Skaffa barn ett eller nån till?

karamelldrottningen

Trådstartare
Har velat ha barn i flera år säkert plus tio år nu men av olika anledningar inte varit läge för det.
Planen är att sluta med preventivmedel i början på nästa år och hoppas att det nu faktiskt blir något. Men så har jag tänkt massor. Ska man veta redan nu om man vill ha mer än ett barn?
Jag har själv inga syskon men tänker att jag gärna vill ha en stor familj. Stor och stor behöver den inte vara men drömmen hade varit 3 barn. Blir det ”bara” ett barn är det fantastiskt det också.

Ni som är liknande läge som mig hur tänker ni?

Jag har alltså inga barn i nuläget.
 
Jag har ”alltid” tänkt att jag vill ha två barn men jag tänker att saker och ting kan ändras i livet. Så man kan ju ha en tanke om vad man tror att man vill, om man vill, men sen blir det ju som det blir ibland. Man kanske inte kan få, man kanske inte kan få fler, man kanske får precis så många som man tänkte att man ville, eller blir med barn oplanerat och får fler, eller kommer på att man vill ha ännu fler än vad man trodde.

Just nu har jag ett och tänker fortfarande att jag vill ha ett till.
 
Jag har ’alltid’ tänkt att jag vill ha tre barn men är väldigt nöjd med två nu, fler blir det inte 😅

Man kan väll ha en tanke med hur stor man ser familjen växa men man bör kanske vara öppen för att man kan ändra sig eller tyvärr att naturen inte vill det man själv önskar.

Har velat ha barn i flera år säkert plus tio år nu men av olika anledningar inte varit läge för det.
Planen är att sluta med preventivmedel i början på nästa år och hoppas att det nu faktiskt blir något. Men så har jag tänkt massor. Ska man veta redan nu om man vill ha mer än ett barn?
Jag har själv inga syskon men tänker att jag gärna vill ha en stor familj. Stor och stor behöver den inte vara men drömmen hade varit 3 barn. Blir det ”bara” ett barn är det fantastiskt det också.

Ni som är liknande läge som mig hur tänker ni?

Jag har alltså inga barn i nuläget.
 
Jag har ”alltid” tänkt att jag vill ha två barn men jag tänker att saker och ting kan ändras i livet. Så man kan ju ha en tanke om vad man tror att man vill, om man vill, men sen blir det ju som det blir ibland. Man kanske inte kan få, man kanske inte kan få fler, man kanske får precis så många som man tänkte att man ville, eller blir med barn oplanerat och får fler, eller kommer på att man vill ha ännu fler än vad man trodde.

Just nu har jag ett och tänker fortfarande att jag vill ha ett till.
Du behöver absolut inte svara om du inte vill men då vi är i ungefär samma ålder är jag nyfiken. Försöker ni nu direkt efter första barnet med barn nr 2?
 
Du behöver absolut inte svara om du inte vill men då vi är i ungefär samma ålder är jag nyfiken. Försöker ni nu direkt efter första barnet med barn nr 2?

Ja, så fort kroppen återhämtat sig är planen :) Helammar man blir man ju sällan med barn så för många blir det ju ett naturligt preventivmedel en tid. Vi har dock börjat trappa ner amningen och min cykel är igång igen, så skulle vi vilja så skulle vi kunna försöka nu. Men, kroppen behöver mer tid. MVC säger 1 år från förlossning, framför allt när man som jag fått kejsarsnitt. Jag skulle dock tycka att det vore mysigt att få ett till barn som enbart är ett kalenderår äldre, och eftersom dottern är född i januari så är det inte omöjligt. Så vi kanske börjar försöka i vinter någon gång!
 
Jag har alltid tänkt ett eller ev två barn. Länge var vi nöjda med ett barn men så bestämde vi oss för ett år sedan, att det blir ett till. Det blir ju dock inte alltid som man tänkt sig, blev gravid med tvillingar, så vi blir en familj på fem. Det var inte alls planen men det kommer bli bra det med :)
 
Jag tänker att man kan ha en idé och önskan om antal barn. Sen är det nog bra att se hur det känns längs med vägen. Dvs jag tycker inte att man behöver bestämma sig innan man drar igång det hela. Det är ju en mycket svår sak att bestämma sig för innan man ens vet hur det är och känns att ha barn.

En god vän till mig var helt bestämd på att det skulle bli två barn. Sen fick de sin dotter och hennes partner lever inte alls upp till de förväntningar hon hade på honom som pappa. Så nu säger hon kanske bara ett barn, kanske ett till med någon annan (eller ensam) i framtiden. Man vet inte hur det blir helt enkelt.
 
Vi fick vår dotter när jag var drygt 39 och har inte minsta tanke om fler. Min man har en dotter sedan innan som är 14 nu. Jag är själv ensambarn och har inte önskat mig syskon förrän för några år sedan när min pappa blev svårt sjuk - då hade det varit skönt att ha någon vid min sida som var i exakt samma situation. Så vår lilla kommer väl att växa upp mer eller mindre som ensambarn men ha sin storasyster nära under uppväxten och förhoppningsvis hela livet.
 
Jag har alltid sagt (lite på skämt men också en del allvar) att jag vill ha max ett barn. Är sladdis själv så har växt upp utan syskon men har bra kontakt med dem. Sambon har en bror och hade nog gärna haft två barn då de hade och har så kul ihop. Vi fick första nu i februari och jag är 36 och sambon 43, så av naturliga skäl är vi ju väldigt inställda på att det nog kanske inte blir fler. Det är ju inte kört såklart men vi känner att vi helst skulle vilja att dottern blir lite större isf då vi har svårt att se oss palla med två småttingar samtidigt.. :o 😅 Men vi får se hur vi känner framåt!
 
Innan barn tänkte jag att jag (om jag ville ha, inte ens det var jag säker på) skulle vilja ha två. Sen fick jag första och hade en väldigt jobbig tid i början (förlossningsdepression mm), orkade inte ens tänka tanken på ett barn till på nästan två år, och tänkte också att det barn vi hade var helt fantastisk i sig själv.

Sen började det faktiskt kännas lite som att det hela tiden fattades någon när vi gjorde saker hela familjen, och så vi bestämde oss tillslut för att försöka få en tvåa. Det tog lite tid men sen kom hon i augusti förra året :heart Nu är jag 37, barnen är 4,5 år respektive 10 månader och jag känner mig helt klar på barnfronten :)
 
Har alltid sett framför mig tre barn (har två syskon själv) och nu har vi tre barn. Men det var inte så att vi från början ”bestämde” att vi ville ha tre utan har hela tiden tänkt att vi ska testa att ha ett respektive två barn först. När tvåan var nyfödd sa vi båda att ”känslan” var att hon inte var vårt sista barn, men att vi skulle invänta det riktiga tvåbarnslivet först :p

Rent filosofiskt eller vad man ska säga så skulle jag kunna tänka mig ännu fler barn. Men av flera olika praktiska och medicinska anledningar har jag väldigt svårt att tro att det blir så. Och det är inte heller något jag går och grämer mig över.
 
Jag har syskon själv som jag gillar massor. Jag trodde nog jag ville ha flera barn om jag skulle ha barn.
Nu har jag och sambon en 1-åring och det känns så rätt! Det har varit mycket enklare och roligare att ha barn än jag trodde! Men jag är just nu inte särskilt sugen på en till och alltid behöva kompromissa med behoven. Nu kan vi ju alla tre vara glada, utsövda och lagom stimulerade 😃
 
Jag ville inte ha barn alls.
Vid 30 kom jag på att det verkade kul att kolla hur människor utvecklas.
Min dåvarande man ansåg att det var inget eller två, ensamt barn skall ingen behöva vara.
Han var en av 4.
Jag är ensambarn och tycker faktiskt att det är trist.
Så vi skaffade 2 barn och det var faktiskt både roligt och oerhört intressant.
Äktenskapet höll inte av andra orsaker och jag träffade en annan man.
Ett tredje barn blev då till för samhörighetens skull.
Och där, när rutinen hade satt sig, så kändes det lockande med flera.
För det är ju fantastiskt att kunna skapa små människor och se vad det blir av det hela.
Men då var jag 41 och ansåg att det var dags att sluta. Jag lät sterilisera mig för att inte hitta på något mera.
Tre känns oerhört lagom faktiskt.
Det ordnade upp sig med att jag fick barnbarn så att jag hade full tillgång till bebis ändå.
 
Jag har alltid tänkt att jag vill tre barn, men senaste åren tänkt att två nog är mer rimligt för oss.
Nu har vi ett barn och tiden har gått så jävla fort. Jag ska bara vara hemma typ 2,5 månad till och det känns helt orimligt.

Ser fram emot att skaffa ett barn till, men är inte så taggad på att göra det än på ett tag.
Har dock alltid trott och "känt" att jag kommer få tvillingar, så blir det det så blir det ju tre barn. Vi får se helt enkelt. Men jag är inte så sugen på fler än två graviditeter iaf.
 
Har tänkt två, sen fick vi sonen och då kände jag att en var alldeles lagom. Sen kom dock längtan om ett syskon smygande och vi fick 2,5 år mellan dom (så när som på fyra dagar).

Sambon ville från början ha många barn (är själv äldst av fem syskon) men är nöjd med två.

Vore vi yngre skulle vi nog velat försöka med en trea, men vi är mer än nöjda med våra två.
 
Jag är ensambarn och har bara velat ha ett barn. Vi fick hjälp med IVF för att få sonen. När han skulle fylla ett blev jag spontant gravid och då var det ingen diskussion alls om vad vi skulle göra.
Maken är ett av fyra syskon och ville gärna ha två. Nu som tvåbarnsmamma kan jag inte tänka mig något annat ♥️

Jag hade en tanke innan, men den ändrade sig längs vägen. Man behöver nog inte veta, det enda man behöver veta är att man vill bli förälder inför första och utvärdera längs vägen.
 
Av olika anledningar trodde jag aldrig att jag skulle få barn. Fick ett barn tidigt i livet, där ännu flera anledningar ledde till att jag var nöjd med ett barn. Träffade min man med just dom orden; jag tänker inte skaffa fler barn. Några år in i vårt förhållande kände jag att jag vill ha ett barn till. Lång historia kort, vi fick vårt tredje gemensamma barn i höstas. Mellan äldsta och nästäldsta barnet är det 9 år, mellan äldsta och yngsta barnet är det 17 år.

Jag får ofta frågan om jag alltid planerat att ha 4 barn. Men nej, verkligen inte men livet gav mig fyra barn :heart. Jag skulle kunna tänka mig fler barn, men är medicinskt avrådd från att skaffa fler barn då det numera är fara för livet.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Jag är lite rådvill... dottern vill ju ha ett husdjur, och jag har tittat på massor av olika djur som kanske kunde funka men jag vet...
2 3
Svar
41
· Visningar
2 942
Småbarn Jag har en dotter som är snart 6 år (början av sommaren) som är väldigt känslig. Det var, och är, även jag. Så jag kan känna igen mig i...
Svar
7
· Visningar
902
Senast: Praefatio
·
Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
12 654
Senast: Ramona
·
Hundavel & Ras Det är mer än tio år kvar till jag förmodas gå i pension. Men när jag satt och funderade på att min nuvarande hund skulle må bra av en...
5 6 7
Svar
131
· Visningar
8 845
Senast: Hedinn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp