration under lång tid som kokade över. Vi människor är sällan perfekta.

Jag är ju särbo utan barn. Det vi gemensamt har sagt är att jobb går före allt, speciellt från min sida eftersom jag jobbar väldigt oregelbundet, dvs har jag chans till inkomst måste jag ta den. Från hans sida är älgjakten "helig" vilket jag förstår till 110%, jag är själv intresserad av jakt och ska ta jägarexamen.

Utöver det ser vi till att prioritera varandra. Det skulle liksom inte fungera annars. Att ständigt/väldigt ofta bli bortprioriterad skulle iaf fått mig att ledsna och undra om jag betydde något alls för min partner. Ord är naturligtvis viktiga men även handlingar.

 

[Roheryn]

Jag har rätt nyligen börjat dejta en man som har barn sen tidigare så jag ser det nog lite allmänt från det hållet också.
Jag tror att de som har barn sen tidigare ibland är lite dåliga på att visa uppskattning. Om det är en vettig man så förstår han redan att barn, hästar etc är viktigt och det är inget som man behöver tala om. Så jag tror att din särbo behöver få känna ibland att hen går först och att allt inte blir på dina villkor.
Så jag tror du behöver hitta lösningar- kan dottern ta körkort och sköta mer av hästeriet själv?

Min partner har också (vuxna) barn, om det gör någon skillnad.

Dottern har "vanligt" körkort, men behöver minst utökad behörighet för att kunna transportera runt hästarna. Och min fråga - till mig själv - är också hur mycket av dotterns och mitt gemensamma hästliv som jag är beredd att avstå ifrån för min partners skull. Det inser jag att jag måste svara på själv, men är mycket tacksam för input från er alla!

 

[stjarnhimmel]

Min partner har också (vuxna) barn, om det gör någon skillnad.

Dottern har "vanligt" körkort, men behöver minst utökad behörighet för att kunna transportera runt hästarna. Och min fråga - till mig själv - är också hur mycket av dotterns och mitt gemensamma hästliv som jag är beredd att avstå ifrån för min partners skull. Det inser jag att jag måste svara på själv, men är mycket tacksam för input från er alla!

Det handlar ju egentligen om hur du vill leva. Du kanske är nöjd som det är men särbon vill ha en annan relation?
Utökad behörighet är ju inte omöjligt att ta. Men frågan är ju om det är relevant? Du kanske ändå inte vill ändra hur ni lever?

 

[athena_arabians]

Min partner har också (vuxna) barn, om det gör någon skillnad.

Dottern har "vanligt" körkort, men behöver minst utökad behörighet för att kunna transportera runt hästarna. Och min fråga - till mig själv - är också hur mycket av dotterns och mitt gemensamma hästliv som jag är beredd att avstå ifrån för min partners skull. Det inser jag att jag måste svara på själv, men är mycket tacksam för input från er alla!

Du kan ju naturligtvis inte göra några val åt särbon men vad hade du tyckt om du varit i hens situation? Att väldigt ofta bli bortprioriterad?

Mina frågor är neutralt ställda, vi har alla olika förväntningar på våra relationer

 

[Petruska]

Jag tänker att första frågan är: VILL DU ändra på något nu till förmån för relationen med partnern? Alltså att DU ändrar på något, inte att särbon ändrar sina tankar och känslor, utan DU ändrar i praktiken på något?

Vill du alls det?

 

[Hyacinth]

Min partner har också (vuxna) barn, om det gör någon skillnad.

Dottern har "vanligt" körkort, men behöver minst utökad behörighet för att kunna transportera runt hästarna. Och min fråga - till mig själv - är också hur mycket av dotterns och mitt gemensamma hästliv som jag är beredd att avstå ifrån för min partners skull. Det inser jag att jag måste svara på själv, men är mycket tacksam för input från er alla!

Japp! Det låter som att det är svårt att förena med tanke på avstånd och att ni kanske har olika stora behov av att ses mycket och ofta?

 

[Hyacinth]

Det där är väl ungefär ganska exakt vad partner säger!

Men om nu du VILL ha mycket tid med dotter och hästar så är ju det också viktigt.
Det är väl inte enbart en uppoffring?

 

[Gnist]

Min partner har också (vuxna) barn, om det gör någon skillnad.

Vänd på det hela, om han hade varit den som konstant prioriterade bort tid där ni hade kunnat träffats för att alltid sätta tid med dem före tid med dig, år ut och år in. Hade du känt dig viktig, uppskattad och högt älskad då, helt oavsett vad han hade sagt?

 

[Murray]

"vill du att jag prioriterar dig före hästarna och min dotter ibland?"

Han ber ju inte dig prioritera honom först jämnt, utan ibland.

Min partner har ett extremt tålamod när det gäller hästarna för det mesta men ibland uttrycker han liknande önskan som din partner och jag förstår det fullt ut. Försöker se till att vi gör något tillsammans bara för vår skull då. För att han ska få känna sig viktig i mitt liv också. Och någonstans så inser jag ju att ridpasset/-passen jag då skippar faktiskt inte är livsnödvändiga för min tävlingskarriär, den står o faller liksom inte på något enstaka ridpass då och då.

Låter som att du kanske behöver planera din tid lite mer och skapa utrymme för din partner. Försök lägga tävlingar/träningar de helger du har dottern, i den mån det går såklart. Bjud in honom i ert liv men se också till att han inte bara blir ett bihang och känner sig överflödig. Under förutsättning att du vill ändra för din partners skull såklart, vilket inte behöver vara självklart om du är nöjd med ditt och din dotters liv.