Sambon vägrar skaffa hund

Status
Stängd för vidare inlägg.

ChillyQ

Trådstartare
Jag har velat ha hund så länge jag kan minnas. Är både katt och hundmänniska, men pga allergi så kan vi inte ha katt. Hund är inga problem.
Jag nämnde för pojkvännen (innan vi flyttade ihop) att jag kommer vilja ha hund när barnen blir större. Nu har det gått några år och barnen går inte på fritids mer. Började prata om detta redan förra sommaren. Jag och barnen alltså.
Jag och de, vill ha en chihuahua men sambon totalvägrar. Han tycker att det kostar mkt, tar mkt tid och han tycker att chihuahuaor är ”bjäbbiga”. Jag har gjort klart för honom att JAG står för alla kostnader och allt ansvar. Han älskar hundar men vill inte ha en själv.
Vi fick t.om kontakt med en uppfödare i samma ort och hon skulle hålla mig uppdaterad när honan var dräktig osv. Vilket hon är nu.
Tog upp det med sambon i veckan och barnen skrev brev, men han svarade att beslutet om att inte vilja ha -kvarstår.
Jag är så ledsen, besviken och frustrerad. Jag känner att djur skänker mig både glädje och harmoni.
Han har sina intressen som jag inte säger något om, även om det tar mkt tid.
Detta skulle bli mitt (och barnens) intresse.
Hur ska jag bara finna mig i att aldrig få förverkliga min dröm?
Vad hade ni gjort? Jag känner att detta gör mig bitter…
 
Jag har suttit lite i samma sits. Jag tog ett allvarligt snack med min partner och löste upp knutarna. Varför motsatte han sig? Vad var hans farhågor? När de knutarna var lösta och han förstod hur viktigt det var för mig att skaffa hund släppte det.

Det är ju tyvärr så att när man lever ihop kommer man påverkas av de andras val och man måste respektera dem. Det är dock inte detsamma som att en person kan diktera villkoren.
 
Klart en kan ha åsikter som partner, men det är i min värld inte ok att bestämma över någon annan på det sättet. Vill du ha hund, köp hund. Om han inte ska betala eller göra jobbet, varför har han veto?
Han mer eller mindre ”hotar” med att vi får sära på oss om jag gör det. Eller att om längtan är så stor, så får det gå före -men att då kan vi inte leva tsm.
 
Han mer eller mindre ”hotar” med att vi får sära på oss om jag gör det. Eller att om längtan är så stor, så får det gå före -men att då kan vi inte leva tsm.

Det kanske är något annat än hund/inte hund som skevar här...

Ta ett ordentligt snack med varandra om hur viktigt det är för dig. Vad har han emot hundar? Och han kanske kan tänka sig en annan hundras, och att få vara mer delaktig i valet av ras och individ? Det är ju ändå en ny familjemedlem ni ska välja.
 
Det kanske är något annat än hund/inte hund som skevar här...

Ta ett ordentligt snack med varandra om hur viktigt det är för dig. Vad har han emot hundar? Och han kanske kan tänka sig en annan hundras, och att få vara mer delaktig i valet av ras och individ? Det är ju ändå en ny familjemedlem ni ska välja.
Det är mer en princip. Han vill inte punkt slut. Finns inget att diskutera. Helt omöjligt.
 
Ja det var det jag menade med skevar... Låter rätt omoget och otrevligt. Så behandlar man väl inte sin partner?

Visst kan man ha "dealbreakers" men då får man ju vuxet och sansat kommunicera om varför det är en dealbreaker. Inte bete sig som en treåring.
Helt enig. Men vi tjatar om det enligt honom. Sist det kom på tal, var för 4-5 mån sedan kanske. Det kallar jag inte att tjata… pratar lugnt och fint om längtan och lägger upp planen. Får bara kalla handen tillbaka och sura miner. Tyvärr.
 
Ni får prata med varandra, det kanske inte är hunden som är grunden egentligen.
Det är inte bara att skaffa ett djur.
Speciellt hund, fixa med hundvakt vid längre resor är inte alltid lätt tex.

Jag hade inte skaffat djur om inte personen jag bor med också vill🤷‍♀️
Kommer ni inte överens så får ni väl gå isär.
 
Lite dumt att han inte sa att det skulle vara tvärnej redan när du nämnde det i början kan man tycka… lite sent att komma nu och vara helt emot?
I början av relationer så är det mkt som inte stämmer. När tryggheten och vardagen kommer in och man blir sambos, det är då man vågar visa sitt rätta jag och få fram sina åsikter på ett ärligt sätt.
 
Det är mer en princip. Han vill inte punkt slut. Finns inget att diskutera. Helt omöjligt.
Vad säger han när du påpekar för honom att han var ok med att skaffa hund senare, då när ni bestämde att flytta ihop?

Själv skulle jag aldrig klara av att vara tillsammans med en person som det inte går att diskutera med, ordentligt. Jag kan absolut acceptera att alla inte vill samma sak som mig, men ska jag leva ihop med en person så vill jag ha en motivering till varför personen motsätter sig en viss sak som jag vill ha/göra. Och "vill inte" räcker inte som motivering då, utan då vill jag veta varför personen inte vill.

