seperation. någon mer?

[Koltinna]

Håller just nu på att separera från min sambo, på hans begäran. Vi har ett barn som är 1 år.
Någon mer som håller på att separera eller som har gått igenom en seperation och kan ge några peppande ord?

 

[Armani__]

Sv: seperation. någon mer?

Har inget alls att komma med egentligen, men ville skicka en styrke-kram via nätet - KRAM

 

[doglover]

Sv: seperation. någon mer?

Man undrar: hur ska jag klara detta? Det gör man, för man är starkare än vad man tror.

Jag separerade från Lokes pappa när Loke var 15 månader. Det fungerar alldeles utmärkt för oss. Vi har inga agg mot varann längre och kan umgås som normalt.

Självklart var det jobbigt i början, men det var innan jag hade vant mig. Jag var ju van vid en viss livsstil och situation. Det tog ett tag, men sedan var det faktiskt skönt... Mycket skönt att få vara själv.

Pepp, pepp!

 

[Diplomaten]

Sv: seperation. någon mer?

Fokusera på att tänka framåt och på det som är positivt med er separation. Kanske låter det konstigt, men nu har enbart dig själv och barnet att tänka på. En ny period, nya möjligheter. Glöm inte att tillåta dig sörja emellanåt. Dock till en viss gräns, om du förstår vad jag menar ...

Jag vet inte vad som ledde fram till er separation eller vems beslutet var, men - jag vet att det går att klara om man bara ger sig f-n på det. Som gravid eller som förälder, anser jag att barnet i sig ger detta där STORA extra att liksom orka vidare.

Styrkekram!

 

[anhe]

Sv: seperation. någon mer?

Jag separerade för ett halvår sedan, och det är först nu jag börjar förstå vad jag gjort, alltså hur mycket som har förändrats under den här tiden. Det har varit en emotionell berg och dalbana, även för mig som tog initiativet. Men med tiden har allt lugnat ner sig och vi har för det mesta en bra relation, exet och jag, som jag bara tror kommer bli bättre. Han är en god vän till mig. Däremot är jag väldigt nöjd över mitt beslut nu när jag har lite perspektiv. Det var nog rätt för oss båda, vilket även exet insett. Jag tror inte det finns någon chans att vi skulle återförenas. Vi bryr oss om varandra, men det finns ingen kärlek kvar. Bägge har nya relationer, och barnen har tagit allt jättebra, även om de naturligtvis helst vill att mamma och pappa bor ihop. Exets och mitt liv har på så kort tid gått åt så olika håll. Fascinerande och se vilka personlighetsdrag som fått framträda när man blir en egen individ igen.

Summa sumarum - allt blir lättare med tiden. Många saker kan kännas mer eller mindre oöverstigliga när man är mitt uppe i det, men du kommer märka att allt faktiskt kommer lösa sig, lugna ner sig och normaliseras. Lycka till på vägen, som är lite gropig, spänn fast säkerhetsbältet....

 

[Koltinna]

Sv: seperation. någon mer?

Tack så jätte mycket för era svar.
Uppskattar verkligen att få höra om era historier och peppande ord!

 

[strösslet]

Sv: seperation. någon mer?

well.. jag lämnade pappan när E va hmm.. 8-9 månader då han sårat mig och kränkt mig vi hade de bra för nån månad sen men före och efter de är de skit. vi går till fam rätt, jag har advokat, jag går regelbubdet till psykolog.(E är 1½ nu>) men i Es närhet så försöker vi vara neutrala. (pappan har umgänge måndag onsdag torsdag 1½timme hos mig) villket är väldigt påfresrande men än så länge ok. men jag önskar och hoppas att han o jag kan bli vänner längre fram.

men jag håller tummar och tår på att ni får de toppen! kramar

 

[squirlett]

Sv: seperation. någon mer?

Separerade från min sons pappa när sonen var 18 månader. Detta är nu 2 år sedan.
Det har varit många resor fram och tillbaka under åren. Mycket upp och ner.
Just nu är det tyvärr väldigt mycket ner, rätt ner i avgrunden typ. Men nångång vänder det väl...hoppas jag.

PM:a gärna om du vill prata