Samma men annat

Det blev ett dressyrpass på banan med den vita ponnyn igår. Det var mycket snö men det fanns åtminstone några upptrampade spår som funkade bra att rida på. Ville man rida en annan väg än vad som var upptrampad blev det ju klart mycket tyngre för hästen. Men vi kämpade på.

Det är intressant att märka hur olika hästar tar fram olika svagheter hos mig och det är ju egentligen bra för då får jag öva på att förbättra mig på just det som kommer fram. Den här killen är av den långsamma sorten och jag är mer van att rida hästar som bjuder fram mer av sig själva. Så då får jag öva på det - renodla hjälperna och förbättra tajmingen så han svarar kvickare. Kanske borde jag lägga in galopp ganska tidigt också för att han ska vakna?

Jag märker att jag går igång på att försöka vara bättre än igår. Att utvecklas och förbättra ridningen driver mig framåt och jag tycker det är kul att träna. Och att jag går igång på något är ju rätt fantastiskt med tanke på hur jag mår i övrigt.

Det är rätt stor skillnad på att rida ut i mörkret och att ta ett pass på banan. Det är samma häst, samma mörker, samma köld, samma snö, men rolighetsfaktorn skiljer sig rejält. Det var knappt jag ville sluta rida igår, till skillnad mot när vi ridit ut och jag bara längtat efter att avsluta turen. När de andra slutade rida igår tyckte jag att jag precis hade kommit igång. Så det kan vara...

 

[Sirap]

Vad roligt att du hittat något du "går igång på". Och ja, att lägga in galopp tidigt i uppvärmningen brukar vara bra för att "väcka upp" lite loja hästar.