Rutiner vid vagniala förlossningar (Utbruten från Planerat kejsarsnitt PRIVAT)

[lil-sis]

Min unge var liten men kom jättesnabbt (sattes igång och det gick långsamt men jag hade typ fyra krystvärkar, BM hann precis in och fånga honom mer eller mindre ) han rispade upp ganska mycket och jag fick också en bristning högt upp nära klitoris.

Men inget var särskilt djupt. Läkaren (ja läkare, inte BM) sydde ihop med lustgas och någon bedövningsspray, hade jag inte stått ut hade de sytt på operation istället. Det var inte jätteroligt men det fungerade. Läkaren undersökte rätt grundligt om något mer än det som syntes var trasigt.

Jag har fått en flik vid den högre bristningen, ska gå till min gyn någon dag och se om den går att fixa (dvs klippa bort). Den stör nästan aldrig men när den gör det ont.

 

[vinkelina]

Fick andra gradens spricka med första barnet. Inget jag märkte före de skulle börja sys. (han kom ut med huvudet snett så troligen därför) Har lite besvär idag, men mest för att de sytt för många stygn så de har blivit lite oelastiskt. Inget jag direkt lider av dock. Sydd av läkare. skulle troligen hjälpa med ärrmassage men orkar inte riktigt. Andra barnet sydd ett stygn mest för kosmetiken, troligen en av hans naglar som rivit lite, hade jättelånga naglar vid födseln.

 

[Killaloe]

Jag har nu raderat ett gäng inlägg på grund av otrevliga, skuldbeläggande, raljerande samt citatsvar på dessa inlägg. /Mod

 

[Manji]

BM frågade om jag ville ha två stick (ett för bedövningen och ett för stygnet) eller ett (enbart stygnet) och då tog jag det sistnämnda. Det var också då jag insåg vilken effekt lustgas ändå har, kände nada.

Jag bedövades innan undersökning ens. Dvs när bm kände och kikade för att se vad som behöve göras. Sen fick jag mer bedövning inför suteringen.

(Antal stygn och bristningar irrelevant - allt var läkt och iordning inom ett par veckor)

 

[malumbub]

Jag har få tydliga minnen kvar av min långa förlossning - klippet är en av dem. Jag kände att de klippte (både bm och läkare närvarande och vid mitt underliv), men det fanns annat som gjorde mer ont (som t ex sprickan mot mitt urinrör, som de ville stoppa). Eftet klippet släppte det lite på spänningen i underlivet.

Klippte läkte fint. Sprickan bakåt och sprickan inåt kändes bara i början. Sprickan mot urinröret har besvärat lite mer än de andra, men är nu två år senare inget jag har problem med. Ärrmassage bör ej underskattas!

Jag känner mig fullt trygg inför eventuellt framtida förlossning, när det kommer till sprickor, klipp och underlivseftervård. Redan på BB, innan utskrivning, var de noga med att lyssna på mina frågor, visa och undersöka.

Kateter var fantastiskt att ha de första tre dygnen - sved inget och underlivet hann läka ihop lite innan jag skulle kissa på toaletten igen.

Efteråt fick jag stöd från både bm (mvc), bvc och gyn i läking och eftervård. Sjukgymnasten kopplad till BB gav många bra tips.

 

[Gnist]

Eftersom det är "100 år sen" jag födde barn så har jag inga tydliga minnen på så vis mer än att det såklart gör ont och svider en del i slutfasen när vävnaden där töjs ut. Klipptes 0 gånger på 3 förlossningar, men fick sy 3 stygn (tror jag det var) efter den sista eftersom hon kom ut som skjuten ur en kanon och vävnaden därmed inte hann med att töja ut sig allt eftersom. Ingen bedövning, kände nada och inget som ställt till med något krångel i efterhand.

Inga revor, inga bristningar eller andra skador vid någon av gångerna. Kanske för att ingen av mina varit speciellt storvuxen vid födseln eller så har jag bra "barnfödargener", eller så är det slumpen, eller en kombination av alltihop.

På den tiden var de -i af där jag födde mina- noga med att kolla efter ev skador både på förlossningen och sen vid efterkontrollen.

 

[Mois]

Fast, inte bedövar de och väntar på att bedövningen ska ta om de behöver klippa? Jag fick iallafall ingen bedövning då. Området är ju bedövat av trycket ändå och iallafall jag kände inget av att de klippte. Sedan att det låter otäckt är en helt annan sak, det gör ju allt sådant även om det i själva verket inte är det.

Jag fick iaf bedövning. Nån bedövningsspray ena gången, minns inte den andra. Kan kolla min journal och ser om det står med.

 

[Whirlie]

Angående att spricka så har jag fått lära mig att vårt underliv är gjort för att spricka lite när vi föder barn. Det finns liksom inte behov av den storleken eller elasticiteten till vardags. Och för att fixa att föds fram ett barn så ingår det i elasticiteten att även spricka lite. Huden i underlivet har dessutom en jättebra läkningsförmåga, troligtvis pga detta.

Så att spricka någon cm är inte alls samma sak som att få en förlossningsskada som ger men.

