Resfeber

[alazzi]

Hur botar man resfeber? När jag hade en partner var det lättare, då kunde jag luta mig mot honom men nu måste jag klara av allt ensam. Jag ska till Sverige så nästan allt går ju att lösa på plats om något går snett men min ångest ökar. Det blir värre för varje år trots att det nu har gått bra i många år. Jag har ju fixat resan.

Jag packar redan och resan är inte än på länge...Rädd att glömma något vitalt. För 1.5 år sen fick jag resa akut till mamma och då glömde jag en del viktiga saker. Den resan var vidrig pga covid-19. Dyra pcr test för säkerhets skull och ändå ångest för att kanske bli stoppad vid gränsen.

 

[Saigon]

Jag brukar en tid innan resa sätta mig ner i lugn och ro och fundera över vad jag behöver ha med på resan. Sen gör jag listor som jag bockar av när jag packar. Glömmer aldrig något numera. Har listorna på telefonen och kompletterar dem inför varje resa.

 

[Myrten]

Jag har inte resfeber men är numera alltid stressad och har bråttom när jag ska iväg vilket bidrar till risk att glömma saker. Jag hanterar det på följande sätt:

1. Som @Saigon skrev ovan - lista som påbörjas långt i förväg. Då kan jag lägga till saker efter hand vilket minskar risken att glömma något.

2. Att ha väska/väskor jag verkligen trivs med! Om jag har väskor som jag packar efter visst mönster minskar det stressen. Packpåsar kan underlätta. Då är det lättare att få överblick. Jag hittade de här billiga på Amazon när jag googlade efter exempel (kan av någon anledning inte göra hyperlänk från telefonen!) och tänker att de/snarlika borde vara tillgängliga även i Tyskland.

https://www.amazon.se/Resväskeorgan...ocphy=9062488&hvtargid=pla-822686798814&psc=1

3. Till sist brukar jag tänka att bara jag har pass, pengar (dvs kort), resehandlingar och telefonen kommer jag att klara mig. Allt annat går att lösa.

 

[Milosari]

Hur botar man resfeber? När jag hade en partner var det lättare, då kunde jag luta mig mot honom men nu måste jag klara av allt ensam. Jag ska till Sverige så nästan allt går ju att lösa på plats om något går snett men min ångest ökar. Det blir värre för varje år trots att det nu har gått bra i många år. Jag har ju fixat resan.

Jag packar redan och resan är inte än på länge...Rädd att glömma något vitalt. För 1.5 år sen fick jag resa akut till mamma och då glömde jag en del viktiga saker. Den resan var vidrig pga covid-19. Dyra pcr test för säkerhets skull och ändå ångest för att kanske bli stoppad vid gränsen.

Vad är det värsta som kan hända? Vi har mycket oro på mammas sida i släkten, förvisso en generell oro men det yttrar sig särskilt vid resor. Så frågan är då; vad är det värsta som kan hända? Det är ju ytterst få saker som inte går att lösa i efterhand. Men ja det kostar kanske lite, är det det du är orolig för? Så är det för min mamma. För mormor handlade det mest om skammen att komma för sent. Men jag tror att det hjälper att bena ut exakt vad det värsta som kan hända är, så man kan lägga krutet på det. Eller inse att det faktiskt inte är så illa.

Är du rädd för att glömma något så har du fått bra tips om att skriva en lista. Dagen innan du åker, lägg de viktigaste sakerna på köksbordet och packa ner dem en stund innan du åker. Då är det i färskt minne Att det är packat och Var det finns.

Sista tipset är att försöka känna efter var oron egentligen kommer från. Jag får t ex mycket mer fobi för spindlar om jag är stressad och har sovit dåligt. Då får jag ta tag i det, och fobin kommer automatiskt att dämpas. Kanske fungerar det liknande för dig?

 

[tanten]

Hur botar man resfeber? När jag hade en partner var det lättare, då kunde jag luta mig mot honom men nu måste jag klara av allt ensam. Jag ska till Sverige så nästan allt går ju att lösa på plats om något går snett men min ångest ökar. Det blir värre för varje år trots att det nu har gått bra i många år. Jag har ju fixat resan.

Jag packar redan och resan är inte än på länge...Rädd att glömma något vitalt. För 1.5 år sen fick jag resa akut till mamma och då glömde jag en del viktiga saker. Den resan var vidrig pga covid-19. Dyra pcr test för säkerhets skull och ändå ångest för att kanske bli stoppad vid gränsen.

