Även i Pratensis blandningar är största delen gräsfrö. Det finns någon enstaka med bara blomsterfrön. De är ettåriga så de blommar första sommaren och sprider sina frön till nästa år. Jag sådde i år med båda ängsfröblandingar och blomsterblandning och fick en moderat blomning på torr, näringsfattig moränjord. Ska bli intressant att se nästa år vad som kommer att spira. Man kommer dock behöva gräs som utfyllnad - nånting kommer ta den platsen oavsett. Det kommer inte finnas enbart blommande växter. I Pratensis blandningar är det åtminstone viss variation i gräsfröet.
I en ekdunge torde marken vara både mager och sur. Det kommer av sig självt gallra ut vilka arter som trivs.
Här ett exempel på artrikedom i en ekhage som är naturreservat:
Gulmåra, liten blåklocka, backanis, brudbröd, käringtand, tjärblomster, backsmultron, gullviva, bergmynta, gråfibbla, rödklint samt sötvedel.
Finns det en enda art jag vill slå ett slag för så är det ängsvädd. Den minskar mycket och det finns många arter som är helt knutna till den. Det finns mycket åkervädd men på ängsvädd är det mycket mer bin och fjärilar, exempelvis guldsandbi som är helt knuten till ängsvädd.
Förslagsvis ser man till att brynen är mest blomrika, dit solen når. Längre in i dungen kan man satsa på arter som gillar skugga. Där kommer också insektsrikedomen vara mindre - de flyger helst i eller väldigt nära solljuset som värmer.
Jättekul att ni sparar era ekar, vet ni åldern på dem? Att ni glesat ur är en jättebra naturvårdsinsats så att de kvarvarande ekarna får solbelysta stammar. Är det lite ålder på träden kan där finnas många arter. I kombination med en äng (som slås årligen, åtminstone i brynen) kan ni få en mycket stor artrikedom med tiden.
@athena_arabians Exempelvis deras fjärilsblandning innehåller inte johannesört.
