Säker hästhantering

Ska erkänna att jag nog inte var mycket för säkerhetstänk i min glada ungdom. Red i och för sig alltid med hjälm (utom när jag red in min lilla b-ponny från hagen....) men annars, phu, har haft en del tur genom åren. Men det är klart att man lärt sig saker som hur man håller när man longerar, att binda upp säkert osv.

När jag tog upp ridningen igen efter tio års paus var det tillsammans med min dotter som då var 7-8 år så sedan dess är jag väldigt noga med säkerheten. Hjälm på även när man hanterar hästar, säkerhetsväst (helt nytt för mig när jag började igen och fy så klumpigt innan man vande sig) vid ridning, noga med att lära dottern vikten av att binda upp säkert, rörs sig kring hästen på ett säkert sätt, hur man leder en häst, att stallgången alltid ska vara fri från saker osv.
 
Jag gillar inte att ha linan i handen med öglor, har mer än en gång haft en unghäst/ sprallig häst så drar så linan glider och känt den sluta sig runt ett/ ett par fingrar. Jag tänker att det kan vara lite olika på hur man trivs och vad som funkar för en? Jag gillar tyngre linor/ tömmar som kan "ligga" på marken och gås runt, de märks rätt tydligt.
Det beror nog på hur man håller linan. Den får ju inte vara trasslig eller liksom lindad i små öglor. Har svårt att se hur det kan sluta sig runt handen om linan är upplindad på ett bra sätt.

Jag går för övrigt inte runt alls när jag longerar. Jag vänder bara runt på stället på samma lilla fläck så det skulle bli jättebökigy för mig att ha linan på marken. Jag är strikt upplärd i hur man longerar korrekt ;)
 
Det beror nog på hur man håller linan. Den får ju inte vara trasslig eller liksom lindad i små öglor. Har svårt att se hur det kan sluta sig runt handen om linan är upplindad på ett bra sätt.

Jag går för övrigt inte runt alls när jag longerar. Jag vänder bara runt på stället på samma lilla fläck så det skulle bli jättebökigy för mig att ha linan på marken. Jag är strikt upplärd i hur man longerar korrekt ;)
Jag har hästskötarexamen unt so weiter, så jag är också "upplärd" och för mig funkar det uppenbarligen inte.
 
Jag har hästskötarexamen unt so weiter, så jag är också "upplärd" och för mig funkar det uppenbarligen inte.
Okej. Jag menade mer att jag är så van vid det att allt annat bara känns fel.
Och tycker fortfarande att lina på backen är en riktigt dum och onödig säkerhetsgrej om man inte har särskilda skäl.
 
Okej. Jag menade mer att jag är så van vid det att allt annat bara känns fel.
Och tycker fortfarande att lina på backen är en riktigt dum och onödig säkerhetsgrej om man inte har särskilda skäl.
Beror inte det väldigt mycket på linan? En vanlig longerlina trasslar man ju in sig i omedelbart bara man tittar på den (eller jag gör iaf) men en tyngre lina är en helt annan grej, tycker jag. Den ligger där den ligger på ett helt annat sätt och har inte alls samma trasselegenskaper. Beroende på utformning kan den dessutom bli klumpig att hålla i handen om man måste hålla i en förhållandevis lång bit. En sådan lina skulle jag nog av säkerhetsskäl hellre ha liggande på marken än försöka hålla upp. :)
 
Okej. Jag menade mer att jag är så van vid det att allt annat bara känns fel.
Och tycker fortfarande att lina på backen är en riktigt dum och onödig säkerhetsgrej om man inte har särskilda skäl.

Nu är det ju ingen säkerhetsrisk. Och det är inte slarv och det är inte icke "korrekt" som du skriver.
Det finns en herrans massa sätt att longera tex.

Jag är också skolad i att longera enligt ditt med upp med linan, stå korrekt etc. Har noll problem med det och gör det ofta i jobbet. Jag är hårt drillad i dressyrstall.

Men jag har också så mkt vana av problemindivider och ex lastträning där folk har både varit för långsamma iom upprullad lina de ska dutta med hela tiden ist för kunna fokusera på hästen och vara snabb nog där. Och de som trasslar in sig och skadar sig pga att de har linan upp lindad(helt korrekt i stora ringar som ligger som de ska). Kastar sig en häst rätt bakåt kan det dra iväg rätt många meter på under en sekund. För att man sen ska samla in rätt många meter innan hästen rakställt sig och dragit åt helsike med linan släpande.
Jag har inte sett någon få lika mycket problem med snabbhet om de bara släpper ner linan så den kan löpa vid behov.
Jag blir vansinnig på de som reflexmäsigt samlar upp linan vid varje skift i längd och sabbar snabbheten och blir otydliga mot hästen iom det.
Och det ser man mycket! När folk kan bara låta skiten hänga får de en annan snabbhet och blir tydliga.

Och som sagt använder de flesta problemlösare tyngre linor vid sånt arbete. De korvar sig inte runt folks eller hästars ben. De faller till backen. Tappar man mot förmodan hästen är risken att de fastnar i linan betydligt lägre iom tyngden.

Det är noll problem för en människa med normal koordination att låta bli att snubbla runt på en sån lina bara de testat någon gång.

Mitt underlag för den här åsikten är ju hundratals hästar under många års heltid med problemlösning. Och så kan man då addera de man känner som arbetar likadant- Det blir ju många tusen hästar och människor som inte trasslat in sig. För bara min mentor borde det landa i 6-siffrigt. Som skett problemfritt..

Det här är ju ett av vad jag upplever problemen i hästbranschen. Man har många utövare av sporten/har häst som själva inte arbetar med sånt här men som iaf anser sig veta vad som är bäst och gärna talar om det för folk på nätet, till sin stallkompis etc.
Jag går ju inte och talar om för en snickare/hjärtkirurg/bilmeck etc att vad den gör är slarv/icke korrekt/farligt etc när jag inte har kunskap nog. Det är ju liksom också rätt nedlåtande uttryckt. Och det gentemot folk som då har rätt mkt mer kunskap än man själv har.

Många är rädda för saker de inte behöver vara rädda för vad gäller skador.
Och många tränar inte bort det som till stor del kan minimera skaderisker för både häst och människa.
 
Det här är ju ett av vad jag upplever problemen i hästbranschen. Man har många utövare av sporten/har häst som själva inte arbetar med sånt här men som iaf anser sig veta vad som är bäst och gärna talar om det för folk på nätet, till sin stallkompis etc.
Jag går ju inte och talar om för en snickare/hjärtkirurg/bilmeck etc att vad den gör är slarv/icke korrekt/farligt etc när jag inte har kunskap nog. Det är ju liksom också rätt nedlåtande uttryckt. Och det gentemot folk som då har rätt mkt mer kunskap än man själv har.
Litet OT, men jag tycker att den biten kan vara litet lurig.
Att någon "arbetar med hästar" säger ju tyvärr inget om vederbörandes kompetens eller erfarenhet. Alla som vill, med vilken bakgrund och kunskap som helst, kan börja "arbeta med hästar" - på gott och ont. Det finns väldigt många utbildningar på väldigt många nivåer, men jag tror att det är svårt för den som möter eller anlitar en "hästarbetare" att bedöma kompetens och förmåga. Jag har mött gurus som jag aldrig skulle drömma om att ifrågasätta eller tillrättavisa, och jag har mött katastrofer som varit farliga för både sig själva och andra.
Möter jag en kardiolog så vet jag åtminstone att h*n har en förhållandevis standardiserad och kvalitetssäkrad 13-årig utbildning i ryggen... ;)
 
Jag som främst håller på med avel får se bilder på föl och barn som får mig att bli mörkrädd men som ska föreställa gulliga. Minns en här på naket barn utan skor på en två år framför fölunge modell halvblod med mamman en bit ifrån fölet. Hur många potentiella risker fanns inte i den bilden, men den som la in den kunde inte ta till sig det utan tyckte andra var elaka som påpekade de enorma riskerna.

Och apropå föl och säkerhet så ser jag ibland inlägg på olika sidor där folk leker med sina föl/unghästar, och något år senare har samma häst blivit bufflig och saknar respekt för människor och ägaren har problem med den. När man påpekar framtida riskerna för de som leker med sina föl får man oftast höra att de vet vad de gör....

Just barn och föl ger mig ont i magen. Så jävla snabba de små är att vända och sparka. Nä de är inte starka men tillräckligt för att skada ett barn ordentligt.

Jag tar hellre lite extra tid och är säker än slarvar, det går så jävla snabbt när det smäller.
 
Litet OT, men jag tycker att den biten kan vara litet lurig.
Att någon "arbetar med hästar" säger ju tyvärr inget om vederbörandes kompetens eller erfarenhet. Alla som vill, med vilken bakgrund och kunskap som helst, kan börja "arbeta med hästar" - på gott och ont. Det finns väldigt många utbildningar på väldigt många nivåer, men jag tror att det är svårt för den som möter eller anlitar en "hästarbetare" att bedöma kompetens och förmåga. Jag har mött gurus som jag aldrig skulle drömma om att ifrågasätta eller tillrättavisa, och jag har mött katastrofer som varit farliga för både sig själva och andra.
Möter jag en kardiolog så vet jag åtminstone att h*n har en förhållandevis standardiserad och kvalitetssäkrad 13-årig utbildning i ryggen...
;)

Ja, det är sant. Det är svårt med kvalitetssäkring i branschen. Och just iom att kunskapen kring hästhantering är så låg kan riktiga tomtar få jobb och många tycker vad de förmedlar är magiskt när det är som bäst basic för vissa. Vi har mkt ryttare och färre hästfolk sas.

Men det kan ju vara lite klädsamt när man själv har begränsad kunskap att gå in med tanken "kanske jag inte har referensramar nog och döma ut ngt som många yrkesverksamma gör". Att man iaf tänker den tanken.

Att man liksom kallar folks genomtänkta och beprövade system för slarv och icke korrekt känns sådär iom att det lyser kunskapsbrist och uttrycks i en tråkig ton.
Vissa som arbetar så är ju dels hårt anlitade av proffs-ryttare och -kuskar med utbildning inom sin gren. Och ex min mentor är den som de flesta andra gamla rävar till problemlösare anlitar om de går bet på en häst.
Har man jobbat ca 35 år med den metoden framgångsrikt och utarbetat system som funkar otroligt väl och utan skador tycker jag det känns rätt pissigt att kalla det slarv/icke korrekt etc.
Det är respektlöst.
 
Beror inte det väldigt mycket på linan? En vanlig longerlina trasslar man ju in sig i omedelbart bara man tittar på den (eller jag gör iaf) men en tyngre lina är en helt annan grej, tycker jag. Den ligger där den ligger på ett helt annat sätt och har inte alls samma trasselegenskaper. Beroende på utformning kan den dessutom bli klumpig att hålla i handen om man måste hålla i en förhållandevis lång bit. En sådan lina skulle jag nog av säkerhetsskäl hellre ha liggande på marken än försöka hålla upp. :)
Så kan det absolut vara!
Nu är det ju ingen säkerhetsrisk. Och det är inte slarv och det är inte icke "korrekt" som du skriver.
Det finns en herrans massa sätt att longera tex.

Jag är också skolad i att longera enligt ditt med upp med linan, stå korrekt etc. Har noll problem med det och gör det ofta i jobbet. Jag är hårt drillad i dressyrstall.

Men jag har också så mkt vana av problemindivider och ex lastträning där folk har både varit för långsamma iom upprullad lina de ska dutta med hela tiden ist för kunna fokusera på hästen och vara snabb nog där. Och de som trasslar in sig och skadar sig pga att de har linan upp lindad(helt korrekt i stora ringar som ligger som de ska). Kastar sig en häst rätt bakåt kan det dra iväg rätt många meter på under en sekund. För att man sen ska samla in rätt många meter innan hästen rakställt sig och dragit åt helsike med linan släpande.
Jag har inte sett någon få lika mycket problem med snabbhet om de bara släpper ner linan så den kan löpa vid behov.
Jag blir vansinnig på de som reflexmäsigt samlar upp linan vid varje skift i längd och sabbar snabbheten och blir otydliga mot hästen iom det.
Och det ser man mycket! När folk kan bara låta skiten hänga får de en annan snabbhet och blir tydliga.

Och som sagt använder de flesta problemlösare tyngre linor vid sånt arbete. De korvar sig inte runt folks eller hästars ben. De faller till backen. Tappar man mot förmodan hästen är risken att de fastnar i linan betydligt lägre iom tyngden.

Det är noll problem för en människa med normal koordination att låta bli att snubbla runt på en sån lina bara de testat någon gång.

Mitt underlag för den här åsikten är ju hundratals hästar under många års heltid med problemlösning. Och så kan man då addera de man känner som arbetar likadant- Det blir ju många tusen hästar och människor som inte trasslat in sig. För bara min mentor borde det landa i 6-siffrigt. Som skett problemfritt..

Det här är ju ett av vad jag upplever problemen i hästbranschen. Man har många utövare av sporten/har häst som själva inte arbetar med sånt här men som iaf anser sig veta vad som är bäst och gärna talar om det för folk på nätet, till sin stallkompis etc.
Jag går ju inte och talar om för en snickare/hjärtkirurg/bilmeck etc att vad den gör är slarv/icke korrekt/farligt etc när jag inte har kunskap nog. Det är ju liksom också rätt nedlåtande uttryckt. Och det gentemot folk som då har rätt mkt mer kunskap än man själv har.

Många är rädda för saker de inte behöver vara rädda för vad gäller skador.
Och många tränar inte bort det som till stor del kan minimera skaderisker för både häst och människa.
Nu skrev jag ju att jag syftade på ”vanlig” longering, inte longering med problemhästar.
Med de allra allra flesta ”normala” hästar, dvs som är ”normalbusiga” eller vad man nu ska kalla det. Då blir det inte ett problem att hantera linan om man gör det korrekt. Med vanlig longerlina, vanligt folk och vanliga hästar så är det ju en större säkerhetsrisk att släpa med linan. Kan man inte hantera linan är det ju bra att öva.
 
Ja, det är sant. Det är svårt med kvalitetssäkring i branschen. Och just iom att kunskapen kring hästhantering är så låg kan riktiga tomtar få jobb och många tycker vad de förmedlar är magiskt när det är som bäst basic för vissa. Vi har mkt ryttare och färre hästfolk sas.

Men det kan ju vara lite klädsamt när man själv har begränsad kunskap att gå in med tanken "kanske jag inte har referensramar nog och döma ut ngt som många yrkesverksamma gör". Att man iaf tänker den tanken.

Att man liksom kallar folks genomtänkta och beprövade system för slarv och icke korrekt känns sådär iom att det lyser kunskapsbrist och uttrycks i en tråkig ton.
Vissa som arbetar så är ju dels hårt anlitade av proffs-ryttare och -kuskar med utbildning inom sin gren. Och ex min mentor är den som de flesta andra gamla rävar till problemlösare anlitar om de går bet på en häst.
Har man jobbat ca 35 år med den metoden framgångsrikt och utarbetat system som funkar otroligt väl och utan skador tycker jag det känns rätt pissigt att kalla det slarv/icke korrekt etc.
Det är respektlöst.
Det är också lite respektlöst att inte läsa vad folk skriver. Jag har ju redan skrivit att jag inte syftar på problemhästhantering.
 
Just barn kring hästar kan jag verkligen bli mörkrädd av. Hade en bekant förut som tog med sitt barn på 3/4 år ut i vagnen på premiärturen med den nyligen inkörda unghästen hon köpt två dagar tidigare. Och spånade på om hon skulle kunna spänna fast babyskyddet i rockarden för att kunna ta med sig bebisen också. Där började jag allvarligt fundera på när dåligt säkerhetstänk går så långt att en orosanmälan till soc är berättigad. Hon förverkligade som tur är aldrig den idén vad jag vet. Slutade istället med en körolycka där hon hamnade på akuten och hästen aldrig gick att spänna för en vagn igen, tack och lov var inte barnen med just den gången.
Jag hade en sån ung mamma som var såååå van med hästar för de hade haft många. Hon lade sin bäbis på en filt i stallgången när hon höll på med sin stora häst. Barnvagnen inne i paddocken när hon höll på med sin galna unghäst som hon inte lyckades rida in trots sin "vana" med hästar. Osv...
 
Läste precis en nyhet att en 11-årig flicka blivit ihjälsparkad av en ponny häromdagen, det har skrivits en del om det här i Finland. Det var familjens mycket snälla ponny, flickan var mycket hästvan (tränade med ponnylandslaget mm) men det hände en olycka. Ponnyn blev rädd av någon orsak när hon skulle ta av den täcket, sparken träffade mycket olyckligt - hjälm eller väst hade inte kunnat förebygga skadorna. Så otroligt tragiskt.

Så även om vana finns kan olyckor alltid hända, men jag tänkte direkt på det som tagits upp här i tråden. Och visst fick jag mig en tankeställare kring mitt eget beteende. Tyvärr fuskar jag ibland med säkerhetstänket eftersom jag har en jättesnäll och oftast lugn häst.
 
Så kan det absolut vara!

Nu skrev jag ju att jag syftade på ”vanlig” longering, inte longering med problemhästar.
Med de allra allra flesta ”normala” hästar, dvs som är ”normalbusiga” eller vad man nu ska kalla det. Då blir det inte ett problem att hantera linan om man gör det korrekt. Med vanlig longerlina, vanligt folk och vanliga hästar så är det ju en större säkerhetsrisk att släpa med linan. Kan man inte hantera linan är det ju bra att öva.

Å andra sidan hade jag rekommenderat tung lina till väldigt många ”vanliga” människor som longerar hästar utan att hästen är en sk ”problemhäst”. Det är betydligt smidigare och säkrare för alla inblandade faktiskt om man provat och stiftat bekantskap med bägge 👍 Det blir inte per automatik som du tror, en säkerhetsrisk alls med den senare, vilket även redovisats tidigare av @tuaphua
 
Läste precis en nyhet att en 11-årig flicka blivit ihjälsparkad av en ponny häromdagen, det har skrivits en del om det här i Finland. Det var familjens mycket snälla ponny, flickan var mycket hästvan (tränade med ponnylandslaget mm) men det hände en olycka. Ponnyn blev rädd av någon orsak när hon skulle ta av den täcket, sparken träffade mycket olyckligt - hjälm eller väst hade inte kunnat förebygga skadorna. Så otroligt tragiskt.

Så även om vana finns kan olyckor alltid hända, men jag tänkte direkt på det som tagits upp här i tråden. Och visst fick jag mig en tankeställare kring mitt eget beteende. Tyvärr fuskar jag ibland med säkerhetstänket eftersom jag har en jättesnäll och oftast lugn häst.

Otroligt sorgligt!

Ja, där är det ju på sätt och vis enklare med de hästar där det händer saker sas. Då måste man ju träna in ett signalsystem, mer lydnad etc för att undvika skador. Är det en lugnare individ som oftast är medgörlig och sansad kan ju många skippa det iom att man inte ser behovet till vardags. Men när det väl sker ngt kan det vara bökigare att hantera än de som man varit tvungen att skola mer.
 
Jag tycker nog jag är rätt högt säkerhetsmedveten, och lite på autopilot har det tänket dvs tänker oftast ”steget före” ang säkerhet .

Rider inte med väst då jag sällan hoppar numera. Däremot alltid hjälm, alltid vettiga skor/stövlar både på backen och uppsuttet. Har hjälm om jag hjälper folk lasta. Har hjälm ibland vid hjälp att klippa någon häst jag inte känner (varit med om vän som blivit halvt skalperad vid klippning av häst).

Jag tycker man ser en del bristande säkerbetstänk i vardagen inte sällan. En av mina Pet peeves är alla dessa hästar som folk binder upp i stallgången medans de går iväg och gör annat långt bort på annat håll länge. Innebär ju ingen risk för ägaren i sak, men väl för hästarna (och ev övriga runtomkring som inte ansvarar över dessa hästar dvs deras fokus ligger inte på dem).
 
Det hade varit intressant med en sammanställning av vilka olyckor som sker med hästar vid hantering, försäkringsbolagen borde ha den infon tänker jag men jag har aldrig sett någon sådan studie.

De riktigt allvarliga olyckor jag själv vet har varit av två slag: folk som blivit sparkade när de gått bakom hästen, oftast, men inte alltid, för att hästen blivit skrämd och olyckor där rep varit inblandade. De allvarligaste repolyckorna har skett i samband med att hästen leds och den som leder dragits omkull och hamnat under hästen.

Rep och hästar är en farlig kombination. Det har redan skrivits om att rep inte får samlas upp i handen samt att det skall vara hårt slagna rep, främst för att de är styvare men också för tyngden och risken då blir mindre att man fastnar i repet, och jag kan bara hålla med. Ytterligare en sak att tänka på är att vara ur vägen när någon annan hanterar sin häst med ett rep.

Jag tycker själv att det skett en försämring när det gäller kunskapen kring hur man leder och hanterar en häst. Jag har funderat på varför och jag tror det delvis beror på att det numera ofta är enskilda "kända" hästprofiler som lär ut baserade på egna idéer (ibland ganska underliga) medans hästhanteringen förr gick tillbaka på en samlad gedigen erfarenhet baserad på många personers dagliga arbete med hästar.
 
Senast ändrad:
Det hade varit intressant med en sammanställning av vilka olyckor som sker med hästar vid hantering, försäkringsbolagen borde ha den infon tänker jag men jag har aldrig sett någon sådan studie.

De riktigt allvarliga olyckor jag själv vet har varit av två slag: folk som blivit sparkade när de gått bakom hästen, oftast, men inte alltid, för att hästen blivit skrämd och olyckor där rep varit inblandade. De allvarligaste repolyckorna har skett i samband med att hästen leds och den som leder dragits omkull och hamnat under hästen.

Rep och hästar är en farlig kombination. Det har redan skrivits om att rep inte får samlas upp i handen samt att det skall vara hårt slagna rep, främst för att de är styvare men också för tyngden och risken då blir mindre att man fastnar i repet, och jag kan bara hålla med. Ytterligare en sak att tänka på är att vara ur vägen när någon annan hanterar sin häst med ett rep.

Jag tycker själv att det skett en försämring när det gäller kunskapen kring hur man leder och hanterar en häst. Jag har funderat på varför och jag tror det delvis beror på att det numera ofta är enskilda "kända" hästprofiler som lär ut baserade på egna idéer (ibland ganska underliga) medans hästhanteringen förr gick tillbaka på en samlad gedigen erfarenhet baserad på många personers dagliga arbete med hästar.

Jag tror det också handlar om att folk tar lektion i ridning. Men inte i hantering. Och idag står så många uppstallade i stall där alla är glada amatörer och man inte får den naturliga möjligheten att lära av folk som heltid arbetat med häst under många år. Fler och fler skaffar häst och har den ofta ihop med likasinnade.

Och även att många av de som gör just det, arbetar heltid med häst, är inriktade på ridning och tävling.
Kunskap om annat vattnas ur mer och mer.

Det ihop med att vi avlat fram hästar med mer nerv, rörlighet etc och att gemene man vill avancera i klasser och anser sig behöva mer häst än de egentligen behöver. Det finns ridhus och ridbanor på många anläggningar och folk rider främst där och tappar kunskapen om hur man interagerar med hästen ex på uteritt, hur den reagerar och vad man ska göra.

Sen ska folk förebygga risk för skador genom panikhakar ex istället för att lära hästen ge efter för tryck och sen göra den säker i uppbindning. Det går ju liksom rätt fort att lära in det. Och så slipper man då hästar som panikar, rycker sig loss på gången, sliter sig när folk leder, som går att lasta eller få in i spolbox etc. Och om man iaf skulle klanta sig och tappa dem får de inte panik och om de kliver på grimskaaft/rep/tygel så panikrycker de inte åt andra hållet och sliter sönder sig och utrustning utan de söker eftergift.

När man delar stall med folk och ser insläpp etc så kan man ju se redan innan det sker en olycka vilka människor som bör vara de som kommer skadas vid ex intag.
Vissa tar in två hästar som tillåts takta in med bogarna in mot den som leder. När det är normalläge blir man ju inte förvånad när de hästarna blir rädda över ngt och man vet vad nästa steg är. De är ju riktade mot människan och kommer om de skvätter till göra det mot människan.

Och på ngt vis ska det vara fult/onödigt/etc att ta lektion i sånt. För det är ngt man bara som hästmänniska kan och vet allt om eftersom man haft häst några år.
Vem vet och kan allt om ridning efter den tiden, speciellt som amatör?
 
Vissa tar in två hästar som tillåts takta in med bogarna in mot den som leder. När det är normalläge blir man ju inte förvånad när de hästarna blir rädda över ngt och man vet vad nästa steg är. De är ju riktade mot människan och kommer om de skvätter till göra det mot människan.
Det kan ju vara lite olika med olika hästar också och hur väl en vet var en har varandra. Mina har ju en hel del nerv, men det yttrar sig på olika sätt och jag bemöter det därmed olika. Går jag med båda har jag den ena tätt intill, med ständig kroppskontakt och lugnande beröring och röst, då den hästen behöver stöd i tillvaron vid rädsla. Den andra hästen tillåts röra sig fritt med lång lina om han behöver; han vill känna att han kan vända runt och skaffa sig överblick, skapa avstånd till det som skrämmer och välja väg. Han har dock alltid full koll på var jag är, är fullt kommunicerbar i alla lägen och rusar inte blint. Jag kan ha honom bakom mig, vid sidan om eller framför med linan hängande över rumpan.
 

Liknande trådar

Hästhantering För cirka 5 månader sen köpte vi dotterns första ponny, "världens tryggaste och snällaste barnponny". Provridningen gick ok, dottern var...
Svar
13
· Visningar
3 100
Senast: Mabuse
·
Utrustning Är det någon här som har hästar som går barfota och rids/tränas mer regelbundet? (Alltså inte föl/unghästar eller små sällskapsponnyer...
Svar
9
· Visningar
949
Senast: Miingla
·
Hästmänniskan Skulle behöva skriva av mig lite. Tycker det är svårt att få råd och förståelse när jag pratar om detta med människor i min närhet, då...
2
Svar
23
· Visningar
5 345
Senast: Nepenthe
·
Ridning Jag har försökt leta efter information, men jag är nog dålig på att leta, alternativt så finns det inte så mycket lättillgänglig...
2
Svar
33
· Visningar
3 903
Senast: Pyrran
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp