Ryttare och häst med lågt självförtroende

[Jordgubben från Skåne]

Någon här som haft en väldigt nervös och osäker häst? Blev det bättre?

Varning för lång text:

Köpte min dam i februari, känslig men snäll. Inkörd, körd men varit med om olycka så såldes som ridhäst. Inriden sommaren innan men endast riden rakt fram i skritt och trav.

Red mycket i skog och mark för att bygga styrka och lära henne det basala.

Åkte av henne i april då hon skyggade för något på marken och jag lyckades helt enkelt inte sitta kvar. Åkte av en andra gång några veckor senare för ungefär samma sak. Denna gång blev hon mycket spänd och nervös hela ridturen hem och andades nog inte många ggr.
Åkte av en tredje gång i början på maj då hon redan var så spänd och där prasslade hösilageplast innan vi red iväg = resultatet blev 9 frakturer på mig och hon släpptes på bete på gården.


När jag läkt så var hon OTROLIGT rädd, reaktiv och nervös vid hantering. Kunde inte stå still i stallet, reagerade på allt, slängde sig in och ur boxen. Skulle ha ständig koll på allt. Anlitade en tjej som hjälpte mig att börja om från början med att rida in henne. (från midsommar fram till mitten på september)
Till slut så började jag rida henne försiktigt och hon fick träna på hur hon skulle reagera om hon var rädd. Fram tills i början på november har jag ridit och motionerat henne 5-6 ggr/ vecka. Både på ridbana och ridit ut. Galopperat på banan och skrittat och travat ute. Fortfarande lite smårädd men ändå hanterbart och vi har jobbat upp tilliten till varandra successivt.

I söndags så skulle jag rida ut en tur i skymningen ( hon är mer rädd när det börjar bli mörkt) och hon spänner plötsligt till mer än vanligt där hon är något spänd annars, svänger runt och jag blir då också mycket rädd. Min puls går i hundra. Men jag lyckas lugna ner mig skapligt och får henne att gå framåt lite, men sen svänger hon runt igen och sticker, kniper rejält med bakändan och jag känner att jag inte reder ut situationen längre så jag hoppar av snabbt. Jag är då så rädd att jag skakar, gråter och vet inte alls hur jag ska ta mig ur denna situation igen.
Tjejen som jag fått hjälp av tidigare kommer och sitter upp på min häst i tisdags, Nelly är väldigt spänd men försöker göra sitt bästa på banan ( mörkt ute men ljus på banan) Superkänslig för skänkeln och flyger åt sidan när den läggs till. Efter ca 20 min börjar hon till slut andas. Men all tillit är borta.

Idag promenerade jag med henne där allt sket sig i söndags och hon for runt direkt. Jag la nog minst 30 min på att bara gå fram och tillbaka, longera på liten volt i skritt, stanna och andas, klappa osv. Det blev bättre men jag vet inte riktigt hur vi ska ta oss förbi detta igen....om det bara var en episod som krävdes för att rasera allt arbete.

Jag själv är inte en tuff ryttare, jag tar mig igenom saker men jag behöver ändå en häst med någon form av självförtroende. Jag har ridit i över 30 år men aldrig utsatt mig för "vilda" hästar. Fjärde hästen jag äger nu. Alltid tagit det säkra före det osäkra men ändå galopperat och busat i skogen.

Innan jag åkte av i våras hade jag ridit barbacka 6 veckor i skogen i väntan på vår sadel.
Det skulle jag aldrig göra nu.

Det som gjorts hittills är att hon får extra mycket magnesium, har ljuddämpande bollar i öronen under ridning och t.ex skoning/klippning. Hon har uppskattat dem enormt fram tills nu.

Är det värt att lägga tid på att bygga upp tillit och förtroende? Eller kommer vi förstöra för varandra tills det blir riktigt farligt igen?

Är här någon här som lyckats övervinna sin rädsla ihop med hästen som "orsakat" rädslan?

 

[Marvin]

Jag känner igen mig mycket i det här, men har inte löst det ännu. Kämpar på!

 

[animalasia]

Någon här som haft en väldigt nervös och osäker häst? Blev det bättre?

Varning för lång text:

Köpte min dam i februari, känslig men snäll. Inkörd, körd men varit med om olycka så såldes som ridhäst. Inriden sommaren innan men endast riden rakt fram i skritt och trav.

Red mycket i skog och mark för att bygga styrka och lära henne det basala.

Åkte av henne i april då hon skyggade för något på marken och jag lyckades helt enkelt inte sitta kvar. Åkte av en andra gång några veckor senare för ungefär samma sak. Denna gång blev hon mycket spänd och nervös hela ridturen hem och andades nog inte många ggr.
Åkte av en tredje gång i början på maj då hon redan var så spänd och där prasslade hösilageplast innan vi red iväg = resultatet blev 9 frakturer på mig och hon släpptes på bete på gården.


När jag läkt så var hon OTROLIGT rädd, reaktiv och nervös vid hantering. Kunde inte stå still i stallet, reagerade på allt, slängde sig in och ur boxen. Skulle ha ständig koll på allt. Anlitade en tjej som hjälpte mig att börja om från början med att rida in henne. (från midsommar fram till mitten på september)
Till slut så började jag rida henne försiktigt och hon fick träna på hur hon skulle reagera om hon var rädd. Fram tills i början på november har jag ridit och motionerat henne 5-6 ggr/ vecka. Både på ridbana och ridit ut. Galopperat på banan och skrittat och travat ute. Fortfarande lite smårädd men ändå hanterbart och vi har jobbat upp tilliten till varandra successivt.

I söndags så skulle jag rida ut en tur i skymningen ( hon är mer rädd när det börjar bli mörkt) och hon spänner plötsligt till mer än vanligt där hon är något spänd annars, svänger runt och jag blir då också mycket rädd. Min puls går i hundra. Men jag lyckas lugna ner mig skapligt och får henne att gå framåt lite, men sen svänger hon runt igen och sticker, kniper rejält med bakändan och jag känner att jag inte reder ut situationen längre så jag hoppar av snabbt. Jag är då så rädd att jag skakar, gråter och vet inte alls hur jag ska ta mig ur denna situation igen.
Tjejen som jag fått hjälp av tidigare kommer och sitter upp på min häst i tisdags, Nelly är väldigt spänd men försöker göra sitt bästa på banan ( mörkt ute men ljus på banan) Superkänslig för skänkeln och flyger åt sidan när den läggs till. Efter ca 20 min börjar hon till slut andas. Men all tillit är borta.

Idag promenerade jag med henne där allt sket sig i söndags och hon for runt direkt. Jag la nog minst 30 min på att bara gå fram och tillbaka, longera på liten volt i skritt, stanna och andas, klappa osv. Det blev bättre men jag vet inte riktigt hur vi ska ta oss förbi detta igen....om det bara var en episod som krävdes för att rasera allt arbete.

Jag själv är inte en tuff ryttare, jag tar mig igenom saker men jag behöver ändå en häst med någon form av självförtroende. Jag har ridit i över 30 år men aldrig utsatt mig för "vilda" hästar. Fjärde hästen jag äger nu. Alltid tagit det säkra före det osäkra men ändå galopperat och busat i skogen.

Innan jag åkte av i våras hade jag ridit barbacka 6 veckor i skogen i väntan på vår sadel.
Det skulle jag aldrig göra nu.

Det som gjorts hittills är att hon får extra mycket magnesium, har ljuddämpande bollar i öronen under ridning och t.ex skoning/klippning. Hon har uppskattat dem enormt fram tills nu.

Är det värt att lägga tid på att bygga upp tillit och förtroende? Eller kommer vi förstöra för varandra tills det blir riktigt farligt igen?

Är här någon här som lyckats övervinna sin rädsla ihop med hästen som "orsakat" rädslan?

Vilken jättesöt häst jag tror att det går att träna både dig och hästen men det kommer ta tid, massor av tid. Frågan är om det är värt det? Kanske att du och din häst helt enkelt inte passar ihop. Det ska ändå vara kul att ha häst ( även om det kommer jobbiga perioder). Det låter som din häst behöver någon som kan lotsa den utan att själv bli rädd och du behöver en häst som du kan lita på, tar hand om dig. Inget att skämmas för ibland blir det fel.

 

[Elo]

Min förra var ju otroligt reaktiv och hade dåligt självförtroende.

Hon slutade aldrig vara så löjligt reaktiv men självförtroendet blev lite bättre med jobb i skogen och hoppning (hon var inte inhoppad när jag köpte henne och var livrädd för bommar på marken).

Det som funkade var otroliga mängder motion. Aldrig ledig, aldrig "lugn dag". Varje dag behövde hon bli trött i kropp eller knop eller helst både och.

Det var skitmycket jobb. Och som sagt var, det blev inte jättemycket bättre. Fundera på vad du vill med ditt hästägande.

Också! Varning på att lägga på magnesium. Skvättig och reaktiv är iofs tecken på underskott av magnesium. Men det är också tecken på överskott. Om grofoder + minderaler + ev kraftfoder redan täcker in behovet, var aktsam med att tillsätta mer.

 

[skiesabove]

Nordsvensk bruks?

Min som var sån visade sig ha PSSM. Han var så snäll och omtänksam att han fick panik av att han "jämnt gjorde fel" och gjorde mig illa. Medans vi påbörjade processen att hitta dieten och tillskotten han behövde, så red jag in han på nytt - för både hans och min skull. Vi ekade varandra känslomässigt.

Vi började med att bli stabila med varandra från marken. Vi gick mycket tittpromenader. Sen sadelvänjning. Sen träna stå still vid pall. Sen hänga på. Sen skritta med ledare. Och så vidare.

Han blev helt fantastiskt trygg med tiden, men var inte alltid ridbar. Ibland hade han för ont.

Han var E: Cesar U: Utgårds Bjälka. Jag antar att det kommer från mamman då hingstarna testas och han hade en halvsyster med liknande "mentala problem".

Gentestet på tagelrötter är inte dyrt, det är väl värt att utesluta PSSM. Om det inte är positivt, ta ut en riktigt bra veterinär för smärtutredning / åk till bra klinik och börja rota i varför hon är så reaktiv.

 

[Jordgubben från Skåne]

Nordsvensk bruks?

Min som var sån visade sig ha PSSM. Han var så snäll och omtänksam att han fick panik av att han "jämnt gjorde fel" och gjorde mig illa. Medans vi påbörjade processen att hitta dieten och tillskotten han behövde, så red jag in han på nytt - för både hans och min skull. Vi ekade varandra känslomässigt.

Vi började med att bli stabila med varandra från marken. Vi gick mycket tittpromenader. Sen sadelvänjning. Sen träna stå still vid pall. Sen hänga på. Sen skritta med ledare. Och så vidare.

Han blev helt fantastiskt trygg med tiden, men var inte alltid ridbar. Ibland hade han för ont.

Han var E: Cesar U: Utgårds Bjälka. Jag antar att det kommer från mamman då hingstarna testas och han hade en halvsyster med liknande "mentala problem".

Gentestet på tagelrötter är inte dyrt, det är väl värt att utesluta PSSM. Om det inte är positivt, ta ut en riktigt bra veterinär för smärtutredning / åk till bra klinik och börja rota i varför hon är så reaktiv.

Ardenner

 

[skiesabove]

Lite snabba skötselråd för PSSM-hästar, det är inte farligt att prova dessa innan du vet om det är det som är felet:

Börja med att ta bort allt kraftfoder. Sköljd betfor är det enda helt säkra skramlet, börja där eller med rivna morötter.
Dom behöver extra magnesium, selen, och rejält med E-vitamin.
Ett tillskott som heter ALCAR/acetyl-l-carnitin kan hjälpa.
I det långa loppet behöver dom ha lågsockerhö, men det kan ta tid att hitta.

Täcka betydligt mer och varmare än vad en nordis "ska behöva". PSSM-hästar har ont i musklerna.

Lösdrift och/eller långa promenader varje dag för att bränna av sockeröverskott utan att musklerna krampar. Dom ska helst inte stå still en enda dag. Optimalt är att ha dom i ridbart skick så man kan göra det uppsuttet, men ni är inte där än och behöver prommisarna för relationen ändå.

Ardenner

Skicka in prov. Det har gjorts uppskattningar på att PSSM1 är extremt vanligt hos ardenner. "Måndagssjukan" hette det förr i tiden.

I den här undersökningen hade 36% av ardennrarna PSSM1.
https://experts.umn.edu/en/publicat...ical-signs-of-polysaccharide-storage-myopathy

 

[Görel]

Jag hade liknande problem med mitt gamla sto. Jag byggde upp vår relation från marken. Vi gick mycket och tittade på omgivningarna, kollade in tåg när vi stod nära en räls, tog promenader längre och längre bort från stallet. Jag lät henne titta på allt som var stressande, det krävdes ofta flera gånger innan hon slutade reagera med stora gester. Många gånger stannade hon till och tittade en extra gång på ställen som hon fixerat sig vid.
Det blev lättare och lättare med åren allteftersom hon insåg att det faktiskt gick att lita på mig. Det var oerhört mycket jobb i början men jag fick ha henne i 15 år och det var definitivt värt besväret när man ser till vilken relation vi fick sen.

 

[Jordgubben från Skåne]

Lite snabba skötselråd för PSSM-hästar, det är inte farligt att prova dessa innan du vet om det är det som är felet:

Börja med att ta bort allt kraftfoder. Sköljd betfor är det enda helt säkra skramlet, börja där eller med rivna morötter.
Dom behöver extra magnesium, selen, och rejält med E-vitamin.
Ett tillskott som heter ALCAR/acetyl-l-carnitin kan hjälpa.
I det långa loppet behöver dom ha lågsockerhö, men det kan ta tid att hitta.

Täcka betydligt mer och varmare än vad en nordis "ska behöva". PSSM-hästar har ont i musklerna.

Lösdrift och/eller långa promenader varje dag för att bränna av sockeröverskott utan att musklerna krampar. Dom ska helst inte stå still en enda dag. Optimalt är att ha dom i ridbart skick så man kan göra det uppsuttet, men ni är inte där än och behöver prommisarna för relationen ändå.


Skicka in prov. Det har gjorts uppskattningar på att PSSM1 är extremt vanligt hos ardenner. "Måndagssjukan" hette det förr i tiden.

I den här undersökningen hade 36% av ardennrarna PSSM1.
https://experts.umn.edu/en/publicat...ical-signs-of-polysaccharide-storage-myopathy

Hon får just nu mycket extra magnesium, behov 11,2 får 18,5
Sen får hon lucernpellets och betfor utöver sitt grovfoder.

 

[Görel]

Lägger till att stoet hade träns, delta och longerlina så att hon hade lite utrymme att skutta runt utan att hoppa på mig. Jag hade hjälm, skor med stålhätta och dressyrspö. Spöet var till för att peta bort insekter under magen, något som kunde göra henne tokig, eller att hålla framför henne om hon började snurra runt för mycket. Hade jag petat på henne med det hade hon blivit förolämpad

 

[Jordgubben från Skåne]

Lägger till att stoet hade träns, delta och longerlina så att hon hade lite utrymme att skutta runt utan att hoppa på mig. Jag hade hjälm, skor med stålhätta och dressyrspö. Spöet var till för att peta bort insekter under magen, något som kunde göra henne tokig, eller att hålla framför henne om hon började snurra runt för mycket. Hade jag petat på henne med det hade hon blivit förolämpad

Ja under dagens promenad hade vi träns och longerlina. Tack för tips

 

[the_connemara]

Jag tänker att det beror lite på vad du själv sätter upp för ramar? Har du någon tidsgräns och tydlig önskan för vad du vill göra med din häst? Eller vill du faktiskt finna var du och din häst befinner sig just nu tillsammans och börja där och se vart det leder?

Min häst har aldrig varit farlig eftersom han är så introvert utan att explodera/jag har sällan råkat pushat honom så långt. Och han är otroligt snäll och försiktig i sig så det gör ju alla reaktioner hanterbara. Däremot har både han och jag befunnit oss i lägen där bara tanken på att ta in honom från hagen skapat så stor stress att han stått och skakat och jag behövt söka psykologhjälp (minns ej vad jag faktiskt sa när jag ringde VC men hela situationen var bara så hemsk ).

För mig var det aldrig något annat än hans bästa som spelade någon roll. När jag insåg hur livrädd han var varje gång jag ville gå ut från stallet för att motionera honom så var det inte längre kul att fundera på ridövningar eller träningsupplägg utan då skiftade fokuset. Senast i år hittade jag ett nytt sätt att träna honom för att få ett tydligare språk oss emellan vilket jag misstänkte han skulle uppskatta och det verkar än så länge väldigt positivt och utvecklande för oss båda.

Han är 18 år nu och jag har haft honom sedan han var 2 år och allt har verkligen varit så värt det. Han är en helt annan häst idag mot när det var som sämst. Jag tycker hela resan med honom är mer värd för mig än vad jag utvecklades i ridningen innan honom/i början med honom. Men det handlar ju om vad man har för prioriteringar och hur mycket arbete man är villig att lägga ner på sig själv. För det är ju prio ett med hästar och för en osäker häst behöver du kunna vara den trygga punkten som aldrig utsätter er för mer än ni kan hantera. Om det så bara är att gå fram och ge din häst en morot i hagen en dag, utan underliggande önskemål om att hon ska känna sig trygg med dig och vilja följa med dig.

 

[Valerianovna]

Jag tänker att det beror lite på vad du själv sätter upp för ramar? Har du någon tidsgräns och tydlig önskan för vad du vill göra med din häst? Eller vill du faktiskt finna var du och din häst befinner sig just nu tillsammans och börja där och se vart det leder?

Min häst har aldrig varit farlig eftersom han är så introvert utan att explodera/jag har sällan råkat pushat honom så långt. Och han är otroligt snäll och försiktig i sig så det gör ju alla reaktioner hanterbara. Däremot har både han och jag befunnit oss i lägen där bara tanken på att ta in honom från hagen skapat så stor stress att han stått och skakat och jag behövt söka psykologhjälp (minns ej vad jag faktiskt sa när jag ringde VC men hela situationen var bara så hemsk ).

För mig var det aldrig något annat än hans bästa som spelade någon roll. När jag insåg hur livrädd han var varje gång jag ville gå ut från stallet för att motionera honom så var det inte längre kul att fundera på ridövningar eller träningsupplägg utan då skiftade fokuset. Senast i år hittade jag ett nytt sätt att träna honom för att få ett tydligare språk oss emellan vilket jag misstänkte han skulle uppskatta och det verkar än så länge väldigt positivt och utvecklande för oss båda.

Han är 18 år nu och jag har haft honom sedan han var 2 år och allt har verkligen varit så värt det. Han är en helt annan häst idag mot när det var som sämst. Jag tycker hela resan med honom är mer värd för mig än vad jag utvecklades i ridningen innan honom/i början med honom. Men det handlar ju om vad man har för prioriteringar och hur mycket arbete man är villig att lägga ner på sig själv. För det är ju prio ett med hästar och för en osäker häst behöver du kunna vara den trygga punkten som aldrig utsätter er för mer än ni kan hantera. Om det så bara är att gå fram och ge din häst en morot i hagen en dag, utan underliggande önskemål om att hon ska känna sig trygg med dig och vilja följa med dig.

Vilket fint och empatiskt svar

 

[Jordgubben från Skåne]

Jag tänker att det beror lite på vad du själv sätter upp för ramar? Har du någon tidsgräns och tydlig önskan för vad du vill göra med din häst? Eller vill du faktiskt finna var du och din häst befinner sig just nu tillsammans och börja där och se vart det leder?

Min häst har aldrig varit farlig eftersom han är så introvert utan att explodera/jag har sällan råkat pushat honom så långt. Och han är otroligt snäll och försiktig i sig så det gör ju alla reaktioner hanterbara. Däremot har både han och jag befunnit oss i lägen där bara tanken på att ta in honom från hagen skapat så stor stress att han stått och skakat och jag behövt söka psykologhjälp (minns ej vad jag faktiskt sa när jag ringde VC men hela situationen var bara så hemsk ).

För mig var det aldrig något annat än hans bästa som spelade någon roll. När jag insåg hur livrädd han var varje gång jag ville gå ut från stallet för att motionera honom så var det inte längre kul att fundera på ridövningar eller träningsupplägg utan då skiftade fokuset. Senast i år hittade jag ett nytt sätt att träna honom för att få ett tydligare språk oss emellan vilket jag misstänkte han skulle uppskatta och det verkar än så länge väldigt positivt och utvecklande för oss båda.

Han är 18 år nu och jag har haft honom sedan han var 2 år och allt har verkligen varit så värt det. Han är en helt annan häst idag mot när det var som sämst. Jag tycker hela resan med honom är mer värd för mig än vad jag utvecklades i ridningen innan honom/i början med honom. Men det handlar ju om vad man har för prioriteringar och hur mycket arbete man är villig att lägga ner på sig själv. För det är ju prio ett med hästar och för en osäker häst behöver du kunna vara den trygga punkten som aldrig utsätter er för mer än ni kan hantera. Om det så bara är att gå fram och ge din häst en morot i hagen en dag, utan underliggande önskemål om att hon ska känna sig trygg med dig och vilja följa med dig.

Ja en stor del av mitt hästägande handlar om att kunna rida både dressyr på banan och mysa i skogen. Arbetar så klart gärna från marken som komplement men kommer jag inte kunna rida på flera månader så känner jag en sorg och frustration. Vilket jag även skäms något för

 

[the_connemara]

Ja en stor del av mitt hästägande handlar om att kunna rida både dressyr på banan och mysa i skogen. Arbetar så klart gärna från marken som komplement men kommer jag inte kunna rida på flera månader så känner jag en sorg och frustration. Vilket jag även skäms något för

Det förstår jag att du gör även om man vill skriva att man inte ska göra det. Ingen är mer än bara människa till syvende och sist och även för oss är det viktigt att hitta en tillvaro vi trivs och fungerar i, även med våra egna begränsningar. Kanske är du och din häst en för svår match helt enkelt ❤

 

[moster_punk]

Ååh vad tufft, men vad fint du beskriver situationen! Du reflekterar klokt och redigt, man får verkligen en bra bild av hur ni har det.

Jag undrar om det finns någon annan häst som skulle kunna vara stöd för din? Att följa en annan trygg och cool häst är ofta väldigt hjälpsamt för en ung och osäker häst.
Annars: skapa trygga zoner och håll er inom dem och utvidga så småningom. Om det funkar att rida på ridbanan, håll er där så länge och jobba henne bara från marken utanför. Du får ju inte riskera att bryta dig och skadas, inte bra för nån av er!

Jag förstår att du är rädd, och det är en fullständigt normal och sund reaktion. Det är dock ingen bra grej att ha med sig när man ska lotsa en ung häst framåt. Man triggar lätt varandra, och det är inte så lätt att få en unghäst att lita på en om den är det minsta osäker på dig. Därför kan det vara en idé att lämna ifrån dig hästen till nån som kan ta den en bit vidare, kanske den tjejen du haft hjälp av kan fortsätta?

 

[super]

Någon här som haft en väldigt nervös och osäker häst? Blev det bättre?

Varning för lång text:

Köpte min dam i februari, känslig men snäll. Inkörd, körd men varit med om olycka så såldes som ridhäst. Inriden sommaren innan men endast riden rakt fram i skritt och trav.

Red mycket i skog och mark för att bygga styrka och lära henne det basala.

Åkte av henne i april då hon skyggade för något på marken och jag lyckades helt enkelt inte sitta kvar. Åkte av en andra gång några veckor senare för ungefär samma sak. Denna gång blev hon mycket spänd och nervös hela ridturen hem och andades nog inte många ggr.
Åkte av en tredje gång i början på maj då hon redan var så spänd och där prasslade hösilageplast innan vi red iväg = resultatet blev 9 frakturer på mig och hon släpptes på bete på gården.


