Övr. hem & hobby Sängstorlek

Jag hade en 80cm som barn/ungdom. Nu har jag en 90cm. Aldrig haft större. Och ja, det har fått plats med en karl i sängen nattetid 😅
 
Växt upp med våningssäng och då var det nog 90 cm. I tonåren (1995) fick jag och brorsan varsin 120 cm som hängde med länge, länge. Numera har jag en 180 cm även om jag och hundarna bara använder hälften eftersom de gillar att trängas.
 
Alltid haft 90 säng tills sambon kom in i mitt liv. Haft olika sängar med alltid med skumgummimadrass och jag saknar det, sov bäst med det! :love: b.la loftsäng, dagbädd och vanlig säng.
Nu är 180(?) bädd vi har, och skönt på sitt sätt att inte behöva knö på varann
 
Jag växte upp i en 80-säng (mitt rum var pyttelitet så större fick inte plats). När jag flyttade till U-a för studier köpte jag en 120-säng, lyx! Det gick utmärkt att få ner en karl i den också :D

Den sängen följde med när jag flyttade hem och sedan skaffade mig särbo... och herregud vad liten sängen hade blivit! Två personer på 30+ med kass rygg klarar inte riktigt av en så smal säng :laugh:

Nu har jag en 160-säng och sover väl på lite mer än halva när jag är själv (men det är mest pga katten... för att vara så liten tar hon mycket plats :cautious:). Den tycker jag fungerar bra för mig och särbon plus att en 180-säng hade inte fått plats, mitt hus är lite trångt.
 
Jag växte upp i en 90-säng. Funkade utan problem, men jag var lite avis på kompisar som hade större. De flesta hade dock 90-sängar (född -90). När jag var typ 19 fick jag en 140-säng av pappas kompis som skulle köpa ny. Den hade jag tills jag blev sambo något år senare.
 
När jag växte upp fanns typ ett alternativ på säng, man hade 90-säng. Alla hade det. Enda undantaget var min relativt nyinflyttade kompis från Kanada som hade typ 140-säng eller l iknande. Idag fick jag höra av en suckande förälder att barnet fått ny (dubbel-)säng för att "alla" kompisar har det. Har verkligen majoriteten av barn idag jättesäng? Varför? Är det omodernt överlag med 90-sängar? Hjälp en som uppenbart sover under en sten vad gäller heminredning 🙈
Avkomman har 120-säng och divansoffa på sitt rum. Praktiskt när det sover över kompisar och platsen fanns, så varför inte tänkte vi.
 
Jag har en 120 som står i sovrummet, men jag ligger i soffan i vardagsrummet för jag kan inte ligga plant längre. Soffan kan vara 50-55 cm. Jag sover jättegott i den och ligger bara på rygg numera.
 
Jag har inte haft 90-säng sedan jag var liten - tror att jag haft nuvarande säng (120) sen jag var iaf 14-15år nånting (och ja, den är rätt slut nu egentligen, men ekonomin finns inte för att byta en)... 90cm känns hemskt trångt, jag vill verkligen inte ha mindre säng än jag har nu (inte minst för att jag och pojkvännen verkligen inte skulle få plats i en 90-säng trots att vi sover typ på varann när vi sover ihop :D).
 
Jag har noll koll på vad barn/ungdomar har idag, men jag har inte haft 90-säng sedan tidig tonår. Minns inte riktigt hur gammal jag var men någonstans under tidiga tonåren fick jag en 120 säng.
Jag tycker 90 cm är jättelitet att sova på. Man har ju inget space att snurra runt på. Har hänt att jag typ slår huvudet i väggen om jag sover i någons 90 cm gästsäng och i sömnen flyttar runt på samma sätt som jag är van vid :laugh: :banghead:

Ska man vara två i sängen så vill jag ha 180 cm. Något mindre kan funka om sängpartnern ligger helt still på ena kanten ;)
 
Jag hade 90-säng fram tills jag var 18 ungefär. Men det berodde bara på att det i mitt rum inte fanns rimlig möjlighet att möblera med bredare. När jag fick ett annat rum fick jag en 120-säng. Den delade sen även jag och min numera make när vi bodde tillsammans i vår studentlägenhet. Inte att rekommendera!

