Ska jag bli mamma?

[Hope]

Anonymt nick.
Jag har plussat. Trots p-piller.
Jag har i någon vecka haft en känsla i maggropen och lite molande "värk".
Nu för ungefär en vecka sedan drabbades jag av ett mer eller mindre konstant illamående och svårt för att äta... Jag trodde inte riktigt att jag KUNDE vara på smällen när jag varit så noga med mina piller min tji fick jag

Vad gör jag nu?
Jag är mest orolig och.. Nervös och osäker.
Jag kanske ska tillägga att jag inte har fast sällskap.

 

[squirlett]

Sv: Ska jag bli mamma?

Blev oxå gravid trots p-piller. Hade dock sällskap, men nyss påbörjat (2 månader).

Du får ju bestämma dig för hur du vill göra. Behålla eller gåra abort. ta kontakt med en barnmorska snarast. Dom kan hjälpa dig med stöd och råd under ditt beslut. Men försök som sagt kontakta någon snart då det (om du bestämmer dig för det) kan dröja med en tid för abort.
Sen så är det killen som bidrog med de små springarna som kanske ska underättas...

Lycka till

 

[Hope]

Sv: Ska jag bli mamma?

Hur fattar man ett beslut?
Det är ett litet liv ju.. (Ja, en nybliven mamma om någon måste ju förstå hur jag känner nu..)
Jag vill bli mamma. Men nu? Jag önskar verkligen att läget vore ett annat.

 

[squirlett]

Sv: Ska jag bli mamma?

Det önskade jag oxå när jag blev gravid med Jason.
Jag hade precis sagt upp mig, ny kille, bodde äntligen själv efter flera år med mitt pestiga ex, hade tänkt njuta av livet lite ett tag.

Men så vart jag gravid. Först bestämde vi oss för abort pga ovanstående anledningar.
Var och gjorde ett vul för att fastställa hur långt jag var gången. Och när vi såg det där lilla hjärtat picka på skärmen och det lilla livet sprattla runt så kunde vi inte göra aborten längre. Det var en del av oss, något som vi skapat ihop. Vi var båda två vuxna människor och ville ändå ta reda på våra handlingar.

Det har inte varit lätt på något sätt och vi kämpar fortfarande. Men det stora vi har gemensamt är kärleken till vår son.

Men det är ett svårt beslut, jag vet. Fundera noga fram och tillbaka. Se till att ha någon att bolla tankarna med. Gärna någon objektiv.

Kram

 

[Emro]

Sv: Ska jag bli mamma?

Jag var ungefär i samma situation som dig för ett år sedan. Jag hade av misstag blivit gravid och hade inget förhållande med pappan. Jag hade alltid tänkt att barn, det är ju något man väntar med tills man har ordnade förhållanden.
Det var lättare sagt än gjort, jag berättade för pappan väldigt snabbt, då jag ville att han skulle veta om det oavsett val och även ha en möjlighet att säga sin åsikt. Det fanns inte på världskartan att vi skulle bli tillsammans.
Efter ett tags våndor bestämde jag mig ändå för att behålla barnet och att jag skulle fixa det. Jag och pappa började dejta lite löst.
Inskrivningen hos barnmorskan var lite intressant. Hon frågad ehur länge vi varit tillsammans, jag svarade "inte alls". Hon tog det väldigt bra och gjorde ingen stor affär av det.
I höstas bestämde vi oss för att satsa på förhållandet och nu är allting bra, men det var en lång resa dit.
Jag hade mina vänner som stöd och stötte och blötte allt med dem. Jag inser såhär i efterhand att det kanske hade varit vettigare att även försöka få mer hjälp och stöd av mödravården.

Hur du än väljer att göra och tänker så fattar du rätt beslut utifrån din nuvarande situation.

Saker att tänka på som jag funderade mycket över. Fixar jag det ekonomiskt? Har jag stöd från pappan? Övriga familg och vänner?

 

[Björk]

Sv: Ska jag bli mamma?

Oj, vilket svårt läge. Jag har nog inte så mycket mer klokt att säga än föregående personer. Vilket beslut du ska ta måste du ju komma fram till själv; det är endast då det kan bli rätt för DIG!

Jag vill ändå ge dig en *kram* för jag inser att det inte är en lätt sits du är i.

 

[Hope]

Sv: Ska jag bli mamma?

Tack alla för svaren.
Just nu känner jag mig. Helt trasig, sliten i två, galen!
Jag är så lycklig att jag bubblar inombords. Ett barn! Mitt barn! Jag kan knappt förstå det.
Men det är fel fel fel tidpunkt. Jag går en lång utbildning på universitetet och är drygt halvvägs igenom. Jag har inget arbete och lever på studielån men en relativt god ekonomisk situation då jag bor billigt och har få utgifter. Dessutom har jag en hel del pengar på banken.
Men ingen partner.
Är jag dum i huvudet om jag behåller barnet? Kan jag uppfostra ett barn som ensamstående mamma på 23 år?

 

[Björk]

Sv: Ska jag bli mamma?

Är jag dum i huvudet om jag behåller barnet? Kan jag uppfostra ett barn som ensamstående mamma på 23 år?

Nej, du är inte dum i huvudet om du behåller barnet! Däremot skulle jag rekommendera att ändå tala om för pappan hur läget är. Även om du inte vill ha någon relation med honom så bör han få veta (vad jag förstår kommer det också krävas att du uppger fadern vid faderskapsutredningen) och för barnets skull i framtiden.

Oavsett vad du bestämmer dig för så önskar jag dig lycka till!

 

[Emro]

Sv: Ska jag bli mamma?

Det är bara du som vet svaren på de frågorna.

Vill du ha pappan med, skulle han vilja vara med även om ni inte skulle vara tillsammans? Dina/hans föräldrar?
Situationen kanske inte är den bästa, men vill man så tror jag att man fixar det också.

Hursom, en stor KRAM

 

[bananabambi]

Sv: Ska jag bli mamma?

Du är absolut inte dum om du behåller barnet!

Känner du dig så lycklig, i hjärtat som du beskriver, då tycker jag du ska köra på det

Men som så många andra skrivit, det är bara du som vet. Även om jag infogar en liten åsikt

 

[Hope]

Sv: Ska jag bli mamma?

Tack för era synpunkter.
Jag har nu pratat med pappan. Det är en god vän till mig och vi har bra kontakt, vi är dock inte pojkvän/flickvän material.
Han blev nog chockad tror jag, men glad. Vi grät en skvätt.
Jag kommer, som det känns nu att behålla barnet och han står bakom mig i mitt beslut och kommer att vara med mig hela vägen.

Just nu finns det bara ett alternativ för mig.

Jag ska bli mamma.

 

[Emro]

Sv: Ska jag bli mamma?

Grattis till beslutet. Och skönt förmodar jag att killen står bakom dig till fullo även om det sker som vän och inet pojkvän.
Kan inte annat än önska dig lycka till med allt.

 

[vindvissla]

Sv: Ska jag bli mamma?

Vad härligt! Grattis i så fall!

Jag tror inte du kommer att ångra det.

 

[jerseyko]

Sv: Ska jag bli mamma?

Grattis, låter som om ni tillsammans tar helt rätt beslut att behålla.


Min sambo blev jätte chokad han oxå när jag plussa, och då hade vi ändå försökt i 8 månader.

Och det du skrev om att ni inte är "rätt material", det är kanske en 35 veckor kvar tills er bebis kommer och mycket kan ju hända under tiden, vem vet, ni kanske växer ihop under graviditeten?


Vet inte vem som sa det, tror de var på tv, men 2 personer är som ett pussel, och man får hela tiden fila i kanterna för att efter lång tid få bitarna att passa, vissa tröttnar på att fila och leter efter en annan bit medans andra står ut och när de väl passar, ja då är det ända till graven.

 

[Emro]

Sv: Ska jag bli mamma?

Och det du skrev om att ni inte är "rätt material", det är kanske en 35 veckor kvar tills er bebis kommer och mycket kan ju hända under tiden, vem vet, ni kanske växer ihop under graviditeten?

Kan inte annat än hålla med där. Vi var definitivt inte pojk/flickvänsmaterial. Vi var kompisar och inget annat, men vi hittade väl något i och med graviditeten. Vi blev inte ihop förrens det var 2-3 mån kvar till BF, så det var inget överilat beslut.

 

[squirlett]

Sv: Ska jag bli mamma?

Då får man säga grattis och välkommen på en underbar resa genom graviditet och föräldrarskap

 

[vansinnet]

Sv: Ska jag bli mamma?

Då får man säga grattis!
Ännu en bukebäbis på gång, och som man får följa.
(För jag hoppas att du tänker hänga här och uppdatera oss om hur det går!)

 

[Mitten]

Sv: Ska jag bli mamma?

Grattis grattis !!

Bra kille verkar det vara också tycker jag! Det kommer nog gå finfint alltihop

 

[Björk]

Sv: Ska jag bli mamma?

Grattis till er båda!
Vad skönt att ni kan dela föräldraskapet med varandra även om ni inte blir ett par!

 

[Mims]

Sv: Ska jag bli mamma?

Anonymt nick.
Jag har plussat. Trots p-piller.
Jag har i någon vecka haft en känsla i maggropen och lite molande "värk".
Nu för ungefär en vecka sedan drabbades jag av ett mer eller mindre konstant illamående och svårt för att äta... Jag trodde inte riktigt att jag KUNDE vara på smällen när jag varit så noga med mina piller min tji fick jag

Vad gör jag nu?
Jag är mest orolig och.. Nervös och osäker.
Jag kanske ska tillägga att jag inte har fast sällskap.

Jag hade spiral när jag blev gravid med min son, jag minns att jag började känna mig pluffsig och hade typ mensvärk från och till, och tyckte det var underligt att inte mensen kom.

Jag tog nog ungefär 200 gravtest under den perioden, för min kropp är lite konstig så jag känner när ägget fäster, och får så sjukt ont så det känns som om hela innanmätet är på väg ut genom naveln..

Men då var jag hundra på att jag var gravid, men då var det för tidigt att testa, under många dagar testade jag mig hela tiden i stort sett och tillslut kom det magiska plusset