Jag vet att många är hemskt emot att köpa en gammal häst, men det är inte jag nödvändigtvis. Tvärt om kan jag tycka att det ofta kan vara en bra ide att skaffa sig en äldre häst, men det beror förstås på vad man är ute efter.
Vilken sorts ridning är dottern intresserad av? Hur gammal är hon? Hur mycket kan ponnyn? Hur mycket kan dottern?
Om dottern är dressyrintresserad och vill lära sig mycket, och ponnyn är högt utbildad inom dressyren, kan en gammal läromästare vara helt perfekt att börja på. Om ponnyn är helt fräsch vill säga, men det utgår jag från eftersom jag inte tycker att man någonsin ska köpa en ofräsch häst.
Om dottern däremot vill hoppa hade jag inte skaffat en så gammal häst (även om det finns några ponnyer som fortfarande tävlar i den åldern, men de har knappast nyss hamnat hos en ny familj utan ärvts av syskonen).
Och så är det väldigt viktigt att den är frisk och inte har någon sjukdomshistorik. Har den någon gång i sitt långa liv haft någon mindre skada eller sjukdom som inte påverkar den idag är det väl okej, men är det någon gammal skada som kan "gå upp", någon sjukdom som ofta kommer igen (t.ex. fång) eller något permanent (som eksem) skulle jag inte vara intresserad alls.
Och så slutligen. OM ni tycker om ponnyn, den passar det ni vill göra, och dotten är medveten om att de kanske inte kan få 10-15 år tillsammans (vilket man ju visserligen kanske ändå inte kan få med en ponny, man kan ju växa ur den) så tycker jag ni ska fråga om ni kan få ta den på foder istället. Att köpa en gammal häst av stallägaren och sedan stå kvar i stallet skulle jag inte vilja göra, det känns som bäddat för konflikter. Men om stallägaren fortfarande äger ponnyn kan hen bestämma om avlivning och får ta den kostnaden när den dagen kommer, och ni har möjlighet att säga upp fodervärdsavtalet om ponnyn inte vill/orkar träna på det sätt dottern vill eller om den snabbt blir "för gammal".
10 tusen hade jag inte gett för en 24-åring om den inte var något alldeles speciellt.