Våra barn (2 och 4 år) delar sovrum. Ena barnet har en 105-säng och andra barnet har en 80-säng som går att dra ut till 160. Den sängen är jämt utdragen och båda barnen sover där medan 105-sängen som är betydligt skönare står tom :p Men att de delar på dubbelsäng är praktiskt för oss föräldrar vid nattning. Opraktiskt dock att typ hela rummet pga detta består av sängar :p
 
Att få plats och att ha möjligheter till god sömn är ju inte riktigt samma sak..
Det beror ju lite på hur man sover 😄
Jag ligger helt still ute på kanten när jag sover själv, blir inte ens ett veck på lakanet.
Min kille sover likadant så för oss funkar det bra med min lilla säng. Vi sover helst ihoptrasslade i varandra.
 
Det beror ju lite på hur man sover 😄
Jag ligger helt still ute på kanten när jag sover själv, blir inte ens ett veck på lakanet.
Min kille sover likadant så för oss funkar det bra med min lilla säng. Vi sover helst ihoptrasslade i varandra.
Ja helt klart!
Själv ligger jag på mage utsträckt med armar och ben åt alla håll. Och så snurrar jag runt och byter position hela tiden. Som tur är så sover min sambo helt still på sin kant så jag har större delen av vår 180-säng för mig själv 😆
 
Sonen har för närvarande en 160 säng. Men det är en dagbädd så den går att trycka ihop till 80 men då ramlar han nästan ur den. När vi har flyttat är tanken att han ska få en 120 säng. Dottern har en 90 säng för det passade bäst på hennes rum, där blir det nog också en större säng som jag räknar med att hon tar med sig inom ett par år. :)
 
Jag hade 90 säng hela uppväxten hemma, den följde med till egna boendet (en 1:a med kokvrå). Sen blev jag sambo iom husköp så då köpte vi oss en 120 i inflyttningspresent till oss själva. Den hade vi tills barnet kom (i 17 år), då blev det för trångt med 3 st i sängen så då köpte vi en 180 :up:
Barnet fick en 90 i egna rummet och när vi bytte sovrum med varandra när han blev tonåring så blev det en 105 i hans rum av praktiska skäl (det skulle in en bäddsoffa också ;)).
 
Jag hade en 90-säng tills jag var... 17-18år? Då blev det en 120-säng istället, mest pga hundarna som alltid sover med mig i sängen. Nu skulle jag gärna ha åtminstone en 140-säng, men älskar att sova i 180-sängar när det väl sker. Jag inser dock att det blir lite svårare att få plats med en sådan hemma. Som singel i Sthlm är det inte direkt lätt att ha råd med stor bostad.
 
Jag är född 90 och gick från 90 cm till 105 cm till 120 cm mellan åldrarna, kanske, 12-18. Skulle säga att 105 cm var ganska standard bland mina vänner under tidigt 2000-tal. Behövs verkligen inte bredare innan man börjar bjuda in sällskap till sängen :p

Nu är jag sambo och har 180, skulle nöjt mig med 120 om jag bodde själv. Kan inte förstå hur man behöver mer än så.
 
Jag är uppväxt med 90-säng och köpte 105 när jag flyttade hemifrån. Det kändes stort och lyxigt. Denna 105-säng delade jag med min sambo i 6 år utan problem. I somras köpte vi dubbelsäng (90+90).

(I morse var första gången jag kände att jag hade brist på sängutrymme när jag lyckades trilla ner ur sängen när jag skulle stänga väckarklockan...😳😁 Aldrig hänt i 105-sängen..!)
 

Just nu

Hästfolk

Hästvård

  • ”Sår” i hoven

Träning

  • Ridskoleryttare 2020

Utrustning

Hästavel

  • Föl 2017

Tävlingsgrenar

  • Nya inkörningstråden!

Forumstatistik

Trådar
440 548
Inlägg
8 406 326
Medlemmar
25 249
Senaste medlem
Sonnenschein

Allmänt

Hem & Hobby

Barn

  • Mensskydd för unga

Hund

Katt

Andra Djur

Bukefalos

Hästnyheter

Upp