Ännu en milstolpe avklarad idag då han faktiskt hört av sig.
Jag tänkte vara rak, vänlig men tydlig med hur sommaren varit för mig. Nog sällan sett så konstiga svar.
1) Han kände att han behövde ha 30 minuters kommunikationstid om han skulle öppna meddelanden. Jag undrade då varför han inte kunde göra som alla andra- man skickar nåt när man hinner. Inget svar
2) Han skyllde på att han borde sett att jag knöt an till människor och inte fortsatt inleda nåt. Nä men sist han var här pratade han om att han t.o.m. skulle ha min häst flera dagar i veckan när han flyttade hit.
3) Han kunde inte skriva något för jag hade petat på honom genom att efter flera veckors tystnad skriva ”hur har du det och hur går det med allt”- det kände han sig kränkt över för det ville han inte prata om. Jag hade även skrivit ”Oj, där var du” efter flera veckors tystnad vilket var en Pet/hint mot honom.
4) Han svara att man inte skulle älta gammalt. Jag frågade då vänligt hur han i nutid sagt att jag förstår hur du känner, jag ska inte ghosta dig mer och sen fortsätter med det 2 veckor till. Jomen då var han hjärntrött.
5) När jag lugnt sa att jag litat på honom mycket för att han i början sagt/skrivit att ghosta är det fegaste man kan göra, han skulle aldrig göra det även om han hade häcken full… och att jag upplevde honom som nån som stod för vad han sa så fick han väldigt brått iväg och ghostande igen såklart.
För mig blev det tydligt, han tar inget ansvar utan lägger det på mig. När det sen inte gått så blir han sur. Han skrev också flera gånger att han tyckte mycket om mig. Tydligt blir också att jag inte kan göra rätt. När nån oavsett vem är ”borta” 2 veckor som inte brukar vara det så hur kan dets vara ett påhopp att fråga hur det är eller vad som händer?
Det blev en milstolpe till. Jag har mått bättre sista dagarna. Han har hört av sig men det känns som jag ser rakt igenom honom. Saker har liksom inte berört som innan… jag har mest suckat.
