Sassy
Trådstartare
... detta är alltså fortsättningen på foderdiskussionen i försäkringstråden.
Såhär ser mina tidigare inlägg i diskussionen om djuraffärsfoder kontra mataffärsfoder ut:
Många hästar klarar sig "utmärkt" på grannens hö och havre efter behag, varför bryta ett fungerande koncept?
Det jag kallar billig skräpmat är mat som inte till största delen består av köttråvara, utan av spannmål. I princip alla torrfoder som säljs i matbutiker är sådana. Katter är karnivorer, de kan alltså bara tillgodogöra sig animalisk föda.
Felet med blötmat är att den oftast innehåller för mycket energi i förhållande till övriga näringsvärden. Om man ger katten så mycket den behöver för att täcka vitamin och mineralbehov så blir katten alltså oftast överviktig, och övervikt nästan alltid orsaken till äldre katters vanligaste sjukdomar: diabetes och njursvikt. Dessutom har katter som mestadels äter blötmat betydligt mer problem med tandsten, tandlossning och dålig andredräkt.
Gemensamt för "sämre" foder är att de inte alltid har balans på sina mineralvärden, vilket orsakar urinstenar.
Precis som hos katter varierar näringsbehov med ålder och tex dräktighet. Därför beror vilket som är rätt foder för katten på vilken katt det är, och övriga livsvillkor. En ung katt behöver mycket energi, en äldre mindre, men har fortfarande behov av vitaminer och mineraler. Hur ska man lösa det, om man kan ge alla katter ett "universalfoder". Kvot mellan tex energiintag från protein och från fett skiljer också. Detta är vetenskap som de flesta accepterat när det gäller hästar, varför skulle man kunna utfodra andra djur "på en höft"?
Med detta menar jag alltså inte att katter skulle bli sjuka av att äta annan mat än de märken veterinären säljer, men om problem i hög ålder går att undvika genom att utfodra "rätt" under hela livet, varför chansa?
(Uttalanden om effekter av billigare foder kommer från en kattspecialist som jag går till, samt distriktaren jag har jobat hos, jag lägger inga namn här.)
Såhär ser mina tidigare inlägg i diskussionen om djuraffärsfoder kontra mataffärsfoder ut:
Många hästar klarar sig "utmärkt" på grannens hö och havre efter behag, varför bryta ett fungerande koncept?
Det jag kallar billig skräpmat är mat som inte till största delen består av köttråvara, utan av spannmål. I princip alla torrfoder som säljs i matbutiker är sådana. Katter är karnivorer, de kan alltså bara tillgodogöra sig animalisk föda.
Felet med blötmat är att den oftast innehåller för mycket energi i förhållande till övriga näringsvärden. Om man ger katten så mycket den behöver för att täcka vitamin och mineralbehov så blir katten alltså oftast överviktig, och övervikt nästan alltid orsaken till äldre katters vanligaste sjukdomar: diabetes och njursvikt. Dessutom har katter som mestadels äter blötmat betydligt mer problem med tandsten, tandlossning och dålig andredräkt.
Gemensamt för "sämre" foder är att de inte alltid har balans på sina mineralvärden, vilket orsakar urinstenar.
Precis som hos katter varierar näringsbehov med ålder och tex dräktighet. Därför beror vilket som är rätt foder för katten på vilken katt det är, och övriga livsvillkor. En ung katt behöver mycket energi, en äldre mindre, men har fortfarande behov av vitaminer och mineraler. Hur ska man lösa det, om man kan ge alla katter ett "universalfoder". Kvot mellan tex energiintag från protein och från fett skiljer också. Detta är vetenskap som de flesta accepterat när det gäller hästar, varför skulle man kunna utfodra andra djur "på en höft"?
Med detta menar jag alltså inte att katter skulle bli sjuka av att äta annan mat än de märken veterinären säljer, men om problem i hög ålder går att undvika genom att utfodra "rätt" under hela livet, varför chansa?
(Uttalanden om effekter av billigare foder kommer från en kattspecialist som jag går till, samt distriktaren jag har jobat hos, jag lägger inga namn här.)
!
