Särbo - praktiska funderingar

[mandalaki]

Haha!
Du har ett jävla minne
Men det är helt sant. Jag hatar verkligen att låta någon annan städa, missa att dammsuga en list och jag vill göra om precis allting.
Annars var det ju bra på så vis att vi aldrig bråkade, var fina vänner, överens osv. Jag bara vaknade en dag när han var på utbildning och kände fan vad skönt! Jag vill inte vara gift, tack och hej nu vill jag göra något annat.

Jag FATTAR inte varför jag kommer ihåg sånt

Vilken märklig grej att du tröttnade så plötsligt!

 

[Bison]

Jag FATTAR inte varför jag kommer ihåg sånt

Vilken märklig grej att du tröttnade så plötsligt!

Det är nog rätt typiskt mig. Jag funderar sällan över saker. Jag får en känsla, tar ett beslut och kör på det.
Ibland blir det bra, ibland mindre bra.

 

[LenaH]

Min man STÅR I TVÄTTSTUGAN OCH VIKER TVÄTTEN! Så himla tidsödane och onödigt. Jag släpar bara upp den och trycker in den i garderoben.

Jag MANGLAR också.....

 

[tuaphua]

Min sambo hänger upp sin tvätt färgkoordinerat även på torkställningen och viker ihop plastpåsar till små käcka platsbesparande trianglar.

Jag knör in både mina kläder och plastpåsar med våld

Vi har aldrig grälat om städning eller ordningen. Inte en enda gång!

Min sambo är pedant och med viss ocd skulle jag säga. Han säger att jag är en hippie.
Om han vill linjera upp saker, märka upp allt, vika sina kläder/sängkläder med just x antal vikningar på ett specifikt sätt, ställa alla burkar/tetror etc i kylen med texten framåt trots att man bör kunna lista ut att den enda juiceformade tetran är Proviva får han göra det själv.
Jag är on board med att hålla städat och snyggt. Men överkursen får han hållas med. Vi är lite olika där. Men jag pallar inte hålla på så. Jag har ju mina hangups som jag tar ansvar för själv.
Skulle aldrig orka en relation där det ska bråkas om sånt.

 

[tornblomma]

Jag läste: ”SÄPO - praktiska funderingar”

 

[TeamLundVer]

Ja, det kanske var otydligt. Jag gillar ju att leva ihop med folk så länge jag har någonstans att dra mig undan också när jag behöver det. Så jag kanske inte är en kandidat för särboskap.

Vi har (snart) varsitt kontor/ hobbyrum för de stunder man behöver kite egentid eller vill göra ngt som annars stökar ner halva huset

 

[Bison]

Min sambo är pedant och med viss ocd skulle jag säga. Han säger att jag är en hippie.
Om han vill linjera upp saker, märka upp allt, vika sina kläder/sängkläder med just x antal vikningar på ett specifikt sätt, ställa alla burkar/tetror etc i kylen med texten framåt trots att man bör kunna lista ut att den enda juiceformade tetran är Proviva får han göra det själv.
Jag är on board med att hålla städat och snyggt. Men överkursen får han hållas med. Vi är lite olika där. Men jag pallar inte hålla på så. Jag har ju mina hangups som jag tar ansvar för själv.
Skulle aldrig orka en relation där det ska bråkas om sånt.

Det är därför särbo fungerar bra för mig. Jag struntar i hur andra har det så länge det inte är skitigt på riktigt. Har inga problem med att någon är här och stökar ner i korta perioder heller, det ordnar jag snabbt upp igen.
Min exman var bra på ordning så det blev aldrig konflikter där faktiskt.

 

[monster1]

Poängen är att umgås när man VILL umgås. Och en annan poäng är att man i lägre grad behöver enas om hur och av vem hushållssysslor ska skötas. Och sen tycker jag att det finns en massa poänger i att kunna komma och gå som man vill, och även dra hem folk som man vill utan att behöva ta hänsyn till att den andra tex behöver sova pga jobbet.

Ah, jag har alltid varit dålig på det. Mina vänner är oftast sådana som jag träffar i min vardag, är helt enkelt dålig på att se till att träffas utanför den vanliga rutten. För mig är kravlöst umgänge sådant där jag inte behöver ta så aktiv del där vi inte måste göra något aktivt som att gå och fika eller så. Jag älskade att bo i dubblett på campus och brukade dessutom gå över och hänga i min kompis korridor lite så där lagom avslappnat när hon och hennes korridorsvänner stod och lagade mat. Det är ett väldigt kravlöst umgänge lite som jag har med katterna.

Nackdelarna är ju hushållsfördelning, att man då måste stå ut med att folk gräver i smöret, att det är svårt att få eget utrymme samt att det blir bökigt när man väl vill att relationen ska upphöra som @mandalaki skriver.

 

[monster1]

Jag tänker nog att man får färre möjligheter att irritera sig den på andres vanor och tjata om dem. Det är svårare att gnälla på skidbacken på osten om det är hemma hos den andre = mindre gnäll, mer respekt.

Men blir det då att man växelbor hos varandra? Jag har liksom aldrig lyckats få det att funka. I den ena relationen så blev den aldrig mer än en långtids dejtande och den nuvarande där blev det bara så meckigt att jag tillslut flyttade in i alla fall. Det var liksom som att hela tiden bo i kappsäck, man var tvungen att frakta med sig alla sina prylar hit och dit och samma för partnern då den skulle bo över.

 

[Bison]

Men blir det då att man växelbor hos varandra? Jag har liksom aldrig lyckats få det att funka. I den ena relationen så blev den aldrig mer än en långtids dejtande och den nuvarande där blev det bara så meckigt att jag tillslut flyttade in i alla fall. Det var liksom som att hela tiden bo i kappsäck, man var tvungen att frakta med sig alla sina prylar hit och dit och samma för partnern då den skulle bo över.

Nej, det behöver man inte göra.
För mig är det som att ha rn kompis fast med kärlek.
Man ses när bägge har tid, hittar på något, eller bara är hemma. Behöver inte stanna över natt om man inte bor långt ifrån varandra så det inte går att ta sig hem enkelt.
Det behöver inte vara så besvärligt.

 

[the_connemara]

Absolut

Ja! De ska hänga slätt, exakt kant i kant, är det flera ska de vikas åt samma håll, hängas med samma avstånd från varandra osv.
Ja, jag är en mardröm att leva med.

Som den där filmen med Julia Roberts minus då såklart att det är mannens önskan och att han är ett helvetes jävla as såklart.

 

[the_connemara]

Såg nu att filmen länkats efter det jag svarade på

Min sambo hänger upp sin tvätt färgkoordinerat även på torkställningen

Gör inte alla det

 

[Fibusen]

Och jag känner inte bara att ”jag skulle aldrig kunna bo med någon igen” utan också ”någon annan skulle aldrig kunna fixa att bo med mig”

Det får inte ändras på något i möbelväg, frysen har jag markerat dom olika facken och vad som ska ligga vart, mina garderober är proppfulla, så det finns inte plats för en annan männniskas kläder heller. Och inga nya möbler ska som sagt in!

”Flytta in hos mig du, men du får inte ta med dig något, ändra något, ha någon åsikt om vad jag gör, och dina kläder får du förvara i en Icakasse! ”

Jag tror dom flesta bangar på den idéen! Och skulle dom inte banga så är det en mes som säger ja och amen till allting och nån sån skulle jag aldrig klara av. Jag måste ha nån som fräser ifrån. Logiken i det?

 

[Beckham]

Min man STÅR I TVÄTTSTUGAN OCH VIKER TVÄTTEN! Så himla tidsödane och onödigt. Jag släpar bara upp den och trycker in den i garderoben.

Jag vek också tvätten i tvättstugan när det var jag som skötte tvätten. Nu viker först äkta hälften tvätten när han burit upp den, och eftersom han viker på ett sätt som är helt uppåt väggarna (enligt mig då alltså ) så tvingas jag vika om den! Tilläggas ska att det är han som är ordningsmannen i vår familj, men vissa grejer står jag inte ut med. Tvättade kläder vikta på fel håll och dessutom med avigsidan utåt, t ex.

F ö älskar jag min man och vill inte vara utan honom alls, men kanske några av hans egenheter. Å andra sidan vore det ju inte HAN utan dem.

 

[CiaB]

Men blir det då att man växelbor hos varandra? Jag har liksom aldrig lyckats få det att funka. I den ena relationen så blev den aldrig mer än en långtids dejtande och den nuvarande där blev det bara så meckigt att jag tillslut flyttade in i alla fall. Det var liksom som att hela tiden bo i kappsäck, man var tvungen att frakta med sig alla sina prylar hit och dit och samma för partnern då den skulle bo över.

Men det är väl helt och hållet individuellt hur man gör?
Jag och min särbo bor på varsin ort. Jag åker alltid till honom på helger och ledigheter. Från början var det mest av praktiska skäl. Jag har en lägenhet och jobbar 10 min. gångväg från där jag bor.
Han har hus och när vi träffades så var hans två barn mellan 10-14 år. Den ena bodde enbart hos honom, och den andra varannan vecka.
Nu är bägge myndiga och bara den yngre bor hemma (när han inte är hos flickvännen).
Men det är så skönt med veckopendlandet tycker jag. Jag har behov av egentid, och njuter av att komma hem efter jobbet och kunna stänga dörren om sig, och att själv kunna bestämma ljudnivån!
Jag är ganska så ljudkänslig, och avskyr när det blir för mycket "stök" med hög musik i ett rum och TV'n på hög volym i ett annat (för att dränka musiken).

 

[crazyrabbitlady]

Men blir det då att man växelbor hos varandra? Jag har liksom aldrig lyckats få det att funka. I den ena relationen så blev den aldrig mer än en långtids dejtande och den nuvarande där blev det bara så meckigt att jag tillslut flyttade in i alla fall. Det var liksom som att hela tiden bo i kappsäck, man var tvungen att frakta med sig alla sina prylar hit och dit och samma för partnern då den skulle bo över.

Nej. Alltså. Jag bor hos mig, särbon hos sig. Ibland är jag där, ibland är vi hos mig men ganska ofta är vi på var sitt ställe.

Jag har i och för sig nog aldrig riktigt förstått hela grejen med att man måste vara tillsammans exakt hela tiden heller. I alla fall inte efter första nyförälskelsen. Jag är jag och min partner är min partner. Vi är individer med egna liv. När vi väljer att vara tillsammans så är det för att det ger något. Att vara tillsammans hela tiden utan anledning känns skumt för mig. Jag följer inte med och tittar på kampsportsträningen och jag har ingen publik på ridlektionerna heller. Det är lite liknande sak för mig.

 

[vackerdag]

Vi har som ett särboförhållande fastän vi bor ihop. Vi äter ihop ibland och ibland inte. Vi sover ihop ibland och ibland inte (har varsitt sovrum), vi gör saker ihop och ibland inte. Vill vi gå in till varsitt rum så gör vi det utan förklaring. Vi till och med handlar mat på varsitt håll ibland. Det fungerar utmärkt för oss men då måste man nog vara rätt obrydd över ordning och reda och löning på fredag, samt låta varandra vara precis som man är. Vi har varit sambor i närmare 20 år och redan från början låtit varandra vara som vi är. Fördelen med att vi är sambor som jag ser det är att vi hjälps åt vid svårigheter i livet och att vi har råd att göra mer roliga saker än om vi bott var och en för sig. Ensam är stark är rätt idealiserat i västvärlden, men är det så? Jag tror man funderar mer över såna saker när man blir lite äldre.
Det här är inte mitt första förhållande vill jag tillägga, har gått igen en del som fungerat lika illa som en del av er beskriver.

 

[Voeux]

Vi har som ett särboförhållande fastän vi bor ihop. Vi äter ihop ibland och ibland inte. Vi sover ihop ibland och ibland inte (har varsitt sovrum), vi gör saker ihop och ibland inte. Vill vi gå in till varsitt rum så gör vi det utan förklaring. Vi till och med handlar mat på varsitt håll ibland. Det fungerar utmärkt för oss men då måste man nog vara rätt obrydd över ordning och reda och löning på fredag, samt låta varandra vara precis som man är. Vi har varit sambor i närmare 20 år och redan från början låtit varandra vara som vi är. Fördelen med att vi är sambor som jag ser det är att vi hjälps åt vid svårigheter i livet och att vi har råd att göra mer roliga saker än om vi bott var och en för sig. Ensam är stark är rätt idealiserat i västvärlden, men är det så? Jag tror man funderar mer över såna saker när man blir lite äldre.
Det här är inte mitt första förhållande vill jag tillägga, har gått igen en del som fungerat lika illa som en del av er beskriver.

Det låter härligt! Frihet fast närhet typ, nice!

 

[escodobe]

Jag vek också tvätten i tvättstugan när det var jag som skötte tvätten. Nu viker först äkta hälften tvätten när han burit upp den, och eftersom han viker på ett sätt som är helt uppåt väggarna (enligt mig då alltså ) så tvingas jag vika om den! Tilläggas ska att det är han som är ordningsmannen i vår familj, men vissa grejer står jag inte ut med. Tvättade kläder vikta på fel håll och dessutom med avigsidan utåt, t ex.

F ö älskar jag min man och vill inte vara utan honom alls, men kanske några av hans egenheter. Å andra sidan vore det ju inte HAN utan dem.

Vi tvättar vår egna tvätt.

 

[mandalaki]

Vi har som ett särboförhållande fastän vi bor ihop. Vi äter ihop ibland och ibland inte. Vi sover ihop ibland och ibland inte (har varsitt sovrum), vi gör saker ihop och ibland inte. Vill vi gå in till varsitt rum så gör vi det utan förklaring. Vi till och med handlar mat på varsitt håll ibland. Det fungerar utmärkt för oss men då måste man nog vara rätt obrydd över ordning och reda och löning på fredag, samt låta varandra vara precis som man är. Vi har varit sambor i närmare 20 år och redan från början låtit varandra vara som vi är. Fördelen med att vi är sambor som jag ser det är att vi hjälps åt vid svårigheter i livet och att vi har råd att göra mer roliga saker än om vi bott var och en för sig. Ensam är stark är rätt idealiserat i västvärlden, men är det så? Jag tror man funderar mer över såna saker när man blir lite äldre.
Det här är inte mitt första förhållande vill jag tillägga, har gått igen en del som fungerat lika illa som en del av er beskriver.

Att ensam är stark skulle vara mer idealiserat än tvåsamheten håller jag nog inte med om.