Sällskapsras

[Raderad medlem 120709]

Nu kanske den nämnts redan, men australisk terrier? Jag har liknande önskemål om en lättsam sällskapshund och den är för mig nog den starkaste kandidaten av de raser jag har på intresselistan.

Käcka och glada typer som hänger med på allt, och brukar vara väldigt barnkära. Det som är tveksamt är väl jakten och skallet då, men iom att den har en bakgrund som gårdshund så ska den helst inte dra iväg på egna äventyr, och skällandet är vad jag har förstått mycket en uppfostringsfråga. De vaktar och kan skälla av glädje när någon bekant kommer, men ska inte vara allmänt glappkäftade. Viss pälsvård krävs men i gengäld så fäller de väldigt lite.

 

[Sofie.S]

Nu har vi pratat en sväng till mamma och jag. Men jag lämnade ju frallor av en anledning, det var för andningen. Så frallor faller nu bort från listan.

Sheltie återstår som alternativ men, det är en skällig ras.
Italiensk vinthund verkar också intressant, men minus att det finns jaktintresse. Men kan gå att ”leva med”. Måste dock läsa på mer om rasen, huruvida de trivs med barn.
En ras som gått mig helt förbi är kromfohrländer! De kanske inte räknas som storleken mindre men verkar vara en väldigt okomplicerad ras och frisk dessutom. Någon som har erfarenhet av dem?

 

[zarmino]

Jag som ägt både dvärgpinscher och fralla, samt haft dvärgschnauzer i familjen och staffe som daghund, är klart mest förtjust i fralla. Staffe är trevlig, men upplever att den behöver mer hjärngynpa än fralla, motion räcker inte riktigt bara. Och den jag har haft hand om var även väldigt brötig, vilket min fralla hane var långt ifrån. En annan ras som jag upplever lite liknande fralla är affenpinscher, den är clownig, självständig, hänger gärna med på saker och får också ryck och rusar omkring

 

[_Taggis_]

Nu har vi pratat en sväng till mamma och jag. Men jag lämnade ju frallor av en anledning, det var för andningen. Så frallor faller nu bort från listan.

Sheltie återstår som alternativ men, det är en skällig ras.
Italiensk vinthund verkar också intressant, men minus att det finns jaktintresse. Men kan gå att ”leva med”. Måste dock läsa på mer om rasen, huruvida de trivs med barn.
En ras som gått mig helt förbi är kromfohrländer! De kanske inte räknas som storleken mindre men verkar vara en väldigt okomplicerad ras och frisk dessutom. Någon som har erfarenhet av dem?

Jag har bara träffat 2 kromfhorländer så kan inte påstå att jag kan rasen. Men har reagerat på att bägge var väldigt instabila och osäkra. Den ena är 10 år och har mkt rädslor överlag. Kan tex inte följa med husse på jobbet för att lastbilen gungar för mkt och den fixar inte att sitta ensam i hytten för att det gungar när husse måste lasta bilen...
Den andra var på en hundkurs jag gick och den var mkt osäker, reserverad med risk att bita ifrån om den kände sig trängd tex i hantering.

Vet inte om jag träffat två måndagsexemplar men jag har iaf tänkt att det vore inte en ras för mig. Jag måste ha en hund som kan hänga med i min vardag.

 

[Nota]

Jag har bara träffat 2 kromfhorländer så kan inte påstå att jag kan rasen. Men har reagerat på att bägge var väldigt instabila och osäkra. Den ena är 10 år och har mkt rädslor överlag. Kan tex inte följa med husse på jobbet för att lastbilen gungar för mkt och den fixar inte att sitta ensam i hytten för att det gungar när husse måste lasta bilen...
Den andra var på en hundkurs jag gick och den var mkt osäker, reserverad med risk att bita ifrån om den kände sig trängd tex i hantering.

Vet inte om jag träffat två måndagsexemplar men jag har iaf tänkt att det vore inte en ras för mig. Jag måste ha en hund som kan hänga med i min vardag.

Jag har en träningsskompis som har en och den är hur cool som helst och en jäkla arbetsmyra jag hade aldrig rekommenderat den som sällskapshund.

 

[Fruentimber]

Nu har vi pratat en sväng till mamma och jag. Men jag lämnade ju frallor av en anledning, det var för andningen. Så frallor faller nu bort från listan.

Sheltie återstår som alternativ men, det är en skällig ras.
Italiensk vinthund verkar också intressant, men minus att det finns jaktintresse. Men kan gå att ”leva med”. Måste dock läsa på mer om rasen, huruvida de trivs med barn.
En ras som gått mig helt förbi är kromfohrländer! De kanske inte räknas som storleken mindre men verkar vara en väldigt okomplicerad ras och frisk dessutom. Någon som har erfarenhet av dem?

Tycker Kromen är en trevlig ras, av de jag träffat! Haft en på kurs och ett par stycken i samma träningsgrupp. De har varit glada och härliga allihop. Den jag hade på kurs var mer i luften än på marken. Riktig gummiboll!

 

[Nota]

Tycker Kromen är en trevlig ras, av de jag träffat! Haft en på kurs och ett par stycken i samma träningsgrupp. De har varit glada och härliga allihop. Den jag hade på kurs var mer i luften än på marken. Riktig gummiboll!

Ja det är väl typsikt för den rasen att dom hoppar rakt upp i luften, tror till och med det står med i deras rasbeskrivning

 

[Human]

En ras som gått mig helt förbi är kromfohrländer! De kanske inte räknas som storleken mindre men verkar vara en väldigt okomplicerad ras och frisk dessutom. Någon som har erfarenhet av dem?

Jag har kromis, dock bara valp än så länge så kan inte utgå från min individ men kan svara lite generellt utifrån hur jag uppfattar rasen. Utifrån ditt ursprungsinlägg tycker jag inte kromis lät klockrent. Det som jag tycker talar mot är att jag uppfattar Kromfohrländare som hundar som behöver lite egen (mental) sysselsättning också, och inte bara promenader och "hänga på". Alla uppfödare håller inte med om det, och det finns säkert lugnare exemplar men generellt tror jag inte de blir trevliga med bara fysisk motion.

Nästa frågetecken är barnen. Kromisar är ganska signalkänsliga, och jag uppfattar dem inte alltid som så förlåtande. Inga barn ska ju leka själva med hundar, men jag skulle ändå känna att jag skulle ha noggrannare koll på en kromis + barn än en typ labrador + barn. Sen är det ju studsbollegenen - de är verkligen mycket i luften, och det är inte helt praktiskt med små barn.

Något som du inte skrev något om men som alltid bör nämnas när man funderar på en kromis är att det är en reserverad hund som vanligen trivs bäst i hushåll där det inte kommer och går mycket folk (men hänger förstås ihop med hur väl man lyckas med socialiseringen).

Men kan din mamma överväga att även syssla med någon mental träning, och är beredd på att kombon hund + barn inte är helt friktionsfri så är det en himla trevlig och frisk hund. Dock fortfarande ovanlig, så man får bara beredd på att stå i kö ett tag

 

[Nattfjäril]

Det handlar inte om att bojkotta en hel ras, utan om att rasen faktiskt är så trasig att det inte går att hitta ett friskt exemplar längre

Visst finns det bättre och sämre uppfödare inom rasen som inom alla andra raser och får man tag i en riktigt 'bra' hund så är den kanske bara halvrisig och inte katastrofal.

Om man sedan tycker det är värt att gambla med en STOR risk för mer eller mindre allvarliga hälsoproblem, veterinärkostnader, oro, lidande och ett hundliv där hunden inte kunde vara den glada kompis man ville ha och som tar slut efter några år för att man vill ha ett visst utseende eller personlighet då får man väl göra så.

Det är skittråkigt att vissa raser blivit så illa, men det är tyvärr verkligheten. :/

 

[Viva]

Jag har bara träffat 2 kromfhorländer så kan inte påstå att jag kan rasen. Men har reagerat på att bägge var väldigt instabila och osäkra. Den ena är 10 år och har mkt rädslor överlag. Kan tex inte följa med husse på jobbet för att lastbilen gungar för mkt och den fixar inte att sitta ensam i hytten för att det gungar när husse måste lasta bilen...
Den andra var på en hundkurs jag gick och den var mkt osäker, reserverad med risk att bita ifrån om den kände sig trängd tex i hantering.

Vet inte om jag träffat två måndagsexemplar men jag har iaf tänkt att det vore inte en ras för mig. Jag måste ha en hund som kan hänga med i min vardag.

Samma här tyvärr. Den ena har dessutom gått i avel så skulle vara noga med mentaliteten om jag funderade på rasen.

 

[Sofie.S]

Samma här tyvärr. Den ena har dessutom gått i avel så skulle vara noga med mentaliteten om jag funderade på rasen.

Har läst att folk beskriver de om signalkänsliga och att de därför inte trivs med småbarn. Finns säkert undantag. Synd! Har sett några på håll som verkat trevliga ut.

 

[linnsan]

Löwchen då? Nu förstår jag ju inte varför hunden måste vara i utställningsskick om den inte ska ställas? Men de klipps ju helt klart på ett praktiskt vis om man nu vill hålla dom så.

Lite fartigare/sportigare än havanaisen. Men är absolut nöjda med normal motion, lek och att få vara med. Blir inte uppjagade av barn (min låg helt däckad trots barn som sprang runt och härjade inne. Och då var hon inte barnvan). Rent allmänt så upplever jag rasen som en trygg, rolig ras som är enkel typ överallt. Kommer definitivt ha en igen

 

[Malibu_Stacy]

Löwchen då? Nu förstår jag ju inte varför hunden måste vara i utställningsskick om den inte ska ställas? Men de klipps ju helt klart på ett praktiskt vis om man nu vill hålla dom så.

Lite fartigare/sportigare än havanaisen. Men är absolut nöjda med normal motion, lek och att få vara med. Blir inte uppjagade av barn (min låg helt däckad trots barn som sprang runt och härjade inne. Och då var hon inte barnvan). Rent allmänt så upplever jag rasen som en trygg, rolig ras som är enkel typ överallt. Kommer definitivt ha en igen

Jag föreslog också löwchen! Tycker de verkar passa bra, och man kan ju ha pälsen så lång/kort som man vill

 

[linnsan]

Jag föreslog också löwchen! Tycker de verkar passa bra, och man kan ju ha pälsen så lång/kort som man vill

Ja men precis! Tycker de känns passande också.

 

[linnsan]

Har läst att folk beskriver de om signalkänsliga och att de därför inte trivs med småbarn. Finns säkert undantag. Synd! Har sett några på håll som verkat trevliga ut.

Jag hatar btw såna här beskrivningar. När folk förskönar osäkerheter med att kalla det något annat.