De personer jag inte kunnat prata med, som inte kunnat motivera sina åsikter osv, de har inte blivit långvariga partners och jag har klarat mig betydligt bättre utan dem. Nuvarande partner kom in i bilden när jag redan hade hund, så där var ju valet enkelt, han fick helt enkelt acceptera hundarna eller inte bli en del av våra liv. Sedan skaffade jag mig en valp. Han visste knappt vad som var fram och bak på en hund när vi träffades, men har lärt sig och tagit till sig hundarna som familjemedlemmar eftersom de betyder så mycket för mig, och när jag förklarade för honom varför jag var intresserad av den specifika valpen så sa han att det vore galet att inte köpa den (jag tvekade, för det är trots allt ett stort beslut att ta).
 
Vad säger han när du påpekar för honom att han var ok med att skaffa hund senare, då när ni bestämde att flytta ihop?

Själv skulle jag aldrig klara av att vara tillsammans med en person som det inte går att diskutera med, ordentligt. Jag kan absolut acceptera att alla inte vill samma sak som mig, men ska jag leva ihop med en person så vill jag ha en motivering till varför personen motsätter sig en viss sak som jag vill ha/göra. Och "vill inte" räcker inte som motivering då, utan då vill jag veta varför personen inte vill.

De personer jag inte kunnat prata med, som inte kunnat motivera sina åsikter osv, de har inte blivit långvariga partners och jag har klarat mig betydligt bättre utan dem. Nuvarande partner kom in i bilden när jag redan hade hund, så där var ju valet enkelt, han fick helt enkelt acceptera hundarna eller inte bli en del av våra liv. Sedan skaffade jag mig en valp. Han visste knappt vad som var fram och bak på en hund när vi träffades, men har lärt sig och tagit till sig hundarna som familjemedlemmar eftersom de betyder så mycket för mig, och när jag förklarade för honom varför jag var intresserad av den specifika valpen så sa han att det vore galet att inte köpa den (jag tvekade, för det är trots allt ett stort beslut att ta).
Han gav en och flera anledningar till varför den första gången vi pratade om det förra sommaren. Han gillar inte små hundar (jag vill bara ha en liten), man blir bunden, kostar mkt osv osv.
Diskutera kan vi för övrigt, men detta ämnet triggar ju honom nu då vi tagit upp det minst 3 ggr.
 
Han gav en och flera anledningar till varför den första gången vi pratade om det förra sommaren. Han gillar inte små hundar (jag vill bara ha en liten), man blir bunden, kostar mkt osv osv.
Diskutera kan vi för övrigt, men detta ämnet triggar ju honom nu då vi tagit upp det minst 3 ggr.
Lever ni ett liv som skulle påverkas mycket av att en hund blev en del av er familj? En liten hund behöver verkligen inte vara dyr, men det går ju att räkna på och presentera siffrorna för sambon :)

Min mor tex blev förskräckt när jag skaffade min första hund, och min andra, och min tredje, fjärde och femte... "Man blir så bunden!" var även hennes argument. Vad blir jag hindrad från att göra? Resa? Jag reser aldrig, jag tycker inte om det. Om det inte är hem till vänner och de har jag träffat via hundarna, dvs jag kan lätt ta med hundarna. Åka på spontana fester hos andra? Jag gillar inte sådant ändå. För planerade, icke-hundvänliga tillställningar och resor går det utmärkt att skaffa hundvakt. Till en liten, väluppfostrad hund brukar sådant vara plättlätt (värre med större hund).
 
Lever ni ett liv som skulle påverkas mycket av att en hund blev en del av er familj? En liten hund behöver verkligen inte vara dyr, men det går ju att räkna på och presentera siffrorna för sambon :)

Min mor tex blev förskräckt när jag skaffade min första hund, och min andra, och min tredje, fjärde och femte... "Man blir så bunden!" var även hennes argument. Vad blir jag hindrad från att göra? Resa? Jag reser aldrig, jag tycker inte om det. Om det inte är hem till vänner och de har jag träffat via hundarna, dvs jag kan lätt ta med hundarna. Åka på spontana fester hos andra? Jag gillar inte sådant ändå. För planerade, icke-hundvänliga tillställningar och resor går det utmärkt att skaffa hundvakt. Till en liten, väluppfostrad hund brukar sådant vara plättlätt (värre med större hund).
Nej, inte mer än positivt!
Vi reser typ aldrig. Jag är en hemma-människa och skulle vi gå bort, så är det lätt att ta med.
Min sambo är borta betydligt mer än mig och påverkas minst av en hund.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Konstig rubrik, men det är en fråga som gnagt i mig sedan en tid tillbaka. Hur ska en bära sig åt för att ge upp något som en inte själv...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
17 983
Senast: sorbifolia
·
Övr. Hund Alla drabbas vi ju då och då av perider då man inte har så mkt ork eller inspiration till saker. Jag är just nu i en sådan. Det hade...
2
Svar
26
· Visningar
2 575
Övr. Hund "HUR KUNDE DU?" När jag var valp underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. Du kallade mig ditt barn, och trots...
Svar
18
· Visningar
1 359
Senast: Zizzy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp