Rimma på namn

Ett tag kanske runt 6-7 år rimmades det mycket. Vi påpekade att andra barn kanske inte gillar att man rimmar på deras namn. Det gick över, troligen i samband med skolan la mindre fokus på Bornholmsmetoden och deras rim och gick över till mer seriösa läsmetoder.
 
Det måste väl bero på vilka ord rimmen landar i?

Många barn blir väldigt förtjusta i att rimma under en period i 5-7 års åldern. Det är en del i läsinlärningen och förskolor brukar vara väldigt duktiga på att drilla barnen i att rimma och ramsa. Fascinationen brukar vara (snabbt) övergående när barnen går vidare i sin läsutveckling.
 
Mina barn är inte så stora än, så deras rim är mest att de sätter ett P framför namnet och rimmar så. Tex Lisa plisa. Det låter jag dem göra.
Men jag skulle inte låta dem rimma namn med fula ord. Jag uppskattade aldrig Lisa fisa under min barndom.
 
Nej, här hemma rimmar vi inte på namn. Inget av barnen har något namn som blir så tokigt att rimma på men det märks att det inte uppskattas och jag minns skälv att "Emma-femma" rimmet som jag hörde när jag växte upp blev gammalt rätt fort. Vi rimmar däremot på en massa andra saker, för att det är kul! Men det har inte så stor del i läsinlärningen som man tidigare trott och det är inte lika mycket fokus på rim idag i förskolan heller. 🙂
 
Nej, här hemma rimmar vi inte på namn. Inget av barnen har något namn som blir så tokigt att rimma på men det märks att det inte uppskattas och jag minns skälv att "Emma-femma" rimmet som jag hörde när jag växte upp blev gammalt rätt fort. Vi rimmar däremot på en massa andra saker, för att det är kul! Men det har inte så stor del i läsinlärningen som man tidigare trott och det är inte lika mycket fokus på rim idag i förskolan heller. 🙂

Jag läser till lågstadielärare, vi får lära oss att rim är en viktig del i läsinlärningen! :)
 
Nej. Inte på namn. Det blir snabbt en retningsmetod vissa vuxna ser som harmlös och barn kommer därför undan med det hur ledsen namninnehavaren än blir. Vill man rimma finns tusentals andra ord som inte riskerar att gör någon ledsen.
Det blir retning om man tillåter det. Men då är det inte rimmets fel, ytan den vuxna som inte sätter stopp.

Likadant som att hitta på smeknamn. Vissa vill, andra inte. Det gör inte smeknamn till något fult. Det är den vuxna som ska vara med och lära barnen vad som är okej och inte, och att barnen ska lyssna på sina kompisar om dessa inte vill få smeknamn. Vi ska också lära barnen att säga till då det inte känns bra. Det är det som är lösningen. Inte att förbjuda rim och smeknamn
 
Det blir retning om man tillåter det. Men då är det inte rimmets fel, ytan den vuxna som inte sätter stopp.

Likadant som att hitta på smeknamn. Vissa vill, andra inte. Det gör inte smeknamn till något fult. Det är den vuxna som ska vara med och lära barnen vad som är okej och inte, och att barnen ska lyssna på sina kompisar om dessa inte vill få smeknamn. Vi ska också lära barnen att säga till då det inte känns bra. Det är det som är lösningen. Inte att förbjuda rim och smeknamn
Menar du att ett beteende som har stor risk att göra någon ledsen ska vara okej tills någon blir ledsen? Det tycker inte jag. För mig blir det detsamma som att säga att det är okej att tafsa tills någon blir ledsen för att vissa tycker att det är okej att bli tafsade på. Det tycker inte jag är okej. Jag bad mina barn att inte använda smeknamn heller om inte personen själv sagt sitt smeknamn vid presentation. Jag agerar hellre preventivt för att någon ska slippa bli ledsen än tar tag i saker jag visste innan kunde bli dumt när skadan redan är ett faktum.
 
Om man som förälder ska tillåta namnrimning eller inte, beror väl på om man tror att sitt eget barn är socialt kompetent nog att förstå när det är dags att sluta. Min åsikt ät att: Har barnet hög social kompetens, behöver man inte totalförbjuda. Har barnet inte lika hög social kompetensen, totalförbjud.

Vad som är rätt för ett barn behöver inte vara rätt för ett annat barn.
 
Om man som förälder ska tillåta namnrimning eller inte, beror väl på om man tror att sitt eget barn är socialt kompetent nog att förstå när det är dags att sluta. Min åsikt ät att: Har barnet hög social kompetens, behöver man inte totalförbjuda. Har barnet inte lika hög social kompetensen, totalförbjud.

Vad som är rätt för ett barn behöver inte vara rätt för ett annat barn.
Fråga på det:
Måste föräldern i fråga ha full koll på den sociala kompetensen när barnet umgås med jämnåriga kompisar då för att kunna avgöra detta, tycker du? Jag tänker framförallt på risken att barnet "hänger på" kompisarna om kompisarna börjar.
 
Ett tag kanske runt 6-7 år rimmades det mycket. Vi påpekade att andra barn kanske inte gillar att man rimmar på deras namn. Det gick över, troligen i samband med skolan la mindre fokus på Bornholmsmetoden och deras rim och gick över till mer seriösa läsmetoder.

