Saker och företeelser man inte förstår sig på

[Otherside]

Som en som jobbar hemifrån tycker jag det är fruktansvärt jobbigt med spontanbesök. Bara för att jag är hemma är jag inte ledig, och ibland syns det inte på mig att jag jobbar, utan jag kan sitta på verandan med en kopp te och ändå ha fullt upp i huvudet. Däremot tycker jag om folk, och om en hör av sig nån timme innan kan jag för det mesta planera om lite. Nu när vi har sms och telefoner med oss överallt, hur svårt är det att bara slänga iväg ett sms i förväg?

Sen har jag grannar här på landet som på riktigt klagar på att jag inte kommer och knackar på när jag cyklar förbi. Men antingen är jag ju på väg någonstans och har en tid att passa, eller så har jag varit någonstans och är trött och vill hem. Klart en kan stanna och/eller säga hej om de är ute, men att gå upp och knacka på känns för mig helt främmande.

Samma här!! Jag är egen företagare och jobbar hemifrån. Jobbar. Hemifrån. Jag är inte ledig hur som helst om dagarna och kan underhålla en plötslig gäst några timmar - eller några DAGAR som somliga tar för givet. Vem skulle gå in till tandläkaren på kliniken och förvänta sig att hen ska släppa allt och bara umgås: Eller hämta hem busschauffören? Eller be butiksjobbaren att lämna kassan? Men den som har eget företag anses tydligen ha nåt svävande yrke som man kan klara av lite då och då. Man ska liksom alltid vara tillgänglig.

 

[karamelldrottningen]

Sporten som liknar boxning (någon variant på det?) där de slår halvt ihjäl varandra med hejande publik runt om.

 

[MidnightSoul]

Folk som inte förstår att tiden på morgonen innan man drar till jobbet är helig och tycker att man kan prata i telefon under denna tid.

 

[bettysmatte]

Första dagen efter semestern. Jag ska nog köra snart. Varför inte börja lite tidigare och gå hem lite tidigare, tänker jag? Det känns som om jag har en del lösa trådar att börja dra i idag.....

 

[em-pirre]

Första dagen efter semestern. Jag ska nog köra snart. Varför inte börja lite tidigare och gå hem lite tidigare, tänker jag? Det känns som om jag har en del lösa trådar att börja dra i idag.....

Fel tråd?

 

[bettysmatte]

Fel tråd?

Haha... Verkar så, va ?!

 

[Lingon]

Det har man väl alltid behövt göra? Att komma spontant är ett jäkla otyg och inte välkommet i min värld.

Jag är på din sida där. Jag välkomnar ju såklart in personen och är inte otrevlig men det stör helt klart mina planer. Jag tycker nog att vill man något mer än bara komma inom och lämna av/hämta upp något så ringer man innan och bestämmer tid.

 

[Lingon]

Jag förstår helt enkelt inte varför man är så uppbokad att man inte har tid för andra. Att man känner att någon kommer och inkräktar på ens tid när någon egentligen bara vill komma inom och hälsa på för att de bryr sig om en?
Lika så begär jag inte att de ska förstå varför jag gillar spontanbesök eller ogärna planerar
Men huvudsaken är väl att jag respekterar att de inte vill ha besök och därför inte besöker de spontant?

Fast om de verkligen bryr sig om mig så respekterar de min tid mer än att bara ta för givet att jag kan underhålla dem just när det passar dem. Ringer de innan kan jag absolut hitta en bra tid att umgås.

 

[Ramona]

Detta med att komma objuden.

Vad har ni som ogillar när folk kommer oanmälda för viktigare saker i era liv än era vänner, släkt, nära och kära? Vad är det som är så viktigt att det inte kan vänta en timme eller två?

Hos mig är folk välkomna jämt. Dygnet runt om det är så. Vad har jag om jag inte har mina vänner? Vad har jag om ingen vill umgås med mig? Ska jag sitta själv på min gård och uggla?
Nä, tack och lov har jag vänner som vill umgås med mig! Det är jag faktiskt innerligt tacksam för. Jag har ett stort socialt kontaktnät som jag fullkomligt älskar.

Och kommer man mitt i någonting får man glatt vara den som sätter på kaffet och fixar, eller hjälpa till tills jag är klar och kan göra det själv.

 

[em-pirre]

Detta med att komma objuden.

Vad har ni som ogillar när folk kommer oanmälda för viktigare saker i era liv än era vänner, släkt, nära och kära? Vad är det som är så viktigt att det inte kan vänta en timme eller två?

Hos mig är folk välkomna jämt. Dygnet runt om det är så. Vad har jag om jag inte har mina vänner? Vad har jag om ingen vill umgås med mig? Ska jag sitta själv på min gård och uggla?
Nä, tack och lov har jag vänner som vill umgås med mig! Det är jag faktiskt innerligt tacksam för. Jag har ett stort socialt kontaktnät som jag fullkomligt älskar.

Och kommer man mitt i någonting får man glatt vara den som sätter på kaffet och fixar, eller hjälpa till tills jag är klar och kan göra det själv.

Jag kanske jobbar, försöker få klart något projekt för hundklubben, sköter hundarna, skiter, har sex, spelar musik, umgås med sambo. Vad som helst.

 

[Elo]

Vad har ni som ogillar när folk kommer oanmälda för viktigare saker i era liv än era vänner, släkt, nära och kära? Vad är det som är så viktigt att det inte kan vänta en timme eller två?

Laddar batterierna för att orka jobba.

Jag är inte spontan från början, men mitt hem är MIN fristad. Här kommer inte andra in utan väldigt specifik inbjudan från minst dagen innan. Ljudet från dörrklockan orskar panikattacker.

Det har inget med min relation till den som står utanför att göra, utan det är problem som jag har. Men som andra behöver respektera.

Sen hjälper det ju inte att jag undviker att ha kläder på mig när jag kan, dvs, när jag är hemma. Det gör det jobbigt för alla inblandade om de kommer utan förvarning.

 

[sjoberga]

Och sedan kommer de aldrig igen på spontanbesök

Nä, Jehovasgänget kom inte tillbaka fler gånger efter att de fått assistera ett tag med målarhinken och trots ivriga försök inte fått igång diskussionen om Guds storhet på det sätt de önskade.

 

[Ninnurur]

Detta med att komma objuden.

Vad har ni som ogillar när folk kommer oanmälda för viktigare saker i era liv än era vänner, släkt, nära och kära? Vad är det som är så viktigt att det inte kan vänta en timme eller två?

Hos mig är folk välkomna jämt. Dygnet runt om det är så. Vad har jag om jag inte har mina vänner? Vad har jag om ingen vill umgås med mig? Ska jag sitta själv på min gård och uggla?
Nä, tack och lov har jag vänner som vill umgås med mig! Det är jag faktiskt innerligt tacksam för. Jag har ett stort socialt kontaktnät som jag fullkomligt älskar.

Och kommer man mitt i någonting får man glatt vara den som sätter på kaffet och fixar, eller hjälpa till tills jag är klar och kan göra det själv.

Nu har jag ingen i min närhet som skulle komma på tanken att inte ringa och kolla läget först, så det är en ickefråga egentligen.

Men, min återhämtning är enormt viktig för att jag ska fungera. Sociala situationer är jobbigt för mig. Många får energi av det, jag blir uttröttad. Så om jag har haft en intensiv dag och bara vill/orkar sitta framför tvn och återhämta mig, då vill jag inte få gäster som slukar ännu mer energi, hur snälla de än är.

 

[sjoberga]

Detta med att komma objuden.

Vad har ni som ogillar när folk kommer oanmälda för viktigare saker i era liv än era vänner, släkt, nära och kära? Vad är det som är så viktigt att det inte kan vänta en timme eller två?

Hos mig är folk välkomna jämt. Dygnet runt om det är så. Vad har jag om jag inte har mina vänner? Vad har jag om ingen vill umgås med mig? Ska jag sitta själv på min gård och uggla?
Nä, tack och lov har jag vänner som vill umgås med mig! Det är jag faktiskt innerligt tacksam för. Jag har ett stort socialt kontaktnät som jag fullkomligt älskar.

Och kommer man mitt i någonting får man glatt vara den som sätter på kaffet och fixar, eller hjälpa till tills jag är klar och kan göra det själv.

Jag tycker att det är respektlöst att komma objuden till någon man vet ogillar det. Det är inte något som kännetecknar en vän. Hur svårt är det att ringa innan man startar färden för att kolla att det funkar ?

Jag tycker mina besökare är så viktiga att jag vill ha tid och lust att umgås med dem när de kommer. Då måste det planeras. Om jag har något annat planerat för mig har jag inte lust att umgås och ganska ofta kan jag inte umgås utan att det vi lever av skulle ta omfattande skada. Då kommer personen och stör planerna och planerna kanske inte kan genomföras på flera månader. Sen kanske man kan betrakta det som ett problem, att man tycker att besökare inte alltid har automatisk interruptnivå maximal, om man är annorlunda funtad. Jag förstår att vissa tycker att just det är naturligt, och då utgör inte spontanbesök ett problem - om man som gäst har säkerställt det först.

 

[TinyWiny]

Detta med att komma objuden.

Vad har ni som ogillar när folk kommer oanmälda för viktigare saker i era liv än era vänner, släkt, nära och kära? Vad är det som är så viktigt att det inte kan vänta en timme eller två?

Hos mig är folk välkomna jämt. Dygnet runt om det är så. Vad har jag om jag inte har mina vänner? Vad har jag om ingen vill umgås med mig? Ska jag sitta själv på min gård och uggla?
Nä, tack och lov har jag vänner som vill umgås med mig! Det är jag faktiskt innerligt tacksam för. Jag har ett stort socialt kontaktnät som jag fullkomligt älskar.

Och kommer man mitt i någonting får man glatt vara den som sätter på kaffet och fixar, eller hjälpa till tills jag är klar och kan göra det själv.

Att försöka överleva. Det är viktigt för mig. För mig handlar det inte om den timme eller två personen är där utan om dagar och ibland veckor innan jag är tillbaka där jag var innan någon dök upp oanmäld.

Jag ogillar skarpt när människor bara dyker in och framförallt när de säger, ojdå, sov du? Vilken tur att jag kom och väckte dig och gärna då med ett flin. Att de sabbar inte bara min dag utan veckor framåt varken fattar de eller bryr sig om för hade de gjort det så hade de inte bara kommit utan då hade de kollat läget innan och de hade kommit på en tid som passar båda. "Jag tänkte att du är ju ändå bara hemma" är en vanlig fras. Som om jag gick hemma och slog dank för att jag tyckte det var roligt.

Mitt liv är strängt inrutat med rutiner för att jag överhuvudtaget ska kunna få något som kallas för liv någon timme då och då och om det är för att någon bryr sig om mig de vill hälsa på borde det vara självklart att respektera.

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag hade kunnat vara spontan och bara släppa det jag behöver för att överleva men så ser mitt liv inte ut. Jag umgås gärna men eftersom det måste ske på mina villkor blir det inte särskilt ofta och med de som inte kan/vill umgås så som jag kan blir det inte alls. Det kostar mig för mycket. Det här är något jag sörjer djupt. Jag hade så gärna velat träffa mina barn, bonusbarn och bonusbarnbarn framförallt men även vänner så mycket oftare än det blir men det går inte.

 

[sjoberga]

Nu har jag ingen i min närhet som skulle komma på tanken att inte ringa och kolla läget först, så det är en ickefråga egentligen.

Trots allt tänker jag att de som förblir vänner respekterar en väns vilja, så förhoppningsvis händer det inte. Men undantag finns tyvärr.

Motfrågan (inte till dig) blir vad man har emot, med dagens extremt lättillgängliga teknik, att meddela sin besöksintention i förväg? Om man vet att personen gillar och uppskattar spontanbesök - ok - men om man inte vet eller till och med vet motsatsen? Varför?

 

[megasus]

Motfrågan (inte till dig) blir vad man har emot, med dagens extremt lättillgängliga teknik, att meddela sin besöksintention i förväg? Om man vet att personen gillar och uppskattar spontanbesök - ok - men om man inte vet eller till och med vet motsatsen? Varför?

Undrar detsamma! Även om jag egentligen föredrar betydligt mer framförhållning så innebär bara ett
enkelt "är det okej att jag tittar över en stund i eftermiddag?" STOR skillnad för åtminstone mig, jämfört med att bara oanmäld plinga på dörren. Då har jag åtminstone möjlighet att avgöra om det är något jag vill/orkar och dessutom slipper ju den besökande åka i onödan ifall jag skulle vara borta på annat under "eftermiddagen".
Det är ju fortfarande spontant, och väldigt långt från att "planera in i minsta detalj flera veckor i förväg?

 

[Hoarfrost]

Nättroll är något jag inte förstår mej på. Varför går man in på ett forum, skapar ett fejkalias bara för att driva med folk?

Jag som nättrollat extremt mycket i yngre dar: Det var roligt!
Man lär sig dra i känsliga små trådar och argumentera runt i cirklar tills de andra varken vet vad de sagt eller vad andra sagt. Skapar underliga små intriger och rykten.
Man lär sig ljuga på mycket trovärdiga sätt, och när man tröttnar går man över till nästa ställe.

På tiden jag nättrollade var det aldrig någon som fattade vad jag gjorde, det var liksom det som var poängen för mig. Att göra det så trovärdigt som möjligt, verkligen planera och läsa av innan jag ens tog kontakt och bygga profiler på de jag bestämde mig för att trolla. Ett tidsfördriv helt enkelt, lite som ett spel.

Numera nättrollar jag inte, och det finns saker jag ångrar lite från den tiden, men jag gjorde inget super elakt heller.
Jag använder i stället det jag lärde mig då till min lilla hobby att locka fram "bekännelser" ur pedofiler på nätet. Det har varit oerhört användbart hittills faktiskt. Tyvärr.

 

[Magnum]

Jag tänker att spontanbesök kanske kräver lite känsla, att vara inkännande.
Man stannar inte och tränger sej på liksom.
Endel förstår ju inte riktigt alla signaler dock

Här är alla välkomna när som, men håller jag på med nåt fortsätter jag med det. Jag avbryter ingenting. Men kan lika gärna säga 'nä nu har jag inte tid med dej längre jag måste xxxxxx nu.'
De flesta vi känner är likadana.
Men några vill inte ha spontanbesök. Och det respekteras av alla runt omkring. De har tydlig kommunicerat det alternativt gjort klart det första gången det händer.

Jag föredrar dock att skicka ett sms eller ringa innan eventuella spontanbesök, 'får vi bara svänga in och säga hej'.
Och det är ju så lätt och lättillgängligt att göra så idag.

 

[Snowball]

Alltså kraftaxlar på traktorer Varför sitter det en skruv längst in som går av till slut och som är djävulskt jobbig att byta varför kan man inte göra den delen i ett helt stycke istället