Ska barn lyda?

[Teilani]

Är era barn lydiga/olydiga?

Jag har då ett mer olydigt barn, idag skulle vi skriva på några papper hos revisorn, tog totalt 10 minuter. Det fanns en snurrstol inne på rummet, men det var för trångt för att snurra i den. Trots upprepade tillsägelser samt att jag försökte hålla fast stolen så kämpade barnet för att snurra den. Till slut fick jag lyfta ur honom och han fick sitta och sura på golvet. Han är 7 år Och vi hade varit en timme och åkt kickbike innan mötet.

Jag får höra allt från ”hårdare tag”, till ”han växer till sig”, till ”han kanske behöver medicineras.”

Jag tror ändå han faller inom normalvarianten, men det är så svårt att få honom att lyssna och lyda. Bara prat går inte hem, det måste till hotelser eller mutor, vilket så klart är tröttsamt.

Hur gör andra föräldrar?
Är det bara mitt barn som inte gör som jag säger?

 

[em-pirre]

Jag tycker det låter fullt normalt. Sen tycker jag inte om att prata om att barn ska lyda. Det låter fruktansvärt gammaldags.

Istället försöker jag tänka mig in i situationen. Varför vill hem snurra? Vill hem ha din uppmärksamhet eller är det tråkigt. Kanske det finns något annat att göra under tiden? Kan hem göra något under tiden som är lite mindre störande för omgivningen?

 

[Kilauea]

Sonen är bara 2 år, men det är klart det finns saker han gör fast jag säger nej. Sen tycker inte jag det är att vara olydig. Som @TinyWiny säger så gör han ju dom sakerna för att det är rätt och roligt i hans värld. Då tänker jag att det gäller att försöka enkelt förklara varför mamma säger nej.

 

[pollex]

Det är intressant att du väljer just begreppet ”lydig” tycker jag! För vad lägger man i det? Jag vill ju att barnen ska lyssna på vad jag säger och att de ska visa respekt för andra människor, men i ”lydnad” ligger för mig också ett uteblivet ifrågasättande/ett mekaniskt handlande och det är inget jag vill se eller begär.

Av mina barn är det fö ett som oftast gör som man säger, ett som anser sig ha mer fri tolkningsrätt och ett som är två år så där är det svårt att veta än.

 

[Inte_Ung]

Han är 7 år Och vi hade varit en timme och åkt kickbike innan mötet.

Mina 3 barn har alla varit möjliga att resonera med vid den åldern. Som att vi blir klara fortare om du inte stör.
Barnbarnet har nyligen fyllt 7 och är om möjligt ännu enklare att resonera med.
Det du beskriver är mera som 6-åringar. Så det kan nog gå över i nästa fas. 6-åringar har myror i brallan.

Edit: jag var nog så som du beskriver i den åldern och vidare i livet. Sitta stilla är inte min grej.
Men det har gått bra för mig ändå.

 

[Teilani]

Jag tycker det låter fullt normalt. Sen tycker jag inte om att prata om att barn ska lyda. Det låter fruktansvärt gammaldags.

Istället försöker jag tänka mig in i situationen. Varför vill hem snurra? Vill hem ha din uppmärksamhet eller är det tråkigt. Kanske det finns något annat att göra under tiden? Kan hem göra något under tiden som är lite mindre störande för omgivningen?

Jag har förstått att det är ”fult” att använda ordet lyda, jag förstår inte riktigt varför.

Att lyda = göra som den vuxna i situationen säger.

Är det en orimlig förväntan på barn?
Absolut för en tvååring, och tydligen även för min sjuåring, men världen kommer ju förr eller senare att ställa krav på någon typ av uppförade. Det går inte alltid att anpassa situationer efter ett krylligt barn.

Min oro rör väl mer framtida skolgång än något annat....

 

[Teilani]

Mina 3 barn har alla varit möjliga att resonera med vid den åldern. Som att vi blir klara fortare om du inte stör.
Barnbarnet har nyligen fyllt 7 och är om möjligt ännu enklare att resonera med.
Det du beskriver är mera som 6-åringar. Så det kan nog gå över i nästa fas. 6-åringar har myror i brallan.

Edit: jag var nog så som du beskriver i den åldern och vidare i livet. Sitta stilla är inte min grej.
Men det har gått bra för mig ändå.

Myror i brallan har han alltid haft, tror helt ärligt inte det kommer att växa bort.

Skönt att höra att det blev folk av dig ändå

 

[Teilani]

Sonen är bara 2 år, men det är klart det finns saker han gör fast jag säger nej. Sen tycker inte jag det är att vara olydig. Som @TinyWiny säger så gör han ju dom sakerna för att det är rätt och roligt i hans värld. Då tänker jag att det gäller att försöka enkelt förklara varför mamma säger nej.

Fast förklara kan jag göra i timmar det leder ingenstans. Det blir istället en duell där han har massa skäl att göra på sitt sätt, en del av dem kan vara baserade på antagandet att han är en robot och kan resa i tiden. Inte lätt att nå fram kan jag säga.

 

[TeamLundVer]

Är era barn lydiga/olydiga?

Jag har då ett mer olydigt barn, idag skulle vi skriva på några papper hos revisorn, tog totalt 10 minuter. Det fanns en snurrstol inne på rummet, men det var för trångt för att snurra i den. Trots upprepade tillsägelser samt att jag försökte hålla fast stolen så kämpade barnet för att snurra den. Till slut fick jag lyfta ur honom och han fick sitta och sura på golvet. Han är 7 år Och vi hade varit en timme och åkt kickbike innan mötet.

Jag får höra allt från ”hårdare tag”, till ”han växer till sig”, till ”han kanske behöver medicineras.”

Jag tror ändå han faller inom normalvarianten, men det är så svårt att få honom att lyssna och lyda. Bara prat går inte hem, det måste till hotelser eller mutor, vilket så klart är tröttsamt.

Hur gör andra föräldrar?
Är det bara mitt barn som inte gör som jag säger?

Jag tror det är väldigt individuellt. Vår äldsta är väldigt lätt och säger man till honom att han måste vara lugn så är han det. Han är 5år men har alltid varit så.

Vår minsta slår dövörat till när det gäller tillsägelser. Hon säger okej mamma och fortsätter sedan glatt med det jag nyss sade att hon skulle sluta med. Hon är nyss fyllda 3 men jag tror inte hon har växt ifrån det vid 5, knappast 7 heller för den delen.

 

[Inte_Ung]

Skönt att höra att det blev folk av dig ändå

Ja, eller hur.
Det gick inte över förrän i slutet på mellanstadiet och då så överraskade jag med att ha toppresultat på alla prov.
Samtidigt som jag gick på stödundervisning och blev utredd för alla diagnoser du kan tänka dig.
Jag är dyslektiker helt utan NPF-diagnos.
Dock har jag några avvikelser som både kan vara bra och besvärliga att bära. Och dessa ger en viss otålighet i livet.

 

[Kilauea]

Har ser nu att jag taggade @TinyWiny fast det var @em-pirre som skrivit inlägget .

 

[TinyWiny]

Har ser nu att jag taggade @TinyWiny fast det var @em-pirre som skrivit inlägget .

Det är lugnt! Jag tycker likadant

 

[em-pirre]

Jag har förstått att det är ”fult” att använda ordet lyda, jag förstår inte riktigt varför.

Att lyda = göra som den vuxna i situationen säger.

Är det en orimlig förväntan på barn?
Absolut för en tvååring, och tydligen även för min sjuåring, men världen kommer ju förr eller senare att ställa krav på någon typ av uppförade. Det går inte alltid att anpassa situationer efter ett krylligt barn.

Min oro rör väl mer framtida skolgång än något annat....

Fult och fult. Lyda innebär ju att inte tänka själv, inte utvärdera utan enbart göra som någon annan säger. Det är ingen egenskap jag vill att ett barn ska ha.

Vissa barn har helt enkelt väldigt svårt att sitta still. Du kan kräva hur mycket du vill men om situationen är för svår så går det ju inte. Då måste man anpassa situationen.

Hur gör dom i förskolan? Jag har väldigt stor erfarenhet av "barn med svårigheter att sitta still". Vad jag hade blivit lycklig av hade inte varit att barnet hade varit lydigt, utan att hen själv hade kunnat säga att hen vill ha något att peta på (klassisk fidget spinner, klämboll eller vad som nu funkar)

Jag hade jobbat förebyggande och försökt föra dialog med barnet. Inte då i situationen utan i lugn stund. Vad kunde hjälpa barnet i en sån situation? Vill hen ha något i handen? Papper och penna?

 

[Inte_Ung]

Fult och fult. Lyda innebär ju att inte tänka själv, inte utvärdera utan enbart göra som någon annan säger. Det är ingen egenskap jag vill att ett barn ska ha.

Ibland så kan lyda order vara nödvändigt som livräddande egenskap.
Även hos vuxna.

 

[em-pirre]

Ibland så kan lyda order vara nödvändigt som livräddande egenskap.
Även hos vuxna.

Absolut. Men innan det så bör man kunna tänka och reflektera själv. Små barn kan ju inte det men med sexåringar går det absolut.

 

[Lingon]

Jag tror det är väldigt individuellt. Vår äldsta är väldigt lätt och säger man till honom att han måste vara lugn så är han det. Han är 5år men har alltid varit så.

Vår minsta slår dövörat till när det gäller tillsägelser. Hon säger okej mamma och fortsätter sedan glatt med det jag nyss sade att hon skulle sluta med. Hon är nyss fyllda 3 men jag tror inte hon har växt ifrån det vid 5, knappast 7 heller för den delen.

Mitt barn är så som du beskriver ditt äldsta. När hen var 3-4 år var det inga problem att ha med hen på restaurang eller be hen att vara lugn ett tag som t.ex. situationen TS beskriver.

Problemet med såna här diskussioner är att det finns för många variabler. Barn är olika liksom föräldrar. Precis som barn vara olika benägna att göra som man ber/säger åt dem att göra så är säkert föräldrar olika.

 

[Lingon]

Fult och fult. Lyda innebär ju att inte tänka själv, inte utvärdera utan enbart göra som någon annan säger. Det är ingen egenskap jag vill att ett barn ska ha.

Fast man måste också lära sig att göra som andra säger utan diskussion och utan att känna sig överkörd. Om läraren kommer och säger åt eleven att hen ska göra si eller så så måste eleven kunna säga ja direkt och göra det. Det gäller ju även oss vuxna. Kommer chefen och säger åt en att göra något så är det bra om man inte startar en diskussion om det varje gång.

 

[Inte_Ung]

Absolut. Men innan det så bör man kunna tänka och reflektera själv. Små barn kan ju inte det men med sexåringar går det absolut.

För små barn kan lydnad vara livsavgörande för att inte bli överkörd eller drunkna, så jag håller inte med dig.

 

[Raderad medlem 19815]

Är era barn lydiga/olydiga?

Jag har då ett mer olydigt barn, idag skulle vi skriva på några papper hos revisorn, tog totalt 10 minuter. Det fanns en snurrstol inne på rummet, men det var för trångt för att snurra i den. Trots upprepade tillsägelser samt att jag försökte hålla fast stolen så kämpade barnet för att snurra den. Till slut fick jag lyfta ur honom och han fick sitta och sura på golvet. Han är 7 år Och vi hade varit en timme och åkt kickbike innan mötet.

Jag får höra allt från ”hårdare tag”, till ”han växer till sig”, till ”han kanske behöver medicineras.”

Jag tror ändå han faller inom normalvarianten, men det är så svårt att få honom att lyssna och lyda. Bara prat går inte hem, det måste till hotelser eller mutor, vilket så klart är tröttsamt.

Hur gör andra föräldrar?
Är det bara mitt barn som inte gör som jag säger?

Om det är så att han är 7 år och genomgående inte gör som ni säger då tycker jag att det låter som något av det ovanligare slaget ja. Om jag hade känt att det påverkade vår och hans vardag så hade jag vänt mig till bup. Vad säger skolan?

Min uppfattning är att vi har vår personlighet och den kan man inte ändra, jag tror alltså absolut inte att de föräldrar vars barn i princip alltid gör som de säger gör särskilt mycket annorlunda än ni.

Dock kan man som förälder göra vissa saker för att underlätta för barnet och sig själv. Till exempel ge korta och tydliga instruktioner , förbereda barnet på vad som kommer att hända , ignorera dåliga beteenden i den mån det går och berömma när barnet gör rätt.

 

[TinyWiny]

Fast man måste också lära sig att göra som andra säger utan diskussion och utan att känna sig överkörd. Om läraren kommer och säger åt eleven att hen ska göra si eller så så måste eleven kunna säga ja direkt och göra det. Det gäller ju även oss vuxna. Kommer chefen och säger åt en att göra något så är det bra om man inte startar en diskussion om det varje gång.

Det tycker inte jag. Att inte förstå varför och inte få några argument utan att man bara ska lyda skapar inget bra uppväxtklimat och inga trygga vuxna. Att förklara varför man ska lära sig ditten eller datten så att barnet förstår varför skapar en bra mycket bättre lärmiljö och nyfikna lärsugna barn än order som bara ska lydas. Den här tanken att barn bara ska lyda i skolan har skapat enormt många sorger och bedrövelser för barn som har lärt sig att de ska kunna eller göra ditt och datt och som på allvar tror att det är för lärarens skull eller i vissa fall för förälderns. De har aldrig insett, pga brist på förklaring, att de ska lära sig ditt och datt för att de kommer ha nytta av det själva och i vilken situation de kommer ha nytta av det. Kan man inte argumentera för och förklara varför man anser att någon ska göra något så bör man ta en funderare själv tills man vet varför man anser att barnet ska göra något och kan ge en vettig förklaring. Allt går att argumentera för och förklara. Det tar visserligen lite extra tid för den vuxne att fundera över varför hen tycker som hen gör men det ser jag som vår skyldighet mot våra barn faktiskt. Att man förklarar och argumenterar för något innebär inte att det sker varje gång. Barn är ju inte dumma utan kommer också ihåg saker och ting men de gånger de inte gör det så får man förklara och argumentera igen.

Argumentet att vuxna inte startar en diskussion varje gång de får en order av chefen haltar betänkligt. Jag hoppas ju att vuxna vet varför de ska göra sitt jobb och inte sitter där undrande om varför de ska göra det de ska göra och den förklaringen behöver även barn men såklart på den nivå de befinner sig.

Även om ett litet barn kanske inte förstår varför de ska hålla någon i handen i trafiken eller inte balansera på broräcket eller varför de ska sitta fast i bilen eller ha flytväst på i båten så innebär inte det att de bara ska lyda blint. Det innebär att man argumenterar för och förklarar varför tills barnet förstår och/eller det blir en vana. Tills barnet har förmågan att själv förstå får man som vuxen skydda barnet ifrån hen själv i vissa lägen. Vissa saker är inte förhandlingsbara överhuvudtaget men det innebär inte att barnet bara ska lyda utan att hen ska få förklaringar för varför så att hen har möjlighet att lära sig varför vissa saker inte är förhandlingsbara.
Att lära barn att hoppa för att man säger hoppa leder inte till det. Det kan leda till barn som inte vågar ifrågasätta och som inte lär sig att tänka själva, till barn som inte lär sig varför och inte får grepp om världen utan lyder av rädsla, blir ögontjänare eller till barn som revolterar.