Jag har också hört att antalet klipp är på tillbakagång till förmån för långsammare förlossningar i för underlivet mer ergonomiska positioner som knästående, förlossningspall, vattenförlossningar mm. Störst risk att spricka är, vad jag förstått, i gynställning. Vilket också är en ogynnsam position för utdrivandet. Och i de fallen används oftast om möjligt ”finska greppet” eller vad det heter.

 

[westernsuzie]

Jag har också hört att antalet klipp är på tillbakagång till förmån för långsammare förlossningar i för underlivet mer ergonomiska positioner som knästående, förlossningspall, vattenförlossningar mm. Störst risk att spricka är, vad jag förstått, i gynställning. Vilket också är en ogynnsam position för utdrivandet. Och i de fallen används oftast om möjligt ”finska greppet” eller vad det heter.

Har du statistik på det? Vore intressant, för jag har uppfattat precis tvärtom, att upprätta positioner medför större risk för skador och vid vattenförlossning kan ju inte barnmorskan vara där på samma sätt och hålla emot för att minska risken att man går sönder? Jag har till och med för mig att antalet skador ökade när det blev inne med vattenförlossningar. Upprätta ställningar kan dock göra att förlossningen går snabbare eftersom man får hjälp av tyngdlagen så att säga. I gynställning har barnmorskan däremot bra möjligheter att vara med och hålla emot (finska greppet).

 

[Muninn]

Har du statistik på det? Vore intressant, för jag har uppfattat precis tvärtom, att upprätta positioner medför större risk för skador och vid vattenförlossning kan ju inte barnmorskan vara där på samma sätt och hålla emot för att minska risken att man går sönder? Jag har till och med för mig att antalet skador ökade när det blev inne med vattenförlossningar. Upprätta ställningar kan dock göra att förlossningen går snabbare eftersom man får hjälp av tyngdlagen så att säga. I gynställning har barnmorskan däremot bra möjligheter att vara med och hålla emot (finska greppet).

Jag har läst både och. Min egen okvalificerade gissning är att upprätt ställning i kombination med att utdrivningsskedet får ta sin tid, är att föredra framför gynställning med forcerad utdrivning. MEN, som "föda utan rädsla"-coachen sade på vår förlossningsutbildning: Det som blir bäst är det som den aktuella barnmorskan känner sig mest bekväm med. Tycker hen att det funkar kanon med pallsittande eller stående på alla fyra och hen kan hålla emot bra där och göra sitt jobb bra- ja då är det toppen. Tycker hen att hen kan göra sitt jobb optimalt i gynställning så är det att föredra.
Därav har jag i mitt förlossningsbrev skrivit att jag gärna provar sittande/stående men att jag gör det som de tycker blir bäst

 

[Whirlie]

Har du statistik på det? Vore intressant, för jag har uppfattat precis tvärtom, att upprätta positioner medför större risk för skador och vid vattenförlossning kan ju inte barnmorskan vara där på samma sätt och hålla emot för att minska risken att man går sönder? Jag har till och med för mig att antalet skador ökade när det blev inne med vattenförlossningar. Upprätta ställningar kan dock göra att förlossningen går snabbare eftersom man får hjälp av tyngdlagen så att säga. I gynställning har barnmorskan däremot bra möjligheter att vara med och hålla emot (finska greppet).

Just nu bara informationen jag fick vid profylaxkurser av, vad jag bedömde, en mycket kunnig barnmorska. Enligt henne höll man även på att se över rekommendationerna och ”handlingsplanerna” kring förlossningar så de ska ske i naturlig takt utan värkstimulerande eller igångsättningar i onödan.

 

[Schleten]

Just nu bara informationen jag fick vid profylaxkurser av, vad jag bedömde, en mycket kunnig barnmorska. Enligt henne höll man även på att se över rekommendationerna och ”handlingsplanerna” kring förlossningar så de ska ske i naturlig takt utan värkstimulerande eller igångsättningar i onödan.

Det är samma info som jag fick inför min förlossning i år. Klipp är enligt alla jag hört yttra sig något man tillämpade mer förr och som är på väg ut annat än när det är absolut nödvändigt. Vi rekommenderades att inte föda i gynställning eller liggande på rygg, eftersom det skulle leda till fler bristningar.

Sen är det ju som @Muninn säger, att den aktuella barnmorskan ju måste vara bekväm och trygg att kunna utföra sitt jobb och ju är den som är proffset och av den anledningen blev det ändå födande liggande på sidan för min del, eftersom jag var fullt öppen när jag kom in och redan hade krystvärkar. Det fanns inte tid till annat än enklast möjliga lösning med tanke på att de tappade kontakt med bebisen och fick sätta skalpelektrod i panik.

 

[Whirlie]

Det är samma info som jag fick inför min förlossning i år. Klipp är enligt alla jag hört yttra sig något man tillämpade mer förr och som är på väg ut annat än när det är absolut nödvändigt. Vi rekommenderades att inte föda i gynställning eller liggande på rygg, eftersom det skulle leda till fler bristningar.

Sen är det ju som @Muninn säger, att den aktuella barnmorskan ju måste vara bekväm och trygg att kunna utföra sitt jobb och ju är den som är proffset och av den anledningen blev det ändå födande liggande på sidan för min del, eftersom jag var fullt öppen när jag kom in och redan hade krystvärkar. Det fanns inte tid till annat än enklast möjliga lösning med tanke på att de tappade kontakt med bebisen och fick sätta skalpelektrod i panik.

Tycker det här blogginlägget beskriver det väldigt bra:
http://bakingbabies.se/2018/12/20/forebyggande-av-forlossningsskador/

Och detta:
http://enbrastart.se/artiklar/who-saeger-foer-mycket-teknik-vid-normala-foerlossningar/

 

[Whirlie]

Det är samma info som jag fick inför min förlossning i år. Klipp är enligt alla jag hört yttra sig något man tillämpade mer förr och som är på väg ut annat än när det är absolut nödvändigt. Vi rekommenderades att inte föda i gynställning eller liggande på rygg, eftersom det skulle leda till fler bristningar.

Sen är det ju som @Muninn säger, att den aktuella barnmorskan ju måste vara bekväm och trygg att kunna utföra sitt jobb och ju är den som är proffset och av den anledningen blev det ändå födande liggande på sidan för min del, eftersom jag var fullt öppen när jag kom in och redan hade krystvärkar. Det fanns inte tid till annat än enklast möjliga lösning med tanke på att de tappade kontakt med bebisen och fick sätta skalpelektrod i panik.

Liggande på sida verkar vara en rekommenderad ställning för att bromsa ett hastigt förlopp enligt första länken jag la in ovan.

 

[Schleten]

Liggande på sida verkar vara en rekommenderad ställning för att bromsa ett hastigt förlopp enligt första länken jag la in ovan.

Mitt krystskede var inte så snabbt, men vi kom väldigt sent in BM ville ha mig på rygg, men jag ville ligga på sidan och det gick hon med på.

 

[Whirlie]

Jag tycker man kände hur man vill/inte vill vara. Jag kände vid båda förlossningarna att jag inte ville ligga ned på rygg. Vid andra förlossningen kom vi in ”sent” och jag fick vänta ca 30 min på maken. Under den tiden fick jag ligga med CTG på en brits och det var så hemskt!

När maken kom och de var klara med CTG så ville jag upp och stå och hänga på gåbordet. Låg jag inte ned igen dörrens det var klart (knappt två timmar efter att vi kommit in). För mig var det skönare att kunna röra kroppen ganska fritt i värkarna.

Så tror mycket på att hitta det som kroppen vill ha.

 

[Sedna]

Jag tycker man kände hur man vill/inte vill vara. Jag kände vid båda förlossningarna att jag inte ville ligga ned på rygg. Vid andra förlossningen kom vi in ”sent” och jag fick vänta ca 30 min på maken. Under den tiden fick jag ligga med CTG på en brits och det var så hemskt!

När maken kom och de var klara med CTG så ville jag upp och stå och hänga på gåbordet. Låg jag inte ned igen dörrens det var klart (knappt två timmar efter att vi kommit in). För mig var det skönare att kunna röra kroppen ganska fritt i värkarna.

Så tror mycket på att hitta det som kroppen vill ha.

Håller helt med. Tyckte kroppen var väldigt tydlig med vad som fungerade och inte. Barnmorskorna anpassade sig utifrån mig.

Ryggläge tyckte jag var en pina. Under öppningsvärkarna ville jag vara upprätt och röra på mig. Första förlossningen fick jag väldigt bra krystvärkar på förlossningpallen. Andra förlossningen fungerade inte pallen alls, bebis kom snett och det kändes i hela kroppen. Knästående fungerade då mycket bättre.

 

[Whirlie]

Håller helt med. Tyckte kroppen var väldigt tydlig med vad som fungerade och inte. Barnmorskorna anpassade sig utifrån mig.

Ryggläge tyckte jag var en pina. Under öppningsvärkarna ville jag vara upprätt och röra på mig. Första förlossningen fick jag väldigt bra krystvärkar på förlossningpallen. Andra förlossningen fungerade inte pallen alls, bebis kom snett och det kändes i hela kroppen. Knästående fungerade då mycket bättre.

Ungefär som här då. Men jag trippade på lustgasen och hann aldrig ta mig till pallen med tvåan.

 

[Is]

Jag valde att ligga på rygg. Dom frågade om jag ville stå på alla 4 men det tvärvägrade jag. Som någon sa så va kroppen väldigt tydlig med vad som funkar.

Sprack ytterst lite och hade nog inte spruckit alls om det inte vore för att 4 kilos klumpen också bestämde sig för att komma ut likt stålmannen med knytnäven först

Hade bara lustgas och kände att det sved som innibomben när huvudet skulle ut men kände nog inte sprickan specifikt. Jag är säker på att dom skulle kunna gjort vad som helst med mitt underliv där och då utan att jag märkt något. Man är liksom så fokuserad på själva barnafödandet.

Kan tillägga att vattnet aldrig gick så grabben föddes med "segerhuva". Det sägs ju att det bringar tur så jag inbillade nog mig själv att att fostersäcken skyddad min kropp lite