Ska jag försöka förklara?

[hermy]

Anonymt nick.

Jag har en sak som skaver hos mig, och har gjort i många år. Nu värre än på länge då personen har börjat höra av sig igen.

Min mamma. Jag har sagt upp kontakten med henne, gjort ett försök att kunna prata då och då då hon gärna velat det, för att säga upp igen. Vid detta läge förklarade jag att jag vet om att hon mått dåligt, och att det är okej, men ALDRIG okej att ta ut det över sina barn och att jag blir orolig varje gång hon riger eller sms'ar då jag inte vet om hon vill något trevligt eller vara dum, jag fick då höra att hon tack och lov har en snäll och godhjärtad son och så blockade hon mig, lika skönt det enligt mig! Men nu har hon börjat höra av sig igen, senast med ett meddelande om att hon vill att våran fejd ska ta slut, för det är jobbigt för henne. Jag vill inte ha någon kontakt med henne, hon kommer aldrig få träffa eventuella barnbarn.

Det jag funderar på är om jag ska skicka ett sms och förklara varför jag bryter kontakten? Men jag tvivlar på att det går in då jag försökt tidigare... Det rör sig inte om en liten fejd utan hur hon behandlat mig under hela mitt liv.

Jag satte mig ner med henne och pratade öga mot öga innan jag bröt kontakten första gången (för ca 8 år sen kanske). Berättade vad jag tyckte om hennes beteende och hur det får mig att må. Svaret jag fick var att hon var elak mot mig för att jag var ett jobbigt barn, men att hon tycker det vart bättre när jag gick på mellanstadiet. (och då undrar jag hur i helvete det var innan?! jag minns inte min uppväxt) Vid detta läge hade jag flyttat hemifrån, och mina föräldrar var skilda. Hon skyllde hela skilsmässan på mig, hotade flera gånger i veckan om att hon skulle ta sitt liv om jag inte gjorde som hon sa, stod och vrålade i trapphuset utanför min lägenhetsdörr om jag inte släppte in henne. Det hon gett mig här i livet är panikångest, ätstörningar och en tro på att jag är värdelös och inte kan vara nog bra för någon. Hon har aldrig slagit mig eller liknande, men inte varit snäll. Kallat mig tjock vid upprepade tillfällen ynder tonåren. när mitt BMI inte ens uppnådde normalvikt, sagt att jag bara är i stallet för att jag är kåt på hästarna, berättat att ingen tycker om mig för jag är så egoistisk och så vidare... Ja ni förstår nog.

Tror ni det är någon ide att jag skriver ner ett meddelande och skickar henne, om varför jag inte vill ha någon kontakt? Eller ska jag bara fortsätta blocka? Vilket som lär leda till att det tar hus i helvete igen.

Jag vill inte ha henne i mitt liv, men jag vill inte att hon ska må dåligt heller och skylla det på mig.

 

[Sleepy]

Jag röstar för att du blockar och går vidare med ditt liv. Tror inte det du säger kommer göra någon skillnad för någon av er. Du ansvarar inte för hennes mående.

 

[aiquen]

Åh, vilken jobbig situation!

Men jag tror inte att jag tycker att du borde skicka något sms. Absolut inte för att förklara dig och dra upp allting igen. Det har du redan gjort flera gånger och du har ingen skyldighet att erbjuda någon ytterligare kontakt eller att ansvara för någon annan. Så blocka, säger jag.

Jag förstår att det måste vara en jättetuff situation, men ge inte mer energi.

 

[MiaMia]

Låter som du redan har förklarat din ståndpunkt massor av gånger och förutsättningarna att den skulle gå in bättre av en gång till är minimala.

Se till att hålla henne borta ur ditt liv om det är det du vill (vilket verkar som ett klokt beslut) Ifall hon mår dåligt och vem hon skyller det på kan inte du gör något åt.

Man har lika mycket rätt att välja helt själv vilka man har kontakt med eller inte, oavsett om personen råkar vara ens mamma.

 

[hermy]

Tack ni har nog så rätt. Jag tycker helt ärligt inte att hon har rätt att kalla sig min mamma då hon vid ett tillfälle kastade ut mig och sa att jag inte längre var hennes dotter utan bara en inneboende. Då stack jag till farmor i några dagar och oj så förbannad hon vart.... För då kom hon helt plötsligt inte åt mig, farmor förbjöd mig att prata med henne medans jag bodde där.

Men denna ångest, jag mår så dligt av tanken av att hon kanske mår dåligt pga mig. Även fast jag på något sätt vet att det inte är mitt fel. Jag har än en lång väg att gå, men nu vet jag i alla fall att det inte är mig det är fel på, även om det är svårt att komma ihåg.

 

[Vinur]

Jag röstar också för att blocka. Har du förklarat flera gånger och det inte gått in än så lär det inte göra det nu heller.

Verkligen jobbig situation

 

[stjarnhimmel]

Det låter väldigt jobbigt...
Jag funderar på om det kommer leda någonstans att du hör av dig? Kommer hon förändra sig? Eller kommer du må bättre av det?
Tyvärr kan man inte förändra folk och tyvärr tror jag att man ibland måste bryta kontakten.

Vad mår du bäst av att göra?

 

[Seabaz]

Jag kan inte ens sätta mig in i din situation. Var stark!

Fortsätt blocka men kanske skriv ett handskrivet slutgiltigt brev att skicka. Som (igen) förklarar varför det är som det är.
Ett brev som hon kan ta upp och läsa hur ofta när hon vill.
Det är personligt från dig och inget digitalt sms eller e-post. Om det nu kan ge DIG lite ro...

Men jag vet inte... gör vad du känner, finns inget rätt eller fel

 

[athena_arabians]

@hermy: Varför ska du förklara igen när det inte gått in tidigare? Jag säger blocka och lev ditt liv som du vill. Ett barn har inga skyldigheter till sina föräldrar men föräldrar har rätt många skyldigheter till sina barn... det är de som valt att skaffa barn, barnen har inte valt att födas.

Jag förstår absolut att det känns jobbigt men det visar bara att du har empati. Det betyder dock inte att du behöver agera på den sas, utan gör det du behöver för att överleva själv.

*stor kram*

 

[honung]

Om du blickar bakåt, finns där positiva, varma minnen under din uppväxt eller har det bara varit storm?

Vi människor är för det mesta benägna att av tio ting där tre är negativa, så glömmer man bort de sju positiva och de där tre blir plötsligt pösande stora så att man vänder ekvationen så de tre blir istället sju.

Så kändes min relation med min mamma under en tid.

 

[hermy]

Om du blickar bakåt, finns där positiva, varma minnen under din uppväxt eller har det bara varit storm?

Vi människor är för det mesta benägna att av tio ting där tre är negativa, så glömmer man bort de sju positiva och de där tre blir plötsligt pösande stora så att man vänder ekvationen så de tre blir istället sju.

Så kändes min relation med min mamma under en tid.

Givetvis har inte allt varit hemskt och dåligt. Men hon får mig att må otroligt dåligt. Jag litar inte på henne och kommer förmodligen aldrig göra

 

[Sleepy]

Berättade vad jag tyckte om hennes beteende och hur det får mig att må. Svaret jag fick var att hon var elak mot mig för att jag var ett jobbigt barn

Jag vill inte ha henne i mitt liv, men jag vill inte att hon ska må dåligt heller och skylla det på mig.

Men denna ångest, jag mår så dligt av tanken av att hon kanske mår dåligt pga mig. Även fast jag på något sätt vet att det inte är mitt fel.

Det är inte ditt fel - men hon vill få dig att känna så. Ge henne inte den makten. Hon har behandlat dig illa och du behöver skaka dig loss ur hennes grepp. Du är vuxen nu, kan vända dig om och gå. Gör det.

 

[hermy]

@hermy: Varför ska du förklara igen när det inte gått in tidigare? Jag säger blocka och lev ditt liv som du vill. Ett barn har inga skyldigheter till sina föräldrar men föräldrar har rätt många skyldigheter till sina barn... det är de som valt att skaffa barn, barnen har inte valt att födas.

Jag förstår absolut att det känns jobbigt men det visar bara att du har empati. Det betyder dock inte att du behöver agera på den sas, utan gör det du behöver för att överleva själv.

*stor kram*

Ja jag vet inte varför jag ens vill förklara en gång till, för jag tror inte det går in då hon verkar anse att hon inte gjort något fel. Men samtidigt så vill jag förklara så att hon kanske blir lite mindre besviken på mig...
Tack!

 

[athena_arabians]

Givetvis har inte allt varit hemskt och dåligt. Men hon får mig att må otroligt dåligt. Jag litar inte på henne och kommer förmodligen aldrig göra

Det är sällan en relation är enbart dålig (det kvittar vad det är för relation). Men är det dåliga det som överväger får man fundera på om man orkar fortsätta relationen... eller bryta den. I ditt fall verkar det ju som att du mår bättre utan den, trots det dåliga samvetet. För mig känns valet lätt då (även om det naturligtvis inte är lätt).

 

[cirkus]

Jag förstår att du vill försöka förklara för henne, men jag tror att det är lönlöst. Du kommer bli ledsen igen för jag är övertygad om att hon kommer vända det mot dig ännu en gång. Hon kommer inte att ändra sig eller acceptera hur mycket du än förklarar - tror jag.

Jag tror att det bästa du kan göra är att inte ta ansvar för hennes mående. Det är aldrig ditt fel. Försök att ta hand om dig själv, ta bort energitjuven ur ditt liv och försök att gå vidare utan henne

 

[Efwa]

Man kan må dåligt av att man vet att personen inte mår bra men faktum är att sådana personer lever och frodas på att vi är de "normala" människorna med empati; att det är vi som med hukningar, kompromisser och viljan att få andra att må bra, är de som upprätthåller relationen.

När man bryter är det helt plötsligt deras sak att göra detta och det får dem att tycka att man är känslokall, dum och att det inte ska vara deras sak (för man är ju alltid två om ett problem, får man höra) och de försöker än en gång lägga skuld och ansvar på dig för att själva må bra.

När man ser det, är svaret enkelt.......vänd om och gå.

 

[Vinur]

Tack ni har nog så rätt. Jag tycker helt ärligt inte att hon har rätt att kalla sig min mamma då hon vid ett tillfälle kastade ut mig och sa att jag inte längre var hennes dotter utan bara en inneboende. Då stack jag till farmor i några dagar och oj så förbannad hon vart.... För då kom hon helt plötsligt inte åt mig, farmor förbjöd mig att prata med henne medans jag bodde där.

Men denna ångest, jag mår så dligt av tanken av att hon kanske mår dåligt pga mig. Även fast jag på något sätt vet att det inte är mitt fel. Jag har än en lång väg att gå, men nu vet jag i alla fall att det inte är mig det är fel på, även om det är svårt att komma ihåg.

Jag vet att det är jättesvårt, men det är inte ditt ansvar hur hon mår.

 

[Lingon]

Jag vet att det är jättesvårt, men det är inte ditt ansvar hur hon mår.

Jag håller med!

 

[Hyacinth]

Mår du bättre av att förklara, gör det.

 

[WBanna]

Men denna ångest, jag mår så dligt av tanken av att hon kanske mår dåligt pga mig. Även fast jag på något sätt vet att det inte är mitt fel. Jag har än en lång väg att gå, men nu vet jag i alla fall att det inte är mig det är fel på, även om det är svårt att komma ihåg.

Hon mår inte dåligt p g a dig, hon mår dåligt p g a sig själv. Det är inte ditt fel att hon är en så elak människa.