Sambons kläder...

[iNHALE]

Orkar inte gömma mig bakom ett anonymt nick...

Hur säger man till sin sambo att hans klädstil suger utan att låta som en elak kärring men ändå så att personen förstår att man menar allvar?

Min sambo är hur fin som helst på alla sätt och vis, men jag skäms för hans klädstil faktiskt... Och så skäms jag för att jag skäms för hans klädstil. Alla har ju rätt att bära vilka kläder de vill, faktiskt. Men jag skäms...

Vi är båda i 30-års åldern. Jag har inte världens bästa klädsmak, men om jag ska vara brutalt ärlig så kan jag iaf klä mig som en vuxen människa, om jag får säga det själv vilket jag då inte tycker att min sambo kan om jag ska vara ärlig. Jeans som hänger halvvägs till knäna så halva rumpan hänger ut, olika färger på strumporna, trucker-keps, trätofflor, någon sliten gammal företagst-shirt där det står typ "Olssons gräv och schakt" på ryggen (fiktivt namn) och så en gammal collagetröja över det som han haft sen han gick i gymnasiet för 10-15 år sen och som är för kort både i ärmarna och i midjan. Det är hans idé på kläder när vi ska åka iväg någonstans där tom han inser att varselbyxor och arbetsskor inte hör hemma.

Senast vi var hos banken för att förhandla om bolånet på huset hade han byxorna så långt ned att han nästan på satt med bara kallingarna direkt på stolen och jag fick säga till honom diskret att dra upp byxorna. Det är som att han inte ens känner att byxorna glidit ned till knäna...

Jag försöker uppmuntra honom att använda de klädesplagg han fått i present som jag tycker är okej. Han har flera plagg som hade kunnat se jättebra ut bara han faktiskt använde dem men det händer liksom aldrig. Försöker få honom att ha bälte i byxorna åtminstonde men det är spridda skurar med det. Försöker hjälpa honom att kombinera klädesplagg och tipsa om vad som passar ihop men det är så sällan han ber om hjälp med sånt. När han väl klätt på sig vill jag gärna inte komma där som en bitterf*tta och bara "ska du verkligen ha på dig det där?" eller "sådär kan du inte se ut..." även om jag tänker det inne i mitt huvud.

Han har noll intresse för kläder och noll intresse att spendera pengar på kläder så det är nästan omöjligt att få honom att förnya garderoben om man själv inte köper kläderna till honom. Knappt ens då går det...

Jag känner mig så urbota dum och elak när jag känner på detta sättet men jag har jättesvårt att styra det. Det har verkligen inte hänt något med hans klädstil sen han gick i gymnasiet och jag skäms som en hund när vi är ute och råkar träffa folk vi känner och han ser ut som Pelle, 16, som går fordonsprogrammet och kommer från Vollsjö...

Hur fan tacklar jag detta? Någonstans måste jag ju hitta acceptans i att han ska få ha den klädstil han vill och känner sig bekväm med utan att jag ska skämmas som en hund i hans sällskap.

 

[Nebraska]

Problemet är ju hos dig och inte han. Får jobba på att acceptera honom som han är helt enkelt. Den enda människan man verkligen kan ändra på är sig själv.

 

[iNHALE]

Problemet är ju hos dig och inte han. Får jobba på att acceptera honom som han är helt enkelt. Den enda människan man verkligen kan ändra på är sig själv.

Ja det är lite det jag menar. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma dit rent konkret. Har försökt jobba med det till och från i 4 år (inte med hans kläder utan med mig själv) och ibland går det bra och ibland inte så bra.

 

[Nebraska]

Ja det är lite det jag menar. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma dit rent konkret. Har försökt jobba med det till och från i 4 år (inte med hans kläder utan med mig själv) och ibland går det bra och ibland inte så bra.

Byta ut till en mer välklädd modell då.

 

[iNHALE]

Byta ut till en mer välklädd modell då.

Klassiskt buke-svar

 

[TeamLundVer]

Min man klär sig iofs snyggt men det här med att underkläder ska vara hela är mindre viktigt enligt honom, desto mer slitna desto skönare. Det kan hända att ett och annat plagg "försvunnit i tvätten" genom åren.
Jag hade personligen kört det på de värsta kläderna tex för små tröjor och samtidigt sett till att det fanns ok substitut i garderoben som skulle kunna passa er båda i smaken.

Sedan får du nog försöka blunda för resten.

 

[iNHALE]

Min man klär sig iofs snyggt men det här med att underkläder ska vara hela är mindre viktigt enligt honom, desto mer slitna desto skönare. Det kan hända att ett och annat plagg "försvunnit i tvätten" genom åren.
Jag hade personligen kört det på de värsta kläderna tex för små tröjor och samtidigt sett till att det fanns ok substitut i garderoben som skulle kunna passa er båda i smaken.

Sedan får du nog försöka blunda för resten.

Att regelrätt göra mig av med hans kläder känns inte aktuellt men ibland är jag lite strategisk när det är min tur att vika tvätt och lägger de "bra" tröjorna mer lättåtkomliga än de mindre bra som gärna får ligga längst ned i den nedersta lådan längst in i ett hörn under kläder han aldrig använder, typ.

 

[Stefffie]

Alltsa, visst ska man inte forsoka andra pa andra manniskor, och kanske speciellt inte sin partner, men att forvanta sig en rimlig kladstil efter alder och miljo (d.v.s olika forvantningar i hemmet vs arbete vs storslagen fest typ) kanns inte orimligt.

Har ni pratat om detta? Vet han om att du ibland tycker att det ar jobbigt att vistas i offentliga miljoer med honom, eller ar han omedveten om problematiken?
Tanker att aven om han ar ointresserad av klader sa borde han ju ha nagot omsesidigt intresse av att hur hans beteende paverkar hans narmsta omgivning. Det borde val ga att kunna ha ett samtal langs med linjen "Jag alskar och uppskattar dig enormt (os.v.) men ibland ar jag obekvam med hur du valjer att kla dig, framforallt nar vi (traffar vanner pa fest/ gar till banken/[relevant situation]). Ar det ok med dig om vi diskuterar hur jag upplever situationen, sa att vi kan forsoka se om vi kan komma fram till en losning (pa mitt problem..) tillsammans?"

Jag tycker inte att det behover vara ett kontrollerande beteende - forhallanden handlar om att acceptera varandra som de man ar, men ocksa om att kompromissa kring de saker som kanske paverkar den andra negativt.

 

[karamelldrottningen]

Att gå runt och visa underkläderna låter rätt slafsigt faktiskt.
Kanske kan du erbjuda dig att ni båda går och handlar lite nya kläder med BRA passform?

 

[Sofie.S]

Min man sa till mig, mest på skoj.
”Du klär dig under din potential”
Först blev jag super ledsen och tog det personligt men efter mycket funderande så kom jag fram till att jag mest går runt i mina hikingbyxor (som jag älskar). Man hamnar lätt i ett inrutat mönster gällande kläder och då blir man bekväm. Ibland behöver man väckas för att själv uppmärksamma sånt.
Vad händer om du säger något? ”Jag tycker inte att din klädsel är passande på en bank”?

 

[Vira]

Om det var min man skulle jag ändå ta upp det till diskussion, för om jag tolkar ditt inlägg rätt så är din man ointresserad snarare än att han starkt vill se ut just som han gör. Alltså skulle jag försöka bena ut varför han klär sig som han gör.
Är det vana och att han inte bryr sig alls - säg att det är viktigt för dig med finare kläder och be att få slänga de kläder du ogillar så att han inte tar på sig dem av slentrian.
Tycker han att de fula kläderna är skönare - går det att hitta andra kläder som är lika sköna, om du hjälper honom? Tex en t-shirt utan gräsligt tryck borde inte vara mer obekväm än den han har nu.
Är det av ekonomiska skäl, så skulle jag (förutsatt att jag hade råd) själv betalat hans kläder.
Och sist, om det visade sig att han inte känner sig det minsta bekväm i något annat än sina vanliga kläder, så hade jag släppt det i de flesta fall men bett honom att ta något av det minst gräsliga när ni ska göra något viktigt tillsammans, typ banken.

Mitt svar bygger alltså på att jag tolkar det som att din man inte bryr sig om vad har har på sig, och att du alltså på intet sätt gör våld på hans personlighet genom att lyfta om han kan tänka sig att ändra på sig.

 

[Nahar]

Min första instinkt var "anmäl honom till Queer Eye" men den serien finns ju inte i Sverige och kanske inte bör vara första valet. Säger som de andra, om du inte redan tagit upp det med honom så försök säga till på ett snällt sätt. Kanske försök lägga lite fokus på att han är så pass snygg att det är synd att förstöra det med allt för slaffsig klädstil när ni är ute bland folk En annan bra grej att säga är väl att du vet om att du inte kan förändra honom, och att du egentligen inte tycker mindre om honom för att han klär sig som han gör, men att du ibland tycker det är lite jobbigt/pinsamt när ni är ute bland folk.

 

[Thera]

Jag hade nog sagt till honom rätt ut, och sen gjort en gemensam uppdatering av garderoben. Eller bara gett nya kläder i present och diskret undan för undan plockat bort det som är fult.

Min sambo har verkligen heller ingen koll, men han är åtminstone medveten om det.
Han kom till exempel hem från jobbet nyligen (är chef på ett rätt stort företag) och hade då på sig min nya t-shirt med glittrigt tryck från Vero Moda. Som han trodde var hans.

Häromdagen hade han hittat ett par 15 år gamla jeans i garderoben som han trodde var hans nya, trots helt olika färg och modell.

Tror du din sambo blir sur om du säger nåt? Min är mest tacksam att jag både handlar kläderna och väljer outfit till honom de gånger vi ska iväg, just för han både har noll koll och noll intresse + färgblindhet.

 

[tuaphua]

Om personen inte tar illa upp av diskutera kring det hade jag gjort det.

Jag har en farsa som är färgblind och typ börjar svettas av ångest bara av tanken att prova kläder. Något ev.. ekonomiskt lagd också vad gäller kläder. Han har alltid jobbat så att han måste ha representativ kostym på jobbet. Någon gång har det funkat med snyggare jeans och skjorta.
Alltså har jag hjälpt honom köpa kläder och tala om var som funkar med vad.
Men han VET att han inte kan och är inte ledsen över det. Han blir tacksam för hjälp.

I vissa lägen kan man ju gynnas av att klä upp eller ned sig.
Om vi tex ska förhandla bolån eller verka representativa i kundmöten etc så klär jag och sambo oss efter det. Samma som att jag inte kommer glida in i stallet i coctailklänning etc.
Jag är jätteglad att vi har samma tänk kring sånt.
Jaghar större modeintresse och sambon som har smak liknande min kan fråga mig ibland vid köp.
Men han kan ju själv avgöra om det är kostym, mitt emellan eller mecka-kläder etc.

Jag vet inte hur man skulle jobba med det här problemet du upplever. Ibland är man kanske för olika. Och ibland är kärleken värd en kompromiss
Även om jag som du känner att vid tex bankmöte kanske man kan dra upp brallorna etc så får väl en vuxen avgöra själv. Inte min kopp te riktigt med sånt.

 

[Freazer]

Jag är tyvärr lite för ärlig så jag hade sagt att jag tycker dina kläder är fula, du hade passat mkt bättre i detta och visat ett exempel. Sen är det upp till personen om den vill byta ut sin klädstil eller inte men jag förstår dig att du skäms över den beskrivna ”stilen”. Fruktansvärt fult med Gällivarehäng, tofflor och keps.

 

[TinyWiny]

Jag blir faktiskt beklämd av alla svar på hur du ska förändra honom. Han är ju den han är och var väl sådan när ni träffades? Med vilken rätt skulle man förändra någon till någon hen inte är? Det du ser är det du får.

Visst hade jag kunnat säga till någon att dra upp byxorna inför ett bankmöte och visst hade jag kunnat köpa en ny tröja i present och visst hade jag kunnat föreslå ett par byxor jag tyckte var fina när vi handlade men inte på det sättet att jag hade krävt en förändring av någons stil eller personlighet.

Ingen är en lerklump fri att forma för någon annan.

Min sambo är inget modelejon (det är inte jag heller) och visst kan jag fråga honom om han ska åka till stan sådär om han har smutsiga kläder (vilket alltid beror på att han inte har sett att kläderna är smutsiga) men inte på någon annan nivå än så. Han är den han är och jag är den jag är och jag skulle blivit både arg och ledsen om han kom och påtalade att så som jag klär mig inte duger i hans ögon. Jag är 48 och klär mig fortfarande som en tonåring i mångas ögon. Tighta jeans, gympadojor och en tröja är jag och duger inte det så nä, då är det så men kom inte och försök förändra mig.

