Så nära...

[Cheeserica]

Nu behöver jag hjälp, tips och tröst! Vad gör man när man letat och letat efter just den katt man vill ha, och sen väntat och väntat i 3 månader på att kattungen ska bli leveransklar - för att det sen just innan hämtning ska visa sig att den som enda katt i kullen får anmärkning på veterinärbesiktningen? Jag hade aldrig byggt upp samma förväntningar om det hade varit en häst innan veterinärbesiktning, men man förväntar sig inte att det ska vara något fel på en liten oskyldig kattunge.

Veterinären säger att ena knäskålen är något lös. Han kunde inte säga ifall det verkligen var ett fel eller om det kommer försvinna när kattungen blivit äldre. Det var återbesök om ett år som gällde enligt veterinären. Jag gissar att det är detta som kallas patellaluxation? Jag har letat runt lite på internet och det låter inget vidare, men att det kan vara normalt hos kattungar. Uppfödaren är verkligen jättegullig och ska höra med andra uppfödare och försäkringsbolag osv för att försöka få ledning i hur man ska göra. Jag får prisreduktion på katten, men just nu känns inte det som det viktigaste.

Vad ska man göra? Har någon av er andra erfarenheter?

/Erica

 

[Sassy]

Sv: Så nära...

Patellaluxation? Börja med att prata med försäkringbolaget om ev ersättning vid operation, kolla ocskå vad uppfödarens avelsförsäkring skulle täcka (och begär att få det skriftligt från försäkringsbolaget, det händer att en person säger en sak och en annan något annat. Har ni papper på att en handläggare sagt att ni ska få ersättning för ev operation så kan de ju inte neka er sedan)

Har du inte tänkt ta kull så tycker inte jag det spelar någon större roll. I flera fall har man upplevt att katten känns lös i lederna som unge, och sedan har det rättat till sig senare. MissFideli vet mer om just luxationsbiten (och trilskandes försäkringsbolag). Är det den katten du vill ha tycker inte jag det ska hindra dig, men med maximal otur så är det luxation, och med ännu mer otur måste den opereras. Vill inte försäkringsbolaget ersätta det kostar det mellan 6-8000:- vad jag har hört...

 

[Cheeserica]

Sv: Så nära...

Försäkringsbolaget säger att försäkringen inte täcker, varken den jag skulle teckna eller uppfödarens avelsförsäkring. Men det var vad jag gissade också så det var ingen överaskning. Jag har läst om stackars MissFidelis bekymmer och tänkte fråga henne vad hon tyckte, men hon verkar inte ha varit inloggad på Bukefalos på länge.

Jag hade inte direkt tänkt ta kull på henne, men man vet ju aldrig hur läget hade blivit. Men som folk sagt till mig, vill jag prompt ta en kull får jag väl köpa en ny hona i framtiden. Jag hade ändå tänkt köpa ytterligare en katt så småningom när jag hittat rätt.

Jag tolkar ditt inlägg som att chansen att det skulle innebära problem är väldigt liten, stämmer det..? Om det är luxation, är det stor risk för andra skador/följdsjukdomar som ex kan göra att katten måste avlivas tidigt? Jag är så rädd att köpa på mig problem, vilket känns så dumt när problemen ändå kommer jämt.

/Erica

 

[Cheeserica]

Sv: Så nära...

Verkligen ingen annan som har en åsikt? Ni behöver inte vara erfarna uppfödare, jag vill bara veta vad ni skulle gjort i samma situation (och varför)!

/Erica

 

[amkm]

Sv: Så nära...

Eftersom jag inte är en avelsmänniska så hade det för mig inte spelat ngn roll.
Möjligheten är ju ändå att katten kan leva ett bra liv ändå.

 

[mandalaki]

Sv: Så nära...

Har inte vågat ha en åsikt eftersom jag varken är uppfödare eller vet ett smack om patellaluxation. Men eftersom du tjatar :

Jag hade nog valt en annan kattunge! Precis som du säger: när det ändå kan bli så mycket problem, varför välja problem redan från början? Visst, du VET inte att det säkert blir problem - men det KAN ju bli det. Så jag hade faktiskt börjat om.

Att du redan fäst dig och laddat upp kring just den här katten tror jag att du överlever. Du kommer att fästa dig och ladda lika mycket kring nästa.

(Men som sagt, det här skriver jag bara för att du tjatar )

 

[Cheeserica]

Sv: Så nära...

Tack amkm och mandalaki! Med tanke på att jag kräver åsikter från typ alla jag känner så uppskattas era svar mycket.

mandalaki, jag tänker exakt som du. Jag bör nog välja en annan kattunge även om det känns hemskt just nu. Jag försöker se det som att jag är spekulant på en eksem- eller spatthäst, och i den frågan har jag ju ett solklart svar. Däremot känns det så hemskt mot lilla kattungen också, att bli ratad sådär. Och jag känner mig dum mot familjen också, som inte ens nödvändigtvis ville ha en raskatt att vänta på såhär länge men blev övertalade av mig.

/Erica

 

[Icka]

Sv: Så nära...

Är inte heller en uppfödar-människa men tänkte ändå dela med mig av min lilla historia.
Vi hade hittat den perfekta uppfödaren, kattungarna föddes och det fanns en liten kisse som passade våra önskemål perfekt. Nu blev det tyvärr lite förhinder på vägen bla att vin inte hade någon stanns att bo, vilket gjorde det lite svårt att ha katt. Så vi fick vänligt vänta. I nästa vecka föds nästa kull och vi håller alla våra tummar för att det ska bli en fin liten pojke till oss, som kommer bli leveransklar i juli. Då har vi väntat ca 9 månader längre än planerat men OJ va vi längtar!
Summa sumarum, jag tycker du ska vänta. Även om man blir väldigt lessen för stunden så kommer man över det och längtar Ännu mer när det väl blir en katt!
Lycka till hur det än blir!

 

[Cheeserica]

Sv: Så nära...

Tack! Det känns bra att veta att man kan stå ut att vänta. Jag gillar verkligen den här uppfödaren, hon bor dessutom bara något kvarter bort ifrån mig och har väldigt fina katter. Det är så jobbigt att leta uppfödare, och att ha tackat nej till kattungar för att jag redan hade hittat en. *suckar*

/Erica

 

[Sassy]

Sv: Så nära...

Jag fick vänta mer än två år innan jag fick tag på Maja, men då är det iofs en ovanlig ras, och jag skulle ha en katt till avel... Trist, när man hade bokat en och tackat nej till andra så visade det sig att den jag hade bokat hade en liten, liten svansknick. Nu är jag iofs nöjd att jag har Maja, men hennes systrar har utveckalts bättre Hon kanske "växer ikapp", hon är ju bara 7 mån än, och en Korat är sällan riktigt snygg innan två-treårs åldern.

Det är svårt att bedöma hur medicinska defekter artar sig, man kan klara sig utan problem alls, eller så blir det väldigt jobbigt (och dyrt). Som sällskapskatt hade jag köpt en katt med navelbråck, men inte en där tex entropion förkommit i linjerna.

 

[Cheeserica]

Sv: Så nära...

Tack för alla era svar! Det har hjälpt mycket. Efter en himla massa funderande och resonerande med övriga i familjen så kom jag fram till att jag skulle tacka nej. Tycker lite synd om den stackars kattungen såklart, men uppfödaren tyckte också det var bäst att göra så istället för att gå och tänka hela tiden sen att det inte kändes helt rätt. Och uppfödaren var för övrigt jättegullig och förstående och tipsade mig om andra uppfödare som har kullar nu, och sa att om jag undrade något så var det bara att ringa så ska hon hjälpa mig så gott hon kan! Jag ska hålla utkik efter hennes nästa kull istället.

Och när man väl fattat beslutet så tog glädjen över att leta ny katt över. Jag har redan pratat med två uppfödare här i närheten med kattungar som hunnit bli ganska många veckor, så nu är hoppet om en ny kattunge inom den närmsta framtiden uppe igen. Det svåra är ju att nu när det blir till att leta igen så vet jag inte vad det är jag vill ha längre.

/Erica

 

[Cheeserica]

Sv: Så nära...

En sak till kom jag på förresten. Jag glömde helt bort att ta upp saken med uppfödaren och vet inte om hon glömde det också. Hur är det med tingningsavgiften/handpenningen? Det är Sveraks avtal som använts, det här. Där står: "Om defekt, som inte har angetts i detta avtal eller på besiktningsintyg, upptäcks hos katten och detta styrks av uppfödaren eller veterinär har köparen rätt att häva detta avtal och återfå handpenningen." Visst borde det gälla i det här fallet?

/Erica

 

[mandalaki]

Sv: Så nära...

Träffa kattungarna så vet du nog

Grattis till ett bra beslut ! Jag tycker att du gjorde helt rätt.

Och upplys en okunnig som fortfarande inte kan se skillnad på birma- och ragdollungar (förlåt, loveponies ) - vilken ras är det du söker?

 

[MissFideli]

Sv: Så nära...

Min dator har kraschat och närmaste dator bor 5 mil bort, därav min frånvaro. Så även om jag svarar på detta så dröjer det veckor innan jag kan svara igen.
Min lilla tjej har patellaluxation, en lindrig version. Hon blev röntgad i torsdags, en röntgen som inte sade speciellt mycket mer än att knäskålarna ligger på plats och att hon antagligen inte kommer behöva opereras nått alls.
Det man gör vid operation är att gröpa ur fåran som knäskålen ligger i för att få allt stabilare och på så vis minska risken för förslitningsskador.
Min Abbie har inga problem med sina knän (hon har dubbelsidig), det är lite ostabilt när hon varit avslappnad en längre tid, men det handlar om 1-2 vingliga steg innan allt är okej igen. Hon har inga hakningar och inga problem med hopp eller smärta. Hon fick diagnosen vid 8 månader, men man väntar ofta med att säga hur allvarligt det är tills katten är 1-1,5 år, dvs färdigvuxen skelettmässigt. Enligt min veterinär är det fram tills dess som man ser om katten kommer ha framtida problem, dvs klarar dom sig tills 1,5 år så är det oftast okej. Men säker kan man ju aldrig vara. En operation (dvs ett knä) kostar drygt 8000:- och ibland täcker föräkringsbolaget. Jag vet en huskatt som fått det ersatt, men det är den enda jag känner till som blivit opererad. Den var då 1,5 år och hade väldiga problem, men är nu efter operation bra och smärtfri.

Kattungar kan ha ostabila knän som små, men veterinären brukar kunna säga om det är patellaluxation eller bara ostabila knän.

Abbie är som alltså nyss röntgad och inget mer behöver göras om jag inte märker att hon får ont. Antagligen kommer hon aldrig få det heller.

Jag kan som sagt inte svara så ofta här, ring gärna om du vill ha reda på mer. Telenr finns på http://lisuantos.mine.nu.

 

[Cheeserica]

Sv: Så nära...

Haha... Det är ragdoll som gäller för hela slanten! Men jag kan avslöja en hemlighet - jag kan inte direkt heller se skillnad på dem vad gäller colorpoint-varianten så jag klandrar dig inte... Hmmm... Är jag en dålig raskattsägare nu? Det blir ju rätt tydligt ifall de är bicolor (som Loveponies Samira) som birmor inte kan vara vad jag har förstått.

Fast det där med "träffa dem så vet du" tycker jag inte riktigt stämmer. Alla är ju så bedårande...

/Erica

 

[Zlatan]

Sv: Så nära...

Usch så tråkigt!!! Jag vet hur det känns.

 

[Cheeserica]

Sv: Så nära...

Tack för informationen och telefonnumret! Gissade att du hade något skäl för att vara borta. Vad skönt att det såg bra ut med Abbie! Vi får hoppas att det håller i sig så. Nu har jag ju bestämt mig för att inte ta katten ändå då jag kände mig så låst vid att hon KAN bli sjuk i framtiden, och det är inte värt det. Jag vill kunna njuta helhjärtat av min katt utan en sån dålig start. Om nästa katt skulle få problem senare är det ju förstås en annan sak. Helt säker är man aldrig!

/Erica

 

[loveponies]

Sv: Så nära...

Vad tråkigt att det inte blev något med lilla Coco, hon var ju så söt!
Jag vet inte vad jag skulle gjort i din situation, men det enda man väl kan säga är att om det känns som rätt beslut så är det säkert det.

Men jag kan inte låta bli att tänka mig in i uppfödarens sits. Det kan inte vara lätt att hitta en bra köpare som ser förbi detta, och som ändå är villig att ge kattungen ett bra liv... Man får bara hoppas.

Appropå skillnad birma - ragdoll. På kattungar är det inte alltid så lätt, då är de ju inte färdiga ännu. Men enklast är att titta på vitfläcken: Enbart vita tassar = birma, annat = ragdoll.
Detta stämmer för det mesta (med vissa undantag, en mitted ragdoll kan tex sakna sin vita haka, och då se ut som en birma i teckningen).
På vuxna katter så kan man, om man är någorlunda van att titta på bägge raserna, se skillnad i uttryck, kroppsform, huvudform, öronens placering, profil, ögonform, päls etc.
Det egentligen enda som är gemensamt mellan ragdoll och birma är att bägge är semilånghår och maskade.
Men färg och pälslängd är ju det man först lägger märke till hos en katt om man inte är van, antar jag...

 

[Cheeserica]

Sv: Så nära...

Men jag kan inte låta bli att tänka mig in i uppfödarens sits. Det kan inte vara lätt att hitta en bra köpare som ser förbi detta, och som ändå är villig att ge kattungen ett bra liv... Man får bara hoppas.

Nej, jag vet. Jag har haft en sån ångest över det, känner mig som en svikare mot uppfödaren som verkligen varit fantastisk mot mig hela tiden. Som tur är verkar det som att hon fortsätter på det spåret. Hon berättade också att hon är hennes pappas favorit och att han säger att om hon inte hittar någon ny köpare så tar han henne, "för du letar väl inte ny köpare i mer än en vecka eller så?"

/Erica

 

[loveponies]

Sv: Så nära...

Ok, jag det är ju skönt att hon har en "backup"plan då, så man vet att hon hamnar hos någon bra!

Hoppas du hittar vad du söker!