När jag läkt så var hon OTROLIGT rädd, reaktiv och nervös vid hantering. Kunde inte stå still i stallet, reagerade på allt, slängde sig in och ur boxen. Skulle ha ständig koll på allt. Anlitade en tjej som hjälpte mig att börja om från början med att rida in henne. (från midsommar fram till mitten på september)
Till slut så började jag rida henne försiktigt och hon fick träna på hur hon skulle reagera om hon var rädd. Fram tills i början på november har jag ridit och motionerat henne 5-6 ggr/ vecka. Både på ridbana och ridit ut. Galopperat på banan och skrittat och travat ute. Fortfarande lite smårädd men ändå hanterbart och vi har jobbat upp tilliten till varandra successivt.

I söndags så skulle jag rida ut en tur i skymningen ( hon är mer rädd när det börjar bli mörkt) och hon spänner plötsligt till mer än vanligt där hon är något spänd annars, svänger runt och jag blir då också mycket rädd. Min puls går i hundra. Men jag lyckas lugna ner mig skapligt och får henne att gå framåt lite, men sen svänger hon runt igen och sticker, kniper rejält med bakändan och jag känner att jag inte reder ut situationen längre så jag hoppar av snabbt. Jag är då så rädd att jag skakar, gråter och vet inte alls hur jag ska ta mig ur denna situation igen.
Tjejen som jag fått hjälp av tidigare kommer och sitter upp på min häst i tisdags, Nelly är väldigt spänd men försöker göra sitt bästa på banan ( mörkt ute men ljus på banan) Superkänslig för skänkeln och flyger åt sidan när den läggs till. Efter ca 20 min börjar hon till slut andas. Men all tillit är borta.

Idag promenerade jag med henne där allt sket sig i söndags och hon for runt direkt. Jag la nog minst 30 min på att bara gå fram och tillbaka, longera på liten volt i skritt, stanna och andas, klappa osv. Det blev bättre men jag vet inte riktigt hur vi ska ta oss förbi detta igen....om det bara var en episod som krävdes för att rasera allt arbete.

Jag själv är inte en tuff ryttare, jag tar mig igenom saker men jag behöver ändå en häst med någon form av självförtroende. Jag har ridit i över 30 år men aldrig utsatt mig för "vilda" hästar. Fjärde hästen jag äger nu. Alltid tagit det säkra före det osäkra men ändå galopperat och busat i skogen.

Innan jag åkte av i våras hade jag ridit barbacka 6 veckor i skogen i väntan på vår sadel.
Det skulle jag aldrig göra nu.

Det som gjorts hittills är att hon får extra mycket magnesium, har ljuddämpande bollar i öronen under ridning och t.ex skoning/klippning. Hon har uppskattat dem enormt fram tills nu.

Är det värt att lägga tid på att bygga upp tillit och förtroende? Eller kommer vi förstöra för varandra tills det blir riktigt farligt igen?

Är här någon här som lyckats övervinna sin rädsla ihop med hästen som "orsakat" rädslan?

Min häst är väldigt känslig och svår och jag kände en period när han var unghäst att jag inte redde ut honom. Jag blev oxå rädd efter några rejäla avåkningar även om jag inte skadade mig så illa som du.

Självförtroendet var verkligen i botten och varje gång jag skulle rida så var det som att jag ätit 100 kakor så torr i munnen var jag.

Jag fick hjälp av en tjej som red min häst samtidigt som jag fick förmånen att låna en av deras. Det hjälpte Självförtroendet mycket. Sedan red jag aldrig ut själv i början utan såg alltid till att ha sällskap.

Jag rider fortfarande ogärna ut själv på längre turer, korta turer går däremot bra. Min är inte testad men han har alla symptom på pssm och jag märker att han svarar bra på utfodring som rek till pssm hästar.
Viktigt för honom är lågt socker och högt protein, han får även alcar då han lätt får depåer annars. Han klarar bete men jag märker att han blir spookigare om det är högt socker som regn efter torka etc.

Han klarar absolut inte lusern, då blir han galen och får ont i magen så mitt tips är att ta bort det till att börja med.

Jag har även ett handtag i sadeln som jag håller i när jag märker att han är lite spänd som ikväll när det blåste halv storm och var mörkt.

Jag har haft min häst i 9 år och han har blivit mycket bättre men han kommer aldrig bli en cool häst som man kan fräsa runt på utan det är lugn galopp och trav som gäller i skogen.
Jag kan aldrig riktigt slappna av utan får alltid vara beredd på att han tvärnitar eller kastar sig åt sidorna. Numer är det mer småkast och inte så ofta regelrätta tvärnitar eller 180 graders vändningar men jag har lyckats sitta kvar vid alla sådana kast, så har väl lite klister i rumpan antar jag.
När jag har åkt av har det handlat om ren rodeo.

Jag ångrar inte vår resa då jag ändå har utvecklats som hästmänniska och lärt mig massor. Skulle jag vilja göra om samma resa en gång till nej, en gång är fullt tillräcklig.

Min häst har alltid haft väldigt bra förtroende för mig så länge jag är på marken så där har vi aldrig haft några problem, lastning klippning, tömkörning etc har aldrig varit några problem utan där är han helt fantastisk så då har det verkligen känts värt att kämpa.

Jätte svårt att råda då det är så individuellt vad man tycker är värt att offra. Min är ju även en olyckskorp av rang så jag har fått rehabba mycket så så mycket träning och tävling har det väl inte blivit.. Men när han nu är frisk så är han faktiskt helt fantastisk att rida på banan eller i ridhus.

Om jag vore du skulle jag börja med att försöka ändra kosten och se om det blir skillnad. Skaffa handtag till sadeln om du tror du blir hjälpt av det. Ibland kan man ju känna sig lite tryggare om man känner att man har lättare att sitta kvar sas. Rid aldrig ut själva förrän ni är riktigt trygga, kan ta år.
Ibland kan det hjälpa att prata eller faktiskt sjunga för hästen, både häst och ryttare kan bli hjälpta av det. Andas med magen!

Om du sedan känner att det här är för läskigt det går inte så är det faktiskt ingen skam att ge upp.❤

 

[MiniLi]

Känner du att det funkar att rida på banan eller är det otäckt där också? Hur är det i ridhus?
Jag har haft perioder då jag inte känt mig bekväm med att rida ut min häst, då har vi hållt oss i ridhuset och istället bara promenerat ute. Jag tycker inte det är något konstigt att göra så. Med tid hittar man ju tillbaka till trygghet och kan våga sig ut igen.

Jag har förresten också handtag på sadeln, känns alltid tryggt!

 

[Jordgubben från Skåne]

Känner du att det funkar att rida på banan eller är det otäckt där också? Hur är det i ridhus?
Jag har haft perioder då jag inte känt mig bekväm med att rida ut min häst, då har vi hållt oss i ridhuset och istället bara promenerat ute. Jag tycker inte det är något konstigt att göra så. Med tid hittar man ju tillbaka till trygghet och kan våga sig ut igen.

Jag har förresten också handtag på sadeln, känns alltid tryggt!

Just nu småspänd på banan, har inte tillgång till ridhus tyvärr. Men visst kan jag hålla mig på banan under en period. Just nu vill jag dock se henne lugn och stabil med annan ryttare där först innan jag vågar mig upp igen.
Kommer under tiden ta bort allt kraftfoder ( lucern och betfor) och se om det gör någon skillnad. En kiropraktor kommer på onsdag och känner på henne också för att utesluta låsningar, speciellt eftersom hon rullat fast förra veckan. Allt sånt kan ju såklart påverka.

 

[MiniLi]

Just nu småspänd på banan, har inte tillgång till ridhus tyvärr. Men visst kan jag hålla mig på banan under en period. Just nu vill jag dock se henne lugn och stabil med annan ryttare där först innan jag vågar mig upp igen.
Kommer under tiden ta bort allt kraftfoder ( lucern och betfor) och se om det gör någon skillnad. En kiropraktor kommer på onsdag och känner på henne också för att utesluta låsningar, speciellt eftersom hon rullat fast förra veckan. Allt sånt kan ju såklart påverka.

Det låter ju som en bra plan. Kanske fundera på att byta stallplats för tillgång till ridhus om du vill försöka få det att funka?