Skaffa barn som ensamstående

[Ceta]

Har sen jag var tonåring alltid velat ha barn när jag är vuxen. Då jag varit singel i stort sett hela mitt vuxna liv så tänkte jag länge att jag skulle skaffa barn själv om jag inte hittade en parter innan en viss ålder.

Så för 1-2 år sen så var jag och hälsade på en vän som var periodvis ensamstående med två små barn (hennes partner var till sjös). Efter att ha hälsat på henne en helg kände jag inte längre att jag ville ha barn utan en partner att dela ansvaret med.

Nu i helgen väcktes tanken igen dock av att mina föräldrar frågade om jag inte tänkte i de banorna. Jag trodde de skulle vara negativa till tanken, men det var de inte.

Nu börjar jag åter fundera på om jag inte ska försöka själv. Det känns dessutom mer som ett val som är skarpt, då jag nog vill inleda processen inom ett år eller så i så fall.

Vet att det finns en användare här som inlett processen, men sen träffat en parter, men vill inte hänga ut någon. Hoppas att det är fler som vill dela med sig av sina tankar och erfarenheter kring detta

 

[Eloise]

Har sen jag var tonåring alltid velat ha barn när jag är vuxen. Då jag varit singel i stort sett hela mitt vuxna liv så tänkte jag länge att jag skulle skaffa barn själv om jag inte hittade en parter innan en viss ålder.

Så för 1-2 år sen så var jag och hälsade på en vän som var periodvis ensamstående med två små barn (hennes partner var till sjös). Efter att ha hälsat på henne en helg kände jag inte längre att jag ville ha barn utan en partner att dela ansvaret med.

Nu i helgen väcktes tanken igen dock av att mina föräldrar frågade om jag inte tänkte i de banorna. Jag trodde de skulle vara negativa till tanken, men det var de inte.

Nu börjar jag åter fundera på om jag inte ska försöka själv. Det känns dessutom mer som ett val som är skarpt, då jag nog vill inleda processen inom ett år eller så i så fall.

Vet att det finns en användare här som inlett processen, men sen träffat en parter, men vill inte hänga ut någon. Hoppas att det är fler som vill dela med sig av sina tankar och erfarenheter kring detta

Om du inte redan sökt där så finns det ganska många som delar sin erfarenhet på Instagram.
Jag har ett särskilt konto där jag delade med mig av vår ivf-resa för att få barn och har där naturligt kommit i kontakt med kvinnor som självstående gjort ivf/iui för att få barn.

 

[LECH]

Jag tänker att det måste vara tusen gånger bättre att veta att man har hela ansvaret än att ha pappan med i bilden och han bara krånglar till det, och ändå inte tar något ansvar.

 

[TeamLundVer]

Har sen jag var tonåring alltid velat ha barn när jag är vuxen. Då jag varit singel i stort sett hela mitt vuxna liv så tänkte jag länge att jag skulle skaffa barn själv om jag inte hittade en parter innan en viss ålder.

Så för 1-2 år sen så var jag och hälsade på en vän som var periodvis ensamstående med två små barn (hennes partner var till sjös). Efter att ha hälsat på henne en helg kände jag inte längre att jag ville ha barn utan en partner att dela ansvaret med.

Nu i helgen väcktes tanken igen dock av att mina föräldrar frågade om jag inte tänkte i de banorna. Jag trodde de skulle vara negativa till tanken, men det var de inte.

Nu börjar jag åter fundera på om jag inte ska försöka själv. Det känns dessutom mer som ett val som är skarpt, då jag nog vill inleda processen inom ett år eller så i så fall.

Vet att det finns en användare här som inlett processen, men sen träffat en parter, men vill inte hänga ut någon. Hoppas att det är fler som vill dela med sig av sina tankar och erfarenheter kring detta

Jag har en vän som är planerat ensamstående med 2 barn. Enligt henne är det inte så jobbigt som jag tror det är. Hon menar på att det är jobbigare för den som har en partner men är ensam i perioder pga partnerns jobb för då är man van vid att vara 2 och bygger rutiner utefter det.

 

[Bri]

Hur ser ditt nätverk ut i övrigt, har du t ex möjlighet att få avlastning från dina föräldrar eller (om du har) syskon? Tror absolut att det är viktigt för att det ska fungera bra och man ska hinna återhämta sig något.

 

[Mabuse]

Har sen jag var tonåring alltid velat ha barn när jag är vuxen. Då jag varit singel i stort sett hela mitt vuxna liv så tänkte jag länge att jag skulle skaffa barn själv om jag inte hittade en parter innan en viss ålder.

Så för 1-2 år sen så var jag och hälsade på en vän som var periodvis ensamstående med två små barn (hennes partner var till sjös). Efter att ha hälsat på henne en helg kände jag inte längre att jag ville ha barn utan en partner att dela ansvaret med.

Nu i helgen väcktes tanken igen dock av att mina föräldrar frågade om jag inte tänkte i de banorna. Jag trodde de skulle vara negativa till tanken, men det var de inte.

Nu börjar jag åter fundera på om jag inte ska försöka själv. Det känns dessutom mer som ett val som är skarpt, då jag nog vill inleda processen inom ett år eller så i så fall.

Vet att det finns en användare här som inlett processen, men sen träffat en parter, men vill inte hänga ut någon. Hoppas att det är fler som vill dela med sig av sina tankar och erfarenheter kring detta

Jag har en kompis som är själv med tvillingar. Det var jobbigt och dyrt att få till dem, eftersom hon fick pendla till Danmark för behandlingen från Stockholm, men när hon väl var gravid så har det gått bra. Hon har dock sina föräldrar i närheten som kunnat avlasta ibland, vilket jag tror nästan är en förutsättning. Att vara helt ensam med tvillingar hade nog varit väl tufft.

Håller med det andra skrivit att det verkar enklare att vara själv med barnen än att ha en trasslig pappa till dem.

 

[Cambrie]

Jag önskar nästan att min partner och jag gick ifrån varandra under graviditeten som jag tänkt men inte fixade pga ett destruktivt förhållande, för fan så mycket bättre mina barn hade mått idag då. Ensam var jag ändå, trots en partner, som mest var ute och söp och var otrogen och inte tagit barnen mer än möjligen nån timme till lekparken då och då. Det funkar nog bättre att vara själv än ha det som jag hade det och ett barn är rätt lugnt att ha, du verkar ju dessutom ha stöd frän dina föräldrar så du kanske kan få lite avlastning därifrån om du blir alldeles för trött?

 

[Eurydome]

Jag har inte skaffat barn själv utan tillsammans med partner. Har en kompis som skaffat barn själv (adopterat) och hade en i mammagruppen som skaffat barn med IVF. Det blev tvillingar. Hon var rätt sliten.

Jag är rätt säker på att om jag inte hittat en partner att skaffa barn med så hade jsg nog gjort det själv. Jag har nog alltid varit lite sådär att jag gör hellre saker ensam än låter bli.

 

[Soapbubble]

Fundera inte så mycket. Ställ dig i kön och fundera medan du står i kön.

Det är väl väntetid i hela landet och det blir väl inte enklare att bli gravid när man blir äldre.

 

[strawberrysylt]

Så för 1-2 år sen så var jag och hälsade på en vän som var periodvis ensamstående med två små barn (hennes partner var till sjös). Efter att ha hälsat på henne en helg kände jag inte längre att jag ville ha barn utan en partner att dela ansvaret med.

Vad har ändrats sedan du kände så?

 

[Sleepan]

Har sen jag var tonåring alltid velat ha barn när jag är vuxen. Då jag varit singel i stort sett hela mitt vuxna liv så tänkte jag länge att jag skulle skaffa barn själv om jag inte hittade en parter innan en viss ålder.

Så för 1-2 år sen så var jag och hälsade på en vän som var periodvis ensamstående med två små barn (hennes partner var till sjös). Efter att ha hälsat på henne en helg kände jag inte längre att jag ville ha barn utan en partner att dela ansvaret med.

Nu i helgen väcktes tanken igen dock av att mina föräldrar frågade om jag inte tänkte i de banorna. Jag trodde de skulle vara negativa till tanken, men det var de inte.

Nu börjar jag åter fundera på om jag inte ska försöka själv. Det känns dessutom mer som ett val som är skarpt, då jag nog vill inleda processen inom ett år eller så i så fall.

Vet att det finns en användare här som inlett processen, men sen träffat en parter, men vill inte hänga ut någon. Hoppas att det är fler som vill dela med sig av sina tankar och erfarenheter kring detta

En bekant från polisskolan har skaffat barn själv. Hon verkar oerhört lycklig över det beslutet och de är en så himla fin liten familj, hon och dottern.

 

[Malibu_Stacy]

Har flera i bekantskapskretsen som skaffat barn själv. En var i Estland och den andra i Danmark.
Den ena har två och den andra ett barn.
De har mycket stöd från sina nära och kära båda två, det måste vara otroligt mycket svårare om man inte har någon i sin närhet som kan hjälpa till med avlastning ibland.

 

[Ceta]

Jag tänker att det måste vara tusen gånger bättre att veta att man har hela ansvaret än att ha pappan med i bilden och han bara krånglar till det, och ändå inte tar något ansvar.

Ja, definitivt! Och det kan man ju aldrig veta om man skaffar barn med någon. Gör man det på egen hand så är det ju klart tydligare vilka förutsättningar man har.

Jag har en vän som är planerat ensamstående med 2 barn. Enligt henne är det inte så jobbigt som jag tror det är. Hon menar på att det är jobbigare för den som har en partner men är ensam i perioder pga partnerns jobb för då är man van vid att vara 2 och bygger rutiner utefter det.

Ja, det är nog helt sant.

Hur ser ditt nätverk ut i övrigt, har du t ex möjlighet att få avlastning från dina föräldrar eller (om du har) syskon? Tror absolut att det är viktigt för att det ska fungera bra och man ska hinna återhämta sig något.

Föräldrar absolut. De hjälper mig redan med hundarna, och skulle bli jätteglada över ett ickehund-barnbarn

Jag har en kompis som är själv med tvillingar. Det var jobbigt och dyrt att få till dem, eftersom hon fick pendla till Danmark för behandlingen från Stockholm, men när hon väl var gravid så har det gått bra. Hon har dock sina föräldrar i närheten som kunnat avlasta ibland, vilket jag tror nästan är en förutsättning. Att vara helt ensam med tvillingar hade nog varit väl tufft.

Håller med det andra skrivit att det verkar enklare att vara själv med barnen än att ha en trasslig pappa till dem.

Jag hoppas på att kunna få till det i Sverige i så fall, Danmark vet jag inte om jag har råd till. Tvillingar känns också väldigt tufft!

Vad har ändrats sedan du kände så?

Bra fråga! Vet inte riktigt, mer än att jag inser att jag nog har gått mer tillbaka till min grundinställning som ändå alltid varit att jag verkligen vill ha barn. Den rädslan (?) jag kände då kanske inte är lika viktig längre.

En bekant från polisskolan har skaffat barn själv. Hon verkar oerhört lycklig över det beslutet och de är en så himla fin liten familj, hon och dottern.

Härligt att höra!

 

[Ceta]

Fundera inte så mycket. Ställ dig i kön och fundera medan du står i kön.

Det är väl väntetid i hela landet och det blir väl inte enklare att bli gravid när man blir äldre.

Ja, det har du nog rätt i! Får kika på hur systemet funkar i mitt län

 

[Mabuse]

Ja, definitivt! Och det kan man ju aldrig veta om man skaffar barn med någon. Gör man det på egen hand så är det ju klart tydligare vilka förutsättningar man har.

Ja, det är nog helt sant.

Föräldrar absolut. De hjälper mig redan med hundarna, och skulle bli jätteglada över ett ickehund-barnbarn

Jag hoppas på att kunna få till det i Sverige i så fall, Danmark vet jag inte om jag har råd till. Tvillingar känns också väldigt tufft!

Bra fråga! Vet inte riktigt, mer än att jag inser att jag nog har gått mer tillbaka till min grundinställning som ändå alltid varit att jag verkligen vill ha barn. Den rädslan (?) jag kände då kanske inte är lika viktig längre.

Härligt att höra!

Fördelen med tvillingar är ju att man slipper gå igenom IVF-processen två gånger, plus att barnen är biologiska helsyskon. Om man vill ha två barn, vill säga - det ville min kompis gärna.

 

[TeamLundVer]

Ja, definitivt! Och det kan man ju aldrig veta om man skaffar barn med någon. Gör man det på egen hand så är det ju klart tydligare vilka förutsättningar man har.

Ja, det är nog helt sant.

Föräldrar absolut. De hjälper mig redan med hundarna, och skulle bli jätteglada över ett ickehund-barnbarn

Jag hoppas på att kunna få till det i Sverige i så fall, Danmark vet jag inte om jag har råd till. Tvillingar känns också väldigt tufft!

Bra fråga! Vet inte riktigt, mer än att jag inser att jag nog har gått mer tillbaka till min grundinställning som ändå alltid varit att jag verkligen vill ha barn. Den rädslan (?) jag kände då kanske inte är lika viktig längre.

Härligt att höra!

Min vän gjorde IVF på storkkliniken i Danmark. Nu bor vi ju nära så det blev inte några direkta resekostnader men jag har för mig att det kostade 10 000 per gång. En del pengar men betydligt mindre än vad jag trodde.

 

[Monkie]

Har sen jag var tonåring alltid velat ha barn när jag är vuxen. Då jag varit singel i stort sett hela mitt vuxna liv så tänkte jag länge att jag skulle skaffa barn själv om jag inte hittade en parter innan en viss ålder.

Så för 1-2 år sen så var jag och hälsade på en vän som var periodvis ensamstående med två små barn (hennes partner var till sjös). Efter att ha hälsat på henne en helg kände jag inte längre att jag ville ha barn utan en partner att dela ansvaret med.

Nu i helgen väcktes tanken igen dock av att mina föräldrar frågade om jag inte tänkte i de banorna. Jag trodde de skulle vara negativa till tanken, men det var de inte.

Nu börjar jag åter fundera på om jag inte ska försöka själv. Det känns dessutom mer som ett val som är skarpt, då jag nog vill inleda processen inom ett år eller så i så fall.

Vet att det finns en användare här som inlett processen, men sen träffat en parter, men vill inte hänga ut någon. Hoppas att det är fler som vill dela med sig av sina tankar och erfarenheter kr

Vill du göra i Sverige rekommenderar jag dig att ställa dig på kö direkt! För oss tog det 1½ år innan vi kom till IVF-kliniken (sommarstängt, julstängt, köer, utredningar, undersökningar, mer utredningar eftersom något missats, operation återhämtning efter operation), sedan tog det också tid där med behandlingar för att ens bli gravid.

 

[startpompe]

Min vän gjorde IVF på storkkliniken i Danmark. Nu bor vi ju nära så det blev inte några direkta resekostnader men jag har för mig att det kostade 10 000 per gång. En del pengar men betydligt mindre än vad jag trodde.

Har fått samma belopp från närstående som också åkt till Danmark, vet dock inte vilket sjukhus eller så.

 

[Ceta]

Min vän gjorde IVF på storkkliniken i Danmark. Nu bor vi ju nära så det blev inte några direkta resekostnader men jag har för mig att det kostade 10 000 per gång. En del pengar men betydligt mindre än vad jag trodde.

Har fått samma belopp från närstående som också åkt till Danmark, vet dock inte vilket sjukhus eller så.

Tack! Det var bättre än jag trodde. En vän som gjort flera försök i Danmark fick jag uppfattningen om att det skulle vara i 100k klassen, men kan ha läst fel mellan raderna där

 

[Ceta]

Fördelen med tvillingar är ju att man slipper gå igenom IVF-processen två gånger, plus att barnen är biologiska helsyskon. Om man vill ha två barn, vill säga - det ville min kompis gärna.

Ja absolut Jag skulle tro att det nog får bil ett barn endast för mig. Tycker gärna barn ska ha syskon, men känns inte i dagsläget som att jag ska försöka med två. I alla fall inte direkt