Att älska någon är att se någon som hen faktiskt är och älska hen ändå med alla fel och brister. Att ha överseende med det man kan och kan man inte ha det med något så får man gå. Jag får kräkvarning över alla förslag på att smussla undan kläder och putta honom i "rätt riktning" och hade blivit vansinnig om någon hade gjort så mot mig. Man har ingen rätt att försöka förändra någon annan.

 

[em-pirre]

Alltså jag fattar hur du menar. Du förstår ju själv att problemet egentligen är ditt.

Jag vet inte. Det går mig emot nåt enormt stt försöka styra någon annan, men det kan ju hända att han helt enkelt inte vet om vad han vill ha på sig. Så han kör på det gamla. Då kan man ju fråga i god tid inför någon happening ifall han vill ha hjälp med att hitta en outfit. Det går ju bra att shoppa via internet vilket underlättar.

Eller så tycker han att han ser jävligt bra ut som han gör och då får han helt enkelt göra det.

 

[athena_arabians]

Jag hade nog sagt till honom rätt ut, och sen gjort en gemensam uppdatering av garderoben. Eller bara gett nya kläder i present och diskret undan för undan plockat bort det som är fult.

Min sambo har verkligen heller ingen koll, men han är åtminstone medveten om det.
Han kom till exempel hem från jobbet nyligen (är chef på ett rätt stort företag) och hade då på sig min nya t-shirt med glittrigt tryck från Vero Moda. Som han trodde var hans.

Häromdagen hade han hittat ett par 15 år gamla jeans i garderoben som han trodde var hans nya, trots helt olika färg och modell.

Tror du din sambo blir sur om du säger nåt? Min är mest tacksam att jag både handlar kläderna och väljer outfit till honom de gånger vi ska iväg, just för han både har noll koll och noll intresse + färgblindhet.

Glittertryck från Vero Moda?! Jag dör av skratt här Plus att jag älskart, det är ju briljant

 

[athena_arabians]

@iNHALE: Jag tror det är ytterst svårt att säga något även om jag också kan förstå varför du känner som du gör. Men vänd på det hela, hur skulle du känna om han framförde kritik mot hur du klär dig? Svaret tror jag ligger där.

Min särbo skulle förmodligen tycka om om jag klädde upp mig lite oftare, jag tycker fortfarande inte om min kropp fullt ut så jag "gömmer" mig till viss del i fritids/arbetskläder. Jag jobbar på det... men han lägger sig aldrig i vad jag har på mig.

Jag skulle aldrig säga åt eller föreslå min särbo hur han ska klä sig (inte mer än i stil med "den där skjortan och de byxorna kanske, de matchar bra"). Han var brydd inför pappas begravning för man "ska" ju ha slips och det är något han hatar. Jag sa åt honom att pappa skiter fullständigt i om du har slips eller ej, strunta i den. Kan också tillägga att min käre särbo inte klär sig fint enligt traditionen här i landet... tänk snarare uppklädd gunslinger från vilda västern

 

[Fruentimber]

Jag vet inte. Jag kan tycka att vissa svar går onödigt hårt åt TS. Samtidigt som jag är så oerhört anti att vi kvinnor så ofta lämnas att uppfostra våra män. Samtidigt som jag också lätt blir anti vuxna män som fortfarande klär sig som 15-åringar? Skärp er, liksom. Ska det vara så stort tryck på att vi kvinnor ska se respektabla ut och klä oss efter vår ålder samtidigt som Mats, 43 kommer undan med att ha magen halvvägs utanför och hål i jeansen för ja, han är ju trots allt man? Snark.

Ja. Väldigt ambivalent blir det här. Jag tolkar det inte som att TS vill ändra hela sin sambo - men att ha kläder i rätt storlek och inte visa hela arslet på banken, är det verkligen för mycket begärt?

Nej. Vi ska inte behöva uppfostra våra jävla karlar. Samtidigt så ska vi inte heller behöva tassa på tå kring män heller när det kan handla om vanligt sunt förnuft. Samhället är inte särskilt vänligt mot kvinnor och våra kläder, så varför ska jag knipa igen om min sambo visar hela arslet på banken? Nä. Dra upp byxorna för fan.