Ska mitt liv behöva vara så här? Eller är jag bara dum?

Varför en gång om året? Jag har inte kollat några prover på minst tio år Min läkare vill aldrig se mig utan skriver bara ut mer smärtstillande när jag ber om det
Känns lite sådär ibland men visst jag mår ok
Funderar ibland på hur tex min lever mår med tanke på att jag ätit smärtstillande dagligen i 20 år men eftersom läkaren inte vill ta några prover så är det nog ingen fara antar jag
Stämmer inte, jag tänkte fel.
 
Jag vet inte om någon i den här tråden har sagt att det måste finnas just en fysisk orsak?
Men i mitt fall är jag faktiskt mer eller mindre övertygad om att det ändå är en fysisk orsak. Sen spelar såklart den psykiska delen också en stor roll.
Jag pratade generellt, inte om dig eller tråden. ;)

Men om vi pratar om dig: varför tror du att vården isåfall inte hittat den där fysiska orsaken? Du har ju beskrivit samma symtom i flera år här på buke.
 
Jag var ju på akuten, inte under någon pågående och återkommande behandling eller läkarkontakt. De meddelar alltid om de hittar något avvikande, vilket räcker för mig. Samma rutin som vid tester för sexuellt överförbara sjukdomar och även tex cellprov. Ser det bra ut, hör man inte av dem.
Jag trodde att man alltid fick svar på cellprov och mammografi, även om allt är normalt? Risken finns ju att ett svar kommer bort, och behöver man då ytterligare utredning/behandling är det ju inte bra.
 
Jag trodde att man alltid fick svar på cellprov och mammografi, även om allt är normalt? Risken finns ju att ett svar kommer bort, och behöver man då ytterligare utredning/behandling är det ju inte bra.
Som sagt, vad jag kan minnas har jag inte fått det. Och inte heller på en massa prover som togs när jag var på akuten. De sa att de tar kontakt om något prov är konstigt.

Jag känner mig helt lugn med det. Svaren kommer väl fö på Mina Vårdkontakter, så Postnord får inte tillfälle att slarva bort det.
 
Jag pratade generellt, inte om dig eller tråden. ;)

Men om vi pratar om dig: varför tror du att vården isåfall inte hittat den där fysiska orsaken? Du har ju beskrivit samma symtom i flera år här på buke.
För att vården inte har utrett färdigt t.ex. eller att den behandling man får inte är tillräcklig. ME/CFS är ju t.ex. en sådan sjukdom som behöver utredas på längden och tvären innan man kan ställa den. Och det är också allmänt känt att alla inte svarar som önskat på den behandling som ges för sköldkörtelproblem i Sverige, men att vården utomlands är bättre på den fronten.

Jag trodde att man alltid fick svar på cellprov och mammografi, även om allt är normalt? Risken finns ju att ett svar kommer bort, och behöver man då ytterligare utredning/behandling är det ju inte bra.
Jag har fått svar vid 2 av 3 tillfällen (cellprov). Jag trodde också att man alltid fick besked då jag vill minnas att det stod så i informationen att man skulle få det.
 
En allmän fundering på ämnet bara och absolut inte riktat till någon specifik i tråden..

Det känns som att det är flera faktorer som påverkar folk att kräva svar av sjukvården på det här sättet och ärligt talat känns det som att media ofta är ett problem. Ta alla sjukhusserier t.ex, en person söker hjälp för superdiffusa problem som alltid avfärdats som ingenting av alla läkare tills hen kommer till just det här sjukhuset med den här läkaren. Det är hela team av läkare som tar alla prover mellan himmel och jord och spenderar flera dagar (och nätter!) till att endast klura på detta tills de äntligen hittar orsaken (som alltid är fysisk) och patienten får vård, blir frisk och glad.

Kanske låter löjligt då det såklart inte är på riktigt men det ger ju ändå någon sorts undermedveten bild av hur sjukvård går till, framförallt tror jag om man själv inte är utbildad eller har jobbat i en sån miljö.

Samtidigt har vi "riktiga" media där vi varje dag matas av rubriker som "din huvudvärk/magverk/illamående/feber/förkylning kan vara en dold sjukdom.