Bornholmsmodellen är ju dock högst levande och väldigt aktivt på stora delar av Sveriges förskolor....
 
Det blir ett dubbelt budskap om man som förälder förbjuder dem att rimma på namn då förskola/skola fokuserar så pass mycket att de ska lära sig rimma.

Men skulle barnet säga något elakt så säger jag ju till oavsett om det rimmar eller inte.
 
Menar du att ett beteende som har stor risk att göra någon ledsen ska vara okej tills någon blir ledsen? Det tycker inte jag. För mig blir det detsamma som att säga att det är okej att tafsa tills någon blir ledsen för att vissa tycker att det är okej att bli tafsade på. Det tycker inte jag är okej. Jag bad mina barn att inte använda smeknamn heller om inte personen själv sagt sitt smeknamn vid presentation. Jag agerar hellre preventivt för att någon ska slippa bli ledsen än tar tag i saker jag visste innan kunde bli dumt när skadan redan är ett faktum.
Nej, nu lägger du ord i min mun. Man kan inte skydda barn för allt ont i världen. Men kan man lära dem var gränsen går. Man kan lära dem att se när någon blir ledsen, att inte göra andra ledsna, att våga säga nej.

Att rimma på namn kan vara en jätterolig lek tillsammans. Samtidigt kan man prata om vad man får och bör rimma på och ej. Nisse pisse är liksom inte okej, sånt får man ju gå igenom med barnet.

Emma hemma är okej, tills Emma säger att hon inte vill vara med och rimma.

Det finns många många saker folk blir sårade av. Man kan inte förbjuda världen för att skydda sitt barn.
 
Min son har ett helsvenskt namn och ett icke. Så då får han ett rim-namn på det ickesvenska. Många som vet vad han heter fattar inte hur han fått sitt andra namn Saaben. Han är idag 43år och är känd av många för Saaben. Eller enbart det :D. Bonusbarnet kallar honom för Tusse, inte heller det rimmar. Hans svenska namn är väl för svårrimmat :up:. Själv hette jag Eva-Sleva i många år.
 
Nej, nu lägger du ord i min mun. Man kan inte skydda barn för allt ont i världen. Men kan man lära dem var gränsen går. Man kan lära dem att se när någon blir ledsen, att inte göra andra ledsna, att våga säga nej.

Att rimma på namn kan vara en jätterolig lek tillsammans. Samtidigt kan man prata om vad man får och bör rimma på och ej. Nisse pisse är liksom inte okej, sånt får man ju gå igenom med barnet.

Emma hemma är okej, tills Emma säger att hon inte vill vara med och rimma.

Det finns många många saker folk blir sårade av. Man kan inte förbjuda världen för att skydda sitt barn.
Jag håller med dig lite. Min äldsta har ju rimmat en del på sitt eget namn och sagt att det är roligt. I samband med det har vi pratat om att man ska vara försiktig med det just för att vissa blir ledsna om man rimmar på deras namn. Tanken är väl lite att om man sitter en grupp och börjar rimma på namnen i gruppen ska väl inte min behöva känna att hon inte ska vara med när det ses som gemensam lek men att det är viktigt att alla vill vara med och att man säger saker som är "snälla".
 
Bornholmsmodellen är ju dock högst levande och väldigt aktivt på stora delar av Sveriges förskolor....
Jag menar att Bornholmmodellen håller man på med i förskolan och förskoleklass. När barnen blir större och går i första klass så rimmar man inte längre utan då är fokus på andra saker. Då slutade också namnrimmandet också i vår familj.
 
Fråga på det:
Måste föräldern i fråga ha full koll på den sociala kompetensen när barnet umgås med jämnåriga kompisar då för att kunna avgöra detta, tycker du? Jag tänker framförallt på risken att barnet "hänger på" kompisarna om kompisarna börjar.
Jag tänker att man baserat på de rapporter man får på utvecklingssamtal och liknande får en ganska bra bild hur ens barn fungerar i förskolan/förskoleklass och utifrån det kan göra en bedömning om ens barn klarar av sluta innan någon blir ledsen.

Det är väl inget konstigt att barnen får olika förhållningsregler med sig hemifrån.
 

Liknande trådar

Fritid Bokade flygbiljetter till Kenya via KLM:s hemsida häromdagen. Min resekompis har en accent både i sitt för och efternamn, men bokningen...
Svar
9
· Visningar
533
Senast: gulakatten
·
  • Artikel
Hästnyheter "Ska du till Friends?" blir ett minne blott när en av Sveriges nationalarenor nu byter namn. Sweden International Horse Show kommer från...
Svar
0
· Visningar
198
Senast: Gunnar
·
  • Artikel
Hästnyheter Så har processen med att ta fram ett namn till "Hela Sveriges Häst" kommit till att tio namn valts ut av juryn. Nu ska föreningens...
Svar
0
· Visningar
230
Senast: Gunnar
·
Småbarn Misstänker att jag inte är ensam om att snart kunna Babblarna utantill på det här forumet, så nu har jag en fråga. I låten Babola...
2
Svar
20
· Visningar
1 673

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Senast tagna bilden XV
  • Att ångra en valp

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp