Magica
Trådstartare
Detta kommer bli ett långt inlägg men jag behöver verkligen bolla tankar med Er och höra Era åsikter om min och min hästs situation.
Jag har en halvblodsvalack på 18 år, blir 19 i år. Han har varit min i drygt 1,5 år. Jag skaffade honom som läromästare i dressyr och för uteritts ridning. Han har i yngre ålder tävlats i dressyr och enbetskörning.
I maj 2012 började hästen halta. Jag gav det några v innan vi åkte in till klinik. En massör kom ut och sedan en ET. Det hittades spänningar men inget annat. Hästen behandlades och blev fräschare igen. Men en vecka senare var hältan tillbaka. Då rekomenderade ETn den veterinär vi nu använt oss av under hela "resans" gång då dessa två har ett samarbete. Dock insåg jag där då att jag skulle kontaktat veterinären FÖRST och inte ETn. Men gjort är gjort och jag har lärt mig den läxan.
Vid första besöket på kliniken hittades inget. Vet försökte släcka hältan genom hela benet bit för bit men inget hände. vi var där i 6 h utan resultat. Hela hästen röntgades också men visade en fräsch häst. Frustrerad åkte jag och medryttaren hem. NÅGOT var ju fel! men vad?
Vid återbesöket någon v senare ultraljudas hela hästen och då hittas en ligament skada i högerbakbens knä på framsidan. På samma ben hittades också en senskada i hasen på framsidan. Och det är denna hasskada vi fortfarande kämpar med.
Blir rekomenderad sjukhage i 2,5 månad och hålla igång i skritt ca 1 h om dagen. Sagt och gjort. Hästen blir frustrerad över att bara få skritta men lugnar sig efter ett par gånger (är en väldigt snäll och tålmodig häst jag har). Men han blir även deprimerad i sin lilla sjukhage. Under dessa 2,5 månader går han ner 100 kg i vikt trots fri tillgång på hösilage. Hästen är jätte deppig och jag mår lika dåligt.
Vid återbesöket 2,5 månader senare är det ingen förändring i hasen men stor förbättring i knät. Blir rekomenderad 2 mån till i sjukhage och fortsatt skrittning.
Sagt och gjort igen. Hästen blir mer deprimerad men jag vågar inte släppa ut honom i stor hage. Gör ju som vet rekomenderat. Hästen får inte springa och bralla till varje pris. Dock lyckas han riva sin sjukhage flera gånger och rymma ut i stora hagen och bralla. Detta då strömmen ibland glömdes sättas på av den som släppte ut.
Jag bytte stall den 1 oktober. Detta då den fria tillgången på ensilage i hagen togs bort på stallet han stod på och ersattes av Slowfeeding nät (vilket han inte funkar alls på) och det fixade inte hans vikt. Så det blev stallbyte. Jag hoppades då att detta skulle få honom att må bättre och det funkade ett par v. Runt stallbytet blir det ett nytt återbesök utan resultat. Blir en spruta med tillväxthormoner i hasen. Detta hade jag ställt in mig på.
Efter 2 v på nya stället är hästen återigen så deprimerad att jag mår dåligt av att se honom. Jag bestämmer mig för att släppa ut honom till de andra hästarna (har fick en sjukhage i en stor hage med 5 valacker så där är kompisar runt om honom). Jag skulle släppt ut honom tidigare!!! Det gick SUPER bra! Lite lite spring men sen totalt lugn och hästen blir glad igen! Han börjar äta mer och gå upp i vikt igen. Utav de 100 kg han gick ner på förra stallet under sommaren har han nu gått upp ca 75-80 kg av igen. ETn som kollade honom innan hela alltet med klinikbesök drogs igång kommer ut en gång till. Hon säger då att han har så ont i hela kroppen att han borde avlivas. Jag blir helt förstörd. Lider min häst så mkt att jag måste avliva? Jag kontaktar vet på telefon och får en kur smärtstillande utskrivet, Metacam. Jag tycker att hästen verkar ännu gladare efter ett par dagar och får då så ont i magen. Tänk om han haft så ont som ETn sagt och jag inte sett det??
MEN jag bestämmer mig för att få en andra åsikt. När han fått smärtstillande i 10 dagar och det gått ytterligare en vecka kommer en annan ET ut. Hon är mer specialiserad på kiropraktik. Hon hittade en del spänningar i länden på hästen. Dessa lossar hon under en tim jobb, använder laser också. Hon ser en glad häst som är pigg i ögonen och tycker INTE att han har så ont att han måste avlivas. Hon rekomenderar även Djävulsklo som smärtstillande istället för Metacam ifall jag tycker att han behöver det. Han får en kur på 2 veckor och ETn kommer ut igen och lossar de små spänningarna som brukar återkomma efter 2 veckor. Hon tycker än en gång att hästen inte behöver avlivas då hon inte anser att han har ont. Jag kontaktar aldrig mer den andra ETn.
Efter ytterligare 2,5 månad var det åtebesök igen. Sprutan hade verkat och hasen var mkt mkt bättre! Jag var så lättad!!! Knappt någon hälta i något av varven eller rakt fram i trav. En ny spruta med tillväxthormoner sprutades in och vet trodde på nästan helt ok resultat efter 6veckor till. Fortsatte skritta och fick börja trava lite då och då.
Jag blir dock sjuk hela tiden och åkte till slut på magkatarr. Så blev inte så mkt motion av hästen under dessa 6 veckor. ETn kommer ut och lossar en envis spänning i länden. Hon säger att han har blivit mkt mer avslappnad i kroppen och har fått fin överlinje mm.
Idag var vi på återbesökt igen. Och det var ingen förbättring alls sen sist. Läkningen har avstannat igen. Och veterinären var nu, först efter 8,5 månades kämpande, bekymrad. Han har trott på bra diagnos hela tiden. Men inte nu längre. Och jag vet inte vad vi ska göra!!!
Veterinären vill att vi börjar trava mer, gärna rakt fram, för att få igåg benet för att trigga igång läkningen igen. Blodcirkulationen vill bara inte i hasen...
MEN vi har super kasst underlag. Jag kommer inte kunna få igång honom nu. Och det är egentligen ingen brådska men jag känner att jag orkar snart inte mer. Jag mår redan dåligt psykiskt pga annat och kämpar med magkatarr nu också. Bufferten jag hade till skador mm är snart helt uppäten. Så jag kraschar snart på psykiskt och ekonomiskt. Men jag älskar min häst och jag vet inte om jag överlever utan honom.
Hade ett långt samtal med veterinären idag. Är det dags att ge upp? Nej, det tyckte han inte. Hästen blir nog aldrig återställd 100% och kommer inte kunna tävlas dressyr då han lagt till sig med ett lite konstigt rörelsemönster i trav. Förmodligen för att innan komma undan smärtan. Han reagerar inget på böjproven smärtande iaf nu så vet tror inte han har någon smärta nu. Utan bara ett konstigt rörelsemönster som sitter kvar. Nu är ju inte tanken, och var inte när jag köpte honom heller, att tävla då han har gjort det tillräckligt. Utan han ska användas till lättare träning 2 gånger i veckan och resten uteritter. Det tror och hoppas veterinären att han ska hålla till.
Veterinären vill nu att vi kommer igång med traven också och när han varit igång 6 veckor ska vi in på återbesök igen. Men hur ska det gå till när snön smälter = man kan rida på vissa ställen (is på andra ställen). Snön kommer åter och lägger sig över isfläckar = och man kan inte rida igen.
Jag känner att jag är på g att ge upp. men vad händer med hästen då? lämna iväg honom som sällskapshäst eller avlivning?
Hjälp!!!
Hur hade ni gjort?
Jag har en halvblodsvalack på 18 år, blir 19 i år. Han har varit min i drygt 1,5 år. Jag skaffade honom som läromästare i dressyr och för uteritts ridning. Han har i yngre ålder tävlats i dressyr och enbetskörning.
I maj 2012 började hästen halta. Jag gav det några v innan vi åkte in till klinik. En massör kom ut och sedan en ET. Det hittades spänningar men inget annat. Hästen behandlades och blev fräschare igen. Men en vecka senare var hältan tillbaka. Då rekomenderade ETn den veterinär vi nu använt oss av under hela "resans" gång då dessa två har ett samarbete. Dock insåg jag där då att jag skulle kontaktat veterinären FÖRST och inte ETn. Men gjort är gjort och jag har lärt mig den läxan.
Vid första besöket på kliniken hittades inget. Vet försökte släcka hältan genom hela benet bit för bit men inget hände. vi var där i 6 h utan resultat. Hela hästen röntgades också men visade en fräsch häst. Frustrerad åkte jag och medryttaren hem. NÅGOT var ju fel! men vad?
Vid återbesöket någon v senare ultraljudas hela hästen och då hittas en ligament skada i högerbakbens knä på framsidan. På samma ben hittades också en senskada i hasen på framsidan. Och det är denna hasskada vi fortfarande kämpar med.
Blir rekomenderad sjukhage i 2,5 månad och hålla igång i skritt ca 1 h om dagen. Sagt och gjort. Hästen blir frustrerad över att bara få skritta men lugnar sig efter ett par gånger (är en väldigt snäll och tålmodig häst jag har). Men han blir även deprimerad i sin lilla sjukhage. Under dessa 2,5 månader går han ner 100 kg i vikt trots fri tillgång på hösilage. Hästen är jätte deppig och jag mår lika dåligt.
Vid återbesöket 2,5 månader senare är det ingen förändring i hasen men stor förbättring i knät. Blir rekomenderad 2 mån till i sjukhage och fortsatt skrittning.
Sagt och gjort igen. Hästen blir mer deprimerad men jag vågar inte släppa ut honom i stor hage. Gör ju som vet rekomenderat. Hästen får inte springa och bralla till varje pris. Dock lyckas han riva sin sjukhage flera gånger och rymma ut i stora hagen och bralla. Detta då strömmen ibland glömdes sättas på av den som släppte ut.
Jag bytte stall den 1 oktober. Detta då den fria tillgången på ensilage i hagen togs bort på stallet han stod på och ersattes av Slowfeeding nät (vilket han inte funkar alls på) och det fixade inte hans vikt. Så det blev stallbyte. Jag hoppades då att detta skulle få honom att må bättre och det funkade ett par v. Runt stallbytet blir det ett nytt återbesök utan resultat. Blir en spruta med tillväxthormoner i hasen. Detta hade jag ställt in mig på.
Efter 2 v på nya stället är hästen återigen så deprimerad att jag mår dåligt av att se honom. Jag bestämmer mig för att släppa ut honom till de andra hästarna (har fick en sjukhage i en stor hage med 5 valacker så där är kompisar runt om honom). Jag skulle släppt ut honom tidigare!!! Det gick SUPER bra! Lite lite spring men sen totalt lugn och hästen blir glad igen! Han börjar äta mer och gå upp i vikt igen. Utav de 100 kg han gick ner på förra stallet under sommaren har han nu gått upp ca 75-80 kg av igen. ETn som kollade honom innan hela alltet med klinikbesök drogs igång kommer ut en gång till. Hon säger då att han har så ont i hela kroppen att han borde avlivas. Jag blir helt förstörd. Lider min häst så mkt att jag måste avliva? Jag kontaktar vet på telefon och får en kur smärtstillande utskrivet, Metacam. Jag tycker att hästen verkar ännu gladare efter ett par dagar och får då så ont i magen. Tänk om han haft så ont som ETn sagt och jag inte sett det??
MEN jag bestämmer mig för att få en andra åsikt. När han fått smärtstillande i 10 dagar och det gått ytterligare en vecka kommer en annan ET ut. Hon är mer specialiserad på kiropraktik. Hon hittade en del spänningar i länden på hästen. Dessa lossar hon under en tim jobb, använder laser också. Hon ser en glad häst som är pigg i ögonen och tycker INTE att han har så ont att han måste avlivas. Hon rekomenderar även Djävulsklo som smärtstillande istället för Metacam ifall jag tycker att han behöver det. Han får en kur på 2 veckor och ETn kommer ut igen och lossar de små spänningarna som brukar återkomma efter 2 veckor. Hon tycker än en gång att hästen inte behöver avlivas då hon inte anser att han har ont. Jag kontaktar aldrig mer den andra ETn.
Efter ytterligare 2,5 månad var det åtebesök igen. Sprutan hade verkat och hasen var mkt mkt bättre! Jag var så lättad!!! Knappt någon hälta i något av varven eller rakt fram i trav. En ny spruta med tillväxthormoner sprutades in och vet trodde på nästan helt ok resultat efter 6veckor till. Fortsatte skritta och fick börja trava lite då och då.
Jag blir dock sjuk hela tiden och åkte till slut på magkatarr. Så blev inte så mkt motion av hästen under dessa 6 veckor. ETn kommer ut och lossar en envis spänning i länden. Hon säger att han har blivit mkt mer avslappnad i kroppen och har fått fin överlinje mm.
Idag var vi på återbesökt igen. Och det var ingen förbättring alls sen sist. Läkningen har avstannat igen. Och veterinären var nu, först efter 8,5 månades kämpande, bekymrad. Han har trott på bra diagnos hela tiden. Men inte nu längre. Och jag vet inte vad vi ska göra!!!
Veterinären vill att vi börjar trava mer, gärna rakt fram, för att få igåg benet för att trigga igång läkningen igen. Blodcirkulationen vill bara inte i hasen...
MEN vi har super kasst underlag. Jag kommer inte kunna få igång honom nu. Och det är egentligen ingen brådska men jag känner att jag orkar snart inte mer. Jag mår redan dåligt psykiskt pga annat och kämpar med magkatarr nu också. Bufferten jag hade till skador mm är snart helt uppäten. Så jag kraschar snart på psykiskt och ekonomiskt. Men jag älskar min häst och jag vet inte om jag överlever utan honom.
Hade ett långt samtal med veterinären idag. Är det dags att ge upp? Nej, det tyckte han inte. Hästen blir nog aldrig återställd 100% och kommer inte kunna tävlas dressyr då han lagt till sig med ett lite konstigt rörelsemönster i trav. Förmodligen för att innan komma undan smärtan. Han reagerar inget på böjproven smärtande iaf nu så vet tror inte han har någon smärta nu. Utan bara ett konstigt rörelsemönster som sitter kvar. Nu är ju inte tanken, och var inte när jag köpte honom heller, att tävla då han har gjort det tillräckligt. Utan han ska användas till lättare träning 2 gånger i veckan och resten uteritter. Det tror och hoppas veterinären att han ska hålla till.
Veterinären vill nu att vi kommer igång med traven också och när han varit igång 6 veckor ska vi in på återbesök igen. Men hur ska det gå till när snön smälter = man kan rida på vissa ställen (is på andra ställen). Snön kommer åter och lägger sig över isfläckar = och man kan inte rida igen.
Jag känner att jag är på g att ge upp. men vad händer med hästen då? lämna iväg honom som sällskapshäst eller avlivning?
Hjälp!!!
Hur hade ni gjort?
