Rutiner vid vagniala förlossningar (Utbruten från Planerat kejsarsnitt PRIVAT)

Du behöver inte riva något sjukhus. Jag gick bara dit och bad om hjälp. De gav mig en utmärkt underlivsplastik.
Det läks alldeles fantastiskt bra, mycket bättre än sår på magen.
Skönt att höra. Tycker vissa som fått större skador vittnar om dåligt bemötande i eftervården, därav mitt uttalande. Dvs, om man inte får den hjälp som behövs så ser jag till att skaffa den :)
 
Har så svårt att tro på de som säger att klipp inte känns 🙀 alltså menar inte att du har fel men bara tanken på att någon ska klippa i min fitta gör att det gör ont i hela kroppen. Jag blev snittad utan att bedövningen tog och med tanke på hur ont det gjorde borde klipp göra sjuuukt ont. Är chockad över att folk säger att det inte gör ont 😅

Det var ju så mycket annan smärta just då (i det området) att smärtan från klippet dränktes totalt i den övriga smärtan. Jag minns att bm sa att nu klipper jag men jag kände inget från klippet. Hon klippte ju mitt i den delen av förlossningen när barnet var på väg ut och allt gjorde som mest ont.
 
Trots 2 dygn med värkar och 11 h förlossning så minns jag inget av nån smärta öht. Är fascinerad av er som minns 😁
 
Klipp utförs ibland för att styra vart skadan hamnar (oftast klipper man snett för att försöka undvika total sfinkterruptur, när man ser att risk finns). Överlag är man restriktiv med klipp i Sverige jämfört med många andra länder.

En nackdel med klipp vs spricka av sig självt är att det raka klippets såryta inte läker lika bra som självsprickans ojämna. Hur viktigt det är i sammanhanget avgör barnmorskan.

Jag får krypningar i hela kroppen bara av att skriva det här. Hur kan ni vara så lugna vid tanken på att spricka eller bli klippta där nere, fattar inte 😁

Jag var livrädd för att bli klippt eller att spricka. Så när bm sa att hon behöver klippa så tänkte jag "nej fyfan vad ont det här kommer göra", kände ett stick då hon bedövade (om det nu var det hon gjorde, kanske var klippet?) och sedan inget mer. Sen var bebis ute. Nu i efterhand tycker jag ju inte att det är något att vara rädd för :p
Sen att det kan bli komplikationer efteråt är ju en helt annan sak.
 
Trots 2 dygn med värkar och 11 h förlossning så minns jag inget av nån smärta öht. Är fascinerad av er som minns 😁
Haha, 2 månader efter första förlossningen pratade jag och min man hypotetiskt om syskon. Jag sa att ja förlossningen var väl inga problem, bara jag slipper vara gravid igen. Han bara tittade misstroget på mig. Vi hade inte samma minnen av den förlossningen, kan jag säga :D
 
Skönt att höra. Tycker vissa som fått större skador vittnar om dåligt bemötande i eftervården, därav mitt uttalande. Dvs, om man inte får den hjälp som behövs så ser jag till att skaffa den :)
Jajamen, här är en.
BM sa att jag bara spruckit lite, och allt hade gått bra.

Märkte så fort jag kom hem att något inte stämde.
Sen tog det fyra år av förminskade och otaliga undersökningar innan jag fick veta att jag spruckit djupt och ända upp till livmoderhalsen. Helt söndertrasad inuti, flera trasiga muskler.
BM hade tråcklat ihop mig på eget bevåg och missat att laga allt inuti.

Ingen hjälp fick jag heller, utan det var via egenremiss jag till slut kom till en mottagning med kunskap och senare operation.

Tyvärr är det inget ovanligt att gå med förlossningsskador och inte få hjälp.
 
Klipp utförs ibland för att styra vart skadan hamnar (oftast klipper man snett för att försöka undvika total sfinkterruptur, när man ser att risk finns). Överlag är man restriktiv med klipp i Sverige jämfört med många andra länder.

En nackdel med klipp vs spricka av sig självt är att det raka klippets såryta inte läker lika bra som självsprickans ojämna. Hur viktigt det är i sammanhanget avgör barnmorskan.

Jag får krypningar i hela kroppen bara av att skriva det här. Hur kan ni vara så lugna vid tanken på att spricka eller bli klippta där nere, fattar inte 😁

Har du fött barn?
Det låter läskigt men där och då hade jag ingen aning om jag spruckit 20 cm eller 2 mm. Ingen smärta kunde liksom övertrumfa det jag precis gått igenom.
 
Jajamen, här är en.
BM sa att jag bara spruckit lite, och allt hade gått bra.

Märkte så fort jag kom hem att något inte stämde.
Sen tog det fyra år av förminskade och otaliga undersökningar innan jag fick veta att jag spruckit djupt och ända upp till livmoderhalsen. Helt söndertrasad inuti, flera trasiga muskler.
BM hade tråcklat ihop mig på eget bevåg och missat att laga allt inuti.

Ingen hjälp fick jag heller, utan det var via egenremiss jag till slut kom till en mottagning med kunskap och senare operation.

Tyvärr är det inget ovanligt att gå med förlossningsskador och inte få hjälp.

Stackars. Jag var Helt Säker på att nåt var fel efter min förlossning, men fick snabbt tid hos gyn där man kollade noga och konstaterade att allt var läkt och fint.
Man fick göra om ett stygn eftersom det var dåligt gjort, men det var mycket stress just då.
 
Jag sprack ganska mycket under min förlossning men kände ingenting. Kände heller inte den brinnande känslan folk beskriver när huvudet ska töja och man inte får krysta på en/ett par värkar. Kände verkligen ingen smärta alls vid utdrivningsskedet, trots att jag inte hade någon bedövning. Förstod inte heller att jag spruckit så mycket som jag gjorde förrän på efterkontrollen när barnmorskan ville titta hur det såg ut där nere "eftersom du blev sydd med ganska många stygn". "Oj så fint!" sa hon 😅 Har haft noll problem efteråt också.

En kompis blev klippt och bebisen togs med sugklocka. Kändes inte sa hon.

Trodde jag var själv om att ha det såhär 😂. Fattade inte att jag spruckit förrän de ville ta upp mig på operation och sy efteråt. Ingen brännande känsla och krystvärkarna gjorde inte ont heller. 🙄👍
 
De stora rapporteras det redan om som det står. Sen får de flesta nån mindre, jag fick 2 stygn och kände aldrig av det. Bra att de rapporterar mer dock.
Framförallt får man en mycket större överblick och kan jobba med problemet om man har en korrekt statistik.
Dessutom känns det tryggare när man har svart på vitt med dom olika graders bristningar som förekommer landsting för landsting.
 
Jag blev klippt med första och sprack lite med andra. Det låter ju helt groteskt och var något jag var rädd för innan. Men jag kände inget av det när det hände. Svårare att läka efter klippet, upplever jag.
Dock tycker jag det låter ungefär lika hemskt att bli klippt som att bli skuren i magen. De gör ju varken eller utan bedövning.
 
Jag tror att mörkertalet kan vara rätt stort eftersom det först om två år kommer vara krav på att rapportera in alla bristningar som sker. Här kommer en relativt ny artikel i ämnet

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/v...-ar-positiv-till-nya-regler-om-inrapportering

Absolut att det kan vara bra med statisk, om den används på rätt sätt.

Min första förlossning fick jag fyra enstaka stygn. Var varken ett problem när det hände eller efteråt. Bm likställde det med skrubbsår. Jag känner inget behov av att det ska finnas med i statistiken, för det var verkligen ingen förlossningskada enligt mig. Fick ett par stygn efter andra förlossningen med. Var inget problem det heller. Tycker det var en otroligt bra och enkel förlossning. Bara synd om någon annan ska bli skrämd för att jag fick två stygn.
 
Min förlossning gick extremt fort och jag fick bristningar och fick sy 6 stygn totalt på 3 olika ställen. Jag kände mig precis som vanligt efter förlossningen, att jag blivit sydd märkte jag inte av överhuvudtaget varken direkt efter eller såhär 9 mån efter.
 
Jag blev klippt med första och sprack lite med andra. Det låter ju helt groteskt och var något jag var rädd för innan. Men jag kände inget av det när det hände. Svårare att läka efter klippet, upplever jag.
Dock tycker jag det låter ungefär lika hemskt att bli klippt som att bli skuren i magen. De gör ju varken eller utan bedövning.
Fast, inte bedövar de och väntar på att bedövningen ska ta om de behöver klippa? Jag fick iallafall ingen bedövning då. Området är ju bedövat av trycket ändå och iallafall jag kände inget av att de klippte. Sedan att det låter otäckt är en helt annan sak, det gör ju allt sådant även om det i själva verket inte är det.
 
Har så svårt att tro på de som säger att klipp inte känns 🙀 alltså menar inte att du har fel men bara tanken på att någon ska klippa i min fitta gör att det gör ont i hela kroppen. Jag blev snittad utan att bedövningen tog och med tanke på hur ont det gjorde borde klipp göra sjuuukt ont. Är chockad över att folk säger att det inte gör ont 😅

Konstigt nog så länns det faktiskt inte ett dugg.
 
Med min första stod undersköterskan bredvid BM och glodde upp i fjöset och öppnade samtidigt en sån där sterilförpackad sax och då tänkte jag ”så fan heller” och tryckte till som fasen, plopp sa det då så kom han. :cool:

Jag tror inte de hade tänkt bedöva innan, men ärligt talat hade jag nog skitit i vilket.

Jag har fått sy ett stygn på båda förlossningarna, ingen bedövning sist.

BM frågade om jag ville ha två stick (ett för bedövningen och ett för stygnet) eller ett (enbart stygnet) och då tog jag det sistnämnda. Det var också då jag insåg vilken effekt lustgas ändå har, kände nada. :up:
 
Mitt klipp har inte läkt ihop särskilt snyggt, men det påverkar inte funktionen. Tror jag blev bedövad, men det var rätt bråttom med allt, ungen fick dras ut med sugklocka och huvudet hade hamnat lite på sniskan så omkretsen var större än normalt. Stor bebis från början också. Så jag är ändå nöjd med beslutet att klippa!

Jag fick en stor blödning och blev körd på operation och där tittade de noga så inget annat var trasigt. Det kändes tryggt och bra :)
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Här kommer min underbara förlossning som jag mer än gärna delger mig av for en positiv bild av hur det kan vara! Orkar dock inte fixa...
Svar
8
· Visningar
2 170
Senast: paradiset
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp