Sällskapsras

[Bapelsin]

Jag tycker staffe känns som fralla, lite trevligare till och med då en hel del frallor bits och inte klarar av hantering.

+1 på den.

Staffen är en glad och tillgiven aktiv sällskapshund som med outsinlig glädje hänger med på precis vad som helst, och orkar hur mycket som helst.

 

[Wonderwoman]

Och desto fler är inte nöjda med det och blir då dom såkallade bjäbbiga tanthundarna

Faktiskt aldrig sett just pudel eller papillon som varit bjäbbiga tycker det brukar vara mest chihuahua eller jack russell terrier numera, förr kunde en se fler av de andra sällskapsraserna men tycker de är mindre vanliga idagens läge.

 

[Sel]

Har inte en liten bullterrier liknande temperament/personlighet som en fralla? Rätt brötiga och clowniga sådär? Jag har dessutom träffat fler trevliga bullar än frallor.
Sedan gör jag reservation på att jag inte har någon som helst koll på hälsoläget hos bullen, men andas kan de ju!

 

[Bison]

Det lutar åt Fransk Bulldog för mamma. Och jag vet om andningsproblematiken, har själv upplevt det. Men jag är inte ”ledsen” över hennes val, frallor är fantastiska hundar om man hittar de sunda.

Hoppsan, det var oväntat iom att hon inte ville ha en kraftig hund.

Håller dessvärre med övriga, finns inga sunda frallor. Det är inte bara andningen som är ett problem i den rasen
Då är tom Mops en mer "sund" ras

Är inne på samma linje som @Sel miniatyrbulle.
Lite samma egenskaper som frallan men i ett sundare och mer sportigt format även om det finns en del problem där med. Som jag förstått det är det lite samma som med staffen, allergier osv.

 

[dobbis]

Hoppsan, det var oväntat iom att hon inte ville ha en kraftig hund.

Håller dessvärre med övriga, finns inga sunda frallor. Det är inte bara andningen som är ett problem i den rasen
Då är tom Mops en mer "sund" ras

Är inne på samma linje som @Sel miniatyrbulle.
Lite samma egenskaper som frallan men i ett sundare och mer sportigt format även om det finns en del problem där med. Som jag förstått det är det lite samma som med staffen, allergier osv.

Det är mil mellan mini bullterrier o fralla.

 

[Sryoqwe]

Jag har inte träffat många frallor, men frisk och sund skulle jag inte beskriva de som. Vill hon ha den typen av hund kanske staffe kan vara ett alternativ istället? Dem känns lite friskare, mentaliteten har jag inte märkt någon större skillnad på. Jag kan inte den typen av hund, så det är bara min begränsade erfarenhet.

 

[Bison]

Det är mil mellan mini bullterrier o fralla.

Jag har inte upplevt några mil faktiskt, men min erfarenhet är inte jättestor.
Har varit mer drag i de minibullar jag träffat, betydligt smartare än de frallor jag träffat men det säger ju inte så mycket

 

[AraSlei]

Kanske är Bostonterriern ett något sundare alternativ än frallan?

 

[Diabetikern]

@Tuggben

Har 2 bostons och en väninna som är uppfödare på dessa. Än så länge har jag inte träffat på någon med andningsproblem

De jag träffat är väldigt aktiva inom agility och stallhundar som är med på ridturer.

Sen finns det ju mycket annat att hålla koll på och det är ju en trubbnos. Jag är mest orolig för värmen i varma sommardagar. Då får man vara försiktig.

 

[Smokey]

Nu är förvisso pemmarna mindre är cardigans, men corgi är medelstora hundar med låg tyngdpunkt. Min ena hane väger 20 kg och kan utan bekymmer dra omkull både barn och "svagare äldre människor".

Det blir svårt att nå någon form av konsensus när du är så snäv i dina definitioner? Jag har inte påstått något som ens är i närheten av att pemmen skulle vara missanpassad som familjehund? Jag har endast påpekat att corgi överlag kräver mer än en timmes promenad om dagen som aktivitet och då drar du till med att de inte brukshundar och inte lämpar sig för träning på "högre nivå".

Det finns flera olika nivåer av aktivitet, både psykisk och fysisk. Det finns säkert flera pemmar som nöjer sig med en timmes promenad om dagen, men jag skulle inte se dessa som rastypiska eller en så låg aktivitetsnivå som önskvärd. De är i grunden boskapsfösare och ska vilja ha mer aktivitet än så i vardagen.

Pembroke ligger på 10 kg för tik, ca 12 för hane. En mycket liten medelstor hund isf, även om cardigan är större. Jag ser inte riktigt varför denna diskussion hjälper ts heller, så därför blir detta mitt sista inlägg i frågan.

Det förefaller som att du gärna vill missuppfatta det jag skriver. Jag baserar det på egna erfarenheter från ett antal pembrokes, inget annat. Nog för att det är en aktiv krabat, men med väl fungerande av och påknapp. F ö definierar även skk det som främst en sällskapshund, men jag antar att de har fel då. Det är en livlig, lättlärd och aktivt sällskapshund, enligt mig. Jag respekterar din åsikt om att det inte är så, men jag är fullt medveten om de nyanser som förekommer såväl inom rasen och mellan olika raser. Dock är aktivitetsnivån som ts beskrev fortfarande tillräcklig för de flesta pembrokes som jag har träffat, och det är inte speciellt få - både inhemskt uppfödda och importer. Konsekvent fostran är däremot mycket viktigt i ung ålder, precis som med många vall/herdehundar, för att slippa felbeteenden.

 

[Fruentimber]

Det förefaller som att du gärna vill missuppfatta det jag skriver.
/.../
Det är en livlig, lättlärd och aktivt sällskapshund, enligt mig. Jag respekterar din åsikt om att det inte är så, men jag är fullt medveten om de nyanser som förekommer såväl inom rasen och mellan olika raser.

Dito? Jag har i flera inlägg nu gjort klart för att det är trevliga, lättlärda och aktiva hundar. Och så skriver du nu att jag skulle vara av annan åsikt? Jag fattar ingenting.

Det är jättesvårt att hänga med i din argumentation. För några inlägg sen var de inge vidare träningskompisar och nöjde sig med en timmes promenad om dagen enligt dig, nu är de istället lättlärda och aktiva sällskapshundar?

Det är ju ungefär vad jag har försökt nå fram med till dig i flera inlägg. De är ypperliga allroundhundar, aktiva och med fart i och som är duktiga i många olika sporter.

Jag har fått mitt sagt och har försökt säga detta flera gånger nu, så jag lägger ner här.

 

[tuaphua]

Jag ”övergav” rasen för två år sedan pga andningsproblem. Men rasen har satt sina avtryck i familjen, det är en fantastisk ras med dess personligheter. Vad skulle det finnas för motsvarande ras?

Oavsett om man inte riktigt kan hitta en exakt motsvarande hund gällande personlighet etc så känns det ju extremt märkligt att absolut inte vilja ha "tanthundar" just för att man inte tror de ska orka med det liv man vill ha för att sen köpa en ras som är så pass extremt sjuklig att man har en rätt stor risk att hunden blir ett vårdpaket som kanske måste avlivas.

Det måste ju finnas friskare hund som kan vara intressant just för att den är frisk. Och då kan orka det som man nu vill göra. En liten atletisk hund orkar ju betydligt mer än en sjuk hund.

Sen måste ju inte alla gilla samma typ av hundar. Men aldrig i helvete att jag skulle tumma på hälsa och sätta ohälsa före "skön personlighet". Det måste väl finnas ett gäng andra raser att kika på istället, som också är härliga mentalt.

Här säger ju även en veterinär att rasen är så osund att man avråder å det bestämdaste.

 

[Tuggben]

Instämmer i kören om att trubbnosar går bort, då i synnerhet fransk bulldog. Precis som Malibu_stacey säger så är det inte bara andningen som är problem med frallan. Min kollega fick ta bort sin fralla pga ihoptryckta kotor i ryggraden vilket ledde till nervskador som slutligen gjorde att den lille hanen på blott 5 år knappt kunde gå

 

[Sofie.S]

Ja jag vet, jag vet. Franska Bulldogs är sönderavlade. Men ska man bojkotta en hel ras när det finns många uppfödare som följer SKK och rasklubbens avelsregler? Det här är en helt annan diskussion.

Jag har faktiskt inte träffat någon annan ras som har så starka och charmiga personligheter som frallor?
Har tipsat om Staffe men blir för mycket hund. Frallor är ju åt det kraftiga hållet men så okomplicerad så det väger upp.

 

[Sryoqwe]

Ja jag vet, jag vet. Franska Bulldogs är sönderavlade. Men ska man bojkotta en hel ras när det finns många uppfödare som följer SKK och rasklubbens avelsregler? Det här är en helt annan diskussion.

Jag har faktiskt inte träffat någon annan ras som har så starka och charmiga personligheter som frallor?
Har tipsat om Staffe men blir för mycket hund. Frallor är ju åt det kraftiga hållet men så okomplicerad så det väger upp.

De staffar jag träffat har inte varit mycket större än frallorna. Mentaliteten tycker jag nog att staffarna är trevligare men gissar att det varierar, frallorna har inte varir otrevliga. Är det inte bättre att kompromissa med storleken än friskheten? Ingen här kan väl göra något åt vad din mamma väljer för hund, bara hoppas.

 

[Valptass]

Ja jag vet, jag vet. Franska Bulldogs är sönderavlade. Men ska man bojkotta en hel ras när det finns många uppfödare som följer SKK och rasklubbens avelsregler? Det här är en helt annan diskussion.

Jag har faktiskt inte träffat någon annan ras som har så starka och charmiga personligheter som frallor?
Har tipsat om Staffe men blir för mycket hund. Frallor är ju åt det kraftiga hållet men så okomplicerad så det väger upp.

Jag har inte träffat jättemånga frallor, och de jag har träffat har uppenbarligen inte gjort ett bestående intryck, så det är av uppriktig nyfikenhet jag frågar: vad är det i frallans personlighet som är så oöverträffligt charmigt?

 

[Nota]

Jag har inte träffat jättemånga frallor, och de jag har träffat har uppenbarligen inte gjort ett bestående intryck, så det är av uppriktig nyfikenhet jag frågar: vad är det i frallans personlighet som är så oöverträffligt charmigt?

Jag undrar också det, dom jag träffat är bara påflugna och har noll respekt för andra hundar och människor. Lyssnar överhuvudtaget inte på något utan bara kör på tills dom lägger sig ner i en astmaattack.

 

[_Taggis_]

Jag har inte träffat jättemånga frallor, och de jag har träffat har uppenbarligen inte gjort ett bestående intryck, så det är av uppriktig nyfikenhet jag frågar: vad är det i frallans personlighet som är så oöverträffligt charmigt?

Jag vet inte, bulletypen av hund är inte min hundtyp. Men jag tänker att smaken är väl helt enkelt bara som baken? Vissa älskar den typen av hund och andra inte. Det som är desto mer intressant är hälsoläget och om det väger upp eller ner mentaliteten. Men så är det ju med alla raser, att en får kolla av hälsoläget och sedan väga det mot andra egenskaper..?

 

[Malibu_Stacy]

Ja jag vet, jag vet. Franska Bulldogs är sönderavlade. Men ska man bojkotta en hel ras när det finns många uppfödare som följer SKK och rasklubbens avelsregler? Det här är en helt annan diskussion.

Jag har faktiskt inte träffat någon annan ras som har så starka och charmiga personligheter som frallor?
Har tipsat om Staffe men blir för mycket hund. Frallor är ju åt det kraftiga hållet men så okomplicerad så det väger upp.

Jag tycker det, eftersom det inte spelar någon roll om hunden är från SKK-uppfödare eller ej. De är för sjuka och sönderavlade ändå.
Personligen tror jag inte ens att utavel med en annan ras skulle kunna hjälpa, eftersom de lider av så många fel. Jag tror det är omöjligt att avla bort allt och SKK gör alldeles för lite i frågan.

 

[Sofie.S]

Det som gör frallor så charmiga är att de är clowner, de bjuder in till skratt med sina specifika personligheter. Jag förundrades ofta över min egen fralla som jag hade då jag egentligen inte kan klassa mig själv som en ”äkta” hundmänniska. Jag gillar inte hundar generellt men det finns individer eller raser jag tycker om. Det som jag (och min mamma) uppskattar är självständiga hundar som ändå är familjära. Som inte svansar efter en vart man än går, som inte skäller i tid och otid utan någon särskild anledning. Det är svårt att förklara känslan. Jag har hittat samma mentalitet hos min mastiff. Överfaller en inte av lycka men kryper ändå upp i soffan och lägger sig nära. Ligger kvar i sovrummet och tar sovmorgon fast jag kliver upp - och svansar inte efter mig. Självständig men ändå kärleksfull. Jag får stress på hundar som hela tiden ”vill”, jag har hellre en hund jag får ”be” om och det vill min mamma också. Därav går många raser bort.