Ringa viktiga samtal naken?

[Murphy]

Har en riktig hemmafredag med halv sovmorgon. Dagens enda konkreta mål är att iallafall försöka tugga i sig ytterligare ett block av vad välfärdspolitik och nationalekonomi har att säga varandra. Hasar omkring i (någon annans) gamla herr-boxers och urtvättad, noppig oversize sweatshirt med en messy bun på huvet. Repiga gamla glasögon.

Kommer på att jag måste ringa ett low key-viktigt samtal och känner att jag måste iaf ta på mig ett par ordentliga strumpor.

Alltså, varför då? Jag skulle ju i praktiken kunna ringa detta samtal naken från badet! Det här är väl ett ganska känt fenomen på många nivåer "le när du svarar i växeltelefonen - kunderna hör att du är sötare då" osv. Men det här förbryllar mig ändå varje gång det händer, att jag tar på mig sockor för att prata i telefon.

Hur stor är eran hang-up på påklädnad?
Och framförallt: hur skruvat blev allt under Covid, karantän och videomöten? Hela Ankeborg körde zoom?

 

[Görel]

Om jag jobbar hemifrån och inte har några möten där jag måste visa mig går jag oftast i pyjamas hela dagen, möjligen kan jag byta om till myskläder. Till det glasögon istället för linser, inget smink och håret uppsamlat i en snodd.

 

[Piaff]

Jag tänker alltid på den här bilden från Zoom-eran

Jag har de gräsligaste outfits när jag jobbar hemma, ska jag har videomöte tar jag på en snygg tröja, alla telefonsamtal utförs i slödderoutfiten.

 

[Hellhound]

Jag lever mitt liv i pyjamas och myskläder. Klär bara på mig annat och fixar till frisyren när jag måste till civilisationen för något ärende, och inte ens det alla gånger. Ska jag delta i något där bara rösten kommer att höras så bryr jag mig inte ett dugg om att se presentabel ut.

 

[Mia_R]

Jag tar inte videomöten så jag jag är klädd/oklädd som jag vill när jag är online via Skype med jobbet. Jag haft möten där jag legat i sängen eller lufsar runt i huset i bara tofflorna.

 

[Hermelin]

Jag klär på mig innan jag pratar i telefon. Det är klart att personen i andra änden inte kan se mig. Men jag är klädd som om de gör det.

 

[Sirap]

Jag måste klä mig för jobb även när jag jobbar hemifrån. Känns inte som om jag jobbar på riktigt annars. Absolut kan jag ha lite bekvämare kläder än om jag är på kontoret, men måste ändå känna mig "tillräckligt klädd." Fråga mig inte varför... bara en känsla. Kommer liksom inte in i "job mode" annars.

 

[snorp]

Jag har svårt att bara svara på meddelande innan jag klätt mig efter duschen. Jag kan ha vilka myskläder som helst och då är det inga problem men naken blir det stopp.

 

[manda]

Just i badet reserverar jag till familjära kontakter då det blir ett särskilt lätt eko och/eller skvalp som gör att det hörs var en är och vad en gör. Annars har jag inga problem att prata med läkare eller handläggare på fk eller annat lite officiellt liggande naken i sängen. Men gränsen går vid situation som talar om för den andra att jag är naken, såsom badrumsresonans. Och om jag måste försvara mig eller tala för min sak så har jag märkt att jag gärna sätter mig upp, även om min hjärna är skarpare i liggande. Det känns som bättre maktbalans?

 

[startpompe]

Jobbar eller plugga jag hemma kan jag myskläder, men ska jag möte över teams eller likande med kamera på är jag ”jobbklädd” upptill. Skulle aldrig kunna ta viktiga samtal naken, haha!

 

[Crossline]

När jag jobbat hemifrån är jag ofta business i överdelen och slacker i underdelen, ifall det vankas videomöte. Kundsamtal kan jag ta i pyjamas , inga problem alls

 

[sjoberga]

Jag klär på mig innan jag pratar i telefon. Det är klart att personen i andra änden inte kan se mig. Men jag är klädd som om de gör det.

För mig är det en del i min professionella roll som jag får betalt för att utföra. Psykologi på hög nivå - men jag känner att jag gör ett bättre jobb om jag är klädd för jobbet än om jag inte är det. Lite oavsett om det är ett videosamtal med kollega eller kund, eller om jag ska bygga ett vattenkar eller stängsla i träsket.

 

[Milosari]

Har en riktig hemmafredag med halv sovmorgon. Dagens enda konkreta mål är att iallafall försöka tugga i sig ytterligare ett block av vad välfärdspolitik och nationalekonomi har att säga varandra. Hasar omkring i (någon annans) gamla herr-boxers och urtvättad, noppig oversize sweatshirt med en messy bun på huvet. Repiga gamla glasögon.

Kommer på att jag måste ringa ett low key-viktigt samtal och känner att jag måste iaf ta på mig ett par ordentliga strumpor.

Alltså, varför då? Jag skulle ju i praktiken kunna ringa detta samtal naken från badet! Det här är väl ett ganska känt fenomen på många nivåer "le när du svarar i växeltelefonen - kunderna hör att du är sötare då" osv. Men det här förbryllar mig ändå varje gång det händer, att jag tar på mig sockor för att prata i telefon.

Hur stor är eran hang-up på påklädnad?
Och framförallt: hur skruvat blev allt under Covid, karantän och videomöten? Hela Ankeborg körde zoom?

Det beror på vem jag ska prata med! Jag skulle nog ha problem med att prata i telefon med min chef om jag var helt naken, men någonstans när jag börjar bli helt bekväm med kollegor så tappar jag gränserna lite. Har t ex suttit på dass och pratat i telefon med de jag är tillräckligt nära. Men man får komma ihåg att trycka på mute när man spolar. Kan ha glömt det vid något tillfälle

 

[Enya]

Jag klär på mig innan jag pratar i telefon. Det är klart att personen i andra änden inte kan se mig. Men jag är klädd som om de gör det.

Nu arbetar inte jag hemma, men jag klär på mig, borstar hår osv när det är telefonsamtal på G. Numera har jag gått med på att jag kan ha mjukisbrallor när jag går ut med hunden, men ska jag till affären så blir det jeans tex, aldrig mjukis till jobbet.

 

[MJLee]

https://au.news.yahoo.com/woman-res...ALknLwKIIv0PBRnCOfLpK6kxt0QjbL0qE7P5JR8I8mgVo

https://www.distractify.com/p/man-takes-shower-on-zoom-call

https://www.scoopwhoop.com/humor/8-...got-caught-naked-on-camera-during-zoom-calls/

Det finns de som gjort betydligt värre och glömt bort att webkameran var på när de var på zoom möte.

 

[Ponylove]

Har en riktig hemmafredag med halv sovmorgon. Dagens enda konkreta mål är att iallafall försöka tugga i sig ytterligare ett block av vad välfärdspolitik och nationalekonomi har att säga varandra. Hasar omkring i (någon annans) gamla herr-boxers och urtvättad, noppig oversize sweatshirt med en messy bun på huvet. Repiga gamla glasögon.

Kommer på att jag måste ringa ett low key-viktigt samtal och känner att jag måste iaf ta på mig ett par ordentliga strumpor.

Alltså, varför då? Jag skulle ju i praktiken kunna ringa detta samtal naken från badet! Det här är väl ett ganska känt fenomen på många nivåer "le när du svarar i växeltelefonen - kunderna hör att du är sötare då" osv. Men det här förbryllar mig ändå varje gång det händer, att jag tar på mig sockor för att prata i telefon.

Hur stor är eran hang-up på påklädnad?
Och framförallt: hur skruvat blev allt under Covid, karantän och videomöten? Hela Ankeborg körde zoom?

Tycker min sambo är lite lustig, han måste nämligen ta på sig ett par boxers om han ska upp o kissa på morgonen, vi sover nakna...

På jobbet har vi ibland kurser över Teams, då är jag ofta i sängen i pyjamas. Jättestörigt när de vill att man ska slå på kameran

 

[Hoarfrost]

Jag har ju telefonfobi, och jag måste ta på mig kläder innan jag ringer någon.
Jag har än så länge lyckats bota skräcken när mamma ringer, då kan jag faktiskt svara och prata med henne vad jag än har (eller inte har) på mig. Ser det som en stor seger
Mycket tack vare mamma som envisas med att ringa varje dag

 

[Midsommarblomster]

Jag har alltid tänkt att man känner sig som man klär sig. Piffig, bekväm, sportig osv. om du då är naken.. ja då känner man sig förmodligen naken. En ganska obekväm utgångspunkt för ett viktigt samtal.

 

[Mia_R]

Jag har alltid tänkt att man känner sig som man klär sig. Piffig, bekväm, sportig osv. om du då är naken.. ja då känner man sig förmodligen naken. En ganska obekväm utgångspunkt för ett viktigt samtal.

Nä, jag känner mig aldrig obekväm om jag är naken under ett telefonsamtal eller är uppkopplad online, kameran är aldrig på så jag känner mig bekväm. Är inte grannarna i ett litet soldattorp hemma händer det att jag går ut naken i trädgården sommartid och går ofta naken hemma då det inte finns direkt insyn.

 

[escodobe]

Jag måste i alla fall ha myskläder på mig om det är jobbet eller bekanta. Ett få riktigt nära så bryr jag mig inte.