Jag har själv hypotyreos och tycker jag ser överallt (även i media!) om hur levaxin (som jag äter) skulle vara skadligt och hur vården inte kan hjälpa och om hur man är sjuk trots att läkare säger att det är okej och även om man tar prover så verkar ingen läkare kunna läsa dessa utan det blir alltid fel och det målas upp en sorts bild av att om hur har det här problemet och söker vård, så kommer du nästan garanterat få en läkare som är inkompetent och du ska börja kräva det ena och det andra för att få adekvat vård. Tro på fan att man börjar noja. Och oro/ångest är vi många som vet vad det kan ställa till med fysiskt även om det i grund och botten är ett psykiskt problem.
 
För att vården inte har utrett färdigt t.ex. eller att den behandling man får inte är tillräcklig. ME/CFS är ju t.ex. en sådan sjukdom som behöver utredas på längden och tvären innan man kan ställa den. Och det är också allmänt känt att alla inte svarar som önskat på den behandling som ges för sköldkörtelproblem i Sverige, men att vården utomlands är bättre på den fronten.


Jag har fått svar vid 2 av 3 tillfällen (cellprov). Jag trodde också att man alltid fick besked då jag vill minnas att det stod så i informationen att man skulle få det.
Fast man kan ju inte bestämma sig för att vården inte utrett färdigt/inte behandlat tillräckligt bara för att man inte blivit bättre? ME/CFS och sköldkörtel tänkte jag inte specifikt på, men båda är väl sådana sjukdomar där patienten ofta anser att vården inte räcker till. Jag kan inte avgöra om det stämmer.
 
Har din läkare sagt att hen inte vill ta några prover?
Jag träffar inte läkaren
Det jag funderade var hur ofta man egentligen bör ta blodprov speciellt om man äter en hel del smärtstillande som enligt texten på burken kan vara skadligt för levern
Och ibland funderar jag över hur läkaren kan skriva ut så mycket smärtmediciner utan att ens vilja se mig på över tio år
Men det var ett sidospår eftersom @Korven skrev blodprov en gång om året men det var visst fel
 
Jag träffar inte läkaren
Det jag funderade var hur ofta man egentligen bör ta blodprov speciellt om man äter en hel del smärtstillande som enligt texten på burken kan vara skadligt för levern
Och ibland funderar jag över hur läkaren kan skriva ut så mycket smärtmediciner utan att ens vilja se mig på över tio år
Men det var ett sidospår eftersom @Korven skrev blodprov en gång om året men det var visst fel
Min man äter någon medicin som.kan ge leverskador. Han får ta blodprov årligen hos sjuksköterska. Det behövs ju ingen läkare för det. Han bokar själv sköterskebesöken.
 
En allmän fundering på ämnet bara och absolut inte riktat till någon specifik i tråden..

Det känns som att det är flera faktorer som påverkar folk att kräva svar av sjukvården på det här sättet och ärligt talat känns det som att media ofta är ett problem. Ta alla sjukhusserier t.ex, en person söker hjälp för superdiffusa problem som alltid avfärdats som ingenting av alla läkare tills hen kommer till just det här sjukhuset med den här läkaren. Det är hela team av läkare som tar alla prover mellan himmel och jord och spenderar flera dagar (och nätter!) till att endast klura på detta tills de äntligen hittar orsaken (som alltid är fysisk) och patienten får vård, blir frisk och glad.

Kanske låter löjligt då det såklart inte är på riktigt men det ger ju ändå någon sorts undermedveten bild av hur sjukvård går till, framförallt tror jag om man själv inte är utbildad eller har jobbat i en sån miljö.

Samtidigt har vi "riktiga" media där vi varje dag matas av rubriker som "din huvudvärk/magverk/illamående/feber/förkylning kan vara en dold sjukdom.

Jag har själv hypotyreos och tycker jag ser överallt (även i media!) om hur levaxin (som jag äter) skulle vara skadligt och hur vården inte kan hjälpa och om hur man är sjuk trots att läkare säger att det är okej och även om man tar prover så verkar ingen läkare kunna läsa dessa utan det blir alltid fel och det målas upp en sorts bild av att om hur har det här problemet och söker vård, så kommer du nästan garanterat få en läkare som är inkompetent och du ska börja kräva det ena och det andra för att få adekvat vård. Tro på fan att man börjar noja. Och oro/ångest är vi många som vet vad det kan ställa till med fysiskt även om det i grund och botten är ett psykiskt problem.
Jag tror inte att det där beror på vare sig dramatiserade sjukhusserier (man får väl skylla sig själv om man tror att de är på riktigt) eller Aftonbladets frekventa rubriker om dolda sjukdomar (jag vet inga andra massmedier som håller på med det som de gör) - utan jag tror att det beror på Vanligt Folk på Internet. De pepprar varann med anekdoter från när och fjärran och eggar upp varann till att KRÄVA saker som minsann är vardagsvård i [insert valfritt land]. DET tror jag är en stor del i missnöjet med sjukvården.
 
Min man äter någon medicin som.kan ge leverskador. Han får ta blodprov årligen hos sjuksköterska. Det behövs ju ingen läkare för det. Han bokar själv sköterskebesöken.
Det har aldrig varit ens tal om några kontroller eller besök utan jag får bara receptet förnyat via mina vårdkontakter
Och jag mår ok fast visst jag tycker jag är orkeslös yr och matt så ibland funderar jag om jag har någon brist eller om det är något annat som är fel
Men jag börjar nog bara bli gammal :)
 
Jag tror inte att det där beror på vare sig dramatiserade sjukhusserier (man får väl skylla sig själv om man tror att de är på riktigt) eller Aftonbladets frekventa rubriker om dolda sjukdomar (jag vet inga andra massmedier som håller på med det som de gör) - utan jag tror att det beror på Vanligt Folk på Internet. De pepprar varann med anekdoter från när och fjärran och eggar upp varann till att KRÄVA saker som minsann är vardagsvård i [insert valfritt land]. DET tror jag är en stor del i missnöjet med sjukvården.
Jag tänker att det är sådant man lätt avfärdar direkt men som kan ligga i bakhuvudet och gnaga i stunder av oro. Men ja absolut att det är mycket anekdoter. Som sagt jag har ju problem med sköldkörteln själv och det är ju svårt ändå när läkaren säger att det ser bra ut för kan jag verkligen lita på hen? att hen kan sitt jobb? Det är så dumt när jag tänker på det för jag anser att läkaren är den med kompetensen och jag är den utan så jag bör snällt lyssna. Men klart det sätter griller i huvudet när så många på internet säger annorlunda.
 
Jag tänker att det är sådant man lätt avfärdar direkt men som kan ligga i bakhuvudet och gnaga i stunder av oro. Men ja absolut att det är mycket anekdoter. Som sagt jag har ju problem med sköldkörteln själv och det är ju svårt ändå när läkaren säger att det ser bra ut för kan jag verkligen lita på hen? att hen kan sitt jobb? Det är så dumt när jag tänker på det för jag anser att läkaren är den med kompetensen och jag är den utan så jag bör snällt lyssna. Men klart det sätter griller i huvudet när så många på internet säger annorlunda.
Tro mig - folk på internet är inte kloka.

M v h En på internet.
 
Jag pratade generellt, inte om dig eller tråden. ;)

Men om vi pratar om dig: varför tror du att vården isåfall inte hittat den där fysiska orsaken? Du har ju beskrivit samma symtom i flera år här på buke.

Nej jag förstod att du inte pratade om mig :p så det är lugnt! Jag ville bara svara ändå.
Kanske för att gällande sköldkörteln så är det många läkare som blundar. De lyssnar inte på patienten. Och jag säger inte att det behöver vara sköldkörteln i mitt fall, det kan vara något annat. Eller så är jag bara dum och inbillar mig!

Men det känns ologiskt att det skulle kunna vara psykiskt, speciellt symtom som extremt torr och fjällande hud, enorm klåda på hela kroppen, torrt och livlöst hår, kliande och irriterande ögon, IBS (som ju kan vara en enskild sjukdom, men även symtom på andra sjukdomar). Extrema svettningar som varvas med att jag fryser så jag skakar, för att i nästa sekund svettas så det rinner.

Några få exempel alltså, inte alla symtom jag har. Men jag är ju ingen läkare eller något annat inom vården, så jag vet inte om dessa symtom även kan vara psykiska. Antagligen kan det nog vara så. Det mesta går ju att inbilla sig så pass att det blir ens verklighet.
 
För egen del VILL jag veta vad de testar i blodprovet och vad resultatet visade.

Läkare har inte alltid koll. Har massor av exempel, men exempel den läkaren som efter mycket om och men äntligen tog prov på zink (jag hade haft brist förr och kände igen symptomen), allt var normalt. Inbillningssjuk var jag visst också...

Sökte igen. Kom till min gamla läkare som direkt ordinerade tillskott pga mycket låga zinkvärden.

Eller direkt efter en förlossning där jag kände mig yrslig. Bad om blodprov på järnnivåerna.
De låg inom "det normala" .

Visade sig senare att de låg låångt ner på normal - skalan, angränsande till för låga värden. Inte helt ok om man fått intravenöst en månad innan.


Ska jag må bra måste jag tyvärr ha koll på mina värden själv.
Det hade varit riktigt skönt att känna full tilltro till vården och slippa hålla koll själv :(
 
Senast ändrad:
Jag träffar inte läkaren
Det jag funderade var hur ofta man egentligen bör ta blodprov speciellt om man äter en hel del smärtstillande som enligt texten på burken kan vara skadligt för levern
Och ibland funderar jag över hur läkaren kan skriva ut så mycket smärtmediciner utan att ens vilja se mig på över tio år
Men det var ett sidospår eftersom @Korven skrev blodprov en gång om året men det var visst fel

Jag träffar inte heller min(a) läkare så ofta, men vi har kontakt via MVK eller telefon.
Jag tar blodprov flera gånger om året och har gjort det i kanske 10 år.
Är du orolig så kan du kanske kontakta din läkare? :)
 
Jag tänker att det är sådant man lätt avfärdar direkt men som kan ligga i bakhuvudet och gnaga i stunder av oro. Men ja absolut att det är mycket anekdoter. Som sagt jag har ju problem med sköldkörteln själv och det är ju svårt ändå när läkaren säger att det ser bra ut för kan jag verkligen lita på hen? att hen kan sitt jobb? Det är så dumt när jag tänker på det för jag anser att läkaren är den med kompetensen och jag är den utan så jag bör snällt lyssna. Men klart det sätter griller i huvudet när så många på internet säger annorlunda.

Jag tvivlar inte på att läkarna kan sin grej. Jag litar ju på de läkare jag går till. Men jag ifrågasätter ofta och vill gärna diskutera. Läkarna här i Sverige går ju efter en "mall", även om det har visat sig finnas bättre vård i andra länder. Det betyder nog inte att dessa läkare inte vill prova andra behandlingsmetoder, utan att de faktiskt inte kan/får.
Däremot blir iallafall jag frustrerad när de läkare som jag har träffat säger att primärvården inte skriver ut annat än Levaxin. För det stämmer inte. Jag vet många som fått prova andra läkemedel för sköldkörteln än Levaxin, som de fått av sin husläkare. Vissa blir remitterade till endokrin, andra behöver inte ens det.
 
Fast hur ska läkaren behandla det om det inte finns något som tyder på fysiskt fel och det krävs bedömning av psykolog för att se om det kan krävas behandling av psykiska problem? Optimala behandlingen kan ju lika gärna vara KBT eller liknande, du kan ju inte förvänta dig att en läkare ska behandla på måfå?
Men det är ju läkaren som remitterar dit, det är läkaren som kan skriva ut medicin osv. Psykolog är en vårdmetod som läkaren kan ge dig precis som medicin om man nu tror att det är en psykolog som behövs. Att säga att inget syns på värdena och sen inte höra av sig mer är inte en vårdmetod.
 
Men det är ju läkaren som remitterar dit, det är läkaren som kan skriva ut medicin osv. Psykolog är en vårdmetod som läkaren kan ge dig precis som medicin om man nu tror att det är en psykolog som behövs. Att säga att inget syns på värdena och sen inte höra av sig mer är inte en vårdmetod.
Inte nödvändigtvis, det går att boka psykologtid ändå. Annars är det väl bara att säga till läkaren att man ser en möjlig psykologisk orsak och vill träffa psykolog? Lite får man nog bidra själv för att hitta rätt väg framåt.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Min orkeslöshet är total och nu i helgen hade jag jobbigt med mående och allt känns så meningslöst. Men ändå vill jag inbilla mig att...
2 3 4
Svar
73
· Visningar
5 069
Kropp & Själ Ursäkta rörig text, men det är natt. Jag vet inte var jag ska vända mig för att få hjälp. Jag mår jättedåligt och är desperat. Har...
Svar
6
· Visningar
724
Kropp & Själ Jag är inne i ännu en (egentligen flera) omgång i vården och jag känner mig i sånt jävla underläge rent ut sagt. Som att ingen lyssnar...
2
Svar
24
· Visningar
1 920
Senast: Hazel
·
Kropp & Själ Jag insjuknade i hög feber i mitten av november. Två veckor senare sökte jag vård då febern aldrig gick ner, skickades till...
2
Svar
20
· Visningar
1 213
Senast: manda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp