Övr. dagbok Så jävla misslyckad

Saeta

Trådstartare
Då är det framför allt mentalt - bommen? Vad säger andra som du har berättat det för? Ditt boendestöd?

Vad gör du när spärren kommer? Spånar fritt, men kan du testa att dela upp det i små steg? Beroende på svårighetsgrad kan det vara pyttesteg som ”ok, jag kan i alla fall kliva upp ur sängen -> ok, då jag kan i alla fall klä på mig -> ok, då jag kan i alla fall åka dit -> ok, nu är jag här då kan jag i alla fall gå in”. Fokus på en sak i taget med det primära målet att i alla fall inte stanna i tanken att ”bommen är stängd”, ge efter och göra ingenting.

Vad jag förstår har du inte haft någon rutinmässig sysselsättning på väldigt länge? Det är inte konstigt om bara det tornar upp sig som en uppförsbacke till ett berg. Men ingen backe varar för evigt om man börjar gå framåt, skapar nya rutiner. Anpassade efter förmåga, såklart.

Men jättebra att det är något ditt boendestöd kommer att hjälpa dig med!
Både ja och nej tror jag. Det är säkert en kombination.
Min läkare på neuro "förstår" mig. Boendestödet har jag bara träffat en gång hittills (han är på semester nu) så vi pratade mer allmänt och inte så djupt. Men han verkar förstående. Eller ja, jag tror ingen riktigt kan förstå, men han lyssnade på mig och sa inte emot eller ifrågasatte mig, vilket är ett stort plus. Tyvärr har jag mest dåliga erfarenheter från alla dessa personer som är till för att hjälpa. Men jag hoppas att jag och boendestödet klickar, för så som det känns nu så känns det bra! Vi har däremot haft mailkontakt och där är han väldigt trevlig och förstående. Jag tror det kan bli bra.

Jag brukar tänka ungefär sådär och det är oftast bra. Eller det är ju ett bra tankesätt. Dom dagarna som är svåra så kommer även ångesten och känslan av att åter igen misslyckas. Det är ju det jag har gjort hela mitt liv. Mer eller mindre iallafall. Jag kan inte se att jag har lyckats med något vettigt.

Precis. Det var längesen jag hade en rutinmässig sysselsättning. Jag vet ju att jag kan "träna upp mig" till en viss gräns energimässigt. Men då jag gjort det har jag inte haft samma ångestproblematik som jag har nu. Och jag har inte mått lika dåligt fysiskt heller. Det känns som att hade jag bara en sak att fokusera på (exempelvis enbart spärren) så hade det varit lättare. Eller enbart den psykiska delen. Men nu är det så många olika faktorer som påverkar varandra. Allt är som ett intrasslat garnnystan (eller som sladden till hörlurarna...) och är det inte det ena, så är det det andra.
 

Saeta

Trådstartare
Du har ju haft häst och har hundar. De behöver ju skötas, dvs du måste ta dig iväg.

kan du använda dig av samma tankesätt som du har för att ta dig iväg för att sköta djuren när du ska ta dig iväg på arbetsträning? :)
Jag hade aldrig klarat av att ha egna djur om jag inte haft den hjälp jag haft. Typ så :/
 
Både ja och nej tror jag. Det är säkert en kombination.
Min läkare på neuro "förstår" mig. Boendestödet har jag bara träffat en gång hittills (han är på semester nu) så vi pratade mer allmänt och inte så djupt. Men han verkar förstående. Eller ja, jag tror ingen riktigt kan förstå, men han lyssnade på mig och sa inte emot eller ifrågasatte mig, vilket är ett stort plus. Tyvärr har jag mest dåliga erfarenheter från alla dessa personer som är till för att hjälpa. Men jag hoppas att jag och boendestödet klickar, för så som det känns nu så känns det bra! Vi har däremot haft mailkontakt och där är han väldigt trevlig och förstående. Jag tror det kan bli bra.

Jag brukar tänka ungefär sådär och det är oftast bra. Eller det är ju ett bra tankesätt. Dom dagarna som är svåra så kommer även ångesten och känslan av att åter igen misslyckas. Det är ju det jag har gjort hela mitt liv. Mer eller mindre iallafall. Jag kan inte se att jag har lyckats med något vettigt.

Precis. Det var längesen jag hade en rutinmässig sysselsättning. Jag vet ju att jag kan "träna upp mig" till en viss gräns energimässigt. Men då jag gjort det har jag inte haft samma ångestproblematik som jag har nu. Och jag har inte mått lika dåligt fysiskt heller. Det känns som att hade jag bara en sak att fokusera på (exempelvis enbart spärren) så hade det varit lättare. Eller enbart den psykiska delen. Men nu är det så många olika faktorer som påverkar varandra. Allt är som ett intrasslat garnnystan (eller som sladden till hörlurarna...) och är det inte det ena, så är det det andra.
Jag förstår. Men bra att du har en bra känsla för att det kan komma att funka med boendestödet!

Sen tror jag att det är svårt att fokusera på allting samtidigt. Det är inte konstigt om det känns enormt och övermäktigt då. Ta en sak i taget och små steg i början. Tar energin slut och du behöver tid för vila mellan varven är det ok, inget misslyckande. Ta emot hjälpen att hitta den balans du behöver.
 

Saeta

Trådstartare
Jag förstår. Men bra att du har en bra känsla för att det kan komma att funka med boendestödet!

Sen tror jag att det är svårt att fokusera på allting samtidigt. Det är inte konstigt om det känns enormt och övermäktigt då. Ta en sak i taget och små steg i början. Tar energin slut och du behöver tid för vila mellan varven är det ok, inget misslyckande. Ta emot hjälpen att hitta den balans du behöver.
Jo men jag tror verkligen det kommer bli bra med boendestödet. Mitt första intryck samt hur han skriver känns lovande :). Annars är det säkert något som kan vara svårt, det där med att klicka med sitt boendestöd.

Du har rätt, det är nog omöjligt att fokusera på allt samtidigt. Tack för kloka ord!!
 
Jag har inget jättevettigt att komma med egentligen, men vill bara skicka med två saker: jag är en av de där skattebetalarna. Jag betalar mycket skatt varje månad, men det gör jag för att jag tjänar bra. Och jag betalar gärna den där skatten, för att de pengarna ska gå till bland annat de som av olika skäl inte kan tjäna sina pengar själv. Jag väljer att lita på systemet, de som bedömts ska få ersättning av skattemedel, de får det för att det inte finns några alternativ för dem och därmed är de (du) inga parasiter. Jag tror att du behöver tänka mer att du får de där pengarna för att du gör det du kan och bidrar med det du kan. Att tänka på det som ytterligare ett misslyckande kommer bara dra ner dig. Fyll på med lyckanden istället :-)

Och medskick nummer två: du är helt fantastiskt duktig på att uttrycka dig i skrift! Det borde du kunna använda dig av på något sätt. Jag har inget bra tips på hur, men det är en jättestyrka :-)
 

Saeta

Trådstartare
Jag har inget jättevettigt att komma med egentligen, men vill bara skicka med två saker: jag är en av de där skattebetalarna. Jag betalar mycket skatt varje månad, men det gör jag för att jag tjänar bra. Och jag betalar gärna den där skatten, för att de pengarna ska gå till bland annat de som av olika skäl inte kan tjäna sina pengar själv. Jag väljer att lita på systemet, de som bedömts ska få ersättning av skattemedel, de får det för att det inte finns några alternativ för dem och därmed är de (du) inga parasiter. Jag tror att du behöver tänka mer att du får de där pengarna för att du gör det du kan och bidrar med det du kan. Att tänka på det som ytterligare ett misslyckande kommer bara dra ner dig. Fyll på med lyckanden istället :-)

Och medskick nummer två: du är helt fantastiskt duktig på att uttrycka dig i skrift! Det borde du kunna använda dig av på något sätt. Jag har inget bra tips på hur, men det är en jättestyrka :-)
Åhh, tack så jättemycket för dina fina ord! Jag vet att jag borde försöka tänka så, att jag ju inte har några andra alternativ just nu. Och jag är såklart jättetacksam för att den möjligheten finns! Jag tror inte att det är så vanligt som folk påstår att det är så många som "lurar systemet" gällande bidrag. Visst förekommer det, men jag tror helt ärligt att den siffran är väldigt låg (gissar bara).
Längtar till den dagen då jag själv kan betala skatt och göra "rätt" för mig.

Men tusen tack, verkligen! Tack!! Jag älskar att skriva och skulle gärna vilja bygga vidare på det.:heart
 
Men tusen tack, verkligen! Tack!! Jag älskar att skriva och skulle gärna vilja bygga vidare på det.:heart
Ett tag så skrev jag texter åt ett företag online. De hade en sida där man kunde välja bland olika uppdrag. Man fick en kort text eller tema som man skulle fylla ut till ett visst antal ord. Minns att jag gillade det, fick googla runt och leta info och sedan göra dispositionen själv och skriva texten. Och så fick man betalt per ord, tror jag. Skulle det kunna vara något? Ingen press på att infinna sig, och du kan ta de uppdrag du vill.
Jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad företaget hette, men kanske någon annan här vet något liknande?
 
Ett tag så skrev jag texter åt ett företag online. De hade en sida där man kunde välja bland olika uppdrag. Man fick en kort text eller tema som man skulle fylla ut till ett visst antal ord. Minns att jag gillade det, fick googla runt och leta info och sedan göra dispositionen själv och skriva texten. Och så fick man betalt per ord, tror jag. Skulle det kunna vara något? Ingen press på att infinna sig, och du kan ta de uppdrag du vill.
Jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad företaget hette, men kanske någon annan här vet något liknande?
Content writer, tror jag det kallades!
 
Vad har du för ramar runt dig själv i vardagen? Att strukturera upp sin vardag, själv eller med hjälp, och att sedan hålla sig inom de ramarna kan hjälpa mycket i vardagen. Även när det gäller sådana saker som hindren att komma iväg, börja eller vad det nu är för förändring som måste göras ifrån situationen man är i gradvis ska bli lättare att ta sig över.

Att helt enkelt göra upp regler för dig själv för hur du ska leva ditt liv. Att istället för att anpassa efter dagsformen ha ett schema du kan följa även dåliga dagar. Visst att det ibland kan vara så illa att man blir liggande men att det hör till undantagen istället för till vardagen och att man då kan se dessa dagar som när en i övrigt frisk person får influensa eller dylikt och blir liggande. Att ha ett dagsschema man följer varje dag som ligger på en nivå man faktiskt klarar även på dåliga dagar (inte på asdåliga som när en frisk person får influensa men dåliga) gör att känslan av misslyckanden blir mindre och man kan spara energi när man hittar en balans i sin vardag och lägga den där man vill lägga den istället.

När jag kraschade första gången blev jag tvungen att hitta strategier själv för det fanns helt enkelt ingen hjälp att få som faktiskt hjälpte utan den hjälpen som fanns stjälpte istället. Det sas att jag var deprimerad men jag kände inte alls igen mig i det och mycket senare fick jag diagnosen ME/CFS. Sedan dess har fler och fler sjukdomar och skador trillat över mig men att hålla på regler runt mig själv har alltid hjälpt mig att slippa simma runt i dy och istället ha en strategi.

Min strategi blev att dela upp dagen i vila och aktivitet och att hitta vad som tar och vad som ger just mig energi. Under många år var aktivitet lika med att gå tio steg, äta eller sitta på en stol men att ha en plan för dagen, för alla dagar och hålla sig till den planen hjälper. Passa tider iallafall någorlunda enbart och bara för att optimera mitt eget välmående har hjälpt. Jag har alltid avskytt att leva efter klockan det går emot hela min natur men faktum är att ju mer jag håller på tider desto mer orkar jag och desto mer går jag framåt istället för bakåt. Så enkla saker som att äta på samma tider varje dag gör skillnad. Att vila/sova på samma tider varje dag gör skillnad. Tappar jag det där om så bara för en dag så rusar jag bakåt och blir ofta liggande i flera dagar efter.

Den strategin kallas numera för pacing och är faktiskt applicerbar på alla typer av tillstånd som innefattar orkeslöshet. Att hitta balansen för att på så sätt frigöra energi till det som faktiskt spelar roll. Att hitta balansen och kunna känna att livet faktiskt flyter om än på låg nivå stärker självkänslan för för varje dag man lyckas med det man har förutsatt sig är en seger. Förutsättning är såklart att schemat också är på en rimlig nivå för just en själv och att ribban inte läggs så högt att misslyckanden är oundvikliga utan att man får känna att ja! Jag lyckades med den här dagen med!

Släpp det där med parasittänkandet. Det drar bara ner dig. Du har exakt samma värde som alla andra och i det här landet har vi gemensamt bestämt att även sjuka, skadade människor har rätt att leva.
 

Saeta

Trådstartare
Vad har du för ramar runt dig själv i vardagen? Att strukturera upp sin vardag, själv eller med hjälp, och att sedan hålla sig inom de ramarna kan hjälpa mycket i vardagen. Även när det gäller sådana saker som hindren att komma iväg, börja eller vad det nu är för förändring som måste göras ifrån situationen man är i gradvis ska bli lättare att ta sig över.

Att helt enkelt göra upp regler för dig själv för hur du ska leva ditt liv. Att istället för att anpassa efter dagsformen ha ett schema du kan följa även dåliga dagar. Visst att det ibland kan vara så illa att man blir liggande men att det hör till undantagen istället för till vardagen och att man då kan se dessa dagar som när en i övrigt frisk person får influensa eller dylikt och blir liggande. Att ha ett dagsschema man följer varje dag som ligger på en nivå man faktiskt klarar även på dåliga dagar (inte på asdåliga som när en frisk person får influensa men dåliga) gör att känslan av misslyckanden blir mindre och man kan spara energi när man hittar en balans i sin vardag och lägga den där man vill lägga den istället.

När jag kraschade första gången blev jag tvungen att hitta strategier själv för det fanns helt enkelt ingen hjälp att få som faktiskt hjälpte utan den hjälpen som fanns stjälpte istället. Det sas att jag var deprimerad men jag kände inte alls igen mig i det och mycket senare fick jag diagnosen ME/CFS. Sedan dess har fler och fler sjukdomar och skador trillat över mig men att hålla på regler runt mig själv har alltid hjälpt mig att slippa simma runt i dy och istället ha en strategi.

Min strategi blev att dela upp dagen i vila och aktivitet och att hitta vad som tar och vad som ger just mig energi. Under många år var aktivitet lika med att gå tio steg, äta eller sitta på en stol men att ha en plan för dagen, för alla dagar och hålla sig till den planen hjälper. Passa tider iallafall någorlunda enbart och bara för att optimera mitt eget välmående har hjälpt. Jag har alltid avskytt att leva efter klockan det går emot hela min natur men faktum är att ju mer jag håller på tider desto mer orkar jag och desto mer går jag framåt istället för bakåt. Så enkla saker som att äta på samma tider varje dag gör skillnad. Att vila/sova på samma tider varje dag gör skillnad. Tappar jag det där om så bara för en dag så rusar jag bakåt och blir ofta liggande i flera dagar efter.

Den strategin kallas numera för pacing och är faktiskt applicerbar på alla typer av tillstånd som innefattar orkeslöshet. Att hitta balansen för att på så sätt frigöra energi till det som faktiskt spelar roll. Att hitta balansen och kunna känna att livet faktiskt flyter om än på låg nivå stärker självkänslan för för varje dag man lyckas med det man har förutsatt sig är en seger. Förutsättning är såklart att schemat också är på en rimlig nivå för just en själv och att ribban inte läggs så högt att misslyckanden är oundvikliga utan att man får känna att ja! Jag lyckades med den här dagen med!

Släpp det där med parasittänkandet. Det drar bara ner dig. Du har exakt samma värde som alla andra och i det här landet har vi gemensamt bestämt att även sjuka, skadade människor har rätt att leva.
Jag har faktiskt gjort ett litet schema för veckan. Nu har jag dock kommit av mig lite, men på det stora hela så har det varit så simpelt som ungefär så här:
Måndag: Diska (och om jag orkar! städa det som behövs i köket)
Tisdag: Plocka undan på golvet i vardagsrummet och i sovrummet
Onsdag: Städa toaletten
Torsdag: Diska det som behövs
Fredag: Dammsuga och torka dammiga ytor
Helg: Valfritt/det som behövs

Ungefär så. Det är ju inte mer än någon timme om dagen. Och det funkade jättebra när jag verkligen körde på detta. Utöver det så skulle jag inte sova längre än till 10 på dagen. Oftast vaknade jag ändå tidigare av mig själv vilket var skönt. Jag sover så mycket bättre nu, även om jag är en kväll/nattmänniska och är som mest pigg och kreativ ju senare det är. Jag tror det kan ha att göra med att det är lugnare överallt = jag har lättare att fokusera.

Rutiner är viktigt för mig. Iallafall att jag har några större fasta rutiner. Typ mat, sömn och någon form av aktivitet. Sen behöver jag inte ha ett schema för varje timme om dagen, fast det kanske nog kanske varit skönt. Jag gillade det i skolan... En visste vad en skulle göra och slapp tänka på det. Nej men rutiner får mig att slappna av lite och kunna använda den energin till att typ, orka utföra rutinerna ;)

Hur gick det till när du fick diagnosen ME/CFS? Jag har tagit upp det med min(a) läkare, men det är inget dom varit intresserade av att gå vidare med eftersom det är en så luddig diagnos (säger läkarna).

Det med parasittänkandet är med glimten i ögat. Jag vet ju att det är dåligt att trycka ner sig själv. Jag jobbar på det. Men när jag pratar med folk, typ läkare och liknande personer, så brukar jag nämna det med ett stort varmt leende.
 
Jag skriver själv ett schema om vad jag ska göra när jag är ledig, får inget gjort annars utan ligger bara i sängen och är ute på internet eller tittar film. För mig hjälper det massor.

Börja försiktigt bara så det inte börjas kännas för övermäktigt, det schema som du skrev innan tycker jag låter som en lämplig nivå nu i början.
 

Saeta

Trådstartare
Jag skriver själv ett schema om vad jag ska göra när jag är ledig, får inget gjort annars utan ligger bara i sängen och är ute på internet eller tittar film. För mig hjälper det massor.

Börja försiktigt bara så det inte börjas kännas för övermäktigt, det schema som du skrev innan tycker jag låter som en lämplig nivå nu i början.
Det är jätteskönt att faktiskt ha ett schema, även om det är så simpelt som det exemplet jag skrev. Då har jag ändå gjort något. Just nu är det lite struligt i mitt liv, så jag har schema varannan dag, typ. Det är svårt när jag vandrar mellan att bo med mamma och sen åka till exet till och från (har ju gammelhunden ihop). Men jag hoppas det löser sig någon gång gällande det.

Men schema är toppen verkligen! Oavsett om folk har diagnoser eller så, så tror jag dom flesta mår bra av det.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Så himla hästsugen

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

  • Dagboken
Upp