DiezelDoris
Trådstartare
Har fått en del PM om Silken så nu har jag gjort en tråd om det i stället.
Varför jag skaffade en Silken windhound
Första gången jag såg en Silken blev jag förälskad i rasen vilket var i början år 2000, jag följde Sussi Stjernborgs första valp, Lizzie på internet, där Sussi hade lagt upp en dagbok så att man kunde följa uppväxten. Sedan blev det inget mera på flera år. 2002 köpte min svägerska Starcastle Hounds Sunset "Dimma", som jag följde under hennes levnad, så förra året 2007 skulle vi skaffa hund efter 15 år utan.
Min man har haft Saluki och jag Irländsk Setter, men vi var överens om att en vinthund skulle vi ha. Jag ville ha en hund med päls, Janne en av de större vinthundarna, men efter mycket diskuterande så kom vi fram till att en hund i Whippet storlek skulle passa oss bättre. Men jag ville ju ha lite päls, så på skoj skull gick jag ut på Sussis hemsida, kom ihåg att hon hade fått valpar på våren, och skulle bara titta hur de såg ut, och kvar fanns Starcastle Hounds Danger "Diezel" 16 veckor som jag genast blev kär i, och min man tyckte okey då, lite liten men han är ju trefärgad. Jannes Salukisar, hade alla varit trefärgade. Och det är något som vi aldrig ångrat, vilken underbar ras.
Silken är en stor hund i liten förpackning, har en bättre följsamhet än de flesta vinthundarna, även om de ofta har selektiv hörsel när det kommer något att jaga, Diezel har vi två tillfällen stuckit ur synfällt, men var då bara borta någon minut ”försvinner viltet” så slutar han jaga, och man vet ju inte om matte försvinner.
Diezel är väldigt förarbunden för att vara vinthund, måste alltid vara i synfällt ute, men ligger gärna i sängen eller soffan inne och bryr sig inte om vad jag gör.
Älskar sin flock och de närmaste bekanta, men bryr sig inte speciellt om utomstående, lite rasist föredra vinthundar framför andra hundar.
Är inte dominant, läser andra hundar bra, är det någon som är ranghögre än honom så sänder han ut lugnande signaler direkt, muckar någon med honom går han undan eller lägger sig, fungerar utmärkt att ha med sig överallt.
Han är väldigt lättlärd när han vill, och vill han inte så tittar på en som om man kom från yttre rymden eller nått, och går därifrån, man måste vara väldigt uppmärksam på när han tröttnar och låta han vila en stund sedan är det bara att sätta i gång igen.
I vardags lydnaden ställs ju andra krav vissa saker måste ju bara fungera, men man får tänka i andra banor mot när jag hade settrarna som älskade att träna, traggla går inte, utan man måste ta korta korta pass och väldigt ofta, som om han vore valp.
Har nu skaffat ytterligare en Silken, Starcastle Hounds Morning Mist ”Viper” 14 veckor. Han är en helt annan hund, förklädd till silken men jag tror nog att han är en blandning mellan ”piraya och rabiessmittad varg”. En riktig liten tuffing, flockbunden till tusen och även han lättlärd.
Detta var lite varför jag skaffade mig silken och hur mina är, fråga gärna om ni vill veta något mera.
Varför jag skaffade en Silken windhound
Första gången jag såg en Silken blev jag förälskad i rasen vilket var i början år 2000, jag följde Sussi Stjernborgs första valp, Lizzie på internet, där Sussi hade lagt upp en dagbok så att man kunde följa uppväxten. Sedan blev det inget mera på flera år. 2002 köpte min svägerska Starcastle Hounds Sunset "Dimma", som jag följde under hennes levnad, så förra året 2007 skulle vi skaffa hund efter 15 år utan.
Min man har haft Saluki och jag Irländsk Setter, men vi var överens om att en vinthund skulle vi ha. Jag ville ha en hund med päls, Janne en av de större vinthundarna, men efter mycket diskuterande så kom vi fram till att en hund i Whippet storlek skulle passa oss bättre. Men jag ville ju ha lite päls, så på skoj skull gick jag ut på Sussis hemsida, kom ihåg att hon hade fått valpar på våren, och skulle bara titta hur de såg ut, och kvar fanns Starcastle Hounds Danger "Diezel" 16 veckor som jag genast blev kär i, och min man tyckte okey då, lite liten men han är ju trefärgad. Jannes Salukisar, hade alla varit trefärgade. Och det är något som vi aldrig ångrat, vilken underbar ras.
Silken är en stor hund i liten förpackning, har en bättre följsamhet än de flesta vinthundarna, även om de ofta har selektiv hörsel när det kommer något att jaga, Diezel har vi två tillfällen stuckit ur synfällt, men var då bara borta någon minut ”försvinner viltet” så slutar han jaga, och man vet ju inte om matte försvinner.
Diezel är väldigt förarbunden för att vara vinthund, måste alltid vara i synfällt ute, men ligger gärna i sängen eller soffan inne och bryr sig inte om vad jag gör.
Älskar sin flock och de närmaste bekanta, men bryr sig inte speciellt om utomstående, lite rasist föredra vinthundar framför andra hundar.
Är inte dominant, läser andra hundar bra, är det någon som är ranghögre än honom så sänder han ut lugnande signaler direkt, muckar någon med honom går han undan eller lägger sig, fungerar utmärkt att ha med sig överallt.
Han är väldigt lättlärd när han vill, och vill han inte så tittar på en som om man kom från yttre rymden eller nått, och går därifrån, man måste vara väldigt uppmärksam på när han tröttnar och låta han vila en stund sedan är det bara att sätta i gång igen.
I vardags lydnaden ställs ju andra krav vissa saker måste ju bara fungera, men man får tänka i andra banor mot när jag hade settrarna som älskade att träna, traggla går inte, utan man måste ta korta korta pass och väldigt ofta, som om han vore valp.
Har nu skaffat ytterligare en Silken, Starcastle Hounds Morning Mist ”Viper” 14 veckor. Han är en helt annan hund, förklädd till silken men jag tror nog att han är en blandning mellan ”piraya och rabiessmittad varg”. En riktig liten tuffing, flockbunden till tusen och även han lättlärd.
Detta var lite varför jag skaffade mig silken och hur mina är, fråga gärna om ni vill veta något mera.
