Respekt

[Havsluft]

Jag är en sån som tänker på andra, frågar hur folk mår, lyssnar, visar att jag finns när någon mår dåligt. Jag är artig och trevlig och trampar sällan någon på tårna.

Men allt som oftast hamnar jag i situationer där det känns som om jag inte är viktig överhuvudtaget. Just nu är jag väl i någon form av depression ska väl tilläggas ....

I nästan alla mina vänskapsrelationer så är det jag som får hålla liv i dem annars dör de ut. Det gäller i olika sällskap. Hur ska jag undvika att det blir så? Nu har jag en längre period struntat att höra av mig för jag mår dåligt och då är det ingen som hör av sig till mig. Eller jo, min äldsta kompis skickade ett sms och frågade hur det var. Svarade att jag hade blivit arbetslös och att en nära släkting hade gått bort så det var lite kämpigt. Hon svarade aldrig på det.

För ett tag sen var jag i ett sällskap, någon mötte en annan kompis och presenterade alla utom mig.

För ett antal månader sen blev jag av med jobbet. Min arbetslöshet hade kunnat undvikas för jag hade en annan anställning som jag sa upp bara några veckor innan. I den situationen känner jag mig så dåligt respekterad och arg på min chef. Troligtvis så hade man inte behandlat vem som helst så illa men med mig var det ok på nått sätt.

Jag måste komma ifrån den här känslan! Jag skulle vilja ha relationer då folk vill umgås och bryr sig om mig! Just nu umgås jag i princip inte med någon eftersom jag inte orkar ta tag i det. Men hur ska man göra???

Hur skall jag skapa någon form av respekt kring mig?

 

[Skjøldur]

Sv: Respekt

Jag har tänkt att det är med människor som med djur, det finns en rangordning. Vilken rang till ex en häst har är delvis medfött men det kan också bero på när han kom till sin flock och om han blivit nära vän med en ranghög häst där. Jag har sett det vad det gäller Skjöldur. Människor söker ofta bekräftelse från andra som är lite högre i rang än dom själva. Och en som är singel och gärna umgås med en då kan få ett fast, gott förhållande och börja umgås med andra par. Då behöver hon inte mig längre men bjuder mig ändå på fest ett par gånger om året eller så då hon bjuder alla... Jag tror att något mer än att man bara gillar varandra kan behövas för knyta starka band. Om du vill skulle du kunna gå ett år på en folkhögskola och göra något du tycker är intressant och kul. Då får du dela detta intresse med en hel klass och kanske får du en vän för livet. Tills vidare skulle jag föreslå att du anmäler dig till Röda Korsets besökstjänst. Innebär att man utan ersättning hälsar på någon som är gammal och ensam. Då får du känna att du gör lite nytta än fast du är arbetslös och sedan kanske du tänker "det är inget fel på han som jag hälsar på, han blev ensam ändå bara för att han inte kunde köra bil eller resa kollektivt på egen hand... (Färdtjänst är begränsat). Det är inget fel på honom och inte på mig heller!

 

[Lejonelle]

Sv: Respekt

Hur skall jag skapa någon form av respekt kring mig?

Om andra behandlar en som man inte är något värd kan man börja tro att det är sant. Men det är det inte!!

Respekterar du dig själv? Hur har det varit tidigare i livet? Hur hade du det i din ursprungsfamilj? Har det varit bra någon gång tidigare i livet och hur var det i så fall?

I situationen med presentationen som blev bortglömd som du beskriver skulle jag förmodligen ha presenterat mig själv. Det är ett sätt att visa världen att "jo, jag finns och jag är också värd att lägga märke till". Visa att du tar för givet att andra undrar vem du är och vill lära känna dig.

 

[sassiball]

Sv: Respekt

Ush vad taskigt att presentera alla utom dig, det låter inte klokt.

Jag är också en sådan person som knappt syns eller hörs i sällskap, är lågmäld och är oftast inte med i diskussioner. Men det beror ofta på att jag tycker diskussionerna kanske är lite tråkiga och skulle jag tycka något så kan jag säga det. Detta är ju i situationer som ex på arbetet där det kan bli lite alldagliga tråkiga diskussioner.

Umgås bara med personer du tycker om och försök inte att "passa in" det blir bara fel. Du får kanske vara nöjd med att vara ensam en period till dess att du hittar någon likasinnad. Ägna dig åt det du tycker är roligt så kommer du kanske i kontakt med personer som du passar bättre ihop med. Slösa inte din tid/ditt liv på personer du inte trivs med.

 

[tanten]

Sv: Respekt

Våga ta plats?

Nu kommer jag att låta väldigt klämkäck.
En del människors kroppsspråk signalerar - se inte på mig, bry er inte om mig, jag vill helst smälta in i tapeten. Klart att andra människor då gör precis som personen signalerar - behandlar denne som luft. Inte för att det grundas på någon form av ringaktning eller förakt. De bara svarar som de blir ombedda.

Nu säger jag inte att det är så med dig, det är bara en tanke.

det finns personer som kommer in i ett rum och man märker det utan att se att de kom. De utstrålar någon form av energi.

Jag guidar. Ska jag lyckas få en grupps fokus kan jag inte komma in i gruppen och huka mig, titta i golvet och tala tyst.
Det krävs att jag rätar på mig, drar tillbaka axlarna och ser människor i ögonen.
Ingen kan se mig om jag inte ser dem. Lill Lindfors sa en gång att hållning och attityd blir så mycket bättre om man kniper med skinkorna om man ska tala till folk. Tro mig, det funkar.

Sedan är det så med vänner att man har sina roller. Jag har en högt värderad vän som alltid ar den som ringer mig. Jag blir glad när hon hör av sig. Men jag har svårt att ta kontakt själv. Vi har haft den här uppdelningen i 25 år. Det fungerar bra.

 

[tuaphua]

Sv: Respekt

Jag håller med om vad kroppspråk kan göra!

Jag har laborerat en hel del med det. Jag arbetar med häst och gör en del problemlösningar/jobb från marken. Jag måste då vara väldigt medveten om mitt kroppspråk. Dels vilken energi jag har och var jag riktar den.
Jag har iom det lärt mig kontrollera sånt väldigt väl. Och har sen laborerat med det i olika folksamlingar i olika miljöer.
Man blir väldigt olika bemött beroende på kroppsspråk, hållning, energi och mimik.

Jag har rätt sviktande energi. Så ibland orkar jag bara inte synas och höras. I jobbet är det jag som ska styra och ställa och prata. Jag vill få vara i bakgrunden bara ibland då jag är ledig och jobbar mycket annars.
Då går jag medvetet in i en annan hållning än om jag vill märkas.
Samma tex om jag är med till veterinären med en häst. Då ska ägaren få berätta sin historia och ev fråga mig om den vill det. Då går jag också in i en sån roll då jag tonar ned mig själv aktivt.
Det funkar! Om veterinären först var på väg att hälsa på mig så gör mitt medvetna avståndstagande, nedtonade hållning och "velighet" att de ändrar sig och går direkt på ägaren.

Det funkar omvänt med! En tjejkompis som är såååå vacker var lite ledsen över att alla bara tittade på mig då vi var ute. Jag påpekade att hon kunde ju se ut som om hon var en glad tjej och inte en sur hängig jävel. Hon visste inte om att hon i sin osäkerhet gått runt så. Då hon började se trevlig ut märkte hon att måååånga killar märkte henne.

Man får också säga ifrån. Man får vara övertydlig: "NEJ!"
Sen brukar de börja fjäska..

 

[karamelldrottningen]

Sv: Respekt

Det handlar inte enbart om rang. Personkemi snarare. Två ranghöga människor kan även de komma överens. Det beror nog på hur. Och att kunna se andra inte enbart sig själv. Gillar för det mesta ranghöga människor. Men beror såklart mer på personligheten. Och många byter ju "rang" efter mående och situation. Tänker på en väldigt ranghög människa som hade väldigt dålig koll på sin häst. Han i sin tur var lågrangad. Väldigt mycket och gått själv länge. Men det kanske handlade mer om att hon var så osäker och inte viste speciellt mkt vad gäller häst. Men i hennes fall var det inget kul för hon var för, vad heter det nurå.. Ville inte ta hjälp för hon visste bäst menade hon och en sådan människa kan man aldrig hjälpa om de inte själva visar att de vill ha hjälp.

Många fina människor är rätt låga i sin energi, av olika anledningar. Jag tycker att det är mycket svårare med människor att veta hur jag vid olika sammanhang. Jag tror att jag för det mesta har ganska låg energi för att det är det lättaste. Men då beror det ju vem man jämför med. Men inte alls speciellt hög mot vad jag kan ha utan snarare mer sluten/avvaktande oftast.

Det skulle vara intressant att testa sig själv och utvärdera varför det blev så och skillnaderna. Märker att har jag högre energi så uppfattas som jag mer driftig och kanske till och med roligare.

Svårt att bedöma sig själv. Hur skulle du säga att du är i olika sammanhang? Havsluft?

 

[Korven]

Sv: Respekt

Jag är ett "ledarsto". Jag vet inte hur många gånger veterinärerna vänder sig till mig och börjar prata även om ägaren ibland finns med. Har nog varit så sen jag var liten misstänker jag.

 

[Luff]

Sv: Respekt

Jag jobbar ju som ledare och tar kontakt med dom som är utanför. Dom som flackar med blicken och inte är längst fram. Dom som står tysta. Ibland är det för att dom inte vill vara med, ibland för att dom tror att dom inte får. Så jag kollar läget.
Det här är många gånger ENORMT jobbigt för vuxna i grupp. Ungdomar tycker att det är schysst.
Vuxna som är vana vid att få uppmärksamhet reagerar med att nonchalera mig. Dom "bullrar" för att ta bort uppmärksamheten från mig (lite knasigt om det nu är så att jag ska leda aktiviteten). Jag som ledare ska INTE tilltala de "tysta" utan fokusera på den som dominerar gruppen.
Jag älskar när detta händer, ger mig något att bita i.

 

[sassiball]

Sv: Respekt

Du låter som en toppenledare !

 

[Iliaca]

Sv: Respekt

Väldigt intressant om detta med kroppspråket! Jag tror att vi ofta glömmer hur mycket vi faktiskt talar med kroppen och istället bara fokuserar på det talade språket.

 

[Stollan]

Sv: Respekt

Vad händer om din sms:ar till dina närmaste vänner "Behöver er"?
Jag tror att vanans makt gör att om man alltid är den som hör av sig så blir det stopp om man slutar. Den andra personen kan också uppleva att man kanske inte har tid längre eftersom man slutat höra av sig och inte funderat på sjukdom biten att man kanske själv skall göra så. Ställ också frågan varför du alltid måste vara den som tar kontakten och tala om hur det får dig att känna dig. En god vän kommer ge dig förklaring och försöker göra en förändring. En dålig blir sur och tycker du är dryg och sådana vänner vill man ändå inte ha.

Nu är jag jättedålig på att höra av mig. Jag har svårt att komma igång pga sjukdom. Jag har dessutom extremt dåligt arbetsminne så jag kan vara på väg men så inträffar något annat och tanken är väck. Jag har dålig tidsuppfattning vilket ställer till besvär i det här läget också. Jag kan inte känna skillnaden mellan pratat med någon igår eller för två veckor sedan tex. Det känns samma.
Däremot får man gärna skaka liv i mig och jag lyssnar när folk behöver prata. Jag kommer gärna med råd och man kan prata på länge, så länge vi pratar i text eftersom jag är ljudkänslig och blir slut av massa vanligt prat.

 

[Korven]

Sv: Respekt

Väldigt intressant om detta med kroppspråket! Jag tror att vi ofta glömmer hur mycket vi faktiskt talar med kroppen och istället bara fokuserar på det talade språket.

Så sant, jag läste en bok för 100 år sen! om kroppsspråk och den sitter kvar i mitt huvud än idag. Jag hade en väninna som jag irriterade mig otroligt på fast hon inget hellre ville än vara med mig och prata med mig (monolog). Jag insåg att hon invaderade mitt space både fysiskt och mentalt så jag sa upp bekantskapen när hon flyttade. Jag klarar INTE av såna människor. När jag förklarade vad hon gjorde fattade hon ingenting.

 

[Iliaca]

Sv: Respekt

Igår testade jag Lill Lindfors knep med att knipa ihop skinkorna Var gång jag kom ihåg att göra det så märkte jag att jag stod ihopsäckad och att jag blev betydligt mer uppsträckt när jag "knep".

Gaaaanska avslöjande om min kroppshållning Börjar ana varför jag får den respons jag får i vissa lägen trots att jag inuti oftast inte känner mig osäker. Helt klart något att utforska mer!