Ranger
Trådstartare
Att det skulle vara stor skillnad mellan att rida tillsammans med 10-11 andra på i många fall avtrubbade hästar och att rida själv på en välskolad häst förstod jag. Men inte att skillnaden skulle vara så markant. Jag har inte ridit så länge och är säker på att ridskolan har väldigt mycket att ge under många år framöver. Det är heller ingen kritik mot ridskolan som i mina ögon är bra och har många fina hästar. Plus kunniga instruktörer.
Fast vissa saker blir jag väldigt fundersam över. Ta det här med att forma hästen till exempel. Bara i förbigående nämns skänkelns betydelse i själva momentet att böja hästen. Annars är det bara att ställa med tygeln, jobba med skänkeln och sedan hålla kvar hästen i det läget genom t.ex. hörnpasseringen eller vändningen. Att hjälperna ska vara en signal till förändring och att hästen ska belönas (ges eftergift) när den gör sitt bästa för att göra det ryttaren ber om, poängteras knappt alls. Tacka f-n för att hästarna blir avtrubbade när de så sällan belönas. Jag tycker också att det nöts för mycket med skänkeln. Visserligen är det jättesvårt för oss nybörjare att inom loppet av någon sekund känna om hästen svarar och bedöma vad nästa steg ska vara, men ändå. Risken är stor att man lär sig skänkla en massa extra gånger bara för säkerhets skull. Igår hade jag dock en häst som svarar direkt på mjuka hjälper.
Ett problem jag tror många ridlärare brottas med är när de ska instruera en elev. Är sitsen helt fel, eller hästen är på väg att somna, eller det helt saknas kontakt mellan häst och ryttare, är det självklart. Men om ridningen är nästan bra och man mer börjar komma in på finlir, är det då lika självklart? Eller är det viktigare att ägna sig åt en annan elev som har större behov av hjälp? Det är den stora fördelen med privatlärare - att de hela tiden kan ge både positiv och negativ feedback.
Det bästa med ridskolan tycker jag är att man direkt får lära sig visa hänsyn mot andra ryttare och vara uppmärksam på sin omgivning (fast i vissa av ponnygrupperna undrar jag om ryttarna har skygglappar
). Det är också en bra chans att lära sig rida många olika typer av hästar. Har man det intresset går det att lära sig enormt mycket av att titta på andras ridlektioner, framförallt de som rider i mer avancerade grupper än en själv. Åtminstone på "min" ridskola är det en mycket bra stämning och många trevliga, hästintresserade människor i alla åldrar.
Jag vet egentligen inte vart jag vill komma med inlägget. Kanske bara resonera lite kring de skillnader jag märkt nu när jag ridit min första privatlektion.
Fast vissa saker blir jag väldigt fundersam över. Ta det här med att forma hästen till exempel. Bara i förbigående nämns skänkelns betydelse i själva momentet att böja hästen. Annars är det bara att ställa med tygeln, jobba med skänkeln och sedan hålla kvar hästen i det läget genom t.ex. hörnpasseringen eller vändningen. Att hjälperna ska vara en signal till förändring och att hästen ska belönas (ges eftergift) när den gör sitt bästa för att göra det ryttaren ber om, poängteras knappt alls. Tacka f-n för att hästarna blir avtrubbade när de så sällan belönas. Jag tycker också att det nöts för mycket med skänkeln. Visserligen är det jättesvårt för oss nybörjare att inom loppet av någon sekund känna om hästen svarar och bedöma vad nästa steg ska vara, men ändå. Risken är stor att man lär sig skänkla en massa extra gånger bara för säkerhets skull. Igår hade jag dock en häst som svarar direkt på mjuka hjälper.
Ett problem jag tror många ridlärare brottas med är när de ska instruera en elev. Är sitsen helt fel, eller hästen är på väg att somna, eller det helt saknas kontakt mellan häst och ryttare, är det självklart. Men om ridningen är nästan bra och man mer börjar komma in på finlir, är det då lika självklart? Eller är det viktigare att ägna sig åt en annan elev som har större behov av hjälp? Det är den stora fördelen med privatlärare - att de hela tiden kan ge både positiv och negativ feedback.
Det bästa med ridskolan tycker jag är att man direkt får lära sig visa hänsyn mot andra ryttare och vara uppmärksam på sin omgivning (fast i vissa av ponnygrupperna undrar jag om ryttarna har skygglappar
). Det är också en bra chans att lära sig rida många olika typer av hästar. Har man det intresset går det att lära sig enormt mycket av att titta på andras ridlektioner, framförallt de som rider i mer avancerade grupper än en själv. Åtminstone på "min" ridskola är det en mycket bra stämning och många trevliga, hästintresserade människor i alla åldrar.Jag vet egentligen inte vart jag vill komma med inlägget.
Kanske bara resonera lite kring de skillnader jag märkt nu när jag ridit min första privatlektion. 