Det du beskriver känns inte som klassisk resfeber? Resfeber brukar väl inte innebära ångest och rädsla? Snarare pirr och förväntan? Är det inte bara ren och skär ångest för det ovana?

Jag skriver som flera andra listor. Jag har mediciner som inte får glömmas. Sen utgår jag från kroppen -strumpor, underkläder, byxor/kjolar, blusar och toppar. Samt nån form av ytterkläder. Varma och svala kläder för att klara allt väder. En necessär med tandborste, tandkräm, tvål, schampo, balsam, lotion, nagelsax, borste eller kam.

Pass och IDhandlingar, pengar. Sen har du väl det mesta?

 

[alazzi]

Jag lider av panikångest och allmän oro. Magen har redan pajat och det är mer än en vecka innan jag åker. Resan är lång i Tyskland. När jag väl är i Sverige så är det bättre. Mest orolig för att något ska gå snett med färjan. Ska kanske satsa på bron framöver och ta en hotellnatt på vägen upp.

 

[Milosari]

Jag lider av panikångest och allmän oro. Magen har redan pajat och det är mer än en vecka innan jag åker. Resan är lång i Tyskland. När jag väl är i Sverige så är det bättre. Mest orolig för att något ska gå snett med färjan. Ska kanske satsa på bron framöver och ta en hotellnatt på vägen upp.

Vad är det du tror ska gå snett med färjan? Att undvika det man är rädd för kan kännas skönt i stunden men det är farligt om det blir en vanlig strategi. Kanske kan det hjälpa din oro om du faktiskt tar dig igenom den här resan och klarar den?

 

[alazzi]

Vad är det du tror ska gå snett med färjan? Att undvika det man är rädd för kan kännas skönt i stunden men det är farligt om det blir en vanlig strategi. Kanske kan det hjälpa din oro om du faktiskt tar dig igenom den här resan och klarar den?

Att jag inte ska få åka med. Att det blivit fel på biljetten.

 

[Iamia]

Att jag inte ska få åka med. Att det blivit fel på biljetten.

Men om du åker tåg så kollar ju ingen biljetten just på färjan. Du sitter ju bara på tåget som kör på båten. Går av under färden och hoppar sedan på igen och åker vidare. Så länge biljetten säger Köpenhamn/någonstans i Sverige så är det hellugnt. Har åkt så många gånger. Det kommer gå kanon!

 

[Milosari]

Att jag inte ska få åka med. Att det blivit fel på biljetten.

1) se nedan. Biljetten kollas inte
2) om biljetten ändå skulle kollas och det något fel borde det gå att lösa en ny och så får du fixa med den gamla biljetten efteråt
3) om det är fullt just den avgången så går det fler

Det värsta som kan hända är att du blir försenad, och detta är väldigt osannolikt. Och det är väl inte värt att stressa för?

 

[alazzi]

1) se nedan. Biljetten kollas inte
2) om biljetten ändå skulle kollas och det något fel borde det gå att lösa en ny och så får du fixa med den gamla biljetten efteråt
3) om det är fullt just den avgången så går det fler

Det värsta som kan hända är att du blir försenad, och detta är väldigt osannolikt. Och det är väl inte värt att stressa för?

Tack! Jag har en massa hjärnspöken. Värsta tänkbara scenariot.

 

[alazzi]

Men om du åker tåg så kollar ju ingen biljetten just på färjan. Du sitter ju bara på tåget som kör på båten. Går av under färden och hoppar sedan på igen och åker vidare. Så länge biljetten säger Köpenhamn/någonstans i Sverige så är det hellugnt. Har åkt så många gånger. Det kommer gå kanon!

Jag åker färja. Rostock-Trelleborg. Var tvungen att boka om eftersom min avgång ändrades så det satte ju igång fjärilarna i magen.

 

[Iamia]

Jag åker färja. Rostock-Trelleborg. Var tvungen att boka om eftersom min avgång ändrades så det satte ju igång fjärilarna i magen.

Oh, sorry! Antog helt kallt att det var Rödby-Puttgarden eftersom du nämnde bron som alternativ... Rostock-Trelleborg har jag inte åkt, men är rätt säker på att inget kan gå särskilt fel där heller!

 

[alazzi]

Jag har tagit bron på några resor också. Det känns som om jag har provat alla varianter. Jag fattar inte varför jag har sån ångest över färjan. Det har ju gått bra tidigare. Förra året tog jag Kiel-Göteborg men Kiel ligger åt fel håll från där jag bor. Rostock passar bättre.

 

[Ramona]

Jag har senaste åren rest långt med mycket kort varsel, som tex när brorsan hamnade i respirator i Israel när han var där på en affärsresa, eller när en närstående dog i England. Det värsta som kan hända är att man får köpa någonting på plats, men jag har faktiskt tagit med mig det viktigaste. Sällan jag har glömt någonting. Så länge man har med sig mobilen, pass och pengar så brukar resten lösa sig ändå.

 

[Milosari]

Jag har tagit bron på några resor också. Det känns som om jag har provat alla varianter. Jag fattar inte varför jag har sån ångest över färjan. Det har ju gått bra tidigare. Förra året tog jag Kiel-Göteborg men Kiel ligger åt fel håll från där jag bor. Rostock passar bättre.

Jag gissar att du har någon annan stress i bakgrunden som liksom kanaliseras här. Jag kan tycka att det hjälper att tänka att jag inte är så orolig egentligen, att det är min hjärna som dummar sig. Tror jag att det är på riktigt, att det faktiskt KAN gå illa, så blir det snabbt mycket värre (funkar inte på min spindelfobi dock, men absolut på min flygrädsla och annat som oroar mig i onödan)

 

[Tuvstarr]

Jag brukade också vara dödsstressad inför resor, men det har blivit mycket bättre de senaste åren. Det som hjälpt mig var att tänka hur många miljoner människor som reser varje dag, och det gör att det finns rutiner för att få allt att gå smort. Det skulle ju bli totalkaos varje dag och ingen skulle någonsin kunna resa om diverse biljettkontrollanter här och var inte godkände folks giltiga biljetter, eller liknande.

Det andra jag tänker på att ifall "Gertrud" som är 80, har rest 2 gånger tidigare och bara talar tyska, kan resa, ja då kan jag det också. Jag kan i varje fall några språk, har tillgång till internet för att ta reda på information, jag vet hur flygplatser, tågstationer och färjterminaler brukar fungera, och trots att jag kan vara lite virrig så fungerar hjärnkontoret de flesta dagar i varje fall behjälpligt och jag är ganska bra på problemlösning. Jag har också extra pengar för att kunna lösa det om något skiter sig.

Det jag varit mest orolig för är ifall telefonen slutar fungera (det hände faktiskt en gång! ) eller om jag blir av med betalkort och pengar. Det som lugnar mig är att barnen nu också har egna telefoner och betalkort, så vi skulle klara oss med dem om mina försvinner.

Jag brukade också drömma mardrömmar om att jag glömmer mina mediciner hemma, och är döende. Det lugnade sig efter att jag en gång glömt att ta medicinerna 2 dagar i rad då jag var hemma (ja, jag kan som sagt vara virrig) och jag var inte det minsta döende.

Med detta sagt, så brukar det ändå varenda gång bli något knas då jag ska resa, men det är nästan alltid något helt annat än det jag oroat mig för. Som nu, då jag bokat min resa 3 dagar innan semestern börjar Men det löste sig också .

 

[Pilot]

Jag har högst upp på listan en egen ruta med saker som inte får glömmas; pass, plånbok, telefon, laddare, mediciner o.s.v. Allt annat kan jag köpa/ tvätta om jag verkligen måste, men den rutan är viktigast.
Om du har saker du absolut inte får glömma, gör en sådan?

Skulle det vara något akut du glömmer ändå så har du ett gäng bukefalister som säkert hjälper till och roddar.

 

[alazzi]

Jag har senaste åren rest långt med mycket kort varsel, som tex när brorsan hamnade i respirator i Israel när han var där på en affärsresa, eller när en närstående dog i England. Det värsta som kan hända är att man får köpa någonting på plats, men jag har faktiskt tagit med mig det viktigaste. Sällan jag har glömt någonting. Så länge man har med sig mobilen, pass och pengar så brukar resten lösa sig ändå.

Förra året blev mamma dålig och inlagd en söndag så då satt jag och bokade färja och PCR test mitt i natten. Då glömde jag mina mediciner. Inte livshotande men dumt. Annars går det mesta ju att köpa. Har blivit av med resväskan när jag flög till San Diego. En sen söndagsnatt. Men i USA är ju allt öppet så det var inga problem.

 

[alazzi]

Jag gissar att du har någon annan stress i bakgrunden som liksom kanaliseras här. Jag kan tycka att det hjälper att tänka att jag inte är så orolig egentligen, att det är min hjärna som dummar sig. Tror jag att det är på riktigt, att det faktiskt KAN gå illa, så blir det snabbt mycket värre (funkar inte på min spindelfobi dock, men absolut på min flygrädsla och annat som oroar mig i onödan)

Jo det finns en del som spökar i huvudet.